Versfot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Versfot är den minsta enheten i versbunden lyrik och består av minst två stavelser, varav vanligen en är betonad. Flera versfötter bildar tillsammans en vers. Ett återkommande mönster av versfötter kallas för versmått. Vid recitation uppfattas en versfot som en takt – man kan markera takten med foten vid de betonade stavelserna.

En versfot som inleds med en betonad stavelse kallas fallande, om den avslutas med den betonade stavelsen kallas den stigande. I skrift brukar obetonad stavelse markeras med båge (U) och betonad med streck (-).

Alla versfötter på upp till fyra stavelser kategoriserades och namngavs först i Antikens Grekland. Grekernas versfotslära grundade sig på kvantitet, på skillnaden mellan lång och kort stavelse. I modernare europeisk verslära har man övertagit namnen, men bygger istället kategoriseringen på kvalitet, på skillnaden mellan stark och svag tryckaccent.

Av grekernas många versfötter är det främst de fem enklaste som används i dag: troké, jamb, daktyl, anapest och spondé. De kan inläras på svenska med hjälp av Alf Henriksons minnesvers:

Havet är fullt av daktyler som lägger sig.
I sömntung jämvikt rörs spondéns boj.
På stranden dansar jamb vid jamb.
Där står fem trokéer stelt på linje.
Anapester till häst rycker fram.

När det gäller spondén är det inte självklart hur den antika versläran ska omtolkas till moderna nordiska språk. Som spondéer brukar man räkna sammansatta ord med två likvärdigt tunga stavelser, till exempel sömntung, helstekt. Men på svenska uttalas sådana ord med grav ordaccent, och om det bara är betoningen som ska räknas, inte kvantiteten, skiljer sig inte sammansatta ord från många andra tvåstaviga ord – jämför till exempel stråle, vemod. Bland andra Alf Henrikson har menat att tvåstaviga ord med grav accent är bra exempel på spondéer.

Man brukar dock inte skilja mellan akut och grav ordaccent i rikssvensk och norsk verslära, två språk där accenterna förekommer. Ordet skålen har en annan betoning än strålen (i Sverige, inte i Finland), men bägge slags ord brukar behandlas som trokéer, fast de rytmiskt är lika olika varandra som exempelvis formen och norrmän. Att sådana ordpar accepteras som rim innebär att ljudlikheten är av större vikt än stavelsekvaliteten för svensk vers. (Redan Carl Michael Bellman betonade fel ibland: "Liksóm en herdinna".)[källa behövs]

Svenska versfötter, med exempel inom parentes[redigera | redigera wikitext]

De tre stigande versfötterna är:

De tre fallande versfötterna är:

Dessutom finns en versfot, som varken är stigande eller fallande:

Utöver dessa talar man även om cesur. Det är en paus, eller taktvila, i en versrad. Cesur markeras ofta med vertikala så kallade lodstreck (|).

De grekiska versfötterna[redigera | redigera wikitext]

Här är en redovisning av alla de grekiska versfötterna, med svenska ordexempel som kan tänkas passa på dem, både med tanke på betoning och stavelsekvantitet. En versfot behöver givetvis inte vara lika med ett enda enskilt ord.

Tvåstaviga versfötter ordexempel
Pyrrick (dibrachys) kort-kort à la (carte)
Troké (choree) lång-kort seger, sprängda?
Jamb kort-lång bevis
Spondé lång-lång höghus, hoppar?
Trestaviga versfötter
Tribrachys kort-kort-kort tabula (rasa)
Anapest kort-kort-lång poesi
Amfibrachys kort-lång-kort betona
Bacchius kort-lång-lång polisbil
Daktyl lång-kort-kort hederlig
Amfimacer (kretikus) lång-kort-lång sagolikt
Antibacchius lång-lång-kort påtala
Molossus lång-lång-lång hemvärnsman
Fyrstaviga versfötter
Tetrabrachys/Proceleusmatiker kort-kort-kort-kort regula de (tri)
Quartus paeon (4. peon) kort-kort-kort-lång artilleri
Tertius paeon (3. peon) kort-kort-lång-kort resonera
Mindre ionicus (dubblat jamb) kort-kort-lång-lång karaktärsfel
Secundus paeon (2. peon) kort-lång-kort-kort besvärliga
Diamb (upprepad jamb) kort-lång-kort-lång emellanåt
Antispast kort-lång-lång-kort panikångest
Primus epitrit (1. epitrit) kort-lång-lång-lång naturvårdslag
Primus paeon (1. peon) lång-kort-kort-kort rörelserna
Koriamb (choriamb) lång-kort-kort-lång operahus
Ditrochee (upprepad troké) lång-kort-lång-kort obehörig
Secundus epitrit (2. epitrit) lång-kort-lång-lång julimånsken
Större ionicus lång-lång-kort-kort arvtagare
Tertius epitrit (3. epitrit) lång-lång-kort-lång regnbågsfamilj
Quartus epitrit (4. epitrit) lång-lång-lång-kort vårrengöring
Dispondé (upprep. spondé) lång-lång-lång-lång enmansvalkrets

Se även[redigera | redigera wikitext]