Sveriges herrlandslag i fotboll
| Den här artikeln eller avsnittet har ansetts innehålla alltför substanslös eller omständlig text. Motivering: Artikeln behöver en allmän genomgång av texten då det finns mycket "dödvikt" i artikeln och man skulle utan större problem kunna korta den med omkring 10-20 K. Det förekommer tveksamma värdeomdömen, men svårt att säga om det är frågan om ren POV, eller om detta är "sportspråk". Oavsett vilket är det ett problem för uppslagsverket. (2011-02) Hjälp gärna till med att göra texten mer specifik och koncis om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
| Smeknamn | Blågult | |||
|---|---|---|---|---|
| Förbund | Svenska Fotbollförbundet | |||
| Federation | Uefa | |||
| Förbundskapten | ||||
| Asst. tränare | ||||
| Lagkapten | Zlatan Ibrahimović | |||
| FIFA-ranking | 18 (februari 2012) [1] | |||
| Flest landskamper | Thomas Ravelli | |||
| • Antal landskamper | 143 | |||
| Flest mål | Sven Rydell | |||
| • Antal mål | 49 | |||
| Första landskamp | ||||
(Göteborg, 12 juli 1908)[2] |
||||
| Största vinst | ||||
(Stockholm, 29 maj 1927) (Selhurst Park, 5 augusti 1948)[2] |
||||
| Största förlust | ||||
(London, 20 oktober 1908)[2] |
||||
|
||||
| Världsmästerskap | ||||
| Deltagna mästerskap | 11 [2] | |||
| ● Guld | 0 | |||
| ● Silver | 1 [2] | |||
| ● Brons | 2 [2] | |||
| Olympiska spelen | ||||
| Deltagna turneringar | 9 [2] | |||
| ● Guld | 1 [2] | |||
| ● Silver | 0 | |||
| ● Brons | 2 [2] | |||
| Europamästerskap[2] | ||||
| Deltagna turneringar | 4 | |||
| ● Guld | 0 | |||
| ● Silver | 0 | |||
| ● Brons | 1 | |||
- Denna artikel handlar om Sveriges herrlandslag i fotboll. Se Sveriges landslag i fotboll för information om dam- och ungdomslandslag.
Sveriges herrlandslag i fotboll, smeknamn: blågult, representerar Sverige i fotboll på herrsidan. Till de största framgångarna hör OS-guldet i London 1948[3], VM-silvret på hemmaplan 1958, EM-semifinalen på hemmaplan 1992, VM-bronsen 1950 och 1994 samt OS-bronsen 1924 och 1952. Landslaget ligger för närvarande som nummer 14 på FIFA:s världsranking (oktober 2011). Efter att Sverige missade VM 2010 avgick Lars Lagerbäck som förbundskapten och 4 november 2009 blev Erik Hamrén ny förbundskapten. Lagkapten är sedan juli 2010 Zlatan Ibrahimović med Anders Svensson som vicekapten.
Sveriges nationalarena i fotboll är Råsundastadion.[4]
[redigera] Organisation
Landslaget leds av förbundskapten Erik Hamrén. Assisterande förbundskapten är Marcus Allbäck.
[redigera] VM och EM
Landslaget har kvalificerat sig till ett flertal EM- och VM-slutspel. Fotbollsförbundet har en organisation som förbereder landslaget för att de skall lyckas så bra som möjligt i turneringen. De skickar bland annat observatörer till matcher som spelas av Sveriges blivande motståndare för att kartlägga deras spelsystem, taktik samt svaga och starka sidor, samt planerar förberedelserna och turneringarna i minsta detalj, från tidgiga samlingar av truppen, till vilka hotell som används samt träningsanläggningar, fritidsaktiviteter och matförsörjning. [5][6]
Spelarna har ett presentationsbaserat belöningsystem för VM och EM-turneringar, i stort sett blir ersättningen högre ju bättre placering laget når i turneringen.[7][8]
[redigera] Sponsorer
Huvudsponsorer: Svenska Spel, Norrlands Guld, Estrella, Telia, Swedbank, SJ, ICA, Intersport och Umbro.[9]
[redigera] Sveriges landslagsdresser
De svenska landslagsdresserna kommer sedan år 2003 från tillverkaren Umbro. Sverige använder sig av ett hemmaställ bestående av en gul tröja med blå detaljer, blå shorts med gula detaljer, samt gula strumpor med blå detaljer. Till Fotbolls-EM 2008 hade Sverige bytt bortaställ till ett mörkblått med gula detaljer.[10]
Tidigare var det Adidas som tillverkade Sveriges landslagsdresser. Under stora delar av 1990-talet använde sig Sverige av ett vitt bortaställ, för att sedan under början på 2000-talet gå över till ett mörkblått. En alternativ helgul dress finns också tillgänglig.
[redigera] Historia
[redigera] 1908–1933: Landskamper och olympiska spel
Sverige spelade sin första landskamp i fotboll den 12 juli 1908, då man besegrade Norge med 11–3 i Göteborg i Sverige. Det svenska laget hade följande sammansättning:
Ove Eriksson (IFK Göteborg) – Teodor Malm (AIK), Nils Andersson (IFK Göteborg) – Sven Olsson (Örgryte IS), Hans Lindman (IFK Uppsala), Thor Eriksson (Örgryte IS) – Gustaf Bergström (Örgryte IS), Erik Bergström (Örgryte IS), Erik Börjesson (IFK Göteborg), Karl Gustafsson (IFK Köping) och Karl Ansén (AIK).
Laget togs ut av en uttagningskommitté bestående av C. L. Kornerup, Gösta Dalman, Wilhelm Friberg och Anton Johanson.
Under det första landslagsåret, 1908, mötte Sverige även England, Nederländerna och Belgien. Samtliga matcher slutade med förlust för Sverige. Samma år åkte Sverige på sin hittills största förlust, då man i Olympiska spelen i London förlorade med 1–12 mot Storbritannien.
