Södertälje

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Södertälje (olika betydelser).
Koordinater: 59°11′N 17°38′Ö / 59.183°N 17.633°Ö / 59.183; 17.633
Södertälje
Tätort
Centralort
Södertälje från nya Saltsjöbron.
Södertälje från nya Saltsjöbron.
Land  Sverige
Landskap Södermanland
Län Stockholms län
Kommun Södertälje kommun
Församling Södertälje församling
Östertälje församling
Koordinater 59°11′N 17°38′Ö / 59.183°N 17.633°Ö / 59.183; 17.633
Area 2 584,45 hektar
Folkmängd 64 619 (2010)[1]
Befolkningstäthet 25 inv./hektar
Grundad 1300-talet
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Södertälje
Postnummer 151 XX
Riktnummer 08
Tätortskod 0356
Södertäljes läge i Stockholms län
Red pog.svg
Södertäljes läge i Stockholms län

Södertälje är en tätort i landskapet Södermanland, Stockholms län och centralort i Södertälje kommun. Med sina 64 619 invånare (2010)[1] är det länets näst största och landskapets tredje största tätort samt den 16:e största i Sverige. Södertälje är beläget mellan Strängnäs, Stockholm och Nyköping där Mälaren är förbunden med Östersjön genom slussen i Södertälje kanal.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Södertäljes historia

Äldre historia[redigera | redigera wikitext]

Första gången Södertälje omnämndes i de historiska källorna var år 1070 av Adam av Bremen då han i sitt verk Gesta Hammaburgensis Ecclesiae pontificum omnämner platsen i en beskrivning av vägen mellan Skara och Birka. Området har dock varit bebott sedan långt tidigare.

stenåldern, omkring 4000 år före Kristus, beräknas att de första människorna kom till trakten omkring det som idag är Södertälje. Bofasta blev det runt 3000 år före Kristus när bondekulturen troligen hade nått området.

Samhället växer till under 600-talet, det sammanföll med att landhöjningen hade gjorde att farleden mellan Mälaren och Östersjön hade försvunnit men trots det så var det fortfarande den snabbaste vägen in i Mälaren.

Telge (Söderäljes äldre namn) var en mycket viktig kyrkostad där många viktiga rådslag som påverkade den svenska historien beslutade om viktiga ting. Stadens äldsta byggnad är från 1100-talets Sankta Ragnhilds kyrka, vilket ännu finnes kvar och som är Södertälje Församlings huvudkyrka. Kyrkan ligger på den tidigare tings-ön som tidigare var omfluten av vatten och där Helige Sankt Ansgar "satt i lås" (på tingsön under vakt) i väntan på att få tillstånd att komma upp till Birka, dit han var kallad till. Ansgars andra resa till Birka stoppadesvid Telge men då tog Ansgar vägen från nuvarande YtterJärna (kyrkan) och begav sig genom skogarna på vandring och gick förbi Telge på sin väg till Birka. Stadens näst äldsta byggnad är Karls-borgen som sammanblandats i modern tyid med brandalsunds "TelgeHus" den befästa jättelika borg där Sture-ätten bebodde med utsikt över Järnafjärden samt vårdkase-förbindelse med sina släktingar på nuvarande Hörningsholm samt Ordine Fratres Militie-borgen på berget vi Mörkö-brofäste.

Hertig Karl (sedermera Karl IX) satsade aktivt på Telge som handels- och sjöfartsstad under sin tid som hertig av Södermanland, vilket bidrog till ökat byggande under den här tiden. Bland annat anlades en hamn strax söder om staden.

Det var först på 1740-talet som staden även började med industriell tillverkning som komplement till sjöfarten.

1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Södertälje hade redan en hamn, men under 1800-talet fick den möjlighet att ta emot större skepp, och nya transportvägar kom till med nya medel. 1819 invigdes Södertälje kanal efter 13 års byggande och dryga fyrtio år senare öppnas järnvägstrafik mellan Södertälje och Stockholm och bara två år senare – 1862 öppnas västra stambanan förbi Södertälje som förbinder även staden med Göteborg.

Staden blev även känd som badort och hade både en kallbadsanläggning och senare även en varmbadsanläggning.

1900–1945[redigera | redigera wikitext]

Järnagatan i Södertälje. Till höger syns stadshotellet. Bilden är tagen 1944.

Vid sekelskiftet hade Södertälje växt till över 8 000 personer. Runt sekelskiftet etablerades flera stora fabriker i staden Svenska Centrifug AB (1896), AB Södertelge Verkstäder (1897), Baltic (1906), Aktiebolaget Astra Apotekarnes Kemiska Fabriker (Astra) (1913), Tobaksmonopolet (1915) och Wedaverken (1917). Mest intressant är kanske bildandet av VABIS, Vagnfabriks-Aktiebolaget i Södertelge (1891), som år 1911 slogs samman med skånska Scania och bildade Scania-Vabis. Numera använder bolaget dock endast namnet Scania.

Från 1945 till idag[redigera | redigera wikitext]

På 1950-talet ansågs förhållandena i Södertäljes centrala delar undermåliga. Samtidigt som staden växte, och moderna flerfamiljshus uppfördes i ytterområdena, dominerades stadskärnan av relativt små trähus. De styrande i staden beslöt sig då för att genomföra den så kallade citysaneringen, där byggnaderna kring den nuvarande gågatan (den bilfria delen av Storgatan) revs. En del av byggnaderna flyttades till stadsmuseet Torekällberget, som på den tiden låg väl utanför staden. Rivningarna och nybyggnationen påverkade främst området Nygatan – Storgatan (gågatan) - Köpmangatan. Däremot bevarades mycket av 17- och 1800-talsbebyggelsen omkring Olof Palmes plats, Marenplan, Saltsjötorget och Stortorget.

År 1960 var Södertälje fortfarande en ganska liten stad med en i stort sett homogen befolkning på 33 000 invånare. På 1960-talet kom dock demografin i staden att förändras radikalt. Högkonjunkturen och strukturomvandlingen ledde till stordrift och ökad företagskoncentration och de stora företagen – Scania-Vabis och Astra – ropade efter folk. Mobiliseringen skedde i första hand genom rekrytering av arbetskraft i delar av landet som drabbats hårt av strukturomvandlingen, främst Norrland. När inte det räckte började arbetskraft att rekryteras och flytta hit från andra länder. Huvuddelen av den invandrande arbetskraften kom från Finland, men också Grekland, Italien och Jugoslavien. Under 1970-talet så avtog dock invandringen från Finland medan många assyrier/syrianer bosatte sig i Södertälje, och under slutet av 00-talet anlände många irakier, som är den största gruppen, följd av finländarna, och sammanlagt är omkring 39 procent av Södertäljes befolkning första eller andra generationens invandrare. [2]

Militärstaden[redigera | redigera wikitext]

1970 när mälarkarusellen snurrade på som mest inom Försvarsmakten, påbörjades byggnation av ett etablissemang i Almnäs i Södertälje. Samma år som byggnationen påbörjades omlokaliserades Svea ingenjörregemente (Ing 1) och Ingenjörstruppernas kadettskola (INGKAS) från Frösundavik, Solna till Almnäs.

1984 omlokaliserades Försvarets FN-skola från Strängnäs till Almnäs. Under 1990-talet tillkom på- och avrustning av högvakten samt förläggning inför pågång till högvakten.

