Viktoria av Sachsen-Coburg-Saalfeld

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Viktoria av Sachsen-Coburg-Saalfeld med sin dotter Viktoria ca 1821
Viktoria av Sachsen-Coburg, hertiginna av Kent ca 1845

Marie Luise Viktoria av Sachsen-Coburg-Saalfeld, född 17 augusti 1786 i Coburg, död 16 mars 1861Frogmore House, Windsor , var en tysk furstinna och kunglig brittisk hertiginna, regent av Leiningen 1814-18 och politiskt viktig som presumtiv regent av Storbritannien 1831-37. Hon var mor till drottning Viktoria I av Storbritannien.

Hon var dotter till hertig Frans Fredrik av Sachsen-Coburg-Saalfeld (1750-1806) och grevinnan Auguste Reuss Ebersdorf och Lobenstein (1757-1831).

Första äktenskapet[redigera | redigera wikitext]

21 december 1803 gifte hon sig i Coburg, med Emich Carl av Leiningen (17631814) vars första maka Henrietta Reuss-Ebersdorf var hennes moster. De fick två barn:

Efter makens död var hon regent för sin minderårige son från 1814 till 1818.

Andra äktenskapet[redigera | redigera wikitext]

29 maj 1818 i Coburg (och återigen 11 juli 1818Kew Palace) gifte hon sig med Edward av Kent (17671820). De fick ett barn:

Presumtiv regent[redigera | redigera wikitext]

Som änka residerade hertiginnan av Kent på Kensington Palace. Viktoria beslöt att stanna i England hellre än att återvända till Tyskland, i syfte att hävda sin dotters tronanspråk. Hon ansökte om ekonomiskt stöd av parlamentet. Hennes dotter var fortfarande dock endast nummer tre i tronföljden, efter Georg IV och sina två farbröder, som alla var barnlösa, och hon fick därför endast ett mindre underhåll.

År 1831 blev dottern tronföljare och Viktorias bror Leopold kung i Belgien, vilket ökade underhållet då man inte ville ha en tronföljare beroende av stöd från en utländsk monark. Viktoria blev som förmyndare av en minderårig tronföljare presumtiv regent, om dottern skulle ärva tronen före sin myndighetsdag. Hon hade en nära relation till sin irländske sekreterare John Conroy, som sades vänta sig inflytande i en eventuell förmyndarregering.

Viktoria hade en dålig relation till kung Vilhelm, som hon ansåg som en liderlig tölp. Hon pikade honom för hans utomäktenskapliga barn och tog i anspråk de rum som var reserverade för honom i Kensington Palace. Hon begränsade också hans umgänge med dottern så mycket hon kunde. År 1836 kom det till ett öppet gräl vid en middag, där Vilhelm uttryckte sin förhoppning att han inte skulle dö förrän Victoria var myndig, så att hennes mor aldrig skulle kunna bli regent.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Dottern bröt med henne vid sin tronbestigning 1837 efter att modern försökt tvinga henne att utnämna Conroy till sin privatsekreterare. Vid födseln av hennes dotterdotter Viktoria och avskedandet av baronessan Lehzen och efter övertalning av svärsonen Albert, efter att Conroy lämnat England, blev hon återigen välkomnad till dotterns hov (1840). Efter detta ska hon ha haft en nära relation till dottern och beskrivs som en tillgiven mormor. Hon residerade i många år på Frogmore House, nära Windsor Castle. Drottning Viktoria ska ha tagit moderns död hårt.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia