Vällingby City

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Vällingby Centrum)
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°21′45″N 17°52′21″Ö / 59.36250°N 17.87250°Ö / 59.36250; 17.87250

Vällingby City på sommaren 2007.

Vällingby City (före 2008 officiellt Vällingby Centrum), ligger i stadsdelen Vällingby i Vällingby församling i Västerort inom Stockholms kommun och var en internationell förebild för den moderna centrumanläggningen när den stod klar 1954. Centret har de senaste åren genomgått en renovering och utbyggnad, då också många nya affärer har tillkommit. Våren 2008 återinvigdes centret under det nya namnet Vällingby City. Det allmännyttiga bostadsföretaget Svenska Bostäder äger Vällingby City.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Modellen för "Vällingbygruppen" med Blackeberg i förgrunden, Råcksta och Vällingby i mitten samt Hässelby strand längst till vänster
Nybyggda Vällingby på 1950-talet

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Vällingby City var det första stora försöket att skapa ett alternativ till Stockholms city, långt utanför storstaden, ”på den gröna ängen”. Idén, som var ny i Europa, innebar att skapa självständiga så kallade satellitstäder runt storstäderna, som själva hade ”vuxit färdigt”. Vällingby centrum dimensionerades ursprungligen för omkring 26 000 invånare, men konceptet visade sig så framgångsrikt att antalet boende redan efter tio år hade fördubblats. Det berodde till stor del på att tunnelbanan fanns färdig, och att alla sociala och kulturella inrättningar var klara, när de första familjerna flyttade in.

Genomförande[redigera | redigera wikitext]

Vallingby 6.jpg

Det moderna Vällingby och dess centrum växte fram från 1950. Det kommunala bolaget Svenska Bostäder ledde byggandet. Vällingby skulle vara en så kallad ABC-stad med arbetsplatser, bostäder och centrum. Centret invigdes den 14 november 1954 av Carl Albert Anderson och man ansåg då att det i praktiken inte fanns någon anledning för de boende att åka till centrala Stockholm. Det var också så det fungerade under de första åren.

Arkitekterna Backström och Reinius hade fått uppdraget att utforma det nya centret. Här tillämpade de idéer från USA med varierande volyms- och fasadgestaltning i olika material. Nu var inte kyrkan längre ”mitt i byn” utan köptemplen. I centret byggde man affärshus i flera låga byggnader och butikerna var då Sveriges modernaste. Under skyddande, långt utkragade skärmtak, kunde man flanera längs skyltfönstren även i dåligt väder. Vällingby centrum blev en förebild för många inhemska och utrikiska stadscentrumanläggningar och arkitekter från hela världen vallfärdade dit. Som en direkt uppföljare, söder om Stockholm, kom Farsta Centrum (1956–1960), även det ritat av Backström och Reinius.

Arkitekter och formgivare[redigera | redigera wikitext]

Idag och framgent[redigera | redigera wikitext]

På 1960-talet utvidgades Vällingby centrum längs Ångermannagatan. Under de senaste åren har man restaurerat centret, bland annat har fasaden på biografen Fontänen återställts. Biografen heter nu Filmstaden Vällingby då en rättstvist hindrar SF Bio AB, som äger biografen, att använda namnet. Neonskylten med det gamla namnet finns emellertid kvar på byggnaden.

Våren 2008 återinvigdes det som Vällingby city efter en om- och tillbyggnadsperiod som varat i fem år och som kostat totalt tre miljarder att genomföra. Resultatet har blivit en upprustad stadskärna där den berömda 1950-talsmiljön bevarats, samtidigt som ny modern arkitektur tillkommit. En av de nya byggnaderna, K-fem ritad av Gert Wingårdh, utsågs 2008 till Världens bästa byggnad för shopping på World Architecture Festival i Barcelona. [1]

Butiksytan har utökats med 70 procent.

TV-serien Välkommen åter som sändes på TV4 under hösten/vintern 2010 spelades in i Vällingby City.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Historiska bilder

Vällingby Centrum på sommaren 2007

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Stockholms byggnader, Bokförlaget Prisma (1977) ISBN 91-518-1125-1
  • Svensk arkitektur, Byggförlaget (1986) ISBN 91-85194-67-0
  • Knaurs Lexikon der modernen Architektur, Droemersche Verlagsanstalt (1963)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fastíghetssverige 2008-10-29

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]