Sune Almkvist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sune Almkvist
Född Sune Lison Almkvist
4 februari 1886
Uppsala, Sverige
Död 8 augusti 1975 (89 år)
Nationalitet SverigeSvensk
Yrke/uppdrag Bandyspelare
Fotbollsspelare
Idrottsledare

Sune Lison Almkvist, född 4 februari 1886 i Uppsala, död 8 augusti 1975, var en svensk landslagsman i både bandy och fotboll som vann elva SM-guld i bandy och var uttagen i den svenska fotbollstruppen i OS i London 1908. Han spelade där i Sveriges första match i turneringen - i 1-12-förlusten mot värdlandet Storbritannien. Almkvist var i sin yrkeskarriär utbildad läkare. Han var son till Johan Almkvist.

Idrottskarriär[redigera | redigera wikitext]

Bandy[redigera | redigera wikitext]

Sune Almkvist var den första stora svenska bandyspelaren och också den förste som erhöll utmärkelsen Stor grabb. Visserligen brukar man tillskriva greve Clarence von Rosen som den person som förde bandyn till Sverige år 1895 men bandyns spridning bör ändå tillskrivas Almkvist och hans lag IFK Uppsala. De dominerade svensk bandy från första svenska mästerskapet år 1907 fram till år 1920 och som lagkapten ledde Almkvist IFK Uppsala till 11 SM-guld, vilket gör honom till den spelare som har flest SM-guld i svensk bandys historia.

Därutöver var han medlem av det svenska fotbollslandslaget vid OS 1908 och vann 1918-19 två SM-guld i Tennis (dubbel) inomhus.[1]

Almkvist startade sin långa bandykarriär i Upsala Gymnasisters Hockeyklubb redan som 15-åring år 1901. Klubben vann år 1902 Nordiska spelens vandringspris genom att besegra Stockholms Hockeyklubb med 2-0. År 1905 hade man ersatt den gamla "trissan" med en riktig boll. Det året satte Sune Almkvist ett mycket svårslaget målrekord genom att göra 19 mål i en och samma match. Det var i matchen mot Krigsskolan (Karlberg) i Nordiska Spelens hockeyturnering. Matchen slutade 27-1.

1921 blev Almkvist praktiserande läkare i Stockholm och var från 1931 läkare vid Stockholms stads poliklinik för könsjukdomar.[2]

Almkvist blev år 1925 Svenska Bandyförbundets förste ordförande. Posten höll han till 1950.

Han utgav bland annat Regler för Ishockey (1907), Spelregler för bandy (1917) och Bandy (1919).[3]

Fotboll[redigera | redigera wikitext]

Almkvist spelade sammanlagt fyra matcher i Sveriges landslag (0 mål). Samtliga matcher gjordes under 1908, under vilket år han också deltog i de Olympiska spelen i London. Där blev det en slutlig 4:e plats då Sverige förlorat båda sina matcher. Almkvist deltog i Sveriges första match i turneringen där det blev förlust med 1-12 mot Storbritannien.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbsidor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ [1]
  3. ^ [2]


Företrädare:
Ingen
Ordförande för Svenska Bandyförbundet
19251950
Efterträdare:
Gunnar Galin



Camera-photo.svg Pictgram running man.svg Flag of Sweden.svg Denna biografiska artikel om en svensk idrottare behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.