Som ett led av försvarsbeslutet 1996 avvecklades Svea ingenjörskår (Ing 1) 1997 och Swedint övertog hela området. 2004 avvecklades Swedint i sin helhet och uppstod som en ny enhet inom Livgardet (LG) i Kungsängen, Upplands bro. Idag består det forna garnisonsområdet av en företagspark.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Södertälje stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Orten bebyggelse expanderade in i grannsocknarna och 1946 införlivades Västertälje socken/landskommun och 1963 Östertälje socken/landskommun. Stadskommunen utökades ytterligare 1967 innan den 1971 uppgick i Södertälje kommun med Södertälje som centralort.[3]

I kyrkligt hänseende hörde Södertälje till Södertälje stadsförsamling som 1946 inkorporerade västra delen av Södertälje landsförsamling och fick då namnet Södertälje församling. Mellan 1973 och 2010 fanns Västertälje församling för en del av Södertälje och Södertälje församling var mellan 2002 och 2010 en del av Södertälje-Tveta församling. Östra delen av Söderälje har hört till och hör till Östertälje församling.[4]

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Södertälje rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Södertälje i Södertälje tingsrätts domsaga.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Södertälje 1950–2010[5][6]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
25 715
1960
  
33 721
1965
  
44 362
1970
  
57 494
1975
  
58 408
1980
  
58 711
1990
  
58 097 2 408
1995
  
57 327 2 456
2000
  
59 342 2 479
2005
  
60 279 2 529
2010
  
64 619 2 584

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

De centrala delarna av Södertälje är idag främst kvarteren omkring det som populärt kallas Gågatan, vilken är den bilfria delen av Storgatan. Från början var dock Stortorget stadens absoluta centrum. Förklaringen till att området sedermera skulle komma att bli mera vidsträckt (främst i sydlig riktning) består till stor del av att centralstationen lades invid stadsparken. Till skillnad från de flesta andra städer har det aldrig dragits någon järnväg igenom Södertäljes centrala delar, vilket inneburit att mycket lite central yta har behövt avsättas för spårområden och liknande. En annan intressant detalj är att det gamla Södertälje till största delen bestod av trähus. Detta är ett faktum som många menar beror på att Södertälje aldrig varit ett stort administrativt centrum, såsom till exempel en residensstad eller stiftsstad är. För en handelsstad ”räckte det” helt enkelt med byggnader i trä. Den ursprungliga träbebyggelsen är speciellt bra bevarad i områdena kring Fredsgatan och Västgötagatan. De äldre trähus som tidigare fanns i de centrala delarna har till stor del flyttats upp till Torekällberget, som idag är Södertäljes stadsmuseum. Det första flerfamiljshuset i sten uppfördes så sent som 1865. Fastigheten var Järnagatan 8, invid Saltsjötorget, som uppfördes av industrimannen D. J. Ekeberg. När Järnagatan sänktes under 1907 blev källarplanet de ytor som idag nyttjas av butiker.

Stortorget sett från Köpmangatan. I bakgrunden syns Sankta Ragnhilds kyrka

Vid Saltsjötorget ligger även det nuvarande Stadshuset, som uppfördes mellan åren 1931 och 32. Byggnaden uppfördes av Svensk-Engelska Mineralolje AB efter ritningar av arkitekten Albin Stark. Så sent som 1991 blev byggnaden stadshus. För att bättre kunna samla den offentliga verksamheten har kommunen dock förvärvat nuvarande Telge Forum, beläget på den andra sidan om centralstationen. En annan känd byggnad på Saltsjötorget är Stadshotellet, som uppfördes för att mätta den stora efterfrågan på rum som uppkom under badortstiden. Det var stadens direktörer som beslutade sig för att ett nytt hotell skulle uppföras på platsen. Man anlitade arkitekten Ernst Haeggelund för att rita byggnaden. När det stod klart 1888 fick det från början namnet Nya Strandhotellet, men kom sedan att döpas om till Stadshotellet. Staden stod länge kvar som ägare, men arrenderade ut restaurangrörelsen till krögaren C G Spannert. Idag ingår hotellet i kedjan Choice Hotels.

Bakom stadshotellet ligger centralstationen, som utmärker sig genom att vara en av få svenska järnvägsstationer med två stationshus. Den första byggnaden är helt i tegel, och ritades 1860 av Adolf Wilhelm Edelsvärd. Det gula stationshuset tillkom på 1910-talet och ritades av Folke Zettervall. Idag används endast den gula byggnaden som vänthall och för biljettförsäljning. I det som tidigare var förstaklassresenärernas vänthall ligger en Pressbyråkiosk. Denna låg tidigare i en egen byggnad, norr om spårområdet, där det även fanns en liten expedition och väntkur för taxi. Det äldre stationshuset inrymmer en bar, ett café samt en godisbutik. Det öppna torg som ligger emellan de två stationshusen, busstationen och järnvägsspåren heter Stationsplan. Väster om stationen, tvärs över Järnagatan märks Villa Bellevue som var en av stadens mest uppmärksammade byggnader under badortstiden. Byggnaden uppfördes år 1871 av hovkonditor Davidsson, efter ritningar av arkitekten Ernst Jacobsson. Granne med fastigheten är det nya stadshuset. Villa Bellevue ligger på gränsen mellan stadskärnan och det centralt belägna stadsdelen Mariekälla, som fått sitt namn efter en av stadens källor. På Parkgatan, som är en parallellgata till stadsdelens huvudgata Mariekällgatan, ligger Villa Walhall. Byggnaden uppfördes 1875 av ingenjören Ludvig Jerving. Villa Walhall och Villa Bellevue ansågs så typiska för badortsstaden Södertälje att de noggrant beskrevs och avbildades i en serie reportage i Svenska Familj-Journalen år 1881.[7]

De flesta restauranger och uteserveringarna återfinns idag i områdena kring sjön Maren. Marenplan, som tidigare kallades för Stadshamnen, var Södertäljes viktigaste hamn ända fram anläggandet av Mälarhamnen år 1880. Vid stadshamnen angjorde fartyg med varor, som de sedan sålde vidare till privatpersoner och handlare som väntade vid kajen. Båttrafiken till inre Maren upphörde inte förrän 1963, då Marenbron mellan Strandgatan och Lotsudden uppfördes. Bron, som var avsedd att vara ett provisorium, revs år 1993. Marenbron ersattes efter flera turer av en gång- och cykelbro. Avsikten var att bron skulle lyftas bort under sommarhalvåret, vilket skulle medföra att det fortfarande var möjligt för småbåtar att trafikera Maren. Efter ytterligare turer beslöt man att bron skulle ligga permanent. Där Lotsudden och Marenplan möts ligger det Sorbonska huset, som uppfördes 1905. Här hade hovfotografen David Sorbon sin ateljé fram till 1928. Byggnaden totalrenoverades 1985-86, och innehåller idag flera lägenheter samt en restaurang.

Det gula stationshuset på Södertälje centralstation ritades av Folke Zettervall, och uppfördes på 1910-talet

Strax ovanför Marenplan ligger Olof Palmes plats, som fått sitt namn efter den mördade statsministern. Bland byggnaderna på torget märks det gamla bankpalatset där Södertälje Sparbank tidigare höll till. Liksom så många andra byggnader i Södertälje pryds huset av Sankta Ragnhild, som är stadens skyddshelgon. Betydelsen av Olof Palmes plats har dock minskat något på senare år. Detta allt eftersom gatunätet har ritats om, och navet för busstrafiken numera flyttats från torget till centralstationen. Det har från borgerligt håll föreslagits att Olof Palmes plats skulle döpas om efter Sankta Ragnhild. Man menar att namnbytet på ett bra sätt skulle markera det förlängda gångstråket igenom centrala Södertälje, då linjenätet för buss återigen ritas om, och Järnagatan blir fri från busstrafik – och därmed blir en gågata. Från Olof Palmes plats utgår gatorna Storgatan, Badhusgatan och Järnagatan.

De flesta varuhus och gallerior ligger på Gågatan, vilket är den bilfria delen av Storgatan som löper mellan Torekällgatan och Stortorget. Bebyggelsen längs gågatan domineras av moderna varuhusbyggen, som uppfördes under 60-talet.[8] De största varuhusen är Kringlan, Luna, Åhléns och Telgehuset. Det sistnämnda var från början ett Domus-varuhus. Ett viktigt undantag är Skandinaviska Enskilda Bankens bankpalats, som uppfördes mellan 1901 och 1902 på initiativ av tobakshandlaren TH. Gustafsson. Byggmästaren L.E. Lundberg ritade huset. 1939 moderniserades fasaden, för att sedan återställas då byggnaden totalrenoverades år 1975. Återigen planeras det nu för stora renoveringar av de mest centrala kvarteren, då många idag menar att rivningarna under 60-talet var stora misstag. Parallellt med detta planeras en total kollektivtrafikomläggning. Bland annat skall flera av stadsbussarna få nya linjesträckningar. För att göra busslinjerna ”rakare” vill man bland annat flytta trafiken från Järnagatan/Köpmangatan till Nygatan. Detta skulle till exempel innebära att Järnagatan blev gågata, samt göra Köpmangatan mer attraktiv för etablering av butiker och restauranger.

