Gotland

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 57°30′N 18°33′O / 57.5, 18.55

För örlogsfartyg med namnet Gotland, se HMS Gotland.
Gotland
Gotland vapen.svg
Gotlands landskapsvapen, motivet även fungerande som landskapsflagga.
Landsdel Götaland
Län Gotlands län
Stift Visby stift
Yta 3 140 km²
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet
57 122 (2007)
18,2 inv/km²
Högsta punkt Lojsta hed 82 möh
Största sjö Bäste träsk 6,3 km²
Landskapsblomma Murgröna
Landskapsdjur Igelkott
Fler symboler ...
Sverigekarta-Landskap Gotland.svg
Gotlands läge

Gotland (Gutland på gutniska) är en svensk ö i Östersjön, cirka 90 km från det svenska fastlandet. Tillsammans med de omkringliggande öarna Fårö, Karlsöarna, Gotska Sandön, Östergarnsholm samt flera mindre öar utgör ön Gotland även landskapet med samma namn. Landskapet är även ett eget län (Gotlands län), en egen kommun (Gotlands kommun) samt eget stift (Visby stift).

Under sommaren besöker mängder av turister Gotland, inte minst det världsarvsförklarade Visby, som är öns enda stad.


Innehåll

[redigera] Etymologi

Gotland har fått sitt namn efter folkslaget gutar, vars förled gut- torde härröra från äldre urgermanska med betydelsen utgjuta, möjligen som en beteckning för män och är etymologiskt identiskt med folknamnet goter. Det ursprungliga namnet på ön var Gutaland, där a:et utgör ett äldre genitivmärke, med den enkla betydelsen "gutars land". Det här a:et föll senare bort vilket resulterade i dagens gutniska namn på ön — Gutland. I såväl svenskt som danskt talspråk assimilerades "tl" till "ll" (jämför med Jutland/Jylland), vilket gav upphov till formen Gulland.[1]

Dagens svenska namn Gotland med o härrör, likt många andra namn längs Sveriges kuster, från lågtyskan[1]. Till början av 1920-talet stavades Gotland med två t som Gottland.[2][3]

[redigera] Historia

Huvudartikel: Gotlands historia

Gotland har varit bebott sedan mycket lång tid. Landskapet har 42 000 kända fornlämningar.

Gotlands runstenar, är liksom, Östergötlands, Blekinges, Skånes, Hallands, Bohusläns och Västergötlands äldre än det senare utvecklade Mälardalen, däribland Kylverstenen i Stånga, vilken tros vara från 300-talet och avbildar det första fullständiga runalfabetet. Den första gutniska runan över huvud taget, är inskriptionen Gaois, utförd på en spjutspets funnen vid Moos i Stenkyrka.

Gotland var tidigt ett handelscentrum, tidvis också en högborg för sjörövare. Under tidig medeltid var ön relativt självständig från centralmakten i Sverige (betalade tribut). Ön delades administrativt upp i tredingar och settingar och hade också ett gemensamt ting för hela ön (se avsnittet nedan om äldre indelningar, där också avhandlas mer om det gemensamma tinget). Senare under medeltiden uppstod rivalitet mellan inflyttade tyska köpmän i Visby och de inhemska handelsbönderna, vilket ledde till inbördeskrig som bilades av Magnus Ladulås 1288. År 1361 intogs ön av den danske kungen Valdemar Atterdag, och först 1645, vid freden i Brömsebro blev Gotland svenskt. År 1676 invaderade danska styrkor igen och höll ön till 1679 då de slutligen lämnade ön efter att vid uttåget ha sprängt Visborgs slott. Bortsett från en kortvarig rysk ockupation under Finska kriget på våren 1808[4] har ön sedan förblivit svensk.

Lärbro kyrka på Gotland.

Lerkärl från järnåldern, funnet på Gotland.

Järnyxa från järnåldern, funnen på Gotland.

Karta över Gotland från 1626.

[redigera] Landskapsregemente

Gotlands regemente har sina rötter i Gotlands nationalbeväring som inrättades 1811 efter den ryska ockupationen. Nationalbeväringen omorganiserades 1887 till Gotlands regemente. Regementet var från början till dess nedläggning 2005 förlagt i kaserner på Visborgsslätt.

