Prins Edvard, hertig av Kent och Strathearn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Edward av Kent

Prins Edward, hertig av Kent och Strathearn, född 2 november 1767Buckingham Palace, död 23 januari 1820, mest känd som far till Viktoria I av England.

Edvard utnämndes till hertig av Kent och earl av Dublin den 23 april år 1799, guvernör i Gibraltar 1802, och 1805 till fältmarskalk. 1816 flyttade han från England och bosatte sig i Bryssel där han levde ett liv i tillbakadragenhet. Edvard blev impopulär i armén genom sitt råa sätt och pedanteri, och i regeringen var han inte heller uppskattad, genom sina närmanden till den liberala oppositionen.[1]

Edward föddes som fjärde son till Georg III av Storbritannien. Trots många älskarinnor förblev han länge ogift. Tronföljare var hans bror Georg, senare Georg IV av Storbritannien, och då dennes enda barn Charlotte Augusta avled i barnsäng 1817 blev tronföljden osäker. Ingen av Georg III:s söner hade nämligen några överlevande legitima barn, och de som var ogifta gifte sig därför snabbt.

Edward av Kent äktade år 1818 änkeprinsessan av Leiningen, Viktoria av Sachsen-Coburg-Saalfeld, och dottern Viktoria föddes följande år. Hertigen avled dock redan 23 januari 1820 i lunginflammation och begravdes i St. George's ChapelWindsor Castle, men kvarlevorna flyttades senare. Han dog sex dagar före fadern, Georg III.

Barn:

  1. Viktoria I av Storbritannien (1819-1901)


Den kanadensiska ön Prince Edward Island är uppkallad efter prins Edvard.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931