Spegel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Spegel (olika betydelser).
En kruka samt dess reflektion (spegelbild).
Spegelbild i en jourbutiks övervakningsspegel.

En spegel är en reflekterande yta som bland annat används för att kontrollera föremål som ligger utanför det vanliga synfältet, till exempel en persons eget ansikte.

Ljusstrålar från ett objekt reflekteras av spegeln på ungefär samma sätt som en boll som studsar mot en plan yta. Rakt infallande ljus reflekteras samma väg tillbaka, snett infallande ljus reflekteras så att infallsvinkel = reflektionsvinkel i förhållande till en normal (en mot spegelytan vinkelrät linje). Efter reflektionen är ljuset riktat som om det hade kommit från en punkt lika långt bakom spegelytan som objektet är placerat framför den. Därför ser speglade objekt ut att befinna sig bakom spegelytan.

Historik och tillverkning[redigera | redigera wikitext]

De första människotillverkade speglarna härstammar från forntidens Egypten, där de rika egypterna speglade sig i polerat silver och andra metaller.[1] Tidigare speglade man sig i en bit svart vulkaniskt glas.[1] De första speglarna var små och det var först runt år 100 e.Kr. som man började tillverka speglar som kunde spegla hela kroppen.[1] Fram till industrialiseringen på 1800-talet var speglar dyra.[1]

En gammal teknik är att ett tunt silverskikt från en silverlösning avsätts på en plan glasyta. Bakom metallskiktet läggs ett färgskikt som hindrar ljus från baksidan att störa bilden men även skyddar metallen mekaniskt. Det dröjde till omkring 1800-talet innan tekniken att göra klart glas blev tillräckligt utvecklad för att glasspeglarna skulle bli vanligare än metallspeglarna. Tidigare hade glasytorna varit för skrovliga för att ge en bra reflektion.

Nu för tiden tillverkas speglar ofta genom att metallisera glaset med aluminium.

En spegelparadox[redigera | redigera wikitext]

Speglar förefaller att vända höger mot vänster men inte upp mot ner. Så verkar det vara när man ser sig själv i spegeln. I verkligheten vänder spegeln inte alls höger mot vänster – en rörelse till vänster framför spegeln orsakar också en rörelse i spegelns vänstra del. Däremot vänder spegeln inåt mot utåt. En person som tittar in i en spegel ser en spegelbild som tittar ut ur den. Därför tycker man ofta att spegelbildens vänstra arm verkar vara dess högra. Förvillandet kommer från att i spegeln ser man det reflekterade ljuset från objektet. När man träffar en människa ansikte mot ansikte är hennes position "spegelvänd", högerhanden pekar mot hennes vänsterhand och detta är förvillandet att man betraktar spegelbilden som en annan person.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Speglar har ibland använts för att skicka ljussignaler över långa avstånd, ibland med morsealfabetet. Det anses även vara ett av de främsta redskapen vid trolleri-föreställningar. På nöjesparker används även skrattspeglar.

I och utanför hissar etc används speglar i inredningen dels för att skapa en illusion av att rummet är större, dels för att besökare ska "glömma bort tiden" genom att studera sitt utseende medan de väntar.

I periskop används speglar för att erbjuda sikt förbi hinder.

Konkava och konvexa speglar[redigera | redigera wikitext]

Om en spegel inte är slät bildas en förvrängd bild av objektet framför spegeln. Konkava speglar används bl.a. i bilars lampor för att reflektera ut ljuset i en kon, samt i filmprojektorer för att sprida ut ljuset mot bioduken. Då används istället för glas och metallfolie (som skulle ändra form av värmen) en blank konkav metallbit. De används även i reflektorteleskop.

Konvexa speglar visar å andra sidan upp en reflektion där objekten är mest förstorade närmast den del av spegeln som är närmast objektet, och resten av objektet förminskas mer och mer ju längre ifrån den punkten det är. Sådana förvrängningar används ibland för nöjes skull, som i Lisebergs Kristallsalong, men även för rakspeglar och speglar vid skarpa vägkurvor.

Ett blankt klot förmår att avbilda hela sin omgivning åt alla håll till den del av klotytan som betraktaren ser. Endast den lilla del som ligger rakt bakom klotet faller utanför bilden. Den kände konstnären M. C. Escher har exploaterat detta fenomen i teckningen Hand met spiegelende bol, där konstnären ser sig själv samt hela det rum han sitter i genom reflektionen i ett klot.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] När uppfanns spegeln?”. Illustrerad Vetenskap (4). 2001. http://illvet.se/fraga-oss/nar-uppfanns-spegeln. Läst 8 mars 2013.