Nikolaj Sjtjors: Skillnad mellan sidversioner
Ponanzaa (Diskussion | Bidrag) ←Skapade sidan med '{{Infobox politiker | namn = Nikolaj Sjtjors | rang = Divisionskommendör | namnteckning = Nikol...' |
(Ingen skillnad)
|
Versionen från 31 januari 2020 kl. 23.29
| Nikolaj Sjtjors | |
.jpg) | |
| Född | Nikolaj Aleksandrovitj Sjtjors 6 juni 1895 Snovsk, guvernementet Tjernigov, Kejsardömet Ryssland |
|---|---|
| Död | 30 augusti 1919 (24 år) Biloshitsija, guvernementet Volynien, Ukraina |
| Gravplats | Samaras stadskyrkogård |
| Nationalitet |  Kejsardömet Ryssland Sovjetunionen
|
| Politiskt parti | RSDAP (Bolsjevikerna) |
| Maka | Fruma Khaikina |
| Namnteckning | 
|
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Kejsardömet Ryssland (1914-1917) Ukrainska SSR (1918-1919) |
| Försvarsgren | Kejserliga ryska armén Röda armén |
| Tjänstetid | 1914-1919 |
| Grad | Divisionskommendör |
| Slag/Krig | Första världskriget Ryska inbördeskriget |
Nikolaj Aleksandrovitj Sjtjors (ryska: Микола Олександрович Щорс), född 6 juni 1895 i Snovsk, guvernementet Tjernigov i Kejsardömet Ryssland, död 30 augusti 1919 i Biloshitsija, Guvernementet Volynien i Ukraina, var en kommendör i Röda armén, medlem i SUKP, känd för sitt stora mod i ryska inbördeskriget, ibland kallad för Ukrainas Tjapajev. 1918-1919 stred han mot den nyligen etablerade Ukrainska folkrepubliken och dess polska allierade.
Uppväxt
Sjtjors föddes i byn Snovsk som första barn i en kulakfamilj. Hans far, Aleksandr Nikolajevitj, enligt sovjetiska folkräkningen järnvägsingenjör, kom till byn från Stoŭbtsy i sökan efter ett bättre liv. I Snovsk byggde han ett hus till sig och sin fru. Förutom Nikolaj fick familjen fyra barn till: Konstantin (1896-1979), Akulina (1898-1937), Jekaterina (1900-1985), Olga (1900-1985).[1] 1905 började Nikolaj i kyrkoskolan. Året därpå, 1906, dog hans mor, Aleksandra Mikhailovna Tabeltjuk, i barnasäng. Nikolajs far gifte om sig med Maria Konstantinova Podbelo, och paret fick ytterligare fem barn: Grigorij, Zinaida, Boris, Raisa och Lidia. 1909 gick Nikolaj Sjtjors ut kyrkoskolan.
Första världskriget
1910 började Sjtjors på militärhögskola i Kiev, som grundades 1833 och ansågs vara bland de bästa i landet. Skolans elever var främst barn till pensionerade soldater. Det statliga stipendiet garanterade gratis inskrivning i utbyte mot frivillig tjänstgöring i armén. Sjtjors gick ut skolan 1914 som examinerad läkarassistent och flyttades till Militärdistriktet Vilna. I september 1914, när Kejsardömet Ryssland drogs in i Första världskriget, skickades Sjtjors till frontlinjen som del av tredje artilleridivisionen nära Vilnius. Han skadades och evakuerades för att återhämta sig.
När han återhämtat sig 1916 började den då 21-åriga Sjtjors på en fyra månader lång officersutbildning vid militärskolan i Poltava. När han gick ut i maj 1916 skickades Sjtjors som officer till Simbirsk. För sitt mod befordrades Sjtjors snart till löjtnant. Vid denna tid diagnoserades han med tuberkulos.
Revolutionen
När han återhämtat sig, 30 december 1917, befriades Sjtjors från militärtjänsten på grund av sina hälsoproblem och i början av 1918 återvände han till Snovsk. I januari 1918 startade Ryska SFSR krig mot Ukrainska folkrepubliken då de ansåg den sistnämnda ha saboterat Röda arméns manövrar. Inom tre veckor hade Röda garderna ockuperat stora delar av Ukraina. Precis före parlamentsvalen nådde Röda armén Kiev. Ukrainska folkrepubliken fick nu stöd av Centralmakterna, som önskade förgöra ryska revolutionen.
Vid denna tidpunkt träffade Sjtjors ordföranden för Tjekan i närområdet, Fruma Khaikina. Paret gifte sig hösten 1918. Samtidigt gick Sjtjors med i SUKP. I mars-november 1918 ledde han en bataljon mot ukrainska och tyska trupper i Ukraina, och den 5 februari 1919 utnämndes han till Borgmästare i Kiev.
Mellan 6 mars och 15 augusti 1919 ledde Sjtjors återigen sovjetiska divisionen i Ukraina och lyckades ta över kontrollen över Zjytomyr, Vinnytsia och Zjmerynka.
Sommaren 1919 påbörjade den polska armén en stor offensiv. Sjtjors försökte hålla linjen, men tvingades till reträtt österut av den välutbildade, välutrustade polska armén. Enligt den officiella sägnen dödades Sjtjors under mycket obskyra förhållanden nära Biloshitsija i Zjytomyr oblast den 30 augusti 1919. Enligt senare undersökningar framstår det dock som att Sjtjors mördades av en kommissar i tolfte divisionen nära Korosten efter ett beslut av det Revolutionära Militära Rådet.[2] Sjtjors begravdes i Samara, långt från stridsfältet, av någon okänd anledning.
Sjtjors änkas ogifta namn var Fruma Khaikina. Hennes revolutionära täcknamn var Rostova, efter hjältinnan i boken Krig och fred, Natasha Rostova. Deras dotter gifte sig med den kände sovjetiske fysikern Isaak Khalatnikov.
Minnesmärken
- Sjtjors födelseort Snovsk döptes 19XX om till Sjtjors.
- Sjtjors (1939) fick Sovjetunionens Filmpris år 1941. Filmen, som handlar om den titulära Sjtjors, regisserades av Aleksandr Dovzjenko.
- Borys Ljatosjynsky skrev en opera om Sjtjors år 1937.
- En känd sång, Sången om Sjtjors, komponerades av Matvej Blanter och poeten Mikhail Golodnij.
Referenser
- ^ schors. ”Щорс - Schors N. A.” (på ryska). schors.ru.gg. https://schors.ru.gg/Schors-N-.--A-.-.htm. Läst 31 januari 2020.
- ^ Holovatyi, Mykhailo. 200 streets of Ivano-Frankivsk. Läst 31 januari 2020