Pacific Coast League

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pacific Coast League
Chukchansi.jpg
En match i Pacific Coast League i Fresno 2007.
Sport Baseboll
Förkortning PCL
Moderorganisation Minor League Baseball (MiLB)
Nivå AAA[1]
Grundad 29 december 1902 (111 år sedan)[2]
Första säsong 1903[2]
Konferenser American och Pacific[3]
Divisioner Northern och Southern i båda konferenserna[3]
Antal klubbar 16[3]
Länder  USA
Uppflyttning till Ingen
Nedflyttning till Ingen
Slutspel Konferensfinal och final[4]
Regerande mästare Omaha Storm Chasers (2013)[5]
Flest titlar San Francisco Seals (14)[5]
Webbplats pclbaseball.com

Pacific Coast League (PCL) är en professionell basebolliga som är en farmarliga till Major League Baseball (MLB). Pacific Coast League är en av tre ligor på den högsta nivån (AAA) inom systemet av farmarligor som kallas Minor League Baseball (MiLB).[1]

Pacific Coast League består av 16 klubbar[3], vilka trots ligans namn inte alla är från stillahavskusten. Den östligaste klubben är från Nashville. Alla klubbarna är från USA, men tidigare har det funnits klubbar i Kanada.[5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Pacific Coast League grundades den 29 december 1902 i San Francisco, och 1903 spelades den första säsongen. Innan dess fanns det andra ligor på USA:s västkust, som California League (inte att förväxla med dagens California League) i söder och Pacific Northwest League i norr. Förslaget om en ny liga med klubbar både i norr och i söder kom från Henry Harris, en av klubbägarna i California League, men det mötte kraftigt motstånd från Pacific Northwest League. Harris var dock smart och bland annat hyrde han arenan i Seattle som klubben i Pacific Northwest League hade spelat i säsongen innan och skaffade fram en ny klubbägare där. Organisationen National Association of Professional Baseball Leagues (NAPBL), som i dag heter Minor League Baseball, stöttade Pacific Northwest League i dess kamp mot den nya ligan. Som motdrag mot den nya ligans etablering i nordvästra USA etablerade sig Pacific Northwest League i Kalifornien sent inför 1903 års säsong, vilket ledde till ett medlingsförsök från NAPBL. Flera försök, både lyckade och misslyckade, gjordes av Pacific Northwest League att köpa över spelare från den nya Pacific Coast League. I Los Angeles försökte man stänga ute Pacific Coast League-klubben från sin hemmaarena, men det misslyckades.[2]

Trots alla problem kom Pacific Coast League igång som planerat. Första säsongen bestod ligan av sex klubbar som var från San Francisco, Los Angeles, Sacramento, Oakland, Portland och Seattle. Man bestämde att första säsongen skulle börja i slutet av mars och hålla på till slutet av november, vilket innebar över 200 matcher per klubb. Man bestämde också att tillåta svartlistade spelare, vilket gjorde att man verkade som en "illegal" liga utanför NAPBL.[2]

I augusti 1903 lades två klubbar i Pacific National League, som Pacific Northwest League hade bytt namn till, ned på grund av vikande publikintresse. Bara några dagar senare lades den ligans klubbar i Los Angeles och San Francisco ned av samma anledning. Därmed var kampen mellan de båda ligorna i praktiken över, även om Pacific National League spelade klart säsongen med de fyra klubbar som var kvar.[6] Året efter gick Pacific Coast League med i NAPBL.[7]

Det kunde gå vilt till i Pacific Coast League i början av ligans historia; det var något av Vilda Västern med slagsmål på planen, alkohol på läktarna och omfattande vadslagning. I oktober 1903 var det till exempel en spelare som slog ned en domare. Tidningen The San Francisco Examiner skrev:[6]

The ball game at Recreation Park yesterday was a curtain raiser to a thrilling and sanguinary battle. Just as the last man popped out Umpire McDonald charged the Los Angeles bench, like a regiment of cavalry answering mess call. He had a mouthful of repartee to empty. He used some copyrighted figure of speech in regard to Wheeler. The Los Angeles second baseman suggested an unpleasant country as a permanent abode for McDonald and all others who plied the nefarious trade of umpiring. McDonald paused undecided whether to use a regulation baseball or a catcher's mask to wipe out the insult. As he pondered, Wheeler swung at his ear and landed a right cross on his olfactory organ.