Det gamla lasarettet på Orionkullen uppfördes mellan år 1777-78. Fram till år 1823 var byggnaden Lasarett av Serafimerorden.[9] Efter 1823 blev byggnaden privatbostad. År 1844 inrymdes rådhuset och läroverket i lokalerna. 1907 flyttade dock rådhuset från Orionkullen, varvid läroverket expanderade in i även dessa lokaler. I samband med att Läroverket flyttade till en ny byggnad, inrymdes flickskolan i lokalerna. Det nya läroverket uppfördes på Erik Dahlbergs väg, på den östra sidan om kanalen, invid det Biologiska Museet och sjukhuset. Arkitekten var Edward Ohlsson. Vid gymnasiereformen på 60-talet blev läroverket en gymnasieskola. Flickskolan på Orionkullen lades ner 1968, och idag inryms kulturell verksamhet i lokalerna. På kanalens östra sida ligger även Mälarparken, som kanske framför allt är känd för bangolfbanan tillhörande Södertälje Bangolfklubb. Parken har även varit utgångspunkt för ett antal evenemang, såsom drakbåtsrodd och orienteringstävlingar. Här låg tidigare även Länstidningens redaktion, innan de flyttade till korsningen av Nygatan/Torekällgatan.

Allt eftersom landhöjningen gjorde Södertälje kanal grundare, blev det svårare att ta sig från Mälaren till Östersjön för att sälja sina varor. Man beslöt sig då för att bygga ett torg i Södertälje där man kunde mötas för att handla med sina varor. Torgets placering valdes omsorgsfullt så att det skulle ligga precis mitt emellan Östersjön och Mälaren. På detta sätt behövde inte köpmännen släpa sina varor länge än vad som var absolut nödvändigt. Stortorget är alltså i första hand inte konstruerat som en handelsplats för stadsborna själva. Under många hundra år var Stortorget mycket viktigt, inte minst med tanke på den livliga torghandel som hölls där. På den tiden räknade man även Stortorget som stadens mest centrala plats. I modern tid, då merparten av handeln förlagts till butiker, har torgets betydelse minskat. Numera anses dessutom Marenplan vara den mest centrala platsen i staden. Det mest kända byggnadsverket på Stortorget är kanske det gula rådhuset i trä, som invigdes år 1735. Rådhuset stod ursprungligen på torgets västra sida. Byggnaden flyttades dock tillfälligt till Västra Kanalgatan under rivningarna på 60-talet. Sedan 1982 har rådhuset stått på sin nuvarande plats, och inrymmer idag konstgallerier och kafé. Tvärs över torget ligger nuvarande Södertälje tingsrätt, som ritades av Åke Lindqvist, och uppfördes av byggmästaren Anders Diös.

Träbyggnad på Torekällbergets torg

På torgets norra sida ligger 1100/1200-talskyrkan Sankta Ragnhilds kyrka. Den är stadens största, och ingår i Södertälje-Tveta församling. Den är också huvudkyrkan i Södertälje kontrakt i Strängnäs stift. Efter många om- och tillbyggnader är Sankta Ragnhilds kyrka idag en stor, treskeppig byggnad med halvrund korabsid, västtorn och ett mångkantigt gravkor i söder. De äldsta partierna består av gråstenmurar som omfattar tornets nedre delar och långhusets två västligaste fack. Den stora stadsbranden som inträffade år 1650 medförde bland annat att man lät göra en ny valvslagning i koret och sakristian samt i sidoskeppen förutom i de ovannämnda två facken. De senaste tillbyggnaderna utfördes på 1670-talet och består av Cronberg-Hackerska gravkoret mitt på södra långmuren, sannolikt ritat av Erik Dahlbergh och numera använt som dopkapell, ett bisättningsrum i sydvästra hörnet mellan tornet och södra sidoskeppet samt två underjordiska gravvalv. Då ryska trupper brände stora delar av staden i samband med den stora nordiska kriget var Sankta Ragnhilds kyrka en av få byggnader som förskonades. En ny brand 1881 orsakade främst yttre skador varefter arkitekten Johan Fredrik Åbom fick i uppdrag att återställa kyrkan. Tornet nybyggdes upptill från vapenhusets valv, kyrkans västfasad fick en symmetrisk uppbyggnad och övriga fasader (förutom dopkapellets) dekorerades med profilerade lister och annan putsad ornamentik. Korfönstren fick nya glasmålningar. En större restaurering under ledning av arkitekt B. Romare ägde rum mellan åren 1960 till 61. Ett par år efter denna fick två av fönstren invid dopkapellet nya glasmålningar, utförda av F. Heybrock. Kyrkans exteriör reparerades 1986 - 87 varvid fasaderna delvis fick sin nuvarande färgsättning.

Ovanför Stortorget och Gågatan ligger Nygatan, som i princip uteslutande kantas av bebyggelse i modernistisk stil. Bland fastigheterna här kan bland annat det så kallade Roxyhuset nämnas. Byggnaden ritades av arkitekten Björn Hedvall, och stod färdig år 1939. I huset fanns bland annat en biograf, som döptes till ”Roxy”. Den 13 september 1939 hade den första filmen premiär, och därefter låg Roxybiografen kvar i byggnaden fram till år 1992, då den flyttades till Lunagallerian på Storgatan. Efter detta renoverades Roxyhuset delvis, och en matbutik, restaurang och nattklubb flyttade in. Där Nygatan korsar Badhusgatan ligger telegrafverkets gamla byggnad. Byggnaden uppfördes mellan 1939-40, efter ritningar av U. Ahlbom. Ungefär samtidigt som byggnadens telegrafstation togs i bruk påbörjades automatiseringen av det svenska telefonnätet, vilket medförde att stationen lades ned efter endast 30 år. Strax nedanför Telegrafverket ligger Torekällskolan. Skolan är den äldsta av stadens skolor som fortfarande är i bruk. Sedan invigningen år 1869 har den byggts om och till vid ett flertal tillfällen.

Holmfastvägen tar sin början vid Turingegatan (-Mälarbron) i stadens centrala delar, och ansluter till Genetaleden i Geneta i stadens västra delar. Från början gick den dock ända ut till Näsby, invid Måsnaren. Den anlades under 1000-talet, vilket gör det till en av de saker som talar för att området omkring nuvarande Södertälje tidigt var befäst och viktigt. Marken i området (i synnerhet väster om Bårstabergen) är känd för att vara sank. Därför fick man på flera platser fylla ut med sten och göra broar. Vid foten av Bårstabergen, cirka 3 km öster om Näsby, gjordes två runinskrifter. Den första (Södermanlands runinskrifter 311) lyder: ”Holmfast lät röja väg efter Ingegärd sin goda moder”. Intill finns ytterligare en inskription (Södermanlands runinskrifter 312): ”Holmfast lät röja väg och göra bro efter Gamal sin fader, som bodde i Näsby. Gud hjälpe hans öde. Östen (ristade).”. Holmfastvägens nuvarande sträckning motsvarar den ursprungliga. Arkeologer finner det mycket troligt att Holmfasts gamla broar finns kvar under vägbanan. Omkring inristningen, som är belägen i omedelbar anslutning till vägen, har man idag röjt upp och satt upp skyltar från Riksantikvarieämbetet med översättningar av inskriptionen.

Södertälje har haft relativt få etableringar av stora externa köpcentrum, som ofta uppförs utanför stadskärnorna, invid motorvägar eller andra stora trafikleder. Ända fram till 2000-talets början var den enda riktigt stora samlingen av butiker, bortsett från lokala stadsdelscentrum, Weda Köpcentrum beläget öster om staden. I och med byggandet av Morabergs köpcentrum, strax öster om Weda, ökade konkurrensen ytterligare. Coop Forums etablering invid Axa Sports Center i Geneta har i stort sett levt sitt eget liv, fram tills nyligen då ytterligare stormarknader och mindre butiker har öppnat i området. Därtill kommer den nya eventarenan att innehålla en galleria. Externhandel har även funnits omkring Hansaplan i stadsdelen Södra, där även den stora uthamnen finns.

