Aftonbladet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För tidningen med samma namn som utgavs 1811–1833, se Aftonbladet (Göteborg).
Aftonbladet
Aftonbladet wordmark.svg
Publikationstyp Kvällstidning
Grundad 6 december 1830
Huvudkontor Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm, Sverige
Chefredaktör Jan Helin
Ansvarig utgivare Jan Helin
Lena Mellin (stf)
Politisk beteckning Obunden socialdemokratisk
Språk Svenska
Frekvens Daglig
Upplaga 154 900 (april 2014)[1]
Format Tabloid
Huvudägare Schibsted ASA - 91 %
LO - 9 %
ISSN 1103-9000
Webbplats Aftonbladet.se


Aftonbladet Hierta Aktiebolag
Kungsbrohuset1.JPG
Aftonbladet huvudkontor, Schibstedhuset vid Kungsbron
Org.nr 556100-1123
Typ Privat aktiebolag
Nyckelpersoner Raoul Grünthal
Styrelseordförande
Jan G. Helin
Vd
Antal anställda 390 – December 2012
Historia
Uppköpt av Schibsted ASA
Ekonomi
Omsättning 2,155 miljarder SEK
Rörelseresultat 289,243 miljoner SEK
Vinst efter skatt 181,512 miljoner SEK
Tillgångar 1,148 miljarder SEK
Eget kapital 508,753 miljoner SEK
Struktur
Moderbolag Schibsted Sverige AB
Dotterbolag Aftonbladet Nya Medier
Övrigt
Slogan Sveriges nyhetskälla och mötesplats.
Fotnoter Statistik från 2012 års bokslut.[2]
Förstasidan av den första utgåvan av Aftonbladet från den 6 december 1830.
Aftonbladets och Stockholms-Tidningens kontorshus vid Vattugatan 1964, huset revs 1989

Aftonbladet är en svensk kvällstidning med den politiska beteckningen "obunden socialdemokratisk". Tidningen ägs av den norska mediekoncernen Schibsted med 91 procent av aktierna, medan Landsorganisationen i Sverige (LO) innehar resterande 9 procent.[3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

En tidning var inget som en vanlig svensk kom i kontakt med i början av 1800-talet, en normal tidningsupplaga var något hundratal exemplar. Under 1810- och 1820-talen växte oppositionen mot kungamakten och riksdagen 1828–1830 präglades av den liberala oppositionen, en utveckling som även förekom i andra länder i Europa och hade sin grund i att det ökande välståndet gjorde medelklassen alltmer inflytelserik. Kung Karl XIV Johan stödde under sin regeringstid ekonomiskt de tidningar som stödde kungamakten. År 1830 startade tidningen Fäderneslandet med Magnus Jacob Crusenstolpe som redaktör och Svenska Minerva med Johan Christoffer Askelöf som redaktör, båda betalda av kungen för att försvara kungamakten. Andra kungatrogna tidningar under 1820-talet var Journalen, Granskaren, Stockholms Tidning, Stockholms Dagblad samt Post- och Inrikes Tidningar. På den liberala sidan fanns Fredrik Cederborgh och Georg Scheutz som redan 1816 började utgivningen av Anmärkaren följt av Argus och Medborgaren.[4] Tidningen visar även upp rubriker från den "höger" riktade tidningen Svenska Dagbladet i sitt nyhetsfält.

Lars Johan Hierta arbetade i Riddarhusets kansli under riksdagen 1823 och kom då i kontakt med den liberala oppositionen. Han skrev i tidningarna Argus och Stockholms-Posten innan han tillsammans med Crusenstolpe startade Riksdagstidningen 1828 som skrev om riksdagen 1828–1830. Hierta lyckades få Riksdagstidningen att gå med vinst och beslöt att starta en egen tidning, Aftonbladet, vars första nummer kom ut i december 1830.[5]

Den nya tidningen stödde den liberala oppositionen mot kungamakten men Hierta drev tidningen på ett sätt som gjorde att den snabbt kom att få inflytande. Argus och Medborgaren var inga nyhetstidningar medan Aftonbladet hade ett innehåll som kunde intressera många människor: svenska och utländska nyhetshändelser inom politiken samt kulturnyheter om litteratur och teater. Tidningen innehöll också annonser och den publicerades på kvällen så att redaktionen kunde ta nyheter ur andra tidningar men också publicera de nyheter som kommit med posten under dagen. Med hjälp av höga löner kunde Hierta locka till sig landets bästa journalister och redan under det andra året var Aftonbladet Sveriges största och mest spridda tidning med över 3 000 exemplar i upplaga. I slutet av 1830-talet hade tidningen 7 500 prenumeranter och en lösnummerförsäljning som totalt innebar att varje nummer lästes av 100 000 personer.[6]

