Georg IV av Storbritannien
Wikipedia
Georg IV av Storbritannien (engelska: George IV), George Augustus Frederick, född 12 augusti 1762 på St James's Palace, London, död 26 juni 1830 på Windsor Castle, Berkshire. Prinsregent 1811-1820. Kung av Storbritannien, Irland och Hannover 1820–1830.
Han var Georg III:s äldste son och styrde som prinsregent under faderns sjukdom.
Georgs nioårsperiod som prinsregent, från 1811 till 1820, präglades av segern i Napoleonkrigen i Europa. Som kung var Georg envis och blandade sig ofta i politiken, särskilt i frågan om katolikernas emancipation, men inte lika mycket som fadern. Under större delen av Georgs tid som prinsregent och kung var Lord Liverpool premiärminister.
Georg ihågkoms mycket för sin extravaganta livsstil. I Brighton byggde han det överdådiga Royal Pavilion och i London residerade han länge på Carlton House , som han ständigt byggde ut och förskönade.
Han gifte sig med en änka, skådespelerskan Maria Anne Fitzherbert, i december 1785; något som dock inte godkändes enligt lag, då hon var katolik. – Han gifte sig därefter 1795 med sin kusin Caroline av Braunschweig (engelska: Caroline of Brunswick), (1768-1821). Paret kände ömsesidig fysisk avsmak för varandra och levde separerade, med några dagars undantag. De fick dock dottern Charlotte Augusta 1796.
Dottern dog dock i barnsäng 1817 efter sitt giftermål med prins Leopold av Sachsen-Coburg-Saalfeld , och Georg IV stod utan arvinge.
Drottning Caroline utestängdes från kröningen 1820, något som sågs som en nationell skandal och hon dog några veckor därefter.
Georg IV dog, efter år av dålig hälsa, 1830 och efterträddes av sin yngre bror William IV av Storbritannien.
[redigera] Källor
| Företrädare: Georg III av Storbritannien |
Konung av Storbritannien 1820–1830 |
Efterträdare: William IV av Storbritannien |