Broar[redigera | redigera wikitext]

Fram tills 1924, då den ombyggda kanalen öppnades, fanns endast en broförbindelse över kanalen. Det var svängbron, i närheten av den gamla slussen, vid Mälarehamnen.[9] Tidvis fanns även en järnbro som rullades ut över själva slussen. I övrigt var man hänvisad till att använda någon av roddförbindelserna som fanns på fem platser. Dessa sköttes av slitstarka kvinnor. Oftast dalkullor, men i undantagsfall även män. En överfart kostade mellan två och fem öre, beroende på vilket år det var. På den tiden kunde en roddbåt ta fem personer, och eventuellt även något barn. Överfarten var mycket kort. På det smalaste stället var det endast 12 meter över. Vid mälarehamnen var överfarten 125 meter. Överfarten vid Viksgatans östra del var mycket populär. Många var villiga att betala för att slippa gå upp till svängbron och sedan tillbaka igen, om man bodde omkring Tältet eller Hagaberg. Vinterhalvåret lade man ut vinterbroar, vilka bestod av smala spänger som vilade på en flytponton. Då var det gratis att passera.

Svängbron över den gamla kanalen. På sidorna om kanalen syns promenadstråken

Idag finns det tre platser där det är möjligt att korsa kanalen med bil eller till fots, samt två järnvägsbroar. Den nordligaste förbindelsen är Mälarbron, som är en femfilig bilbro över mälardelen av kanalen. Den nyvarande bron byggdes under 1960-talet som en dubbel öppningsbar klaffbro, och styrdes från början från det torn som finns på dess nordöstra sida. Den är numera fjärrstyrd, tillsammans med hela lotsfarleden söderifrån landsort, från lotskontoret på lotsudden. [10]. Den tidigare bron var enkel, tvåfilig, och var en del av det som idag är E4/E20 genom Södertälje (på den tiden kallades dagens E20 för E3).

Den mest centrala överfarten finns vid slussen, och består av de två broarna Marenbron, som går över sjön Maren, och Slussbron, som går över själva kanalen.[10] 1963 konstruerades den första bron över Maren. Avsikten var att denna bro skulle vara ett provisorium, och därför revs den år 1993. Marenbron ersattes efter flera turer av en gång- och cykelbro. Avsikten var att den skulle lyftas bort under sommarhalvåret, vilket skulle medföra att det fortfarande var möjligt för småbåtar att angöra Marens inre delar. Efter ytterligare turer beslöt man att bron skulle ligga permanent. Den 21 september år 2003 hölls en folkomröstning bland Södertälje kommuns invånare som fyllt 15 år, där de fick ta ställning till om en ny bilbro skulle uppföras på platsen där gång- och cykelbron låg. Kostnaderna för detta beräknades till omkring 40 miljoner kronor. Kritikerna mot byggande av en ny bro menade dels att kostnaderna skulle bli orimligt höga i förhållande till vinsterna i exempelvis tid. Man menade även att Södertälje är en av de få städer som har platser där man kan lägga till med båtar på så centrala platser som Maren, Marenplan och omkringliggande områden är. Vid folkomröstningen röstade 56,5 procent nej och 39,4 procent ja, vilket innebar att ingen ny bilbro skulle uppföras. I kommunens nya planer för innerstaden ingår flera förändringar för Marenområdet. I dessa ingår bland annat ett förslag om att bygga en öppningsbar gång- och cykelbro på platsen, alternativt bygga en bågbro, där det skulle finnas möjlighet för mindre båtar att åka under. Idag är bron en del av ett mycket populärt flaneringsstråk runt Maren, bestående av Strandgatan, Marenplan och Lotsudden. Fortsätter man österut över Lotsudden kommer man till Slussbron, som leder över till Kusens Backe. Gångtrafikanter har även möjlighet att gå över slussportarna.

Saltsjöbron utgör tillsammans med E4-bron och den gamla järnvägsbron den sydligaste överfarten för bilar och fotgängare. De löper mellan stadsdelarna Södra och Viksängen i Södertäljes södra delar.[10] Vägen som går över bron heter Viksängsleden, och utgår i söder från korsningen av Hertig Carls väg och Verkstadsvägen. Den upphör i korsningen med Länsväg 225 vid Hagabergsrondellen i Hagaberg. På brons västra sida finns en gång- och cykelbana. Saltsjöbron byggdes för att avlasta E4-bron och ge ett alternativ om den bron (också öppningsbar) skulle haverera, vilket hände år 1990. I slutet av 1994 slöts ett ramavtal mellan Södertälje kommun och Vägverket om en gemensam finansiering av ett Södertäljepaket för att förbättra den lokala trafiksituationen i staden. Tre delar ingick; Trafikplats Södertälje Syd vid Södertälje Syd i Pershagen, Trafikplats Moraberg vid Moraberg och Viksängsleden med Saltsjöbron. Saltsjöbron är en dubbel klaffbro i samma höjd som motorvägsbron. Den fria spännvidden mellan klaffkamrarna är 53 meter och bredden mitt på bron 12,5 meter. Bron öppnas och stängs med hydraulcylindrar som är inbyggda i klaffkamrarna. Den fasadbelysta bron är utformad för att ge en estetiskt tilltalande portalverkan. I november 1998 påbörjades arbetet med Saltsjöbron och Viksängsleden och enligt planerna skulle arbetena vara klara i december 2001. Förseningar i produktionen förhindrade ett öppnande. Den 23 mars år 2002 inträffade ett haveri i klaffmaskineriet på Saltsjöbrons sydsida. Efter modifiering i konstruktion och styrsystem var slutbesiktningen genomförd och därmed kunde bron öppnas för trafik.

Grannen E4-bron leder motorvägarna E4 och E20 över kanalen och byggdes under början av 1960-talet i samband med att motorvägen runt Södertälje byggdes. Tidigare leddes trafiken igenom staden, över Mälarbron. E4-bron är en lyftbro, som lyfts upp för att höja till segelfri höjd. Den blev riksbekant år 1990 då den föll ner under en lyftning och skadades svårt, vilket gjorde motorvägen oframkomlig.

Tre av Södertäljes öppningsbara broar; Den nordligaste (närmast i bild) är Saltsjöbron. Längst söderut ligger den gamla järnvägsbron, och i mitten syns E4-bron

Den nya dubbelspåriga järnvägsbron, invigd sommaren 2010, är den yngsta av stadens alla broar. Den är en del av Västra Stambanan och trafikeras främst av lokaltåg och godståg. Ungefär 150 tåg per dygn passerar över den, och bron klarar 30 tons axellast. Denna bro ersatte den gamla järnvägsbron från 1921 som låg strax öster om den nya bron. Den gamla bron behövde ersättas för att den inte klarade tillräckligt tunga tåg (max 22,5 tons axellast) eller djupgående fartyg, och den hade även för hög bullernivå. Avståndet mellan bropelarna på den nya bron är bredare så det går att bredda kanalen ytterligare. Den gamla järnvägsbron revs hösten 2010. Den hade en liten gångbana på sin västra kant; den nya järnvägsbron saknar gångbana så gångtrafikanter måste nu använda Saltsjöbron. Den gamla järnvägsbron ersatte i sin tur en ännu äldre järnvägsbro från 1860 som gick över kanalen ungefär vid Tältet; denna urgamla järnvägsbro revs på 1920-talet då Saltskogs station hade lagts ned och ersatts av stationen Södertälje Södra (idag kallad Södertälje Hamn).

Igelstabron är den sydligaste av stadens alla broar. Den är 2140 meter lång, och går som mest på 48 meters höjd över kanalen, vilket gör den till Sveriges högsta och längsta järnvägsbro (efter den svenska bandelen av Öresundsbron). Igelstabron går mellan Pershagen och Hall, söder om stadsdelen Östertälje. Bron utgör en del av Grödingebanan och den invigdes för trafik år 1995. På brons västra del ligger järnvägsstationen Södertälje Syd. [10]

Stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

Södertälje stadshus[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Södertälje stadshus
Södertälje stadshus och Telge Forum.

Södertälje stadshus ligger vid Campusgatan 26 i Södertälje. Byggnaden är ritat av arkitektföretaget BSK Arkitekter och invigdes på hösten 2008 av kung Carl XVI Gustaf. Södertälje stadshus är både kommunhus och kulturhus. Stadshuset har byggts i anslutning till Telge Forum som inrymmer scenerna Estrad och Trombon från 1970-talet.

