Wilhelm Schott

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Wilhelm Schott, född den 3 september 1807 i Mainz, död den 21 januari 1889 i Berlin, var en tysk orientalist.

Schott blev 1838 professor i östasiatiska språk vid universitetet i Berlin och kallades 1841 till medlem av vetenskapsakademien i samma stad. Han gjorde sig berömd huvudsakligen genom forskningar rörande språket och kulturen i norra och östra delarna av Asien. I Altaische Studien (5 häften, 1860-72) lämnade han sålunda högst viktiga bidrag till kännedomen om de tatariska, finsk-tatariska och tjudiska språkklasserna, liksom han i Chinesische Sprachlehre (1857) gjorde epok i de enstaviga språkens grammatiska behandling.

Övriga arbeten (i urval)

De Lingua Tschuwaschorum: dissertatio. Berolini (1841)
Über den Buddhaismus in Hochasien und in China (1844)
Älteste Nachrichten von Mongolen und Tataren (1846)
Über die chinesische Verskunst (1857)
Über die echten Kirgisen (1864)

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schott, Wilhelm, 1904–1926.

Cornelius Hasselblatt: Wilhelm Schott als Wegbereiter der deutschen Finnougristik. – Finnisch-Ugrische Forschungen 62 (2014), 77-183.