Ligans första år präglades av långa säsonger, upp till 225 matcher, som varade från mars till december, och instabilitet i ligans struktur med många klubbar som flyttades.[7] 1905 spelades för första gången ett slutspel efter grundserien (nästa slutspel dröjde till 1928).[5] 1906 förstördes San Francisco av en jordbävning och efterföljande bränder, vilket ledde till att klubben där fick avbryta säsongen.[8] 1918 avbröts säsongen för hela ligan på grund av första världskriget, men den startade igen 1919, då för första gången med åtta klubbar. Under 1920- och 1930-talen spelade framtida superstjärnor i Major League Baseball som Ted Williams, Joe DiMaggio och Tony Lazzeri i Pacific Coast League. Den höga nivån på spelet ledde till att ligan ibland kallades en tredje major league efter National League och American League.[7] 1936 ändrade ligan slutspelsformat så att fyra klubbar i stället för två gick till slutspel, vilket hade varit fallet 1928-1931 och 1935. Slutspelet fick även ett namn, Governors' Cup. Detta slutspelsformat behölls till och med 1954.[5] 1941 spelades för första gången en all star-match i ligan.[8]

Efter andra världskriget hade ligan en ny storhetstid. 1946 uppgraderades ligan till AAA, den högsta nivån inom systemet av farmarligor. 1952-1957 fick ligan den unika klassifikationen Open, vilket var ett steg högre än AAA men fortfarande under Major League Baseball.[9][10]

1956 fick ligan sin första klubb i Kanada när en klubb flyttade till Vancouver.[8]

Ligans framgångar lockade så småningom till sig två Major League Baseball-klubbar, New York Giants och Brooklyn Dodgers, vilka båda flyttade från New York till Kalifornien 1958. Detta innebar stora omvälvningar för Pacific Coast League, som inte längre var dominerande på västkusten. Flera väletablerade klubbar tvingades att flytta och ligan valde att lägga nya klubbar i framväxande städer som Phoenix, Spokane och Salt Lake City. Under 1960- och 1970-talen tvingades ytterligare klubbar att flytta när även San Diego och Seattle fick Major League Baseball-klubbar, och nya klubbar förlades så långt österut som Indianapolis och Little Rock.[7]

1963 delades ligan för första gången in i två divisioner, och segrarna av dessa möttes i ett slutspel för att kora ligamästaren. Detta format behölls till och med 1997.[5] 1988 spelades för första gången en all star-match gemensamt för ligorna på AAA-nivån. Eftersom det vid den tiden fanns tre ligor på AAA-nivån bestod det ena laget i all star-matchen av spelare från farmarklubbarna till klubbar i American League och det andra av spelare från farmarklubbarna till klubbar i National League.[11] 1998 fick ligan sex nya klubbar. Detta berodde dels på att en annan AAA-liga, American Association, lades ned (därifrån kom fem klubbar) och dels på att Major League Baseball utökades, vilket nödvändiggjorde ytterligare en klubb i Pacific Coast League.[8] Efter utökningen fanns det 16 klubbar i ligan, och de delades in i två konferenser med två divisioner i varje. Samtidigt infördes dagens slutspelsformat (se nedan).[5] En av de nya klubbarna i Major League Baseball 1998 hamnade i Phoenix, varför Pacific Coast League-klubben där tvingades att flytta.[8] Eftersom det nu bara fanns två ligor på AAA-nivån ändrades AAA:s all star-match så att ena laget bestod av spelare från Pacific Coast League och det andra av spelare från International League.[12] 1998 spelades också för första gången Triple-A World Series i Las Vegas mellan mästarna i Pacific Coast League och International League. 2000 spelades den tredje och sista Triple-A World Series.[8]