I bottenvåningen finns reception och ett medborgarcenter. Däröver finns två publika våningar som innehåller teater, konferens, restaurang och utställning. Den långt utskjutande plenisalen fungerar även som ett skärmtak för byggnaden och ger den ett karakteristiskt yttre.

Södertälje stadshus är det första stadshus i Sverige som byggdes efter den nya tillgänglighetslagen. Det innebär att personer med synhandikapp själva kan sig in i och runt i byggnaden med hjälp av ledstråk i gata/golv och med hjälp av taktila skyltar.[11]

Kyrkobyggnader[redigera | redigera wikitext]

Sankta Ragnhilds kyrka med Cronberg-Hackerska gravkoret i förgrunden sett från Stortorget.

Inom Södertäljes gränser finns sammanlagt åtta kyrkobyggnader. Den äldsta, och än idag sannolikt största och viktigaste är Sankta Ragnhilds kyrka från 1200-talet, som är belägen på Stortorget[12]. Tillhörande Södertälje församling är även stadsdelskyrkan Hovsjö kyrka, Sankt Mikaels kyrka i Geneta och Lina kyrka i stadsdelen Lina Hage. Den ritades av Tallius Myhrman arkitektur. Kyrkan har blivit mycket omtalad för sin vackra arkitektur, och har avbildats i flera svenska byggnadsmagasin. [13]

Församlingskyrkan i Östertälje församling är Alla Helgons kyrka i Östertälje. I närheten ligger även Hagabergs kapellHagabergs folkhögskolas område. Det byggdes år 1894. Då var det gårdskapell på Vartofta gård i Västergötland. Den 26 juli 1914 invigdes kyrkan på sin nuvarande plats, efter att ha nedmonterats och flyttats med tåg. I stadsdelen Brunnsängs centrum ligger Brunnsängs kyrka, som är den yngsta i staden. Man bedriver även verksamhet på sjukhuset, i form av Sjukhuskyrkan. [13]

Förutom Svenska kyrkans finns även bland annat Sankt Ansgars församling inom den romersk-katolska kyrkan. Församlingen omfattar ett ganska stort geografiskt område runt östra Sörmland och sydvästra Storstockholm. Sankt Ansgars kyrka vid Mälarbron är församlingskyrka. Södertälje är även ett starkt fäste för de kristet ortodoxa. Den Syrisk-ortodoxa kyrkan har två biskopar i staden. Den sverigefinska minoritetsgruppen har bland annat verksamhet på finska inom Svenska kyrkan, men har också egna finskspråkiga trossamfund. Däribland den Finska Pingstförsamlingen[14].

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Busstrafik[redigera | redigera wikitext]

På grund av Södertäljes geografiska läge nära en länsgräns, kör både SL och Länstrafiken Sörmland delar av busstrafiken i staden. Stadstrafiken består av ett femtontal busslinjer. Navet för dessa är pendeltågsstationen Södertälje Centrum. Stadsbussarna har i många fall fått nya linjesträckningar under senare år. I synnerhet i anslutning till järnvägsstationen Södertälje Syd, AstraZeneca:s anläggningar i Gärtuna, samt den nya Saltsjöbron. Stadsbussarna kompletteras av den så kallade närtrafiken, som främst är avsedd för äldre och rörelsehindrade. Nattetid trafikeras Södertälje av två stadsbusslinjer, samt nattbussar till närliggande orter. Stadsbussarna fungerar då som ringlinjer, och trafikerar var sin sida om kanalen. Nattbussarna tar vid när de ordinarie bussarna slutar, och kör därefter hela natten, till de ersätts av ordinarie morgonbussar.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

I Södertälje möts motorvägarnaE4 och E20 vid trafikplats Saltskog (avfart nummer 143). Andra större vägar som går igenom Södertälje är gamla Riksettan, Järnagatans/Nyköpingsvägens förlängning, (till Trosa via Vagnhärad) samt Länsväg 225 (till Nynäshamn via Ösmo). Södertälje har bussförbindelser med ovannämnda orter, samt bland annat med Mariefred, Stockholm och Gnesta. Dessutom finns det förbindelser med de flesta orterna i kommunen, samt med Nykvarn som tidigare tillhört Södertälje kommun. Riksväg 57 (till Katrineholm via Flen) börjar även i Södertälje.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

På grund av att Södertälje är mycket kuperat, samt delas av den tungt trafikerade och breda kanalen, har det varit svårt att bygga bra tågförbindelser i och genom staden. Detta till trots är Södertälje en av de största järnvägsknutarna i Sverige. När järnvägen till Södertälje anlades, och det bestämdes att huvudlinjen inte skulle dras igenom stadskärnan, lär en inflytelserik man ha sagt ”Staden får draga sig efter dit!”. Detta medförde bland annat att området Mariekälla, söder om Järnatullen, snabbt fick en detaljplan med framför allt villabebyggelse.

Järnvägsstationen Södertälje Syd är belägen på Igelstabron

Järnvägsstationen i Södertälje blev Södertelge öfre, vilken ibland även har kallats Öfre Telge. Från början hette den dock endast ”Södertelge” vilket vållade viss förvirring, eftersom stationen på den tiden låg väl utanför staden. Det hela löstes igenom namnbytet till Södertälje öfre. Centralstationen fick namnet Södertelge nedre. År 1885 byttes stationernas namn ännu en gång, varvid Södertelge öfre fick namnet Saltskog, och Södertelge nedre blev Södertälje Central. Båda järnvägsstationerna invigdes i oktober 1860, samtidigt som järnvägen till Stockholm. Järnvägen, som skulle komma att bli den Västra stambanan, drogs sedan vidare söderut mot Katrineholm och Göteborg. 1895 invigdes järnvägen igenom norra Sörmland (Norra Södermanlands Järnväg, NrSlJ), vilket medförde att Södertälje även fick järnvägsförbindelse med Eskilstuna.[15]

Södertelge öfre hade från början endast en mycket enkel stationsbyggnad i trä, två perronger och en lagerbyggnad. Stationshuset i Saltskog flyttades dock till centralstationen i samband med att en modern stationsbyggnad i sten uppfördes 1885. Byggnaden ritades av järnvägsarkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd. Centralstationen utmärker sig igenom sina två stationshus. Den äldsta byggnaden är uppförd helt i rött tegel, och ritades (i likhet med stationsbyggnaden i Saltskog) av Adolf W. Edelsvärd. Det gula stationshuset tillkom på 1910-talet och ritades av Folke Zettervall. I oktober 1921 invigdes stationen Södertälje södra i samband med att järnvägen fick en ny dubbelspårig dragning igenom staden. Södertälje södra station ersatte den gamla järnvägsstationen i Saltskog, och Södertelge öfre revs 1947[förtydliga]. I närheten av platsen där stationsbyggnaden låg ligger idag en röd träbyggnad tillhörande Scania som ofta förväxlas med det gamla stationshuset. Numera går Nyköpingsvägen på den gamla banvallen söderut mot Pershagen och Nyköping. [15]

Nästa trafikomläggning inträffade 1994, då Igelstabron invigdes på seglingsfri höjd över Södertälje kanal. På brons västra sida anlades stationen Södertälje Syd, som idag är stadens fjärrtågsstation. Under bron löper den gamla stambanan, vilken fortfarande trafikeras av pendeltåg. Där den gamla stambanan korsar Igelstabron anlades därför en pendeltågsstation, ibland kallad Södertälje Syd Nedre eftersom den ligger på lägre höjd än fjärrtågsstationen. Vänthallen är belägen på en våning mellan de gamla och nya järnvägsspåren. Samtidigt som Södertälje Syd invigdes ändrades återigen namnen på stadens järnvägsstationer. ”Södertälje södra” blev ”Södertälje hamn” och centralstationen blev ”Södertälje centrum”. Tidigare hade även Igelsta station i stadsdelen Östertälje ändrats till ”Östertälje”. De många järnvägsstationerna, namnbytena och trafikomläggningarna beskrevs i artikeln ”Södertälje och järnvägen” i tidskriften Klart spår nr 1/2003. [15]