[redigera] Turism

Gotland började bli populär som turistort bland det sena 1800-talets societet genom prinsessan Eugénie som bodde i Västerhejde på västra ön sedan 1860-talet. År 1890 bildade DBW en kommitté för att främja turismen till ön. Deras arbete ledde till att Gotlands Turistförening som första regionala turistförening bildades 1896; ursprungligen som ett dotterbolag till Ångfartygsaktiebolaget Gotland. En viktig förutsättning för massturismen var just att ångbåtar nu regelbundet trafikerade ön. Hotell och pensionat började byggas, däribland turistanläggningen Snäckgärdsbaden. Stora sommarvillor uppfördes på 1910-talet i badorten Ljugarn, och 1955 grundades Vitvärs semesterby som den första i sitt slag på ön.

[redigera] Natur

Satellitbild av Gotland.
Topografisk karta över Gotland.

Naturen på Gotland skiljer sig avsevärt från övriga Sverige. Det beror dels på öns isolerade läge och en senare rationalisering av jord- och skogsbruket än i övriga landet. Den viktigaste faktorn är dock den karga kalkstensberggrunden, som skapat förutsättningar för en mycket speciell artflora. Gotlandssnok, brun ögontröst och gotlandssippa är exempel på arter som endast finns på Gotland.[5]

Gotlands historia går cirka 400 miljoner år tillbaka i tiden, till den period som kallas silur. Vid denna tid låg Sverige nära ekvatorn, och Gotland var en tropisk korallrevmiljö i ett grunt och varmt hav, rikt på många djurarter, till exempel sjöliljor, armfotingar och trilobiter.

Runt reven lagrades under årmiljoner döda organismer och slam, som tillsammans med korallerna byggde upp en berggrund av framför allt kalksten och märgelsten. Den gotländska berggrunden är därför mycket rik på fossil.

Sin nuvarande form fick ön av is och vatten under och efter den senaste istiden. På öns västra sida reser sig på många avsnitt mäktiga klintstup. På några ställen finns dessa under vattnet och bildar så kallade pallkanter, utanför vilka djupet kan vara mycket stort. Den östra sidan är i huvudsak flack, med långgrunda stränder. Den högsta punkten är Lojsta hed mitt på ön, som ligger 83 meter över havet.

Ön har omväxlande alvar och hällmark, lågväxande tallskog och lövängar, odlings- och betesmark. Tidigare var ön starkt präglad av ett flertal mycket vidsträckta myrar. De flesta av dessa dikades ut under 1700- och 1800-talen och togs då i anspråk av jordbruket. Ett antal insjöar (kallade träsk) finns fortfarande kvar, bland annat Tingstäde träsk och Bäste träsk.

Stränderna utgörs av klapperstensfält, strandvallar och raukar, omväxlande med långa, populära sandstränder.

Växtligheten är artrik med bland annat många arter av orkidéer. Det milda klimatet gynnar många ovanliga växter. Öns blommande vägkanter är berömda.[6]

Fågellivet är intensivt. Bland annat finner man Östersjöns enda fågelberg på två öar utanför Gotlands västkust - Lilla Karlsö och Stora Karlsö.

Sälkolonier finns norr om Fårö och på Lilla Karlsö. Många större däggdjur, som älg och grävling, saknas på Gotland. För närvarande finns inte heller någon viltlevande vildsvinsstam på ön. Privatpersoner har försökt inplantera rådjur, och ön har idag en liten och vacklande stam.

[redigera] Länet

Huvudartikel: Gotlands län

Gotlands län är ett av få som helt överensstämmer med det historiska landskapet, detta beroende på den naturliga avgränsning som det insulära läget skapar.

[redigera] Socknar

Huvudartikel: Gotlands län

Gotland har 92 socknar. Dessa är: Akebäck, Ala, Alskog, Alva, Anga, Ardre, Atlingbo, Barlingbo, Björke, Boge, Bro, Bunge, Burs, Buttle, Bäl, Dalhem, Eke, Ekeby, Eksta, Endre, Eskelhem, Etelhem, Fardhem, Fide, Fleringe, Fole, Follingbo, Fröjel, Fårö, Gammelgarn, Ganthem, Garda, Gerum, Gothem, Grötlingbo, Guldrupe, Hablingbo, Hall, Halla, Hamra, Hangvar, Havdhem, Hejde, Hejdeby, Hejnum, Hellvi, Hemse, Hogrän, Hörsne, Klinte, Kräklingbo, Källunge, Lau, Levide, Linde, Lojsta, Lokrume, Lummelunda, Lye, Lärbro, Martebo, Mästerby, Norrlanda, När, Näs, Othem, Roma, Rone, Rute, Sanda, Silte, Sjonhem, Sproge, Stenkumla, Stenkyrka, Stånga, Sundre, Tingstäde, Tofta, Träkumla, Vall, Vallstena, Vamlingbo, Viklau, Visby, Vänge, Väskinde, Västergarn, Västerhejde, Väte, Öja, Östergarn

