Tore E:son Lindhberg
Tore Valdemar E:son Lindhberg (ursprungligen stavat Lindberg), född 20 juni 1877 i Tierp, död 17 mars 1950, var en svensk arkitekt.[1][2]
Lindhberg avlade studentexamen i Uppsala år 1898 och studerade mellan 1900 och 1904 till arkitekt vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Han var först verksam i Uppsala och Nyköping. Vid årsskiftet 1913/1914, till sin död 1950, var han verksam i Södertälje. Under den tiden satte han sin prägel på stadsmiljön med en mängd olika byggnader, både institutionsbyggnader och privatvillor. Bland hans arbeten märks Svenska Handelsbanken, Saltsjövägen 1/Järnagatan 7 i Södertälje (1922), Apoteket, Stora Gatan 59 i Sigtuna (1928) och Södertälje Bryggeri, Storgatan/Kvarnbergagatan/Kronstrandsgatan i Södertälje (1902-1939), en fabriksbyggnad vid läkemedelsbolaget Astra, samt medicinkliniken vid Södertälje sjukhus.[2]
Han ritade även slottet Ängsholm (färdigt 1916) i en tung tegelarkitektur, populärt kallat ”den sista Wasaborgen”, åt direktör Philip Wersén vid AB Södertelge Verkstäder. Lindhberg anpassade sig efter tiden och ritade byggnader i såväl nationalromantisk, klassicistisk som funktionalistisk stil.[2] Borgmästarvillan för Södertäljes borgmästare Jakob Pettersson omgestaltade Lindhberg 1922 en villa med italieninspirerade detaljer.[3]
Bilder
-
Strandgatan i Södertälje, i mitten syns fastigheterna Väduren 10 och 2, ritade av Lindhberg 1922 -
Borgmästarvillan för Södertäljes borgmästare Jakob Pettersson, 1922 -
Slottet Ängsholm, april 2011. -
kv.Kåkenhusen 38, Stockholm
Referenser
- ^ KulturNav: Lindhberg, Tore Eson
- ^ [a b c] Gelotte, Göran (1993). Tore E:son Lindhberg, arkitekt, 1877-1950. Täljebygden, 0280-3917 ; 1992/1994. Södertälje: Östra Södermanlands kulturhistoriska fören. Libris 8379933. ISBN 91-85622-23-0
- ^ Sirkén, arkitekt i Södertälje: Borgmästarvillan.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Tore E:son Lindhberg.
