Tryck- och yttrandefrihetsbrott

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Tryckfrihetsbrott respektive yttrandefrihetsbrott är i Sverige de brott som är straffbara enligt tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

När ett brott begås i ett grundlagsskyddat medium, t.ex. genom en tidningspublicering, är tryck- och yttrandefrihetsbrotten aktuella istället för brott i vanlig lag (t.ex. i brottsbalken). Grundlagsskyddade medier är bl.a. tidningar och böcker (som skyddas av tryckfrihetsförordningen) och radio- och tv-sändningar, vissa webbplatser m.m. (som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen). Se grundlagsskydd för fördjupning om vilka verksamheter som skyddas av grundlagarna.

Karaktäriserande för tryck- och yttrandefrihetsbrotten är att Justitiekanslern (JK) är ensam åklagare och att ansvar prövas i en juryrättegång, där juryns frikännande inte kan överklagas. Dessa mekanismer är tänkta att så långt som möjligt skydda tryck- och yttrandefriheten.

Eftersom yttrandefrihetsgrundlagen innehåller en hänvisning till tryckfrihetsförordningens brottskatalog (5 kap YGL jämförd med 7 kap TF), sammanfaller yttrandefrihetsbrotten och tryckfrihetsbrotten med varandra och är samma brott.[1] Ett antal utvidgningar har skett genom åren och efter lagändringen som trädde i kraft den 1 januari 2003, är brotten 18 stycken till antalet.[2]

Brotten

Följande gärningar utgör tryck- och yttrandefrihetsbrott:

För att en handling i TF eller YGL ska vara straffbar som ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott krävs att brottet listas både i grundlag (TF och YGL) och i vanlig lag (brottsbalken), vilket kallas dubbelkriminalisering. Anledningen till den här ordningen är att man på ett enkelt sätt kan avkriminalisera ett tryck- och yttrandefrihetsbrott. Det kan ske genom ett riksdagsbeslut om ändring i brottsbalken, och krävs inte två riksdagsbeslut med riksdagsval emellan vilket i allmänhet är ett krav för att ändra grundlag.

Tryckfrihetsbrott och yttrandefrihetsbrott respektive brott mot TF och brott mot YGL är två olika saker. De två sistnämnda är exempelvis att inte redovisa uppgifter om var en skrift har tryckts[3], att bryta mot anonymitetsskyddet som följer av grundlagarna eller att annars inte följa de formföreskrifter som finns i grundlagarna. Brott mot TF/YGL prövas i vanlig ordning och handläggs enligt rättegångsbalkens bestämmelser och inte enligt den särskilda ordningen med jury.

Berömda eller prejudicerande rättsfall

  • Det s.k. Aftonbladet-målet under 1990-talet (NJA 1999 s. 275) innebar att ingen kunde göras ansvarig för olaga hot och hot mot tjänsteman mot en journalist respektive polisman, eftersom Högsta domstolen kom fram till att grundlagarna skyddade tidningspubliceringarna, samtidigt som olaga hot och hot mot tjänsteman inte var tryck- eller yttrandefrihetsbrott som den ansvarige utgivaren kunde göras ansvarig för. Följden blev en omfattande lagändring där såväl olaga hot och hot mot tjänsteman som övergrepp i rättssak och brott mot medborgerlig frihet infördes i TF och därmed blev tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott från den 1 januari 2003.
  • Svenska staten försökte i mitten av 1800-talet stoppa utgivningen av Aftonbladet. Tidningen bemötte detta genom att byta namn till "Det andra Aftonbladet", "Det tredje Aftonbladet" och så vidare, till dess att Karl XIV gav upp.
  • Miljöaktivisten Linus Brohult blev 1999 dömd för grov uppvigling efter att ha skrivit en artikel i Socialekologisk aktions tidning Miljöaktivisten om hur man förstör utrustning på maskiner. Fallet fick stor uppmärksamhet och politiker, kulturpersonligheter och Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap protesterade mot domen.[4]
  • Förtalsmålet i samband med medierapporteringen kring mordet på Anna Lindh, där en oskyldig man blivit uppmärksammad i massmedia 2003 i samband med mordet på dåvarande utrikesministern, där mannen överklagade frågan om rättegångskostnaderna som ett indirekt sätt att försöka ompröva domen.
  • Monica Antonssons förtalsmål där Antonsson med ombud 2017 efter domen stämde svenska staten för att för brott mot Europakonventionen bland annat för att domen i yttrandefrihetsmålet inte gick att överklaga.

Se även

Externa länkar

Källor

  1. ^ https://lagen.nu/1949:105#K7P1
  2. ^ Se prop. 2001/02:74; SFS 2002:906.
  3. ^ https://lagen.nu/1949:105#K4P5
  4. ^ ”Miljökämpe – eller sabotör?”. Aftonbladet. 8 december 1999. http://www.aftonbladet.se/nyheter/9912/08/linus.html. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tryck-_och_yttrandefrihetsbrott&oldid=42144190”