Surt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För smaken, se Grundsmak#Surhet. För staden i Libyen, se Sirt.
Jätten Surt

Surt, på fornisländska Surtr (den svarte), är i nordisk mytologi anfader och mäktigast av eldtursar, en jätte i underjorden som är eldens härskare och väktare i Muspelheim, samt på Island förbunden med vulkanisk aktivitet. Namnet Surtsey, "Surts ö" kommer från denne eldturs namn. Enligt den isländska traditionen så bodde Surt än gång i tiden i grottan Surtshellir. Grottan nämndes för första gången i Landnámabók. Forskaren Rudolf Simek tror att Surt har funnits länge inom den germanska mytologin och att när nordmännen anlände till Island måste vulkanerna fått dem att omedelbart tänka på Surt.[1]

I eddadikten Völuspá berättas att Surt har ett brinnande svärd som lyser starkare än solen, och när jordens undergång, Ragnarök, är i antågande går han i spetsen mot gudarna i Asgård och möter Frej som har bytt sitt beryktade självsvingade svärd mot att få gifta sig med jättinnan Gerd. Surt blir svårt sargad av Frej i striden, ty Frej borrar in sitt vapen, ett hjorthorn, djupt in i Surts ögonhåla. Surt klyver Frej men förgås själv, galen av smärta, i de världsuppslukande vågor av eld och i det vattenflöde som strömmar i när marken rämnar.

Se även[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Simek, Rudolf (2007). Dictionary of Northern Mythology. sid 303–304.