Svenerik Perzon

Från Wikipedia

Svenerik Perzon, folkbokförd Sven Erik Perzon, född 29 april 1928 i Ljusdal, död 24 januari 2005 i Ystad, var en svensk skådespelare, sångare och textförfattare.

Han växte upp i Nore, Ljusdal, och var son till Per Perzon och Elna Johansson. Efter genomgången utbildning vid Dramatens elevskola engagerades han i revyer runtom i landet samt vid Riksteatern.[1] Han upptäcktes av Lulu Ziegler och slog igenom som sångare och estradör i en kabaretvåg som uppstod efter att varietéförbudet 1955 upphävts på de svenska krogarna. Han blev "superstjärna", enligt Myggans nöjeslexikon, tillsammans med Jan Gabrielsson, Ulla-Bella Fridh och Gösta Knutsson i TV-serien Söndagsbilagan 1962.[2]

År 1965 turnerade han med Himmelssängen tillsammans med Ulla-Bella och flyttade samma år till Rhodos, där han verkade som program- och artistchef för olika arrangörer av resor. När militärjuntan styrde över Grekland arbetade han på Mallorca. Perzon återvände till Sverige i början av 1970-talet. Han bosatte sig i Skåne och blev företagare inom heminredning.[2]

Perzon spelade också in skivor, med bland andra Barbro Hörberg och Monica Nielsen.

Filmografi (urval)

Teater

Roller (urval)

År Roll Produktion Regi Teater
1953 Hans nåds testamente
Hjalmar Bergman
Sandro Malmquist Skansens friluftsteater[3]
1955 Äktenskapsmäklerskan
Thornton Wilder
Per Gerhard Intiman[4]
1958 Poulard Madame Pompadour
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall
Ivo Cramér Oscarsteatern[5]
1960 Medverkande Skräck och skratt, revy
Bengt Linder
Sven Paddock Casinoteatern[6]
1964 Medverkande Stockholmare, vet du vaad, revy
Kar de Mumma
Jackie Söderman Folkan[7]

Diskografi i urval

  • 1960 – Svenerik-Monsieur Morbide Perzon / Svenerik Perzon ; ett kapell sörjer för musiken
  • 1960 – Ur filmen Mälarpirater / Svenerik Perzon, Monica Nielsen, Karl Åke Eriksson
  • 1960 – Mera dragspelssolo / Barbro Hörberg, Svenerik Perzon, Gunnar Lundén-Weldens orkester

Referenser

  1. ^ Sven-Erik Perzon, skådespelare, Ystad, har avlidit Helsingborgs Dagblad 2005-01-28. Läst 2012-06-23.
  2. ^ [a b] Ericson Uno, Engström Klas, red (1992). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 12, Olds–Rundq. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665090. ISBN 91-7752-270-2  s 99.
  3. ^ ”Skansenteatern”. Leopolds antikvariat. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328020221/http://www.abm.se/leopolds/Skansenteatern.html. Läst 19 mars 2016. 
  4. ^ Barbro Hähnel (4 september 1955). ”Äktenskapsmäklerskan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-09-04/239/18. Läst 23 augusti 2015. 
  5. ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015. 
  6. ^ S B-l (1 oktober 1960). ”'Skräck och skratt' på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-10-01/267/14. Läst 21 januari 2016. 
  7. ^ Barbro Hähnel (10 maj 1964). ”Kar de Mummas stjärnstall”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015. 

Externa länkar