Idag är Södertälje en järnvägsknut för Svealandsbanan (från Strängnäs och Eskilstuna), Västra stambanan (från Katrineholm och Hallsberg) samt Nyköpingsbanan (från Vagnhärad och Nyköping). Från nordost kommer även Västra stambanan och den gamla stambanan från Stockholm. De många järnvägarna som löper igenom Södertälje medför att man kan resa till Sveriges tre storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö utan byte.[15]

Vattenvägar[redigera | redigera wikitext]

Varje dygn passerar över 40 båtar igenom Södertälje kanal. Årligen fraktas drygt 5 miljoner ton gods igenom kanalen. Av dessa skeppas cirka 4 miljoner ton in i Mälaren, och 1 miljon ton ut till Östersjön. Främst fraktas kol, koks, cement, järn, kalksten och krita igenom kanalen. Hamnen i Södertälje är inte enbart en hamn utan även en omlastningsterminal från järnväg till lastbil och fartyg.[16]

Hamnen i Södertälje består av fyra olika kajområden som ägs av Södertälje Hamn AB, vilket är ett företag inom Telgekoncernen. De fyra hamndelarna är Sydhamnen, Oljehamnen, Igelsta, och Uthamnen. Sydhamnen utnyttjas mest för hantering av containrar och RoRo last, bland annat importerade bilar. Den äldsta hamnen som ägs av Södertälje Hamn AB är Uthamnen. Hit transporteras mindre mängder udda bulklast, främst vägsalt. Till Igelstahamnen transporteras främst brännbart gods till Igelsta fjärrvärmeverk. Oljehamnen hanterar främst import av gasol, flytande kolsyra, olja och liknande. Sedan 1950-talet har hamnen i Södertälje varit en viktig bilimportshamn. Idag hanterar man cirka 80 000 bilar per år, vilket motsvarar ungefär 30 procent av den totala svenska bilimporten. De bilar som skeppas till Södertälje är av märkena Volkswagen, Škoda, Audi, Ford, Porsche, Opel och Mercedes.[16]

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

De största arbetsgivarna
Källa: Södertälje kommun[17]
Företag Antal anställda
Scania 9 140
Kommunen 5 700
AstraZeneca 3 200
Sjukhuset 950

Södertälje är särskilt känt för storföretagen AstraZeneca och Scania. Mätt i antalet företag är branscherna detaljhandel, partihandel och restaurangrörelser, med omkring 1 000 företag, dominerande. Inom bygg- och anläggning finns cirka 600 företag samt omkring 450 bolag i konsult- och uppdragsbranschen. Sammanlagt finns det över 4 000 företag i staden. Södertälje har en hög andel småföretag med fem eller färre anställda.

I april 2005 var arbetslösheten 5,3 procent (inklusive personer i åtgärder) i jämförelse med 6,0 för hela riket enligt statistik från kommunen. Inpendlingen är 15 695 personer, varav 9 298 män. Utpendlingen är 10 833, varav 6 333 är män. Detta innebär ett pendlingsnetto på 4 862 personer. Inpendling sker främst från övriga Sörmland samt från Storstockholm. Utpendling sker framför allt till Stockholm. Det kan dock tilläggas att även mindre orter som Gnesta, Nykvarn och Trosa har inpendling från Södertälje, även om denna pendling inte märks speciellt tydligt i Södertäljes statistik.

Storföretag[redigera | redigera wikitext]

Aktiebolaget Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker bildades år 1913 av apotekaren Adolf Rising. Företaget hade till en början endast tio anställda, men utvecklades redan under de första åren starkt. En av anledningarna till detta var det ökade läkemedelsbehov som uppstod på grund av första världskriget. År 1999 fusionerades bolaget med sin brittiska konkurrent Zeneca och bildade läkemedelskoncernen AstraZeneca. I företagets anläggningar vid Snäckviken, strax norr om stadskärnan, och i Gärtuna i stadens sydöstra del sysselsätts omkring 5 500 personer. Detta gör koncernen till den näst största privata arbetsgivaren i Södertälje.

År 1891 startades Vagnfabriks-Aktiebolaget i Södertelge, förkortat VABIS. 1911 gick man samman med Scania i Malmö och bildade bolaget Scania-Vabis AB. Numera kallar man sig dock endast Scania. Huvudkontoret ligger kvar på sin ursprungliga plats vid Saltskogsfjärden intill Nyköpingsvägen (tidigare Järnagatan). Tillsammans med sina dotterbolag sysselsätter Scania idag över 9 800 personer i Södertälje, vilket gör koncernen till den största arbetsgivaren.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Kungliga Tekniska högskolan har beslutat flytta sina mellaningenjörsutbildningar till Södertälje. Gymnasieskolan har strukturerats om flera gånger på senare år, och år 2005 fanns det åtta kommunala och sju fristående gymnasier i Södertälje. År 2007 startades Teknikcollege som är en yrkesskola i nära samarbete med de större företagen i Södertälje.

Hagabergs folkhögskola startade 1910 som bibelinstitut och blev folkhögskola år 1957. . Huvudman för skolan är Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Totalt studerar cirka 250 elever vid skolan, varav 20 är bosatta på internatet. Utbildningarna kretsar främst kring kristen lära. Bland annat har man Svenska kyrkans grundkurs på 16 veckor, för de som i framtiden är intresserade av att arbeta där. Skolan har även filialer i Stockholm och i Uppsala.


Kulturliv[redigera | redigera wikitext]

Södertäljes största teater är Oktoberteatern på Slussgatan, mellan Olof Palmes plats och Marenplan, där man sätter upp ett flertal pjäser varje år. Teatern har tidigare hetat Castor, och i lokalerna fanns det från början en biograf. Södertälje har även Sveriges enda professionella finskspråkiga teatergrupp, vid namn Teatteri Kipinä.

Ett av de populäraste kulturella centrumen runt staden är Kulturhuset i Ytterjärna. I byggnaden ryms teater, kafé, konferenslokaler och kontor. Sedan premiären 1992 har kulturhusets popularitet ökat, och idag finns här ett rikt programutbud. Kulturhuset vann andra pris för Sveriges mest omtyckta moderna byggnad år 2001. Vid byggnationen satsade man speciellt på akustiken i lokalerna, vilket har gjort att många konserter hålls här. Konsertsalen har cirka 500 platser, och får tillsammans med annan antroposofisk verksamhet omkring 30 000 besökare årligen. Av den övriga kulturella verksamheten märks även de uppmärksammade utställningarna om arkitektur och trädgårdskonst som hållits här.

Ett nytt och populärt inslag i Södertäljes kulturliv är föreningen Molto som 2008 började arrangera större musikkonserter. Deras verksamhet har engagerat ett hundratal ungdomar och effekterna av verksamheten har uppmärksammats av bland annat av Ungdomsstyrelsen och Stockholms läns landsting som ett bra och unikt exempel på hur man kan få in ungdomar i föreningslivet. Föreningen har också startat Molto Creative som är ett kreativitetsnätverk av och för kreativa ungdomar. Det nätverket jobbar aktivt för att nyansera debatten om gatukonst och hur man ska få fler ungdomar att möta framtidens problem med kreativitet.

Museer[redigera | redigera wikitext]

Invid Scaniakoncernens huvudkontor vid Nyköpingsvägen ligger fordonsmuseet Marcus Wallenberg-hallen, som är döpt efter den framlidne finansmannen Marcus Wallenberg. Under 1900-talets början bidrog han till att utveckla Scania. I museet finns en rad äldre fordon som tidigare varit i bruk. Bland annat återfinns ett exemplar av den första serietillverkade svenska personbilen från år 1903. Här finns även järnvägsvagnar som tillhört Statens Järnvägar, och trafikerade de svenska järnvägarna under 1800-talets slut till början av 1900-talet. De utställda objekten har återställts till ursprungligt skick. Lite mindre än hälften av museet består av nyare fordon som tillverkats under 2000-talet.

Torekällbergets Museum (i folkmun vanligtvis endast Torekällberget eller Berget) med Södertälje Stadsmuseum, är mycket välbesökta. Själva museet skapades i samband med den så kallade citysaneringen år 1961 då man valde att flytta många äldre byggnader till Torekällberget. Museet är uppdelat i miljöerna ”Staden” och ”Landet”. Stadsmiljön är uppbyggd omkring Torekällbergets torg, där man fortfarande håller marknader. Torget kantas av bebyggelse från 17- och 1800-talen. Landsmiljöerna är hemvist för djurparken. Här kan man få en bra inblick i hur livet på de sörmländska gårdarna var. Där finns även Torekällbergets Scen, där det sommarhalvåret ofta anordnas dans och uppträdanden.

