Ångspruta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ångspruta tillverkad 1896 på Ludwigsbergs verkstad i Stockholm. Ångsprutan var hästdragen. 1914 tog det enligt uppgift 15-20 minuter att få den i funktion. Den kan eldas under gång av en man stående på plattformen baktill. Användes sista gången 1926 vid en brand på Eskilstuna Stålpressnings AB.[1] (Foto taget på Eskilstuna stadsmuseum)

En ångspruta är en hästdragen, ångdriven brandspruta. De första ångdrivna brandsprutorna konstruerades av svensken John Ericsson med hjälp av britten Braihtwaite 1829. I Sverige infördes ångsprutan först i Göteborg 1862. Men redan 1861 hade en svensk ångspruta tillverkats av Robertssons mekaniska verkstad i Göteborg. I Sverige startades tillverkning vid Ljusne mekaniska verkstad 1878 först kopierade man Amerikanska brandsprutor. Tillverkningen övertogs 1883 av Ludvigsbergs verkstadsaktiebolag Stockholm som kom att bli den största tillverkaren av ångsprutor i Sverige. Även en av de ledande företagen internationellt.

Ångsprutan medförde stor förbättring av brandsprutans kapacitet. Den hade dock en nackdel: Det tog 15-20 minuter att få tillräckligt tryck för att driva pumpen. Brann det i närheten av brandstationen hände det att det inte hunnit bli tillräckligt tryck i sprutan vid framkomsten.

Ångsprutorna ersattes så småningom med bensindrivna eller elektriska sprutor, eller sprutor där vattnet drevs fram med hjälp av trycket från kolsyra i stora tuber, den första motorsprutan i Sverige tillverkades 1909. Ännu på 1930-talet förekom dock ångsprutor som reservbrandsprutor i många mindre städer.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Uppgifterna hämtade från informationsskylt på Eskilstuna stadsmuseum
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 983 

Se även[redigera | redigera wikitext]