[redigera] Kommunen

Huvudartikel: Gotlands kommun

Gotland utgör sedan 1971 en enda kommun och saknar därför landsting. 1863 inrättades i varje socken en landskommun plus Visby stad, totalt 92 kommuner. Vid kommunreformen 1952 reducerades antalet kommuner till 13. Dessa lades 1971 samman till Gotlands kommun, varvid även landstinget upphörde.

[redigera] Ekonomi

Gotland är en stark jordbruksbygd. Den agrara sektorn tillsammans med turismen sysselsätter flest människor. Främst odlas vete och sockerbetor, dock är sockerbetsodlingen på nedgång sedan Danisco lade ner sockerbruket på ön. Dessutom finns det en vingård på södra delen av ön, och det pågår även försök med framställning av rom från sockerbetor. Det finns även en lång tradition av fåravel och boskapsskötsel på ön.

Turismen är idag Gotlands kanske viktigaste näring, och därtill en näring som oavbrutet växer sedan mer än 100 år tillbaka. Antal besökare ökar hela tiden, och med dem får allt fler personer möjlighet att försörja sig, helt eller delvis. Bland försörjningsområdena kan nämnas transportföretagen, hotell, campingar och inte minst den mycket omfattande privatuthyrningen av bostäder. Vidare restauranger, livsmedelsbutiker, museer och andra turistmål, nöjesliv inom alla områden samt mängder av konsthantverkare och konstnärer som säljer större delen av sin produktion under sommarperioden.

Gotlands näringsliv har dominerats/domineras av sten-, cement-, livsmedels- och elektronisk industri. Tidigare var Försvarsmakten den största arbetsgivaren på ön på grund av öns läge mitt i Östersjön, nära dåvarande Sovjetunionen, men försvarsmakten avvecklade sina resterande verksamheter på ön helt 2005.

[redigera] Dialekten

Huvudartikel: Gutniska

Gutniska är på Gotland det ursprungliga egna språket. Det utgör en separat gren av de nordiska fornspråken jämte den fornvästnordiska (isländska, färöiska, norska) och den fornöstnordiska (svenska och danska) avdelningen. Gutamål är ett gammalt talspråk och dialekt. Gutamålet har sitt ursprung i gutniskan, men det har, bland annat på grund av Gotlands politiska tillhörighet, inte status som språk, utan räknas som en dialekt av svenska (på samma sätt som skånska räknas som en svensk dialekt trots att den härstammar från forndanskan). Dialekten har på senare tid, liksom de övriga i Sverige, påverkats kraftigt av rikssvenskan. Olika områden har emellertid påverkats olika mycket. Det råder således kontinuerliga övergångar mellan öns olika dialekter, från de mest ålderdomliga till de som mest påverkats av svenskan.

[redigera] Äldre territoriell indelning

Redan Gutasagan omtalar en indelning i tredingar: Nordertredingen, Medeltredingen och Sudertredingen. I den kyrkliga organisationen var tredingarna prosterier, idag kallade kontrakt: Nordertredingens kontrakt, Medeltredingens kontrakt respektive Sudertredingens kontrakt.

Varje treding bestod av två settingar (sjättedelar). De har ibland jämförts med Svealands skeppslag och kan bland annat ha haft uppgiften att utrusta skepp för den kungliga ledungen. Vid den svenska tidens inledning (1645) fungerade settingarna som rättskretsar.

Den grundläggande (minsta) rättskretsen kallades på Gotland ting. Ön var indelad i tjugo ting under ledning av varsin tingsdomare. Tingen hade betydelse även för fördelningen av skatter. Vid inledningen av den svenska tiden hade tingen redan börjat spela ut sin roll.

Ett gemensamt ting, det så kallade gutnaltinget fanns dessutom. Gutnaltinget betyder "gutarnas (gotlänningarnas) allting". "'All'" betyder här gemensam (all = hel). Tinget sammanträdde på platsen där klostret Roma kloster senare förlades (strax utanför tätorten Romakloster).

