Ivo Cramér

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ivo Cramér, född 5 mars 1921 i Göteborg, död 30 april 2009 i Stockholm, var en svensk dansare, koreograf, balettchef och regissör. Han var son till Carl-Rudolf Cramér och brorson till Harald Cramér.

Cramér arbetade ofta i folkloristiskt inspirerad stil med en burlesk ådra och mimiska inslag. Hans dansdramer har ofta haft historiska och religiösa motiv. Nyckelverket Den förlorade sonen är till exempel inspirerat av dalmålningar från sjuttonhundratalet som skildrar den bibliska berättelsen om den förlorade sonen.

Efter utbildningen hos Birgit Cullberg och Kurt Joos-Lederer anslöt sig Cramér till Cullbergbaletten. 1945–47, den första Cramér-Baletten. 1946–47 grundade och ledde han tillsammans med Birgit Cullberg Svenska Dansteatern. 1948–49 Balettmästare på San Carlos Operan, Lissabon. 1967–75 och 1980-86, den andra Cramér-Baletten. 1975–80 var han Balettchef på Kungliga Operan. Från 40-talet och framåt har Cramér skapat 200 balettverk, 140 iscensättningar av operor, operetter, musikaler, revyer och talpjäser samt ett flertal produktioner för svensk och utländsk TV.

Cramér hade en stark anknytning till Strömstad och bodde här under många år i sin vackra villa på Lilla Vatulandsgatan, vilken också tjänade som bas för hans fru Tyyne, och Ivo Cramérs stiftelse. Cramér samarbetade nära med Kjell Kraghe, bland annat regisserade Cramér två av Kraghes revyer och gemensamt producerade de en dansföreställning för Riksteatern. Ivo Cramérs dansgrupp Cramér-ensemblen genomförde under flera år föreställningen "Domaredansen" vid domarringen i Blomsholm samt kyrklig dans i Strömstads kyrka, bland annat den älskade gestaltningen av "Fader Vår".

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Strömstads kommun tilldelade Ivo Cramér sitt kulturpris 1996. Han var kollega och vän under många år med skådespelaren Kent Andersson. Cramér avled den 30 april 2009.

Koreografi[redigera | redigera wikitext]