Under 1910-talet och 1920-talet spelade Sverige ett antal vänskapsmatcher varje år, ofta mot grannländerna Danmark, Norge och Finland. Visserligen blev Finland självständigt från Ryssland först 1917, men hade ett fotbollslandslag från 1911. Vid en landskamp i Stockholm i oktober 1916 vann Sverige för första gången över Danmark som dittills vunnit alla möten länderna emellan sedan utbytet inleddes 1913. I augusti 1916 förlorade Sverige en träningslandskamp i Stockholm mot USA med 2–3. Förutom dessa matcher deltog man även i Olympiska spelen 1912 i Stockholm i Sverige, 1920 i Antwerpen i Belgien och i Paris i Frankrike 1924. I OS 1924 lyckades Sverige ta hem bronset. Den 29 maj 1927 besegrades Lettland med 12–0 i en landskamp i Stockholm, vilket fortfarande 2011 är landslagets största segermarginal.[11]
[redigera] 1933–1939: Japaner, kubaner och brasilianare
Sverige ställde inte upp i det första världsmästerskapet i Uruguay 1930. Fyra år senare var man dock med. Efter kvalsegrar mot Estland och Litauen under sommaren 1933 tog sig Sverige till VM i Italien 1934, där man åkte ut mot Tyskland i andra omgången efter att i första omgången ha slagit ut Argentina, 1930 års finalförlorare.
I Olympiska spelen i Berlin 1936 förlorade Sverige oväntat mot Japan med 2–3 i första omgången, och blev utslagna. Under denna match levererade Sven Jerring ett klassiskt radioreferat om "Japaner, japaner, japaner...".[12]
I VM i Frankrike 1938 gick det däremot bättre. Sverige hade tillsammans med Tyskland gått vidare från kvalgruppen medan Estland och Finland blivit utslagna. Sverige lottades mot Österrike i första VM-omgången 1938 men Sverige gick vidare på walk over eftersom Österrike anslöts till Tyskland i mars 1938. Sverige slog Kuba med 8–0 i kvartsfinalen men föll med 1–5 mot Ungern i semifinalen. Sverige förlorade matchen om tredjepriset mot Brasilien och slutade på fjärde plats.
[redigera] 1939–1945: Andra världskriget
Under andra världskriget var idrottsutbytet mellan länderna kraftigt begränsat, men Sverige spelade fotbollslandskamper. Sverige, som stod utanför kriget, spelade och vann mot lag som Danmark, Tyskland och Ungern. Sverige var ett av de få länder som spelade landskamper mot Tyskland under kriget vid en match i Berlin.
[redigera] 1945–1961: Medaljer och svensk proffsvåg
De första efterkrigsåren blev början till nya framgångar för landslaget. 1945 besegrades Norge med hela 10–0 i en landskamp. 1948 tog Sverige OS-guld i London efter finalseger mot Jugoslavien.[3] 1948 hade laget också några av svensk fotbolls allra största i laget: Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm. De skulle alla tre bli svenska proffspionjärer i Italien och följdes av många. 1950 hade förbundsledningen, liksom en del andra nationer, valt att enbart låta svenska amatörspelare få deltaga. Trots detta tog Sverige VM-brons i Brasilien.
I det inledande gruppspelet besegrade Sverige de regerande mästarna Italien med 3–2 och efter oavgjort 2–2 mot Paraguay blev Sverige gruppsegrare. I finalspelet förlorade Sverige mot Brasilien med 1–7 och mot blivande mästarna Uruguay med 2–3. Genom seger över Spanien med 3–1 kunde Sverige belägga tredjeplatsen och därmed få bronsmedaljen. Bland de svenska spelarna utmärkte sig målvakten Kalle Svensson med sitt spel till den grad att han därefter fick smeknamnet "Rio-Kalle".[11] Andra tongivande spelare var tremålsskyttarna Stig "Vittjärv" Sundqvist och Calle Palmér samt tvåmålsskytten Hasse Jeppson. De två sistnämnda bildade innertrion, Pal-Jep-Sko med Lennart "Nacka" Skoglund, som dock gick mållös ur turneringen.
Vid Olympiska sommarspelen 1952 i Helsingfors, Finland, fortsatte Sverige att nå framgångar och vann OS-brons. Det följande året hade fotbollsförbundet bestämt sig att inte tillåta utlandsproffs att spela i landslaget och laget lyckades inte kvalificera sig till VM i Schweiz 1954 då Sverige enbart kom tvåa i sin kvalgrupp efter Belgien.
Fyra år senare, 1958, stod Sverige som värdar för VM. I och med arrangörskapet togs för första gången spelare från utländska ligor med i landslaget.[13] Med ett lag bestående av både utlandsproffs och spelare från allsvenskan och division II lyckades svenskarna ta VM-silver på hemmaplan - den hittills bästa placeringen för Sverige i VM-sammanhang. Sverige vann sin grupp i gruppspelet och kvalificerade sig till kvartsfinal. I kvartsfinalen besegrades Sovjetunionen med 2–0 och i semifinalen de regerande mästarna Västtyskland med 3–1. Den matchen avgjordes efter ett av Sveriges mest berömda och hyllade mål genom tiderna då "Kurre" Hamrin i matchens slutskede långsamt började driva och dribbla utefter långsidan, från mittlinjen ned mot kortlinjen, in i straffområdet och då alla förväntade sig en passning, gjorde han 3-1 ur en snäv vinkel. Några av profilerna i det svenska laget var: Kalle Svensson, Orvar Bergmark, Agne Simonsson, Kurt Hamrin, Gunnar Gren, Lennart "Nacka" Skoglund, Nils Liedholm och Bengt "Julle" Gustafsson.
[redigera] 1961–1968: Fall på mållinjen
Under 1960-talet lyckades det svenska landslaget inte kvala in till vare sig VM-slutspelet i Chile 1962 eller VM i England 1966; båda gångerna föll man på mållinjen. 1961 föll Sverige efter omspel mot Schweiz på neutral plan i Västberlin. Stora delar av den västtyska publiken hejade på Schweiz, eftersom Sverige slog ut Västtyskland ur VM-slutspelet 1958. Inför VM 1966 spelade Sverige oavgjort i bortamatchen mot Västtyskland i VM-kvalet men förlorade sedan returen på Råsunda hösten 1965 i en match där Sverige tog ledningen med 1–0, men där Västtyskland vände matchen med två mål och vann med 2–1. Västtyskland tog därmed förstaplatsen i kvalgruppen med Sverige som tvåa och med Cypern sist i gruppen.