Saltskog gård var Carl Fredrik Liljevalch, d.y. hem. Idag fungerar det som museum. Gården har anor från 1500-talet. Liljevalch förvärvade den år 1881. Tidigare hade gården varit i Lovisin, Gyllenstierna, Dufva och Tamms ägo. Liljevalch blev dock den första som faktiskt bosatte sig på gården. Han tog aktiv del i arbetet på gården, och utvecklade den till ett mönsterjordbruk. Han gjorde också omfattande upprustningsarbeten av gården och ägorna vilka blev en kulturell mötesplats fylld av konst. Senare gjordes en tillbyggnad till huvudbyggnaden, samt en mindre villa och en ladugård, stall och ekonomibyggnader. Trädgården innehöll flera ovanliga trädsorter och fick ett engelskt utseende. Mycket stensattes, och två nya runstenar ristades. Gården drivs idag av en ideell förening. De har återställt mycket av gården i ursprungligt skick. Idag finns där flera konstnärsateljéer och utställningslokaler. Evenemangen på Saltskog gård är av varierande slag. Ofta hålls utställningar, föredrag och konserter.

Det Biologiska museet skänktes till staden av mecenaten Carl Fredrik Liljevalch. Byggnaden ligger på Erik Dahlbergs väg, och uppfördes i jugendstil. Museet öppnades för allmänheten år 1913. Utställningarna, som skapades av Gustaf Kolthoff och hans son Kjell Kolthoff, visar djur och fåglar från de sörmländska omgivningarna i sina naturliga miljöer. Totalt har man samlat över 100 olika arter i lokalerna. Kjell Kolthoff målade de stora dioramorna som än i dag finns kvar i museet. Byggnaden totalrenoverades år 1970, och återinvigdes år 1983. Sedan restaureringen har museiverksamheten drivits av Torekällbergets museum.

Världens äldsta propellerdrivna ångfartyg med originalmaskin är S/S Ejdern. Dess hemmahamn är sedan år 1906 Södertälje. Ångfartyget byggdes ursprungligen av Göteborgs Mekaniska Werkstad år 1880. Under sina första år trafikerade Ejdern Göteborgs skärgård. Från 1898 till 1905 gick båten i trafik i Roxen. Efter detta flyttade fartyget runt mellan flera hamnar i Mellansverige. 1906 kom Ejdern till Södertälje. Ursprungligen trafikerade hon sträckan från Södertälje till Mörkö, samt körde frakt i östra Mälaren. Från år 1914 till 1957 hade båten en och samma befälhavare; Rickard Fredmark. Han sålde sedan båten till Södertälje stad. Vid den tiden var båten i mycket dåligt skick, och visade inte vinst. Staden beslutade efter detta att båten skulle sänkas utanför Landsort. 1964 skänktes båten dock till Föreningen för bevarande av gamla båtar. Ur denna bröt sig sedan Museiföreningen Ångfartyget Ejdern ut, vilka äger båten idag. Sedan 1976 har de kört båten i trafik runt Södertälje. Från 1984 började man åter igen driva båten med koleldning. Ejdern tar 90 passagerare och trafikerar numera rutten mellan Södertälje och Adelsö.

Vetenskapsmuseet beläget på Storgatan heter Tom Tits Experiment. Konsthallen höll en vetenskapsutställning i november år 1985. Förebilden var boken ”Tom Tit – La Science Amusante” (svensk titel: Tom Tits Experiment – Vetenskapliga förströelser). Utställningen blev så populär att man bestämde sig för att låta den bli permanent. Man flyttade in i Svenska Centrifug AB:s gamla lokaler (det så kallade Centrifugenhuset) i närheten av Stortorget. Det är idag Sveriges största science center. Museet har fyra våningar. Under sommarhalvåret har man även en öppen park. Sammanlagt finns det över 400 naturvetenskapliga experiment i utställningen. Årligen har museet över 300 000 besökare.

Wendela Hebbes hus är ett museum över Wendela Hebbe, som var den första kvinnliga yrkesjournalisten i Sverige. Hon anställdes på Aftonbladet år 1841. Där skrev hon om teater och musik, samt recenserade och översatte böcker. Parallellt med att vara journalist tonsatte hon sånger och skrev sagoböcker. Museet är beläget invid Slussgatan, i början av Lotsudden. På baksidan av huset ligger Vänortsparken, tvärs över Maren från Marenplan och Strandgatan. Själva byggnaden består av två våningar i gulmålat trä. Det uppfördes ursprungligen under 1700-talet vid Snäckviken, där AstraZenecas anläggning idag finns. År 1863 köptes fastigheten av Lars Johan Hierta som en sommarstuga åt Wendela, hennes dotter Signe och den gemensamma icke erkända sonen Edvard Faustman. Efter Wendela har huset tjänat flera olika syften. Efter många turer beslutade sig kommunen för att restaurera huset, och upplät platsen invid Vänortsparken för detta. Alltsedan invigningen har det fungerat som ett kulturhus, med flera utställningar och teatrar årligen. Det inrymmer även en restaurang som förestås av Antoinette Mezher och en museidel med möbler och tavlor från släkterna Hebbe och Faustman. Huset ägs och drivs av den ideella föreningen Wendelas Vänner som också anordnar flera aktiviteter där.

Shopping[redigera | redigera wikitext]

I Södertälje centrum finns ett stort utbud av butiker och restauranger. Galleriorna Telgehuset, Kringlan och Lunagallerian ligger alla på bekvämt avstånd i stadens centrum. Utanför centrum ligger flera externa handelsområden varav Vasa Handelsplats är den största med butiker som ICA Maxi, Systembolaget, MediaMarkt och Lindex.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Sporten i Södertälje har historiskt sett dominerats av ishockey, tennis och basket. Sett till antalet elitlag i olika sporter är Södertälje en av de mest framgångsrika idrottskommunerna i Sverige. Den mest kända Södertäljeklubben är kanske Södertälje SK som vunnit SM-guld i ishockey vid sju tillfällen. Den första gången laget vann var år 1925, vilket även var den första gången som man ställde upp i SM. Den mest kände personen som spelat i SSK är Anders Eldebrink, som bland annat var med när Södertälje SK senast vann SM-guld säsongen 1984/1985.

Södertälje BBK (Södertälje BasketBollKlubb, SBBK) har idag runt 3000 medlemmar, och bedriver flera olika basketrelaterade verksamheter. Man har bland annat elit- och elitungdomsverksamhet, Stadsdelsverksamheten (SDV) och Södertälje Basketball League (SBL), vilket är en korpserie som anordnas i SBBK:s regi. Representationslaget för herrar heter Södertälje Kings. Damlaget går under namnet Telge Basket. SBBK har tagit SM-guld vid sammanlagt sju tillfällen för herrarna och 12 gångar för kvinnorna. Klubben har sin hemmaplan i Täljehallen.

Efter södertäljebon Björn Borgs enorma framgångar med bland annat fem raka Wimbledonsegrar, vinster i Franska öppna och Davis Cup exploderade tennisintresset i Södertälje på 1970-talet. Flera stora tennisanläggningar byggdes upp runt omkring i staden. Mest känd är kanske tennisklubben på Björn Borg promenaden, intill Badparken. En annan tennisspelare som vuxit upp i Södertälje är Joachim "Pim-Pim" Johansson, som vann 3 ATP-titlar.

Södertäljes fotbollsframgångar har under historien varit mycket begränsade. Detta ändrades dock 2004 när det stod klart att Assyriska Fotbollsföreningen kvalificerat sig för spel i fotbollsallsvenskan. Lagets spelframgångar där blev dock mycket begränsade, med en 3-0-seger borta mot IFK Göteborg som höjdpunkt på säsongen. Säsongen därefter spelade laget i Superettan som man också misslyckades att stanna kvar i. Laget förlorade kvalet till Superettan mot Bunkeflo och spelade i Division 1 norra under 2007. 2008 återfinns laget i Superettan igen. Assyriska FF började sin vandring i seriesystemet i Korpserien på 1970-talet. Syrianska FC som blev bildad år 1977 är historiskt sett stadens näst bästa fotbollsklubb. Säsongen 2010 spelade båda klubbarna i Superettan, Syrianska FC vann serien och kvalificerade sig därmed för spel i Fotbollsallsvenskan 2011 och har de senaste två säsongerna för första gången att vara det högst placerade södertäljelaget i fotbollens seriesystem.

