Byggnadsminne

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Byggnadsminnen är kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar som byggnadsminnesförklarats enligt bestämmelser i kulturminneslagen. Det betraktas vanligen som det starkaste kulturhistoriska skyddet bebyggelse i Sverige kan åtnjuta.

För att klargöra skyddet fastställs skyddsbestämmelser eller skyddsföreskrifter för varje byggnadsminne.

Byggnadsminnen har stor spännvidd i tid och rum och kan vara allt från en medeltida borg till en biograf från 1950-talet. Men det är inte bara byggnader som kan bli byggnadsminnen. Även parker, trädgårdar eller andra anläggningar av kulturhistoriskt värde kan få skydd. Över 2 000 anläggningar och miljöer är skyddade som byggnadsminnen. En förteckning finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister[1].

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det statliga skyddet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan härledas ända tillbaka till 1666 års ”Placat och Påbudh om Gamle Monumenter och Antiquiteter i Rijket”. Den moderna lagstiftningen inleddes genom 1942 års lag om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader, följd av 1960 års lag om byggnadsminnen.

Syftet med byggnadsminnen var och är att bevara spår av historien som har betydelse för förståelsen av dagens och morgondagens samhälle och att garantera människors tillgång till kulturarvet. Byggnadsminnen berättar om historiska skeenden och hur samhället över tid förändrats. Berättelserna rymmer även specifika händelser och enskilda personers historia.

Det finns numera två typer av byggnadsminnen, enskilda byggnadsminnen och statliga byggnadsminnen. Före 1989 kallades ett statligt byggnadsminne för "byggnadsminnesmärke".

Beträffande kyrkobyggnader, se kyrkligt kulturminne.

Innebörd av märkningen[redigera | redigera wikitext]

En byggnadsminnesförklaring innebär att byggnaden måste bevaras för all framtid. Byggnaden får inte förvanskas, byggas om, eller rivas.

Enskilda byggnadsminnen[redigera | redigera wikitext]

Byggnadsminnesmärke på Tumba bruk.

Länsstyrelserna har möjlighet att genom kulturminneslagen byggnadsminnesförklara sådana byggnader och anläggningar som genom sitt "kulturhistoriska värde är synnerligen märkliga eller som ingår i ett synnerligen märkligt bebyggelseområde". Det kan gälla såväl bostadshus som industrianläggningar, parker och broar.

Vem som helst kan väcka fråga hos länsstyrelserna om att en byggnad eller anläggning ska byggnadsminnesförklaras. Länsstyrelsen har även möjligheten att på eget initiativ väcka fråga om byggnadsminnesförklaring. Länsstyrelserna har tillsynsansvar över byggnadsminnen och prövar frågor om tillstånd till åtgärder som strider mot skyddsbestämmelserna. Den som äger ett byggnadsminne har möjlighet att söka bidrag för de antikvariska överkostnader som kan uppstå vid till exempel restaurering. Det finns mer än 2 000 byggnadsminnen.

Statliga byggnadsminnen[redigera | redigera wikitext]

Regeringen beslutar om en statlig byggnad eller anläggning ska bli statligt byggnadsminne. Riksantikvarieämbetet lämnar förslag på nya statliga byggnadsminnen och ansvarar för tillsynen över dem. De statliga byggnadsminnena berättar viktiga delar av Sveriges och den statliga förvaltningens historia.

Det finns ungefär 260 statliga byggnadsminnen i form av exempelvis regerings- och domstolsbyggnader, försvarsanläggningar, broar, kungliga slott och fyrar. Före 1989 kallades ett statligt byggnadsminne för "byggnadsminnesmärke".

Se även[redigera | redigera wikitext]

Exempel på byggnadsminnen[redigera | redigera wikitext]

Byggnadsminnen länsvis[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ bebyggelseregistret

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]