Storgatan, Umeå
 Storgatan västerut, Öst på stan | |
| Anlagd | 1622 |
|---|---|
| Tidigare namn | Södra långgatan |
| Läge | |
| Plats |  Umeå |
| Sträckning | Öst-västlig |
| Längd | 4 km |
| Betydelse | |
| Känd för | Björkallé |
| Byggnader | Gamla lasarettet, Löjtnant Grahns gård, Hovrätten för Övre Norrland, von Ahnska magasinet, Gamla bankhuset, Umeå rådhus, Moritzska gården, Scharinska villan, Ringstrandska villan, Länsresidenset, Umeå gamla fängelse. |
Storgatan är en av Umeå stads längsta gator, cirka 4 kilometer lång. Storgatan binder samman de centrala områdena på norra stranden av Umeälven. Sträckningen är från den gamla stadsgränsen vid Tvärån i väster till Umeå östra station vid Norrlands universitetssjukhus i öster. Vid Tvärån förlängs Storgatan av Backenvägen som i sin tur sammanbinder de västra stadsdelarna Grubbe, Grisbacka och Backen. Utmed Storgatan ligger ett flertal av Umeå kommuns byggnadsminnen samt fem av stadens större parker. 2006 trafikerades Storgatan av 8 900 fordon per dygn i snitt.[1]
Historia
När Umeå anlades 1622 vid Ume älv stakades staden ut i ett rutnät, med två längsgående långgator parallella med älven och fem vinkelräta gränder som löpte ända mot älven.[2] Den södra långgatan (nuvarande Storgatan) fortsatte utanför västra och östra tullen i form av Kustlandsvägen, som under 1600-talet byggdes ut till körväg.[3] Kustlandsvägens lokala sträckning gick från Röbäck, till färjeläget över Umeälven vid Backenkyrkan, genom Umeå och sedan runt Nydalasjöns sydspets och vidare mot Innertavle.[4]
1780 stenlades Storgatan och 1782 fick Storgatan gatunummer, då det beslutats att alla Umeås hus och gårdar skulle numreras. Numret skulle målas på en brädlapp som skulle spikas över porten.[5]
1864 fastställdes en ny stadsplan för Umeå som hade influenser från Nikolaistad (nuvarande Vasa) som återuppbyggts efter en brand 1852. I och med den nya stadsplanen utökades planområdet så att Storgatan förlängdes fram mot Brogatan i väster och till nuvarande Häradshövdingegatan i öster. Även gatubredden på bland annat Storgatan ökades från cirka 4-5 meter till ca 18 meter (60 fot). Den breddade gatan delades även upp i körbana, trottoarer och rabatter. Dessa cirka 3 meter (10 fot) breda rabatter skulle planteras med blommor och buskar på husägarnas bekostnad. Husägaren fick även en stängselskyldighet, vilket innebar att en tomt mot gatan måste vara inhägnad med plank eller ett (max 1,8 m) högt genombrutet staket, och uppfört i smakfull stil.[6] Av kostnadsskäl kom dessa regler inte gälla redan bebyggda områden.[7]
I 1866 års byggnadsordning för Umeå fastställdes att vid trottoarernas kant skulle "dertill tjenliga löfträd" planteras med jämna mellanrum och Umeå fick därmed sina första gatubjörkar.[8] Dessa planterade utmed den västra delen av Storgatan. Dock planteras inte björkar vid staden trottoarer i någon större skala förrän efter stadsbranden 1888[9] och 1892 beslöt man att björken var lämpligast lövträd att plantera vid trottoarerna.[10]
Centrumomvandlingen på 1950 - 1960-talen påverkade även bebyggelsen vid Storgatan. Få trähus lämnades kvar och istället byggdes bland annat Domusvaruhuset 1963 (nuvarande MVG-gallerian) utmed Storgatan i fyra våningar.[11]
År 2002 återställdes Storgatan i centrum (sträckan Renmarkstorget – Västra Rådhusgatan) till ett mer ursprungligt utseende. Gatan fick 6,5 m bred körbana och 5 meter bred gångbana med björkar på båda sidorna om körbanan. Mellan björkarna lades längsgående parkeringar.[12]
Byggnadsminnen utmed Storgatan
Utmed Storgatan ligger bland annat följande byggnadsminnen: Gamla lasarettet, Bagare Thillmans gård, Gamla slöjdskolan, Löjtnant Grahns gård, Hovrätten för Övre Norrland, Färgare Höglanders gård, von Ahnska magasinet, Gamla bankhuset ("smörasken"), Sparbankshuset, Umeå rådhus, Handelsbanken, Riksbankshuset, Moritzska gården, Scharinska villan, Ringstrandska villan, Länsresidenset och Umeå gamla fängelse.
Referenser
Noter
- ^ Nulägesbeskrivning, sidan 62
- ^ Eriksson, sidan 16
- ^ Lassila, sidan 3
- ^ Lassila, sidan 80
- ^ Steckzen, sidan 277
- ^ Eriksson, sidorna 67-69 och 74
- ^ Eriksson, sidan 73
- ^ Eriksson, sidorna 68-69
- ^ Forsberg, sidan 10 och 12
- ^ Eriksson, sidan 164
- ^ Forsberg, sidan 15 och 78
- ^ Nulägesbeskrivning, sidan 19
Tryckta källor
- Steckzén, Birger (1981(1922)). Umeå stads historia 1588-1888. Norrländska skrifter, 0349-3202 ; 6 (Facs.-utg.). Umeå: Två förläggare. Libris 7753338. ISBN 91-85920-05-3 (inb.)
- Olofsson, Sven Ingemar; Eriksson Karin (1972). Umeå stads historia 1888-1972. Umeå: Umeå kommunfullmäktige. Libris 88277
- Lassila, Mauno (1972). Vägarna inom Västerbottens län: kommunikationernas utveckling mot bakgrund av befolkning och näringsliv. Umeå: Umeå universitet. Libris 8203952
- Eriksson, Karin (1975) (PDF). Studier i Umeå stads byggnadshistoria: från 1621 till omkring 1895. Umeå studies in the humanities, 0345-0155 ; 3. Umeå: Umeå universitetsbibliotek. Libris 7615280. ISBN 91-7174-000-7. http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:399942/FULLTEXT01. Läst 18 maj 2011
- Forsberg, Patrik, red (2001) (PDF). Arkitekturguide Umeå. Umeå: Stadsbyggnadskontoret, Umeå kommun. Libris 7455543. ISBN 91-631-0919-0. http://www.umea.se/download/18.1382718810a4aa4f727800021780/arkitekturguiden.pdf. Läst 18 maj 2011
- ”Nulägesbeskrivning för trafiken i centrala Umeå - Slutrapport april 2006” (PDF). Umeå Kommun. april 2006. http://www.umea.se/download/18.4830d5b10bd1651247800012751/Rapport+hel+juni06+l%C3%A5guppl%C3%B6st.pdf. Läst 18 maj 2011.