Innebandyklubberna Södertälje Rockets och Balrog Botkyrka gick samman 2006 i Balrog Botkyrka/Södertälje IK för bättra att kunna matcha de stora föreningsnamnen i Stockholmsregionen och fortsätta vara bland de främsta föreningarna inom innebandyn. Klubben har både dam- och herrlaget representerade i de högsta serierna; damerna i Elitserien i innebandy och herrarna i Svenska Superligan. Klubben har Botkyrkahallen som hemmaarena. 2011 var även klubben Telge Sibk var på väg upp i Elitserien för damer, men kom 3a i kvalet. Lagen som var med i kvalet var - Telge, Jönköpings IK, Örnsköldsvik IBF och Sala Silverstaden. Dessvärre för Telge så tog Jönköping och Sala elitserie platserna.

På senare år har flera golfbanor byggts upp runtomkring Södertälje. Den äldsta är Måsnaryds Golfbana, som byggdes 1955. Banan ritades av Nils Sköld och kallas populärt för Södertälje Golfbana, kanske främst på grund av att den tillhör Södertälje GK. I Viksberg, nordost om staden, ligger Viksbergs GK. Banans arkitekt var Björn Eriksson, och den stod färdig för spel år 1991. Den bana som givits mest uppmärksamhet är kanske Kallfors GK, belägen längs vägen mot Järna. Banan i Kallfors byggdes på initiativ av Lars Flyning, som ägde den gård som då fanns på platsen. Banbyggnationen påbörjades år 1997, och fortsatte fram till och med invigningen den 19 juni 1999. År 2000 uppförde företaget bakom Kallforsbanan även 9-håls pay and play-banan Järna GK på andra sidan vägen. Båda banorna ritades av Sune Linde. Det senaste tillskottet av banor är Wasa golfklubb, belägen mellan stadsdelen Geneta, Måsnaryds golfbana och Axa Sports Center. Wasa GK invigdes år 2003. Södertäljes fem golfbanor tillhör Sörmlands Golfdistriktsförbund.

Förutom traditionell golf finns även tre bangolfbanor i Södertälje. Av dessa är en belägen inomhus. Södertälje Bangolfklubb bildades 1938, och har haft stora framgångar under de senaste åren. Bland annat har man avancerat till Elitserien. Utöver detta har man tagit guld i NM, EM och VM. Södertälje BGK är hemmaklubb för Marcus Johansson och Dan Axelsson, som båda placerat sig högt i olika bangolfmästerskap. Klubben har arrangerat många mästerskap, bland annat gick Junior-EM på 2007 på SBGK:s båda banor. 2009 blev klubben Svenska Mästare i sportens "blå band", 10-manna-SM. Klubben har två banor (en filt- och en eternitbana) samt kiosk och servering i Mälarparken, belägen på den östra sidan om kanalen.

Södertälje ridklubb är Södertäljes största ridklubb och har sin verksamhet vid Lina ridanläggning, belägen i Lina Hage. Klubben bedriver ridskola i klubbens regi med cirka 450 elever per vecka, ridskolan blev utnämnd till årets ridskola år 2013 av Svenska Ridsportförbundet.[18] Klubbens ryttare tävlar primärt banhoppning och dressyr med placeringar på SM-nivå. Klubben har en omfattande tävlings verksamhet och arrangerar tävlingar upp till Elit-nivå, under 2013 så arrangerade klubben deltävlingar i hoppserierna Volkswagen Grand Prix och Swedish Riders Trophy. Klubben arrangerar även regelbundet clinics med internationella toppryttare som Sara Algotsson Ostholt, Jens Fredricson och Adelinde Cornelissen.

Södertälje SS bedriver simnings- och simhoppsverksamhet i Sydpoolen. I tävlingsbassängen har SM i simning avgjorts flera gånger. Klubbens främsta simmare var Johanna Sjöberg.

Södertelge VBKs herrlag spelar 2011/12 i volleybollens Elitserie och damlaget i Superettan.

Södertälje RKs herr och dam lag spelar i Allsvenskan i rugby Klubben har Brunnsängs IP som hemmaplan.

Södertälje CK arrangerade SM i landsvägscykling 2012.

Telge Truckers är Södertäljes lag i Amerikansk fotboll. De spelar 2014 i Division 1.

Den största inomhusarenan i Södertälje är Axa Sports Center i Geneta. Arenan har en publikkapacitet på 6100 personer och är bland annat hemmaarena för Södertälje SK.[19] Det största arenarummet i Axa Sports Center är Scaniarinken. Arenan används bland annat till ishockey, konståkning, basket, tennis, mässor, utställningar och kongresser. Den största utomhusarenan är Södertälje fotbollsarena, med en publikkapacitet på cirka 6 500 åskådare, och som är hemmaplan för Assyriska FF och Syrianska FC. Andra större idrottsarenor i staden är Idrottsparken och Täljehallen. Ett av de större idrottsevenemangen i staden är den årliga löpartävlingen Brolöpet, som ges i tre olika distanser beroende på ålder. Start och målgång sker på Stortorget.

Några kända personer från Södertälje[redigera | redigera wikitext]

Kända personer med Södertäljeanknytning bland andra Björn Borg, Hasse Aro, Peter Haber, Jan Guillou med flera finns samlade i Kategori:Personer från Södertälje

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget skapades vänortsförbindelser mellan Södertälje och Struer i Danmark, Sarpsborg i Norge och Forssa i Finland. År 1991 skrev Pärnu i Estland på ett vänortsavtal med Södertälje och Angers i Frankrike blev vänort med Södertälje år 2001.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Södertälke kommun. ”Kommunfakta”. Kommunfakta. http://www.sodertalje.se/mainupload/dokument/Kommun%20o%20demokrati/Om%20S%C3%B6dert%C3%A4lje/Fakta_2011_sve_web_slutversion.pdf. Läst 2012-06-11. 
  3. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  4. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  5. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  6. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_3.pdf. Läst 1 februari 2014. 
  7. ^ Sätherberg, Herman 1881, Södertelge, Svenska Familj-Journalen
  8. ^ Södertälje kommun 2006, Södertäljes historia i årtal, Publicerat: 2006-03-30, hämtat 2007-10-20 från http://www.sodertalje.se/templates/Page____487.aspx
  9. ^ [a b] Svartsjö, Christina 2004, Centrumförnyelse i Södertälje - utopi eller verklighet!. Blekinge tekniska högskola
  10. ^ [a b c d] ”Sjöfartsverket – Broar i Stockholm-Mälarens sjötrafikområde”. Sjöfartsverket. 2007-08-30. http://www.sjofartsverket.se/sv/Om-oss/Organisation/Sjotrafikavdelningen/Ostkustens-sjotrafikomrade/Broar--slussar/Broar/. Läst 2011-02-23. 
  11. ^ Uppgift enligt P3N
  12. ^ Strängnäs stiftshistoriska sällskap: Strängnäs stift genom sekler - en stiftshistorisk översikt 2001, ISBN 91-631-0768-6
  13. ^ [a b] Södertälje kyrkliga samfällighet. ”Svenska kyrkan i Södertälje”. Svenska kyrkan. http://www.svenskakyrkan.se/sodertalje/. Läst 2007-10-20. 
  14. ^ Finska Pingstförsamlingen i Södertälje
  15. ^ [a b c d] ”Järnväg.net Banguide”. Järnväg.net. http://www.jarnvag.net/. Läst 2007-10-20. 
  16. ^ [a b] http://www.soeport.se/swe_default.asp
  17. ^ Södertälje kommun (2010). Fakta om Södertälje. Södertälje kommun 
  18. ^ Svenska Ridsportförbundet (2013-11-19). ”Södertälje Ridklubb är Årets Ridskola”. Pressmeddelande. Läst 1 januari 2014.
  19. ^ http://www.axasportscenter.com/

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]