2001 satte klubben i Sacramento nytt ligarekord med sammanlagt 901 214 åskådare. Även hemmasnittet på 12 517 åskådare var ligarekord.[8] Samma år ställdes finalen i slutspelet in på grund av 11 september-attackerna. Båda finalklubbarna utsågs till mästare.[5] 2003 satte ligan nytt rekord för alla minor leagues med sammanlagt 7,08 miljoner åskådare. 2005 tvingades klubben i New Orleans att ställa in sina tre sista hemmamatcher på grund av orkanen Katrina. 2006 möttes mästarna i Pacific Coast League och International League för första gången sedan 2000, en tradition som sedan fortsatt under namnet Triple-A Baseball National Championship.[8]

Klubbar[redigera | redigera wikitext]

Pacific Coast League har 16 klubbar som är indelade i två konferenser, American och Pacific Conference, vilka i sin tur är indelade i två divisioner, Northern och Southern Division:[3]


American Conference

Northern Division



Southern Division


Pacific Conference

Northern Division



Southern Division

Spelformat[redigera | redigera wikitext]

Grundserien består av 144 matcher och spelas från början av april till början av september. Klubbarna möter oftare de andra klubbarna i samma division.[13]

Till slutspel går fyra klubbar, de fyra divisionssegrarna. Både konferensfinal och final spelas i bäst av fem matcher.[4]

Ligasegraren får möta segraren av International League i Triple-A Baseball National Championship.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Standings” (på engelska). Minor League Baseball. http://origin.milb.com/milb/standings. Läst 23 september 2013. 
  2. ^ [a b c d] Bauer, Carlos (30 mars 2003). ”The Formation of the Pacific Coast League” (på engelska). Pacific Coast League. http://www.milb.com/content/page.jsp?sid=l112&ymd=20060308&content_id=45989&vkey=league3. Läst 23 september 2013. 
  3. ^ [a b c d e] ”Standings” (på engelska). Pacific Coast League. http://www.milb.com/standings/index.jsp?lid=112&sid=l112. Läst 23 september 2013. 
  4. ^ [a b c] ”Playoff Procedures” (på engelska). Pacific Coast League. http://www.milb.com/milb/standings/playoff_procedures.jsp?lid=112&sid=l112. Läst 23 september 2013. 
  5. ^ [a b c d e f g h] ”Past Champions” (på engelska). Pacific Coast League. http://www.milb.com/content/page.jsp?sid=l112&ymd=20061214&content_id=148679&vkey=league3. Läst 23 september 2013. 
  6. ^ [a b] Bauer, Carlos (9 september 2003). ”1903 - The First PCL Champion is Crowned” (på engelska). Pacific Coast League. http://www.milb.com/content/page.jsp?sid=l112&ymd=20060308&content_id=45973&vkey=league3. Läst 23 september 2013. 
  7. ^ [a b c d] ”The History of Triple-A Baseball” (på engelska). Triple-A Baseball. http://www.triple-abaseball.com/History.jsp. Läst 23 september 2013. 
  8. ^ [a b c d e f g h] ”Notable Events in Pacific Coast League History” (på engelska). Triple-A Baseball. http://www.triple-abaseball.com/PCLTimeline.jsp. Läst 23 september 2013. 
  9. ^ ”Pacific Coast League (Open) Encyclopedia and History” (på engelska). Baseball-Reference.com. http://www.baseball-reference.com/minors/league.cgi?code=PCL&class=Opn. Läst 23 september 2013. 
  10. ^ Kendrick, Scott. ”Pacific Coast League” (på engelska). About.com. http://baseball.about.com/od/pacificcoastleague/a/Pacific-Coast-League.htm. Läst 23 september 2013. 
  11. ^ ”Triple-A All-Star Game Results (1988-1992)” (på engelska). Triple-A Baseball. http://www.triple-abaseball.com/ASGSummaries1.jsp. Läst 23 september 2013. 
  12. ^ ”Triple-A All-Star Game Results (1998-2002)” (på engelska). Triple-A Baseball. http://www.triple-abaseball.com/ASGSummaries3.jsp. Läst 23 september 2013. 
  13. ^ ”2013 Pacific Coast League Schedule” (på engelska) (PDF). Pacific Coast League. http://www.milb.com/documents/6/6/2/41633662/2013_PCL_Schedule_bemuxph3.pdf. Läst 23 september 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]