Vätesulfit

En kulmodell av vätesulfitjonen. Gult = svavel, rött = syre, vitt = väte.

Kulmodell av de två tautomera strukturer som vätesulfitjonen tros växla mellan.

Vätesulfit, äldre benämning bisulfit, betecknar salter som innehåller vätesulfitjonen HSO₃^-, exempelvis natriumvätesulfit, NaHSO₃.

Egenskaper

Svavelsyrlighet (H₂SO₃) bildas vid lösning av svaveldioxid i vatten,

SO₂(g) + H₂O ⇌ H₂SO₃ (aq),

och genom protolys fås sedan vätesulfitjoner

H₂SO₃ + H₂O ⇌ HSO₃^- + H₃O⁺.

Vätesulfitjonen står i sin tur i jämvikt med sulfitjonen:

HSO₃^- + H₂O ⇌ SO₃^2- + H₃O⁺.

I dessa lösningar finns även sulfitjonens dimer, disulfitjonen S₂O₅^2-

2 HSO₃^- ⇌ S₂O₅^2- + H₂O.

Vätesulfitjonen är en svag syra, pK_a för HSO₃^- + H₂O ⇌ SO₃^2- + H₃O⁺ är 6,97. pK_a för svavelsyrlighet H₂SO₃ + H₂O ⇌ HSO₃^- + H₃O⁺ är 1,81.

Vätesulfiter är, liksom svaveldioxid och sulfiter, reduktionsmedel (svavel med oxidationstalet +IV oxideras lätt till +VI).

Framställning

Vätesulfiter framställs vanligen genom en reaktion mellan svaveldioxid och alkaliska vattenlösningar (av hydroxider eller karbonater), eftersom jämvikten SO₂(g) + 2 H₂O ⇌ HSO₃^- + H₃O⁺ är starkt förskjuten åt vänster. Sålunda OH^- + SO₂ ⇌ HSO₃^-, exempelvis "NaOH + SO₂ → NaHSO₃".

Användning

Genom att värma upp trä i en lösning av vätesulfit (även sulfit eller disulfit) löses ligninet upp och cellulosan kvarstår. Detta användes vid den så kallade sulfitprocessen för pappersframställning.

Eftersom vätesulfiter är reduktionsmedel används de också som tillsats till adrenalin (epinephrin) och noradrenalin (norepinephrin) för att förhindra oxidation.