Sovjetunionens högsta sovjet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sovjetunionens högsta sovjet sammanträdde i Stora Kremlpalatset i Moskva.

Högsta sovjet (ryska: Верховный Совет, Verchovnyj sovet) var Sovjetunionens lagstiftande organ. Mellan 1938 and 1989 var ordföranden i Högsta sovjets presidium också Sovjetunionens statschef, ett ämbete som i sig hade väldigt lite de facto inflytande.[1]

"Högsta sovjet" var också namnet på de enskilda sovjetrepublikernas motsvarigheter. Idag används begreppet enbart för den moldaviska utbrytarrepubliken Transnistriens parlament.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Efter oktoberrevolutionen 1917 inrättades Allryska centrala verkställande kommittén av bolsjevikerna som lagstiftande organ för Sovjetryssland. Ordföranden i kommittén var Jakov Sverdlov som fungerade som den nya statsbildningens första de jure statschef.[2] Vid bildandet av Sovjetunionen år 1922 underordnades Allryska centrala verkställande kommittén, tillsammans med motsvarigheter från andra sovjetrepubliker, den nya Sovjetunionens centrala verkställande kommitté. Denna kommitté övertog de ordinarie lagstiftande uppgifterna då den folkvalda församlingen, Sovjeternas kongress, inte var samlad. Kommitténs ordförande var Michail Kalinin från år 1919.[2]

År 1938 röstades ett antal tillägg till 1936 års författning igenom som innebar att Sovjeternas kongress och de centrala verkställande kommittéerna avskaffades. Som ny högsta lagstiftande församling inrättades istället Sovjetunionens högsta sovjet.[3] Den inre strukturen från det gamla systemet behölls dock med regionala lagstiftande församlingar för de olika sovjetrepublikerna samt ett permanent organ, presidiet, som tog över alla parlamentariska uppgifter mellan sessionerna. Likt ordföranden i Sovjetunionens centrala verkställande kommitté var ordföranden i Högsta sovjets presidium också Sovjetunionens statschef. Michail Kalinin fortsatte på denna post till sin död 1946 och bytte i realiteten alltså endast titel, även om hans egentliga makt var starkt begränsad av Josef Stalins styre.

Struktur[redigera | redigera wikitext]

Ledamöter i Högsta sovjet valdes var fjärde år i enmansvalkretsar där Sovjetunionens kommunistiska parti ställde upp med kandidater utan opposition.[4]

Parlamentet hade ett tvåkammarsystem där de båda kamrarna formellt hade lika makt. Varje kammare hade 750 ledamöter.

  • Unionens sovjet, med en ledamot per 300 000 sovjetmedborgare.
  • Nationaliteternas sovjet, med 32 ledamöter per sovjetrepublik, 11 från varje autonom republik, 5 från varje autonom oblast och 1 från varje autonom okrug. Varje typ av administrativ enhet sände alltså ett bestämt antal ledamöter utifrån sin status, oavsett sin storlek eller folkmängd.

Formellt hade det sovjetiska parlamentet stort inflytande men i realiteten godkändes okritiskt lagstiftning redan bestämd av kommunistpartiets centralkommitté. Den reella verkställande makten låg heller inte hos presidiets ordförande utan hos kommunistpartiets generalsekreterare, även om dessa två poster ofta innehades av samma person. Mellan sessionerna ålades presidiet att utföra de parlamentariska uppgifterna. Högsta sovjets presidium valdes årligen av båda kammarna och bestod förutom av en ordförande också av femton viceordförande, en från varje sovjetrepublik, samt tjugo medlemmar. I maj 1989 avskaffades ordförandeposten och ett nytt statschefsämbete, Högsta sovjets ordförande, skapades.[5]

1985-1993[redigera | redigera wikitext]

Under Michail Gorbatjovs reforminriktade styre från 1985 förändrades maktförhållandet mellan kommunistpartiet och parlamentet men i och med Sovjetunionens upplösning 1990–1991 erhöll istället de enskilda sovjetrepublikerna och ett nyskapat presidentämbete alltmer inflytande. Från 1989 valdes Högsta sovjet indirekt av De folkdeputerades kongress, en ny lagstiftande församling skapad som del av Gorbatjovs reformer, och antalet ledamöter minskade från 1500 till 542. Sessionerna hölls också allt oftare, sex till åtta månader per år[förtydliga].[6] År 1991 ärvdes båda institutionerna av Ryska federationen som dess lagstiftande organ.[7] Efter den ryska författningskrisen 1993 avskaffades på order av Boris Jeltsin både Högsta sovjet och De folkdeputerades kongress.

Ordförande i Högsta sovjets presidium[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Service, Robert (2005). Stalin: A Biography. Harvard University Press. Sid. 363. ISBN 978-0-674-01697-2. http://books.google.com/books?id=hSWK6Dh4wRgC&dq 
  2. ^ [a b] Sovjetunionen: Tabell: Presidenter*. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/sovjetunionen/presidenter, Nationalencyklopedin, hämtad 2012-10-16.
  3. ^ http://www.departments.bucknell.edu/russian/const/36cons02.html#chap03
  4. ^ Great Soviet Encyclopedia, 3rd edition, entry on "Верховный Совет СССР", available online here
  5. ^ Paxton, John. ISBN 978-1579581329 
  6. ^ Peter Lentini (1991) in: The Journal of Communist Studies, Vol. 7, No.1, pp. 69-94
  7. ^ http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/h%C3%B6gsta-sovjet