[redigera] 1965–70: Orvar Bergmark
Den största framgången under 1960-talet blev kvartsfinalen i Europacupen för landslag 1964, en turnering som startat 1960 men då Sverige inte deltog. Sveriges besegrade Norge i första omgången, därefter Jugoslavien i andra omgången innan laget föll Sovjetunionen i kvartsfinalen. Denna turnering ersattes av EM från 1968, men Sverige lyckades inte kvala sig in till EM-kvartsfinalspelet 1968.
Vid kvalspelet till VM 1970 i Mexiko lottades Sverige mot Frankrike och Norge. Sverige slog Norge både hemma och borta. Den 15 oktober 1969 var Sverige klart för VM på nytt via kvalseger mot Frankrike på Råsunda med 2–0. Samma år gav Svenska Dagbladet Ove Kindvall sin bragdmedalj som gjort båda målen i 2–0-segern. Förlusten i bortamötet mot Frankrike den 1 november 1969 spelade ingen roll då Sverige redan vunnit kvalgruppen.
[redigera] 1970–79: Georg "Åby" Ericson
Under VM i Mexiko 1970 tog sig Sverige inte vidare från gruppspelet efter att ha spelat oavgjort mot Israel och förlorat mot Italien med 0–1. En match där Jan Olsson gjorde sig ett namn genom sin punktmarkering av italienska stjärnan Riva och där målvakten Ronnie Hellström släppte in ett skott från långt håll under armen vid det italienska målet. I sista gruppmatchen mot Uruguay vann Sverige med 1–0 efter att Ove Grahn gjort mål i 90:e minuten. Det räckte dock inte för avancemang då Sverige hade behövt vinna matchen med minst två mål för att gå vidare till kvartsfinal.
Sverige tog sig inte till EM-kvartsfinalspel 1972.
1971-1979 var Georg "Åby" Ericson förbundskapten och ledde Sverige till nya framgångar. 1973 vann Sverige över Brasilien med 1–0 på Råsunda under den världsturné som de regerande världsmästarna företog efter att slutgiltigt ha tagit hem Coupe Jules Rimet. Denna turné kallades World Champions Coupe Jules Rimet Tour, och pågick mellan VM 1970 och VM 1974. Detta var också Sveriges första seger över Brasilien. Roland Sandberg gjorde det svenska målet.
1973 tog sig Sverige till VM i Västtyskland 1974 via seger i en extra, direkt avgörande match på snötäckt plan mot Österrike i västtyska Gelsenkirchen. Lagen hade hamnat på samma poäng och samma målskillnad i kvalspelet och därmed fick en direkt avgörande match tillgripas för att avgöra vilket av lagen som skulle få spela VM, Sverige vann matchen med 2–1. Tidigare under kvalet hade Sverige klarat 3–3 i en match mot Ungern på Nepstadion i Budapest i en match där man missat VM-chansen om man förlorat. I kvalets sista match hade Sverige avgörandet i egna händer och skulle vid en seger mot Malta på bortaplan med mer än två mål vara klara för VM. Laget lyckades dock enbart vinna med 2–1 och därmed krävdes det en omspelsmatch mot Österrike för att avgöra vilken av lagen som skulle kvalificera sig till VM.
I VM-slutspelet gick det bättre jämfört med fyra år tidigare - laget gick vidare från det första gruppspelet obesegrat. Sverige spelade två 0–0-matcher, varav den ena mot de blivande silvermedaljörerna Nederländerna. I den sista gruppspelsmatchen säkrade man avancemang via 3–0 mot Uruguay. Ralf Edström gjorde fyra mål under turneringen, varav två mot Uruguay.
I det andra omgångens gruppspel inledde Sverige med förlust mot Polen (0–1) och Västtyskland (2–4). Matchen den 26 juni i Stuttgart mot Polen förlorades sedan Grzegorz Lato avgjort från nära håll för Polen, sedermera bronsmedaljörer. Staffan Tapper blev syndabock efter att han missat en straffspark i matchen som förlorades 0–1. Matchen mot Västtyskland ansågs av många som en av turneringens absolut bästa och Sverige chockade hemmafavoriterna genom ett volleyskott av Ralf Edström som betydde svensk ledning i halvtid.[14] Målet blev berömt efter att ha visats i vinjetten i det populära TV-programmet Sportspegeln under flera års tid. Det stod länge 2–2 i matchen innan västtyskarna kunde göra två mål under matchens sista kvart och därmed vinna.[14] Sverige vann man den avslutande matchen mot Jugoslavien med 2-1 och hamnade därmed till slut på total femte plats i turneringen, vilket var Sveriges bästa VM-placering sedan 1958.
I svenska laget fanns profiler som Ronnie Hellström, Bo Larsson och Björn Nordqvist.
Sverige kvalificerade sig inte till EM-kvartsfinalspel 1976.
Den 11 maj 1976 förlorade Sverige för första gången sedan 1937 på hemmaplan mot Danmark.
1978 tog sig Sverige för tredje gången i rad till VM. Sverige tog sig vidare från kvalet i en trelagsgrupp med Schweiz och Norge som motståndare. Kvalet spelades 1976 och 1977. I VM 1978 i Argentina spelade Sverige den första matchen med oavgjort (1–1) mot Brasilien. Svensk målskytt var Thomas Sjöberg. 1–1 var dittills Sveriges bästa resultat i VM-sammanhang mot Brasilien (resultatet upprepades länderna emellan vid VM-slutspelet 1994). Laget förlorade därefter mot Österrike (0–1) och Spanien (0–1). Det svenska laget slutade sist i gruppen med 1 poäng och målskillnaden 1–3. Flera av profilerna från 1974 var fortfarande med (Larsson, Edström, Nordqvist) men även nya spelare som Anders Linderoth, Hasse Borg och Torbjörn Nilsson.
Sverige missade EM i Italien 1980.