Kungamakten och de konservativa förhöll sig ytterst kritiska mot Aftonbladet. I en recension kallade Atterbom tidningen för "riks-pöbeltidningen". Genom beslut i riksdagen 1812 var ansvarig utgivare tvungen att ha utgivningsbevis för utgivning och hovkanslern hade rätt att dra in utgivningsbeviset om en tidning ansågs vara "vådlig för allmän säkerhet, eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande smädlig egenskap". Aftonbladet fick sitt utgivningsbevis indraget många gånger men Hierta kunde snabbt skaffa sig nya utgivningsbevis genom bulvaner. Tidningen döptes om till Det femte Aftonbladet, Det sjätte Aftonbladet och så vidare. Under 1838 drogs Aftonbladet in tio gånger av hovkansler Hartmansdorff utan att utgivningen stoppades. Därefter användes indragningsmakten endast sporadiskt och den avskaffades av riksdagen 1844.[7]

1800- till 1900-tal[redigera | redigera wikitext]

Med Sohlman som ägare under åren 1851–1929 blev tidningen alltmer konservativ och tyskvänlig. "Brokiga blad", Sveriges första kolorerade veckotidning, utkom åren 1907–1930. Halvveckoupplagan, som startade 1890, blev en stor succé. Den hade som mest 150 000 prenumeranter och lästes av en halv miljon svenskar.

Den 28 december 1902 meddelade Aftonbladet att man för 7 000 kronor beställt en "automobilvagn" med tillhörande släp. Bilen tillverkades vid Aktiebolaget Södertälje verkstäder efter ritningar från Tyskland. Hastigheten uppgavs till 40 kilometer per timme och syftet angavs till: "Ändamålet med detta inköp är flerfaldigt: dels att åt våra referenter förskaffa ett fortskaffningsmedel, med hvars tillhjälp de blifva i stånd att lämna snabbare och fullständigare referat af inom staden och dess omgifningar inträffande händelser af olika slag, dels att med största möjliga snabbhet få våra tidningar distribuerade till filialkontoren och utdelningsställena i hufvudstaden. Slutligen komma då och då längre korrespondensturer att med denna droska företagas; början härmed göres i sommar, då marschrouten är: Sverige rundt."[8]

År 1929–1956 ägdes Aftonbladet av Torsten Kreuger, bror till Ivar Kreuger med P G Peterson som chefredaktör mellan åren 1933–1956. Politiskt hade tidningen stött Tyskland under Adolf Hitlers regim och framfört åsikten att det var en mer fredlig lösning att låta Hitler ta över Europa.[9]

LO och Schibsted[redigera | redigera wikitext]

LO, som 1942 hade startat Aftontidningen som en motvikt till Aftonbladet, tog över ägandet av Aftonbladet den 8 oktober 1956. En rekordstor upplaga under 1960-talet följdes av nedgång under 1970-talet. Chefredaktörerna Thorbjörn Larsson och Rolf Alsing förnyade tidningens innehåll och form under 1980-talet och 1990-talet. Efter hundra år i Klara flyttade Aftonbladet 1989 till Globen City. Den 25 augusti 1994 blev Aftonbladet den första svenska tidningen med en Internetupplaga.

Den 2 maj 1996 köpte den norska mediekoncernen Schibsted 49,9 procent av Aftonbladet, och samma år gick Aftonbladet om Expressen och blev Sveriges största dagstidning. De resterande 50,1 procent av aktierna behöll LO och behöll därmed också kontrollen över tidningens politiska inriktning. Det innebar att Aftonbladets fortsatte att vara oberoende socialdemokratisk.[10] Den 15 juni 2009 köpte Schibsted ytterligare 41,1 procent av aktierna, och ökade därmed sitt innehav till 91 procent. LO äger fortfarande 9 procent och har genom avtal med Schibsted fortfarande rätt att bestämma vem som ska vara chefredaktör för ledar-, debatt- och kulturavdelningen. LO behåller därmed även i fortsättningen kontrollen över tidningens politiska inriktning.[11]

År 1997 tillträdde Anders Gerdin som chefredaktör och ansvarig utgivare. Chef för kulturredaktionen var Håkan Jaensson. Den 1 januari 2008 blev Jan Helin chefredaktör. År 2009 utsågs Åsa Linderborg till chef för kulturredaktionen.

Under senare delen av 1990-talet samordnades tryckningen med morgontidningen Svenska Dagbladet i ett nybyggt och samägt tryckeri i stockholmsförorten Akalla.

I augusti 2009 utlöste en artikel om organstöld och organhandel, skriven av frilansjournalisten Donald Boström och publicerad på Aftonbladets kultursidor,[12] en kontrovers mellan Sveriges och Israels regeringar.

Den 13 juni 2009 tillkännagavs att Aftonbladet och Svenska Dagbladet skulle flytta in i samma fastighet, Kungsbrohuset i centrala Stockholm.

