Avföring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”skit” leder hit. För andra betydelser, se skit (olika betydelser).
Uppslagsordet ”bajs” leder hit. För andra betydelser, se bajs (olika betydelser).

Avföring (latin: faeces) är den substans som återstår av födan efter att den passerat genom en organism som absorberat delar av dess näringsinnehåll. Utsöndrandet av denna substans kallas defekation.[1][2]

Avföring kallas även faeces (latin) och exkrement.[1][2] Spillning är en vanlig benämning på djurs avföring.[1] Mer alldagligt kan avföringen kallas för exempelvis bajs eller skit.

Klassifikation[redigera | redigera wikitext]

I en del länder, bland annat Sverige används inom äldreomsorgen och sjukvården termerna A (stor) och a (liten) för att ange avföringens kvantitet. Denna dokumenteras sedan på en så kallad avföringslista.[3] Dock använder vissa vårdinrättningar sifferbeteckningar där 1 står för liten, 2 för mellan och 3 för stor. För att ytterligare precisera kvantiteten används också ibland plustecken respektive minustecken, som kombineras med siffrorna. Ibland används även termerna D (stor) och d (liten) för särskild klassifikation av lös avföring.

Avföring kan också klassificeras utifrån hur hårt eller löst det är, på en sjugradig skala, Bristol Stool Scale.

Beståndsdelar[redigera | redigera wikitext]

Avföring hos samtliga arter med ett fungerande matspjälkningssystem består i huvudsak av ämnen avsedd art ej kan tillgodogöra sig. Hos människan består avföringen av stora och ospjälkade molekyler såsom cellulosa, hemicellulosa, pektin samt lignin. I avföringen finns dessutom vatten, bakterier, oorganiska ämnen såsom kalcium och fosfat, samt en liten mängd fett.[1]

Hos däggdjur som människan finns det bakterier i avföringen, som trivs i den näringsrika miljön i tjocktarmen. Dessa bakterier producerar bland annat en del B-vitaminer och vitamin K. De är även en del av kroppens immunförsvar.[4]

Vanligtvis är mängden avföring mellan 75ml och 250ml per dag. Den gulbruna färgen kommer från gallfärgämnens nedbrytningsprodukter, och lukten från aromatiska aminer, såsom skatol och indol.[1] Vid sjukdom kan färgen på avföringen ändras till exempelvis grå eller svart. Mörk avföring kan även orsakas av stort intag av blodmat.[2]


Djurs avföring[redigera | redigera wikitext]

Fågelspillning på en brygga i Ystads småbåtshamn.
Hästspillning
Hundavföring på asfalt som även påminner om människans avföring.

Vissa djur äter regelmässigt sin egen, sina artfränders eller andra arters avföring; detta kallas koprofagi. Vissa djur lever på fekalier.

Guano kallas de stora mängder avföring som bildas av fåglar i områden med stor biomassa i havet på grund av uppvällningar. Guano ingår som en viktig del i jordbruk som gödning.

Fossilerad avföring kallas koproliter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Avföring”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/avföring. Läst 5 december 2016. 
  2. ^ [a b c] ”Avføring”. Store medisinske leksikon. https://sml.snl.no/avf%C3%B8ring. Läst 5 december 2016. 
  3. ^ Larsson L Förstoppning och diarré, 2001 [1][död länk]
  4. ^ Sand et al. (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi s. 417

Källor[redigera | redigera wikitext]

Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Andra upplagan. Liber ISBN 978-91-47-08435-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]