[redigera] 1980–86: Laban Arnesson
1982 blev det ett VM i Spanien utan Sverige sedan Sverige förlorat mot Skottland och Nordirland i kvalet och hamnat på en tredjeplats. 1983 möttes Sverige och Brasilien i Göteborg en träningslandskamp som slutade 3–3.
Vid kvalspelet till EM i Frankrike 1984 misslyckades Sverige igen, trots seger mot Italien både i hemmamötet och bortamötet, då Sverige besegrade de regerande världsmästarna med 3–0 i Neapel, efter bland annat två mål av Glenn Strömberg. Sverige förlorade dock både borta och hemma mot Rumänien som vann gruppen och kvalificerade sig som enda lag.
De svenska motgångarna fortsatte. 1985 missade Sverige VM i fotboll 1986 i Mexiko då Sverige i sista kvalomgången förlorat sin match mot Tjeckoslovakien borta med 1-2 samtidigt som Portugal oväntat vunnit med 1–0 borta mot gruppettan Västtyskland och tagit andraplatsen i gruppen. Det var Västtysklands första förlust någonsin i en VM-kvalmatch och den betydde respass för det svenska laget. Lars "Laban" Arnesson var förbundskapten 1980–1986 och hade inte lyckas ta Sverige till vare sig VM eller EM-slutspel då han valde att kliva av 1986. Olle Nordin efterträdde Lars Arnesson.
[redigera] 1986–90: Olle Nordin
Förlusterna fortsatte till en början efter Olle Nordins tillträde som förbundskapten, och Sverige missade EM i fotboll 1988 i Västtyskland.
Vid VM 1990 i Italien var Sverige med i VM för första gången sedan 1978 efter ett kval där man tagit förstaplatsen före England. Bland annat på Wembley den 19 oktober 1988 hade Glenn Hysén gjort en stormatch och Sverige klarade 0–0. Optimismen under förbundskaptenen Olle Nordin var stor inför VM i Italien, men i premiären blev det förlust mot Brasilien med 1-2 efter två mål av målkungen Careca. I nästa match mötte Sverige Skottland och förlorade återigen med 1-2. I sista gruppmatchen mötte Sverige Costa Rica och skulle vid seger ta sig vidare till nästa omgång. Sverige tog ledningen med 1-0, men när en kvart återstod av matchen kvitterade Costa Rica och gjorde segermålet (1-2) med enbart 2 minuter kvar av matchen. Sverige var ett slaget lag och ute ur VM, och laget kom sist i sin grupp efter tre raka 1–2-förluster. Det var hittills den enda gången som Sverige misslyckats att ta poäng i ett VM-slutspel där de deltagit.
Efter VM avgick Olle Nordin och Nisse Andersson var tillfällig förbundskapten fram tills att Tommy Svensson tog över 1991.
[redigera] 1991–97: Tommy Svensson
Under hemma-EM 1992 gick det bättre för Sverige än i VM två år tidigare. Laget slog England (2–1) och Danmark (1–0) i gruppspelet och spelade oavgjort mot Frankrike (1–1). Semifinalen mot Tyskland, som 1990 vunnit VM som Västtyskland, slutade dock med förlust (2–3).
Sverige hade gjort bra ifrån sig i EM 1992. I VM 1994 såg det sämre ut; laget var nära en 2–1-förlust i den första VM-matchen mot Kamerun. Sverige kvitterade till 2–2 genom Martin Dahlin och sedan vann laget mot Ryssland med 3–1 och spelade 1–1 mot Brasilien. Sverige gick obesegrade vidare från gruppspelet för första gången sedan 1974.[11]
I åttondelsfinalen slog det svenska laget ut Saudiarabien med 3–1. Kvartsfinalen mot Rumänien slutade 7–6 till Sverige efter straffläggning. Det var enbart elva minuter kvar av matchen då Sverige tog ledningen med 1-0 efter en frispark av Håkan Mild, en passning till Tomas Brolin som gjorde mål. Rumänien kvitterade till 1–1 med två minuter kvar av ordinarie tid genom Florin Răducioiu vilket blev slutresultatet och förlängning fick tillgripas . Under förlängningen gjorde Răducioiu ytterligare ett mål och gav Rumänien ledningen med 2–1. Sverige fick dessutom Stefan Schwarz utvisad men trots att de spelade med en man mindre lyckades Kennet Andersson kvittera på en nick då enbart fem minuter återstod. Resultatet stod sig matchen ut och matchen fick avgöras på straffsparkar. Målvakten Thomas Ravelli blev matchhjälte genom att rädda två rumänska straffar, den sista räddningen gjorde att Sverige vann straffsparkar med 5–4 och matchen med sammanlagt 7–6.
I semifinalen mot Brasilien blev Jonas Thern utvisad och Romario satte segermålet (1–0) för Brasilien i den 81:a matchminuten. Istället för att spela VM-final mot Italien, fick Sverige möta Bulgarien i en match om bronset, i vilken Sverige gjorde fyra mål redan i första halvleken. Slutresultatet blev också 4–0.
Sverige hade gjort sin bästa turnering sedan VM 1958 och landslaget firades när det kom hem. En välkomstfest ägde rum i Rålambshovsparken i Stockholm. Flera spelare i Sverige utmärkte sig under VM-slutspelet: Tomas Brolin hade varit en av hela VM-turneringens bästa spelare och valdes av FIFA in i Världslaget.[15] Anfallsparet Martin Dahlin och Kennet Andersson hade gjorde fler mål än den brasilianska anfallsduon Romario och Bebeto. Andersson blev Sveriges bästa VM-målskytt genom tiderna med sina fem mål och Dahlin var matchvinnare mot Ryssland.[16] Backlinjen hade ett starkt mittbackspar i Patrik Andersson och Joachim Björklund. Mittfältet innehöll bland annat Klas Ingesson, Stefan Schwarz och lagkaptenen Jonas Thern.[15]
Efter VM 1994 hade Sverige svårt att nå upp till samma nivå. Landslaget slogs ut i kvalet till både EM i England 1996 och VM i Frankrike 1998. Kvalet till EM i England 1996 hade börjat med en vinst för Sverige med 1–0 borta mot Island i september 1994, men sedan förlorade Sverige mot Schweiz på bortaplan. I november 1994 bröt Tomas Brolin foten i en vinstmatch mot Ungern. Våren 1995 fortsatte motgångarna i EM-kvalet. Sverige förlorade bortamatcherna mot Turkiet och Ungern och spelade 1–1 på hemmaplan mot Island. När Sverige spelade 0–0 mot Schweiz i Göteborg i september 1995 stod det klart att laget skulle missa EM-slutspelet.[17]
Kvalspelet inför VM i Frankrike 1998 gick inte bättre. I oktober 1996 vann Österrike med 1–0 i Stockholm och månaden efter förlorade svenskarna mot Skottland på bortaplan. Visserligen vann Sverige mot Skottland i returmatchen i Göteborg på Valborgsmässoafton 1997, men i september 1997 vann Österrike med 1–0 i Wien. I oktober 1997 lämnade Tommy Svensson posten som förbundskapten och Tommy Söderberg tog över.