Från papper till digitalt[redigera | redigera wikitext]

Under andra halvan 00-talet mer än halverades upplagan av Aftonbladets pappersutgåva. År 2000 hade tidningen en upplaga på drygt 450 000 exemplar, tolv år senare hade denna minskat till lite drygt 200 000. De flesta av Sveriges dagstidningar har under en lång följd av år sett sin upplaga minska, och tidigare tappade många lokaltidningar till storstadsmedier och TV. Sedan millennieskiftet har fokus hamnat på kvällstidningarna, vars lösnummerköpande kunder fått nya (digitala) medier att konsumera. I Aftonbladets fall har dess digitala betaltidning Aftonbladet Plus ökat mängden abonnenter, till förmån för papperstidningen.

Aftonbladet har sedan 2007 genomgått en mängd sparpaketet, där man gjort personalnedskärningar genom uppsägningar, avgångsvederlag eller pensioneringar.[13][14][15]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Både Esaias Tegnér och Per Daniel Amadeus Atterbom var under 1830-talet starkt kritiska till den journalistik som Aftonbladet företrädde. Tegnér ansåg att den liberala pressen "lever som likmaskarna på förruttnelsen" och Atterbom kallade Aftonbladet för "riks-pöbeltidningen". Aftonbladet gav tillbaka mot Atterbom som tidningen kallade "den andeliga och lekamliga lifegenskapens varulf" och en "af munklegender förtorkad mullvad".[16] Senare kallade Viktor Rydberg tidningen för "Aftonpladdret".[17]

Aftonbladet fick kritik av tidningen ETC i samband med den så kallade "nazistaffären" 1998 då bland annat arrangerade nazistiska hotbilder mot kända personer publicerades.[18]

Liksom många andra kvällstidningar har Aftonbladet under 2000-talets första decennium kritiserats för att sätta skvaller före vad som traditionellt kallas för nyheter. Under sent 2006 riktade Peter Kadhammar kritik mot att hans egen tidning behandlade personer som Linda Rosing som en lika viktig nyhetshändelse som Irakkriget.

En undersökning från 2013 genomförd av SOM-institutet visar att endast en av fem tillfrågade svenskar har förtroende för Aftonbladet samt att 38 procent har lågt förtroende för tidningen.[19]

Andra medier[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet.se[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet.se är sedan 1994 tidningens webbplatsInternet. Enligt tidningen hade Aftonbladet.se i december 2012 knappt 1,8 miljoner besökare dagligen, en minskning med 7 procent jämfört med december 2011.[20] Webbtidningen är i första hand reklamfinansierad, och därutöver finns den digitala betaltidningen Aftonbladet Plus. I början av 2014 gick för första gången Plus om den tryckta tidningen i "upplaga"; den förra har enligt revisionsbyrån PwC numera en såld upplaga på cirka 150 000, den senare har över 160 000 betalabonnenter.[21]

Text-TV[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet började producera nyheter till text-TV 1993 i TV3. Sedan övertog Kanal 5 dessa nyheter, som även senare publicerades i Kanal 9. Den 16 januari 2009 lade Aftonbladet ner sin text-tv-produktion och sade upp avtalet med ProSiebenSat.1 Media, som är ägare till Kanal 5 och Kanal 9.

Punkt.se[redigera | redigera wikitext]

Punkt.se var en gratis morgontidning som delades ut i de tre storstadsregionerna Stockholm,Göteborg och Malmö. Ett urval av texterna från nättidningen publicerades tillsammans med nytt material i den här dagstidningen. Tidningen var en konkurrent till Metro och City. Punkt.se upphörde den 20 maj 2008.[22]

Radionyheter[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet sände fram till i mars 2008 dagliga radionyheter i MTG Radios radiostationer. Från och med den 31 mars 2008 togs nyhetssändningarna över av Metro. Redan efter ett och ett halvt år återkom dock Aftonbladets radionyheter i MTG Radios radiostationer i september 2009.[23]

Aftonbladet TV7[redigera | redigera wikitext]

Den 9 oktober 2006 startades den egna tv-kanalen Aftonbladet TV7 med sändningar i det digitala marknätet samt hos operatörerna Com Hem, Viasat, Canal Digital, Tele2Vision och Telia. Kanalen har sänts dygnet runt sju dagar i veckan hos de flesta av operatörerna med marknätet undantaget där kanalen enbart sänts under vardagar. Aftonbladet gjorde även under digital-TV:s barndomsår flera försök med tjänster via boxar i Com Hem och Canal Digitals kabelnät.

S24[redigera | redigera wikitext]

S24 är en sportsajt som drivs av Aftonbladet Hierta AB. Sajten har visat både livematcher, kortare klipp samt repriser av matcher och tävlingar inom bland annat ishockey, fotboll, motorsport, tennis och golf.

