Värnfåglar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Värnfåglar
Tofsvärnfågel (Chauna torquata)
Tofsvärnfågel (Chauna torquata)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Värnfåglar
Anhimidae
Stejneger, 1885
Släkten

Anhima

Chauna
Tofsvärnfågel (Chauna torquata)
Tofsvärnfågel (Chauna torquata)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Värnfåglar (Anhimidae) är en liten fågelfamilj med endast tre arter. Länge ansågs de vara besläktade med hönsfåglar (Galliformes), men de är istället besläktade med andfåglarna (Anseriformes), och av dessa närmast med skatgås (Anseranas semipalmata).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

De tre arterna förekommer bara i Sydamerika med en utbredning som sträcker sig från Venezuela till norra Argentina.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

De är stora och kraftiga fåglar med litet dunigt huvud, långa ben och stora fötter som delvis är försedda med simhud. Näbben skiljer sig från den hos andra fåglar inom ordningen då den är liten och påminner mer om en hönsfågelnäbb. De har kraftiga horntaggar på vingknogarna som de använder när de slåss om revir eller försvarar sina ungar mot rovdjur. Dessa klor kan gå av vid en sådan strid och de återbildas regelbundet. Till skillnad från änderna genomgår de en partiell ruggning vilket gör att de är flygdugliga året om.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

De lever i öppna gräsiga biotoper i träsk och våtmarker och livnär sig på vattenväxter som de sliter loss med näbben.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

De placerar sitt bo på marken där de lägger mellan 2-7 vita ägg, men fyra eller fem är vanligast. Ungarna kan direkt efter att de är kläckta springa runt precis som merparten av arterna inom ordningen Anseriformes. Ungarna är bättre på att simma än springa så de föds ofta upp i närheten av vatten för att lättare undvika predation. Adulta fåglar simmar dock mycket sällan.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Värnfåglarnas mycket kraftiga läten ligger bakom deras engelska trivialnamn "screamers".

Arter[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carboneras, C. (1992). Family Anhimidae (Screamers). Pp.528-535 in; del Hoyo, J., Elliott, A. & Sargatal, J. eds. Handbook of the Birds of the World, Vol 1, Ostrich to Ducks Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-09-1
  • Todd, Frank S. (1991). Encyclopaedia of Animals: Birds. London: Merehurst Press. sid. 87. ISBN 1-85391-186-0