[redigera] 1997–2000: Tommy Söderberg
Söderberg hade en tuff första period som förbundskapten där Sverige åkte på en 0–4-förlust mot Spanien i Vigo. Under Söderbergs ledning blev resultaten snart bättre då laget bland annat spelat oavgjort mot Frankrike och slagit Danmark och Italien, alla tre matcher på hemmaplan: På hösten 1998 var dags för kvalspel till EM i Belgien och Nederländerna år 2000. Nya spelare hade tillkommit sedan 1997: Fredrik Ljungberg, Johan Mjällby och Magnus Hedman var några av dem. Under Söderbergs tid tog sig Sverige till ett nytt mästerskap: EM i Nederländerna och Belgien år 2000. I kvalet spelade Sverige defensivt och tog fyra av sex poäng mot England genom att vinna hemma med 2–1 och 0–0 på Wembley. I EM-slutspelet år 2000 tog Sverige enbart en poäng på tre matcher genom att spela 0–0 i en match mot Turkiet och kritiken från bland annat media var massiv.
[redigera] 2000–04: Lars-Tommy
-
Se även Lars-Tommy.
2001 och 2003 deltog Sverige i King's Cup.
Vid VM i fotboll 2002 i Japan och Sydkorea var Sverige för första gången sedan 1994 tillbaka i VM-hetluften. I kvalet gjorde laget resultatmässigt bra ifrån sig men förbundskaptensduon Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck fick utstå viss kritik i media då det svenska spelet inte övertygade fotbollssverige. Kritiken byttes dock snabbt till hyllningar efter att Sverige vunnit bortamatchen mot Turkiet med 2-1 och var därmed klara för VM 2002.
I VM-slutspelet 2002 lottades Sverige i en svår grupp som i media kom att kallas Dödens grupp med Argentina, England och Nigeria som motståndare.[18] Det svenska laget klarade oavgjort mot England i öppningsmatchen efter att Niclas Alexandersson kvitterat. I matchen mot Nigeria togs tre poäng efter två mål av Henrik Larsson. I den avslutande gruppspelsmatchen klarade Sverige oväntat oavgjort mot Argentina. Sverige tog ledningen efter att Anders Svensson gjort ett frisparksmål. Argentina kvitterade; matchen slutade 1-1 och Sverige gick vidare som gruppetta. Sveriges sorti kom sedan Senegal vunnit på ett golden goal i förlängningen av åttondelsfinalen i en match som slutat 1-1 vid full tid. Anders Svensson hade varit nära att avgöra förlängningen till Sveriges fördel sedan han snurrat runt inom straffområdet och skjutit i stolpen i en så kallad "helikopterfint".
Sverige lyckades kvala in till EM i fotboll 2004 i Portugal. Ett kvalspel som startat svagt slutade återigen med att Sverige kvalade in direkt som gruppetta. Henrik Larsson, som annonserat att han inte längre skulle spela i landslaget, gjorde ett gästspel i kvalet och sedermera en riktig comeback. I slutspelet vann Sverige inledningsmatchen mot Bulgarien med 5–0 och spelade sedan 1–1 mot Italien och 2–2 mot Danmark innan det blev förlust efter straffar mot Nederländerna i kvartsfinalen, där Sverige träffade både stolpen och ribban. Zlatan Ibrahimović utmärkte sig genom att klacka in den svenska kvitteringen mot Italien. Henrik Larssons språngnick i 5-0 matchen mot Bulgarien anses av många vara ett av turneringens vackraste mål.[19] [20]
[redigera] 2004–2009: Lars Lagerbäck
Efter EM 2004 klev Tommy Söderberg av som förbundskapten och Lars Lagerbäck blev ensam på förbundskaptenposten. Assisterande förbundskapten blev Roland Andersson.
Lagerbäcks uppgift var att ta Sverige till VM i Tyskland. Det började med en seger med 7–0 borta mot Malta den 4 september 2004. I nästa match, den 8 september samma år, spelade Sverige hemma mot Kroatien och förlorade med 0–1 sedan Dario Srna skruvat in en frispark. Sverige vann mot Ungern med 3–0 hemma den 9 oktober och borta mot Island den 13 oktober med 4–1 i årets sista kvalmatch.
Landslagsåret 2005 var igång, bland annat spelade Sverige oavgjort mot Frankrike i Paris den 9 februari. Kvalet började med en 3–0 seger borta mot Bulgarien den 26 mars, efter bland annat ett frisparksmål av Erik Edman. Därefter besegrades Malta med 6–0 på hemmaplan den 4 juni, och Sverige vann även hemmamatchen mot Bulgarien med 3–0 den 3 september.
I Sveriges bortamatch mot Ungern den 7 september vann Sverige med 1–0 efter ett sent mål av Zlatan Ibrahimović. Sverige förlorade borta mot Kroatien med 0–1 den 8 oktober, men vann hemma mot Island med 3–1 den 12 oktober och var därmed klart för VM 2006 som grupptvåa. För första gången i historien kvalade Sverige in i sitt fjärde mästerskap i rad. Dock fick landslaget viss kritik i media för dåligt spel.
