Slaget vid Visby
| Valdemarskorset | |
| Minnesmärke | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Gotland |
| Socken | Visby |
| Koordinater | 57°38′02″N 18°17′57″Ö / 57.63384°N 18.29927°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Visby 70:1 |
| Information från FMIS. | |
| Korsbetningen | |
| Gravfält | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Gotland |
| Socken | Visby |
| Koordinater | 57°38′02″N 18°17′58″Ö / 57.63382°N 18.29941°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Visby 70:2 |
| Information från FMIS. | |
Stenkorset på Korsbetningen är en minnesplats efter ett slag som ägde rum utanför Visbys sydöstra ringmur på Gotland. Benämningen Korsbetningen ger en upplysning om att ängarna här vid korset har använts som bete för stadsborgarnas boskap.[1] Marken ägdes av Solberga kloster som låg strax intill och nunnorna hade här bland annat sin kyrkogård.
Slaget 1361
Stenkorset restes cirka 1380 som ett minnesmärke över de cirka 1800 gutar som här stupade i striden mot kung Valdemar Atterdag och hans danska krigshär. Slaget ägde rum en het sommardag den 27 juli 1361. Under grässvålen döljer sig nu flera massgravar med de omkomnas kvarlevor. Från den gotländska landsbygden deltog en i hast hopsamlad bondehär och man "gick man ur huse" och för att försvara sig deltog allt från unga tonårspojkar till gamla gubbar. De flesta var dessutom oerfarna och beväpnade med sina egna primitiva vapen. Stadens portar förblev under striden stängda och gutarna utlämnades helt till fienden. De stupades kroppar begravdes utan åtskillnad i ett flertal massgravar.
Gravplatsen
Redan 1813 och möjligen ännu tidigare påträffades vid grävningsarbeten på platsen lämningar efter de begravda medeltidskrigarna. Större uppmärksamhet fick dock gravarna först 1905, då man av en tillfällighet stötte på en hel massgrav med som det senare visade sig flera hundra skelett med en mängd rustningsdetaljer. Arkivdepåföreståndaren i Visby Oscar Vilhelm Wennersten insåg fyndens betydelse och genomförde en fullständig arkeologisk undersökning. 1912 påträffades ännu en massgrav vilken var ännu större och som även undersöktes, om än endast delvis av Wennersten. Fynden överfördes till Statens historiska museum, där de kom att bearbetas av Bengt Thordeman, som tillsammans med dansken Poul Nørlund 1926 återfann ytterligare en massgrav och två år senare utgrävdes också denna. Graven var dock inte så innehållsrik som de tidigare påträffade. 1928-30 fullföljdes de arkeologiska undersökningarna av den 1912 påträffade massgraven.[2]
Samtliga gravar ligger i direkt anslutning till minnesmärket endast några tiotal meter norr om lämningarna efter Solberga medeltida klosterkyrka. Dessa kyrkorester grävdes också ut i samband med undersökningarna av massgravarna. Totalt har 1185 kroppar påträffats i massgravarna.[3]
Utgrävarna ställdes inför ett stort dokumentationsproblem. De döda hade endast kastats ner i groparna och skeletten låg i flera lager och inflätade i varandra. Därtill fanns mängder med små förrostade järnplåtar till ett stort antal rustningar. Traditionellt ritningsarbete kunde därför inte göras. I stället tog man för första gången i Sverige i bruk lodfotografering i större skala. Hela området inrutades och varje ruta fotograferades och fotona snabbframkallades. Därefter märktes alla skelettdelar och de markerades samtidigt på fotografierna för en senare identifiering.
De ytterst spröda och genomrostade järnföremålen behandlades på ett speciellt sätt: ”Smält paraffin göts försiktigt över den omsorgsfullt rengjorda ringbrynjan, och medan paraffinen ännu var varm förstärktes den med gasbindor, som genom ny övergjutning inbakades i paraffinmassan. Ifråga om mycket stora föremål, såsom ringbrynjeskjortor, blev paraffinhöljet även armerat med träribbor.”[4]
I gravarna har man även hittat mycket välbevarade rustningar, ringbrynjehuvor och ringbrynjeskjortor. Skelettdelar med svåra hugg och pilspår har avslöjat "stridens bestialiska vildhet", de flesta var gutar men några har identifierats som stupade danskar. En del av fynden finns nu utställda i Gotlands fornsal.[1] De omfattar bland annat 185 ringbrynjehuvor, 25 lamellrustningar, några skulderplåtar och en pansarhandske.[3]
Korset
Stenkorset, som även kallas Valdemarskorset, är ett typiskt gotländskt ringkors med en bild av den korsfäste och det bär följande inskription på latin: Anno Domini MCCCLXI feria III post Jacobi ante portas Visby in manibus Danorum ceciderunt Gutenses, hic sepulti, orate pro eis![5] ("I Herrens år 1361 på tredje dagen efter S:t Jacobi föllo framför Visby portar gutarna i danskarnas händer. De äro här begravna. Bedjen för dem!").[1] Ett liknande ringkors är det gotländska Grenskorset i Mästerby, som restes efter strider med danskarna samma år i det så kallade slaget vid Mästerby.
Referenser
- ^ [a b c] Söderberg, Bengt G. (1972). Visby - en vandring genom sekler. Visby: Gotlandskonst. sid. 105. Libris 8206659
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1092
- ^ [a b] Andrén, Anders (2011). Det medeltida Gotland: en arkeologisk guidebok. Lund: Historiska Media. Libris 12028545. ISBN 978-91-85873-83-8[sidnummer behövs]
- ^ Thordeman, Bengt (1931). Det gotländska folkuppbådet mot Valdemar Atterdag: Rustningsfynden från Korsbetningen. Stockholm: Skoglunds. Libris 10164108[sidnummer behövs]
- ^ Westrin, TH., red (1921). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 32 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. sid. 802. Libris 8072220. http://runeberg.org/nfcl/0431.html
Vidare läsning
- Thordeman, Bengt (1930). Korsbetningen och Solberga kloster utanför Visby.. Svenska fornminnesplatser, 0349-4187 ; 14. Stockholm: Wahlström & Widstrand i kommission. Libris 918981
- Westholm, Gun (2007). Visby 1361: invasionen. Stockholm: Prisma. Libris 10415688. ISBN 978-91-518-4568-5
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Slaget vid Visby.- Korsbetningen på Kringla.nu
- Korsbetningen på Historiska museet
