Andrej Gromyko

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andrej Gromyko

Andrej Andrejevitj Gromyko, född 18 juli 1909 nära Gomel i guvernementet Mogiljov, död 2 juli 1989 i Moskva, var en sovjetisk diplomat och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gromyko föddes i nuvarande Vitryssland där hans föräldrar var jordbrukare. Han anställdes vid sovjetiska utrikesministeriet 1939 och var ambassadör i Washington 1943-1946. Under andra världskriget deltog Gromyko i konferenserna i Teheran, Jalta och Potsdam. Han var FN-ambassadör 1946-1949 och utövade under denna tid Sovjetunionens veto 26 gånger i Säkerhetsrådet, vilket gav honom namnet "Mr Njet". Därefter var han vice utrikesminister 1949-1952 och 1953-1957 samt ambassadör i London 1952-1953. Han var utrikesminister åren 1957 - 1985 och var därmed en central aktör under Kubakrisen 1962 och under nedrustningsförhandlingarna på 1970-talet, till exempel ABM-avtalet, SALT I och II. Från 1973 var han medlem av politbyrån.

Det var Gromyko som formellt nominerade Michail Gorbatjov till partichef för kommunistpartiet 1985. Samtidigt utnämndes Gromyko till ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet, en titel som motsvarade presidentämbetet. År 1988 gjorde Gorbatjov en drastisk ommöblering i partitoppen, och tvingade veteranen Gromyko att gå i pension. Under sin långa politiska karriär tjänade Gromyko alla Sovjetunionens ledare utom Lenin.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Andrej Gromyko.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Föregångare:
Dmitrij Sjepilov
Sovjetunionens utrikesminister
19571985
Efterträdare:
Eduard Sjevardnadze
Föregångare:
Konstantin Tjernenko
Sovjetunionens statschef
19851988
Efterträdare:
Michail Gorbatjov