Socknen var grundenheten i den kyrkliga territoriella organisationen. På Gotland fanns under medeltiden 94 landssocknar och över ett halvdussin socknar i Visby stad. Några av dessa socknar har slagits samman med andra. Ödekyrkor kvarstår av sockenkyrkorna Elinghem och Gann i Nordertredingen och Bara i Medeltredingen. Av Visbys medeltida sockenkyrkor kvarstår endast Vårfrukyrkan (Sankta Maria).
År 1681 indelades Gotland i två härader. Nordertredingen och Kräklinge setting i Medeltredingen blev Gotlands norra härad. Sudertredingen och Hejde setting i Medeltredingen blev Gotlands södra härad.

[redigera] Större orter

Huvudartikel: Visby

Det har aldrig funnits mer än en stad på Gotland, nämligen Visby. Dess ålder är inte helt fastställd, men den äldsta kända byggnaden är uppförd omkring 1150. Den var en egen kommunal enhet fram till 1971, då Gotlands kommun bildades. Även i dag är Visby den helt dominerande tätorten, med nästan en tredjedel av av öns befolkning. Den näst största orten, Hemse har knappt en tiondel av Visbys folkmängd. För information om de olika tätorternas befolkning se Gotlands kommun.

[redigera] Klimat

Öns klimat är maritimt milt tack vare läget i Östersjön med svala vårar men milda höstar och vintrar. Gotland anses ofta höra till de solsäkraste svenska områdena; Visby har normalt flest soltimmar i landet.

Årsmedeltemperaturen är omkring +6,5 °C. Gotlands alla tiders högsta och lägsta temperaturer, 35,2° samt -32,8°, har avlästs på samma plats, nämligen Buttle nära öns mitt.

[redigera] Sport

Gotland var värdön för Internationella öspelen år 1999.

[redigera] Övrig sport

[redigera] Kultur

[redigera] Filmer inspelade på Gotland

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ [a b] Wessén, Elias (1969). "Nordiska folkstammar och folknamn. En översikt." i Bo Gräslund och Ingrid Swartling: Fornvännen årgång 1969, Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB, sid. 20.
  2. ^ http://runeberg.org/nfcl/0422.html Nordisk familjebok 1921, stavning i artikeln Visby
  3. ^ http://runeberg.org/svetym/0285.html Svensk etymologisk ordbok 1922, sid. 197
  4. ^ Gunnar Geisle, Här steg ryssarna iland 1808, artikel i Gotlands Allehanda. 2008-04-19, länkad 2008-08-26.
  5. ^ Almqvist, Lena (2009-02-12). ”Hotade arter”. http://www.lansstyrelsen.se/gotland/amnen/Naturvard/natur_hotad/. Läst 2009-09-08. 
  6. ^ Eliasson, Sara; Sjöswärd, Ulla (1996). Gotlands blommande vägkanter. Länsmuseet på Gotland. ISBN 9188036197. 

[redigera] Externa länkar

  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Gotland.
v • d • r
Gotland indelas traditionellt i 91 socknar samt Visby.
Gotlands norra härad
Bro · Fole · Lokrume · Väskinde · Bäl · Hejnum · Källunge · Vallstena · Akebäck · Björke · Follingbo · Roma · Barlingbo · Ekeby · Endre · Hejdeby · Lummelunda · Martebo · Stenkyrka · Tingstäde · Buttle · Dalhem · Ganthem · Guldrupe · Halla · Sjonhem · Viklau · Vänge · Ala · Anga · Ardre · Gammelgarn · Kräklingbo · Östergarn · Gothem · Hörsne · Norrlanda · Boge · Hall · Hangvar · Hellvi · Lärbro · Othem · Bunge · Fårö · Fleringe · Rute
Gotlands södra härad
Alskog · Alva · Atlingbo · Burs · Eke · Eksta · Eskelhem · Etelhem · Fardhem · Fide · Fröjel · Garde · Gerum · Grötlingbo · Hablingbo · Hamra · Havdhem · Hejde · Hemse · Hogrän · Klinte · Lau · Levide · Linde · Lojsta · Lye · Mästerby · När · Näs · Rone · Sanda · Silte · Sproge · Stenkumla · Stånga · Sundre · Tofta · Träkumla · Vall · Vamlingbo · Västergarn · Västerhejde · Väte · Öja
v • d • r
Sveriges landskap
Sveriges flagga
v • d • r
Sveriges största öar
Gotland 2 994 km² · Öland 1 347 km² · Orust 346 km² · Hisingen 199 km² · Värmdö 181 km² · Tjörn 148 km² · Väddö och Björkö 128 km² · Fårö 113 km² · Selaön 95 km² · Gräsö 93 km²
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Gotland"