Chefredaktörer[redigera | redigera wikitext]

Lars Johan Hierta var Aftonbladets första chefredaktör.
Nuvarande (2008) chefredaktör Jan Helin.

Kända journalister vid Aftonbladet[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ PwC:s Medieintyg PWC.se. Läst 5 juli 2014.
  2. ^ ”Bokslut & Nyckeltal – Aftonbladet Hierta Aktiebolag”. AllaBolag.se. http://www.allabolag.se/5561001123/bokslut. 
  3. ^ ”LOK säljer aktier i Aftonbladet”. http://www.e24.se/business/reklam-och-media/lo-saljer-aktier-i-aftonbladet_1390727.e24. 
  4. ^ Jacobson (2002), s. 77, s.80
  5. ^ Jacobson (2002), s. 77-78
  6. ^ Jacobson (2002), s. 78-80
  7. ^ Jacobson (2002), s. 83-84
  8. ^ Svensk kavalkad: En rapsodi i klipp, huvudred. C G Swanström, Skandiaförlaget, Uppsala 1957 s. 268
  9. ^ Krigsåren och folkhemmets födelse
  10. ^ ”Aftonbladets historik”. Arkiverad från originalet den 12 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070712024847/http://koncernen.aftonbladet.se/tidningen/tidningen_historik/article3674.ab. 
  11. ^ ”Aftonbladets historik”. http://www.lotidningen.se/?id_item=23767. 
  12. ^ Donald Boström: ”Våra söner plundras på sina organ” Aftonbladet, 17 augusti 2009.
  13. ^ Jansson, Pär (2007-10-25): "35 anställda varslas på Aftonbladet". Journalisten.se. Läst 21 november 2014.
  14. ^ Lundquist, Hanna (2011-11-23): "Inga uppsägningar på Aftonbladet". Journalisten.se. Läst 21 november 2014.
  15. ^ Winberg, Yasmine (2014-11-18): " Aftonbladets featurechef om neddragningarna". Resume.se. Läst 21 november 2014.
  16. ^ Jacobson (2002), s. 81
  17. ^ Varia, Viktor Rydberg, 2013
  18. ^ Etc: Anders Gerdin bör avgå
  19. ^ Lennart Weibull. ”Medieförtroende”. SOM.GU.se. http://www.som.gu.se/digitalAssets/1453/1453897_30-lennart-weibull--medief--rtr.pdf. Läst 27 juni 2013. 
  20. ^ http://www.aftonbladet.se/siffror/
  21. ^ "PwC:s Medieintyg för Aftonbladet – april 2014". Pwc.se. Läst 21 november 2014.
  22. ^ DN 2008-05-19 11:19
  23. ^ Aftonbladet gör radiocomeback - Dagens Media

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Fredriksson Gunnar redaktör, red (1980). Aftonbladet: en svensk historia. Stockholm: Tiden. Libris 8358747. ISBN 91-550-2456-4 (inb.) 
  • Aftonbladets kvinnliga journalister (1978). Dokument den 8 maj 1978 om vårt liv på Aftonbladet. [Stockholm]: [Aftonbladet]. Libris 427274 
  • Aftonbladets kvinnliga journalister (1979). Dokumentet - och vad hände sen?. Tema nova, 99-0106580-1. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7234568. ISBN 91-29-53302-3 
  • Bjelf, Lars; Nordin Sten, Thalén Lars (1971). Ska LO få stoppa pressarna: tre journalister svarar ägarna. Täby: Larson. Libris 32789 
  • Bäck, Karl-Gunnar (1979). Om sanningen ska fram om Aftonbladet. Stockholm: Askild & Kärnekull. Libris 7589866. ISBN 91-7008-976-0 
  • Glans, Sigurd (1975). Halv tolv: ett urval av 100 redaktionella PM på Aftonbladet 1973-1975. Stockholm: Aftonbladet. Libris 1173451 
  • Glans, Sigurd (1982). Klara, halv tolv. Stockholm: Askelin & Hägglund. Libris 7657737. ISBN 91-7684-014-X (inb.) 
  • Gottlieb, Björn (1956). Magistrarne i Aftonbladet: tidningsinteriörer från tiden för Krimkriget. Stockholm: Aftonbladet. Libris 1173275 
  • Gustafsson Karl Erik, Rydén Per, red (1999). Grundad 1830 av Lars Johan Hierta. Sylwan (Göteborg), 1403-3585 ; 4. Göteborg: NORDICOM-Sverige. Libris 2821810 
  • Sigfridsson, Sigge (1997). Chicken race: Aftonbladet eller Expressen. Enköping: Ordupplaget. Libris 7798907. ISBN 91-973052-4-3 
  • Sörmark, Sven (1971). På Aftonbladet: ett reportage inifrån. Stockholm: Bonnier. Libris 22104 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]