I VM-slutspelets gruppspelet inledde Sverige mot Trinidad och Tobago 0–0 vilket ansågs av en enad svensk fotbollsexpertis som ett misslyckande. I nästa match mot Paraguay vann Sverige genom ett nickmål av Fredrik Ljungberg i den 88:e minuten. I sista matchen mot England spelade Sverige oavgjort, 2–2, genom mål av Marcus Allbäck samt Henrik Larsson som kvitterade Englands ledning i sista minuten. Sverige kom tvåa i sin grupp och fick möta Tyskland i åttondelsfinalen, som slutade 2–0 till Tyskland. [21]
2 september 2006 började Sverige kvalspelet till Europamästerskapet i fotboll 2008 till EM i Österrike och Schweiz. I Sveriges grupp fanns Spanien, Danmark, Lettland, Nordirland, Island och Liechtenstein. De två bästa i gruppen går till EM. Kvalet började med fyra raka segrar för Sverige, däribland en 2–0-seger mot favorittippade Spanien och ledning i Grupp F. Den 28 mars 2007 gjorde David Healy två mål för Nordirland mot Sverige vilket innebar seger med 2–1.
2 juni 2007 mötte Danmark Sverige på arenan Parken i Köpenhamn. Vid ställningen 3–3 i 89:e minuten tilldömdes Sverige en straffspark och Danmarks Christian Poulsen en utvisning. I samma skede sprang en av åskådarna fram och attackerade domaren varpå matchen avbröts. Sverige dömdes preliminärt som segrare med 3–0, vilket fastställdes av UEFA dagarna efter matchen.[22]. Sverige säkrade en plats i EM-slutspelet i den sista omgången då man vann hemma mot Lettland med 2–1. Därmed blev Sverige tvåa i gruppen efter Spanien. Tidigare hade man bland annat vunnit mot Island med 5–0 och Liechtenstein med 3–0. EM 2008 blev Sveriges femte raka deltagande i en stor turnering. Väl där slog man Grekland med 2–0 men förlorade mot Spanien (1–2) och Ryssland (0–2) och slogs ur turneringen i gruppspelet.
Lördagen 6 september inledde Sverige kvalspelet till VM i Sydafrika med bortamatch mot Albanien i Tirana. Matchen blir den första tävlingsmatchen med det nya 3–5-2 systemet och Sverige lyckas inte vinna utan matchen slutade 0–0. Kritiken i svenska medier blev hård och flera fotbollskommentatorer ansåg att Sverige bör återgå till det trygga 4–4-2 systemet igen.
Det blev en svensk revansch ett par dagar senare, onsdagen 10 september, då man vann mot Ungern hemma på Råsunda med 2–1. Henrik Larsson bidrar starkt till segern genom två framspelningar till Kim Källström och Samuel Holmén. I den tredje kvalomgången väntade Portugal. Trots många skador gör Sverige en bra match hemma på Råsunda men matchen slutade 0–0, även returen i Lissabon slutade 0–0. På Sveriges nationaldag 2009 var det match mot Danmark på Råsunda. Sverige förlorade med 1–0 mot danskarna. Några dagar senare, den 10 juni, mot Malta gick det bättre, med vinst på 4–0 till Sverige. Första målet kom i 22:a minuten av Kim Källström. Andra halvlek gjorde Sverige tre mål på mindre än tio minuter av Daniel Majstrorovic, Zlatan Ibrahimvovic och Marcus Berg.
Lördagen den 5 september 2009 bevittnade åskådare och TV-tittare hur Zlatan Ibrahimvovic avgör matchen i absolut sista sekunden (93:e minuten med 7 sekunders övertid), en match som Sverige var tvingade att vinna för att fortfarande ha en chans att avancera från kvalspelet. Onsdagen den 9 september 2009 var det dags för en ny kvalmatch på bortaplan mot Malta, Sverige har svårt att göra mål men i 81:a minuten gör Marcus Berg vinstmålet med ett hårt skott som via den maltesiska backen Ian Azzopardi styrde in i mål och Sverige vann matchen med 1–0. Efter returmötet mot Danmark 10 oktober 2009 på Parken som förloras med 0-1 så var Sverige chanser att nå VM-slutspelet i praktiken borta. Det krävdes att Portugal skulle misslyckas med att vinna hemma mot tabelljumbon Malta, men så skedde inte och Sverige misslyckades därmed att kvalificera sig till VM 2010. Efter avslutat kvalspel den 14 oktober 2009 avgick Sveriges förbundskapten Lars Lagerbäck, samtidigt slutade Henrik Larsson, Mikael Nilsson och Daniel Andersson i landslaget. Zlatan Ibrahimović och Petter Hansson var tveksamma till fortsatt landslagsspel.
[redigera] 2009–: Erik Hamrén
Den 4 november 2009 blev det klart att Erik Hamrén tar över som förbundskapten efter Lars Lagerbäck.[23] Fram till 31 augusti 2010 skulle Hamrén ha fortsatt parallellt att träna Rosenborg. Men i maj 2010 kom Hamrén och Rosenborg överens om att Hamrén från och med den 1 juni lämnade Rosenborg för att bli förbundskapten för svenska landslaget på heltid.[24] Hamréns första match som förbundskapten spelades den 18 november 2009 mot Italien och slutade med förlust, 0-1.[25] Hamréns första match på hemmaplan spelades på Råsunda 29 maj 2010 mot Bosnien och Hercegovina, en match som Sverige vann med 4–2.[26] Den 3 september 2010 började kvalet till EM 2012 och inleddes med en match mot Ungern på Råsunda som vanns med 2–0 och fortsatte den 7 september med en seger med 6–0 mot San Marino i Malmö. Segrarna innebar att Sverige låg trea i sin kvalgrupp inför matchen mot Nederländerna på bortaplan den 12 oktober samma år. Matchen mot Nederländerna slutade 4–1 till Nederländerna, vilket blev Erik Hamréns andra och hittills största förlust som förbundskapten.
