Blindtarm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Människans tarmsystem med blindtarmen nere till vänster i bild - matstrupe, magsäck, tolvfingertarm, tunntarm, blindtarm, maskformiga bihanget, tjocktarm, rektum och anus.

Blindtarmen, appendix vermiformis (lat), är ett utskott från caecum, den första delen av tjocktarmen. Blindtarmen är ca 10 cm lång men kan variera mellan 2-20 cm.

Hos djur som till skillnad från människan kan bryta ner cellulosa sker detta i blindtarmen, med hjälp av bakterier. Blindtarmen fyller där en praktisk funktion som ett utrymme där bakterier och andra mikroorganismer kan bearbeta födan med processer som djuret annars inte har tillgång till. Hos människan är inte blindtarmens funktion tydligt klarlagd men enligt aktuella hypoteser säger att den fungerar som en reservoar för bakterier som kan komma till användning vid rubbning av övriga tarmens bakterieflora.

Blindtarmsinflammation (appendicit) drabbar ca 7-8% av den svenska befolkningen. I de flesta fall opereras blindtarmen bort i dessa fall. På senare år har dock antibiotikabehandling introducerats som en alternativ behandling. Utvärdering av vilka patienter som ska behandlas hur pågår fortfarande.

I appendix finns lymfvävnad där bland annat B-lymfocyter utvecklas och producerar antikroppar. B-lymfocyter utvecklas däremot huvudsakligen i andra delar av kroppen, vilket innebär att bihanget inte har någon avgörande betydelse för det lymfatiska systemet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]