Ändtarm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ändtarmen eller stolgången (latin: rectum), är den sista delen av tarmkanalen.[1][2][3] Ändtarmen mynnar på kroppens utsida via en cirka tre centimeter lång gång omgiven av slutande ringmuskler, den så kallade analkanalen. Öppningen i sig kallas anus.[1] Ändtarmen är för det mesta tom, men när avföring kommer ned till ändtarmen utlöses avföringsreflexen, som resulterar i att colon och hela ändtarmen utför en kraftig kontraktion. Då slappnar även den inre analfinktern av, och sinnesceller förmedlar en signal om att tarmen behöver tömmas till hjärnan. Människan kan i detta läge viljestyrt välja att knipa igen ringmuskeln eller att tömma tarmen.[2]

Ändtarmen drabbas ibland av olika medicinska besvär; till de vanligaste hör hemorrojder som cirka hälften av befolkningen i västvärlden lider av på något vis.[4]

Analkuddarna finns i nedre delen av ändtarmen och består av blodkärl och bindväv. Om blodflödet till dessa störs kan kuddarna fyllas med mycket blod. Det är detta tillstånd som kallas hemorrojder.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Ändtarm”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/ändtarm. Läst 17 augusti 2014. 
  2. ^ [a b] Sand et al. (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi Kapitel 13
  3. ^ Vigué, Martin (2004) Atlas över människokroppen s. 98
  4. ^ ”Hemorrojder”. Nationalecyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hemorrojder. Läst 3 november 2016. 
  5. ^ ”Hemorrojder”. 1177 Vårdguiden. http://www.1177.se/Vasternorrland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hemorrojder/?ar=True. Läst 3 november 2016. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Andra upplagan. Liber ISBN 978-91-47-08435-7
  • Vigué, Jordi & Dunder, Kristina (översättning) (2004) Atlas över människokroppen Liber ISBN 91-47-05303-8