EM-kvalet fortsatte 2011 med två matcher mot Moldavien där Sverige vann båda, med 2-1 på hemmaplan den 29 mars och med 4-1 på bortaplan den 3 Juni samt en match mot Finland den 7 Juni som vanns med 5-0. Höstens kvalmatcher inleddes med förlust borta mot Ungern. Därefter vann blågult tre raka matcher: Först borta mot San Marino 5-0 och Finland 2-1 för att avsluta med seger hemma mot Nederländerna med 3-2. Landslaget blev därmed näst bästa lag i gruppen och kavlificerade sig till Europamästerskapet i fotboll för herrar 2012 i kraft av att vara den bästa tvåan i de nio grupperna. De övriga åtta grupp-tvåor lottas ihop och möter varandra hemma och borta där de fyra vinnarna också kvalificerar sig till slutspelet. [27]
[redigera] Sveriges samtliga herrlandskamper i fotboll
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1908-1919
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1920-1929
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1930-1939
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1940-1949
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1950-1959
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1960-1969
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1970-1979
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1980-1989
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 1990-1999
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2000
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2001
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2002
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2003
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2004
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2005
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2006
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2007
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2008
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2009
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2010
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2011
- Sveriges herrlandskamper i fotboll 2012
[redigera] Svenska förbundskaptener
Fram till 1962 hade Sverige ingen förbundskapten. Uttagning till landslaget skedde genom en kommitté av experter, den så kallade uttagningskommittén (UK) där bl.a. Rudolf "Putte" Kock ingick. Engelsmannen George Raynor fungerade dock i praktiken som svensk förbundskapten vid Olympiska sommarspelen 1948 och Världsmästerskapet i fotboll 1958.
| År | Förbundskapten(er)[28] |
|---|---|
| 2009– | Erik Hamrén |
| 2004–2009 | Lars Lagerbäck 1 |
| 2001–2004 | Lars-Tommy, Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck |
| 1997–2001 | Tommy Söderberg |
| 1991–1997 | Tommy Svensson |
| 1990 | Nisse Andersson 2 |
| 1986–1990 | Olle Nordin |
| 1980–1986 | Lars "Laban" Arnesson |
| 1970–1979 | Georg "Åby" Ericson |
| 1965–1970 | Orvar Bergmark |
| 1962–1965 | Lennart Nyman |
1) Som förbundskaptenens assistent tjänstgjorde Roland Andersson.
2) Nisse Andersson var tillfällig förbundskapten 1990.
[redigera] Statistik
Äldsta spelaren
- Thomas Ravelli (Han var 38 år och 59 dagar då han spelade mot Estland 11 oktober 1997.)
Äldsta utespelaren
- Henrik Larsson (Han var 38 år och 20 dagar då han spelade mot Danmark 10 oktober 2009.)
Första landskampen
Sverige 11–3 Norge
(Göteborg, Sverige; 12 juli 1908)
Största vinster
Sverige 12–0 Lettland
(Stockholm, Sverige; 29 maj 1927)
Sverige 12–0 Sydkorea
vid OS 1948 (London, England; 5 augusti 1948)
Största förlust
Storbritannien 12–1 Sverige
vid OS 1908 (London, England; 20 oktober 1908)
Största slutspelssegern (ej OS)
- VM 1938:
Sverige 8–0 Kuba
, 12 juni 1938
Största kvalsegern (ej OS)
- VM 1974:
Sverige 7–0 Malta
, 15 oktober 1972 [29] - VM 2006:
Malta 0–7 Sverige
, 4 september 2004 [30]
Största slutspelsförlusten (ej OS)
Största kvalförlusten (ej OS)
Flest VM-slutspelsmatcher
- Henrik Larsson (13 st.) [33][34][35]
Flest EM-slutspelsmatcher
- Henrik Larsson (10 st.) [36][37][38]
Flest landslagsmål
- Sven Rydell, 49 mål på 43 landskamper
Bästa målskytt i både VM- och EM-slutspel
- Henrik Larsson 5 mål i VM, 4 mål i EM = 9 mål totalt.
Bästa målskyttar i VM
Bästa målskyttar i EM
Bästa målskyttar i OS
- Herbert Carlsson, Gunnar Nordahl, 7 mål [39][40]
Snabbaste målet i en tävlingsmatch
- 35 sekunder. Av Marcus Allbäck i EM-kvalmatchen Sverige–Lettland 21 november 2007[41] och av Arne Nyberg i VM-semifinalen Ungern–Sverige 16 juni 1938.[42]
Flest mästerskap (EM och VM) som spelare
- Henrik Larsson, 6 st (VM 94, EM 00, VM 02, EM 04, VM 06, EM 08)
Flest mästerskap (EM och VM) som förbundskapten
- Lars Lagerbäck, 5 st (EM 00, VM 02, EM 04, VM 06, EM 08)
Flest VM som förbundskapten
- József Nagy, 2 st (1934, 1938)
- George Raynor, 2 st (1950, 1958)
- Georg "Åby" Ericson, 2 st (1974, 1978)
- Lars Lagerbäck, 2 st (2002, 2006)
Flest EM som förbundskapten
- Lars Lagerbäck, 3 st (2000, 2004, 2008)
[redigera] Topp 10 spelare med flest landskamper
Spelare i fet stil är fortfarande i Sveriges landslag.
Senast uppdaterad 17 november 2011
| # | Namn | Karriär | Matcher | Mål |
|---|---|---|---|---|
| 1 | Thomas Ravelli | 1981–1997 | 143 | 0 |
| 2 | Anders Svensson | 1999– | 124 | 18 |
| 2 | Roland Nilsson | 1986–2000 | 116 | 2 |
| 4 | Björn Nordqvist | 1963–1978 | 115 | 0 |
| 5 | Olof Mellberg | 2000– | 111 | 7 |
| 6 | Niclas Alexandersson | 1993–2008 | 109 | 7 |
| 7 | Henrik Larsson | 1993–2009 | 106 | 37 |
| 8 | Patrik Andersson | 1992–2002 | 96 | 3 |
| 9 | Orvar Bergmark | 1951–1965 | 94 | 0 |
| 10 | Andreas Isaksson | 2002– | 90 | 0 |
[redigera] Topp 10 spelare med flest mål
Spelare i fet stil är fortfarande i Sveriges landslag.
Senast uppdaterad 17 november 2011
| # | Namn | Karriär | Mål | Matcher |
|---|---|---|---|---|
| 1 | Sven Rydell | 1921–1932 | 49 | 43 |
| 2 | Gunnar Nordahl | 1942–1948 | 43 | 33 |
| 3 | Henrik Larsson | 1993–2009 | 37 | 106 |
| 4 | Gunnar Gren | 1939–1958 | 32 | 57 |
| 5 | Kennet Andersson | 1990–2000 | 31 | 83 |
| 6 | Marcus Allbäck | 1999–2008 | 30 | 74 |
| 7 | Martin Dahlin | 1991–1997 | 29 | 60 |
| 7 | Zlatan Ibrahimović | 2001– | 29 | 75 |
| 9 | Agne Simonsson | 1956–1961 | 27 | 51 |
| 9 | Tomas Brolin | 1990–1995 | 27 | 47 |
[redigera] Resultat i VM
| År | Placering/Omgång | Matcher | Vinster | Oavgjorda* | Förluster | Mål | Målskyttar |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1930 | Deltog ej | – | – | – | – | – | – |
| 1934 | Kvartsfinal | 2 | 1 | 0 | 1 | 4–4 | Sven Jonasson (2), Knut Kroon (1), Gösta Dunker (1) |
| 1938 | 4:a | 3 | 1 | 0 | 2 | 11–9 | Gustav Wetterström (3), Arne Nyberg (3), Harry Andersson (3), Tore Keller (1), Sven Jonasson (1) |
| 1950 | Brons | 5 | 2 | 1 | 2 | 11–15 | Stig Sundqvist (3), Calle Palmér (3), Sune Andersson (2), Hans Jeppson (2), Bror Mellberg (1) |
| 1954 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1958 | Silver | 6 | 4 | 1 | 1 | 12–7 | Agne Simonsson (4), Kurt Hamrin (4), Nils Liedholm (2), Gunnar Gren (1), Lennart Skoglund (1) |
| 1962 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1966 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1970 | Gruppspel | 3 | 1 | 1 | 1 | 2–2 | Tom Turesson (1), Ove Grahn (1) |
| 1974 | Gruppspel 2 | 6 | 2 | 2 | 2 | 7–6 | Ralf Edström (4), Roland Sandberg (2), Conny Torstensson (1) |
| 1978 | Gruppspel | 3 | 0 | 1 | 2 | 1–3 | Thomas Sjöberg (1) |
| 1982 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1986 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1990 | Gruppspel | 3 | 0 | 0 | 3 | 3–6 | Johnny Ekström (1), Glenn Strömberg (1), Tomas Brolin (1) |
| 1994 | Brons | 7 | 3 | 3 | 1 | 15–8 | Kennet Andersson (5), Martin Dahlin (4), Tomas Brolin (3), Roger Ljung (1), Håkan Mild (1), Henrik Larsson (1) |
| 1998 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 2002 | Åttondelsfinal | 4 | 1 | 3 | 0 | 5–3 | Henrik Larsson (3), Anders Svensson (1), Niclas Alexandersson (1) |
| 2006 | Åttondelsfinal | 4 | 1 | 2 | 1 | 3–4 | Fredrik Ljungberg (1), Marcus Allbäck (1), Henrik Larsson (1) |
| 2010 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| Totalt | 11/18 | 46 | 16 | 13 | 17 | 75–69 | Bästa målskyttar: Kennet Andersson och Henrik Larsson (5 mål) |
* Oavgjorda matcher inkluderar matcher som avgjorts genom straffsparksläggning.
[redigera] Resultat i EM
| År | Omgång | Matcher | Vinster | Oavgjorda* | Förluster | Mål | Målskyttar |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1960 | Deltog ej | – | – | – | – | – | – |
| 1964 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1968 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1972 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1976 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1980 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1984 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1988 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 1992 | Semifinal | 4 | 2 | 1 | 1 | 6–5 | Tomas Brolin (3), Jan Eriksson (2), Kennet Andersson (1) |
| 1996 | Ej kvalificerat | – | – | – | – | – | – |
| 2000 | Gruppspel | 3 | 0 | 1 | 2 | 2–4 | Johan Mjällby (1), Henrik Larsson (1) |
| 2004 | Kvartsfinal | 4 | 1 | 3 | 0 | 8–3 | Henrik Larsson (3), Zlatan Ibrahimović (2), Fredrik Ljungberg (1),
Marcus Allbäck (1), Mattias Jonson (1) |
| 2008 | Gruppspel | 3 | 1 | 0 | 2 | 3–4 | Zlatan Ibrahimović (2), Petter Hansson (1) |
| 2012 | Kvalificerade | ||||||
| Totalt | 4/12 | 14 | 4 | 5 | 5 | 19–16 | Bästa målskyttar: Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimović (4 mål) |
* Oavgjorda matcher inkluderar matcher som avgjorts genom straffsparksläggning.
- Fram till 1980 var det bara fyra lag och fram till 1996 bara åtta lag i EM-slutspelet, vilket gjorde det svårare att kvalificera sig till EM jämfört med VM.
[redigera] Resultat i OS
- 1908 - 4:a
- 1912 - Åttondelsfinal
- 1920 - Kvartsfinal
- 1924 - Brons
- 1928 - Deltog ej
- 1936 - Åttondelsfinal
- 1948 - Guld
- 1952 - Brons
- 1956-1984 - Deltog ej
- 1988 - Kvartsfinal
- 1992 - Kvartsfinal
[redigera] Nuvarande trupp
Följande 22 spelare är uttagna till vänskapsmatchen mot Kroatien den 29 februari 2012.[43]
[redigera] Nyligen inkallade
Följande 29 spelare har varit uttagna i det svenska landslaget de senaste 12 månaderna.
[redigera] Tidigare landslaguppsättningar
[redigera] Officiella låtarSedan 1950-talet har officiella låtar gjorts till alla turneringar där Sverige deltagit i slutspelet.
[redigera] InofficiellaDet har även gjort inofficiella fotbollslåtar till mästerskapen:
[redigera] Se även[redigera] Referenser[redigera] Fotnoter
[redigera] Källor
[redigera] Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
