Aberration (astronomi)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Årlig aberration)
Hoppa till: navigering, sök

Aberration kan åsyfta flera olika saker inom astronomin:

Årlig aberration[redigera | redigera wikitext]

En ljusstråle uppifrån utbreder sig med hastighet c genom en kikare som rör sig med jordens rörselse v till vänster.

Årlig aberration, en årlig rörelse av stjärnornas observerade orter omkring de sanna orterna. Vid ekliptikans pol är rörelsen cirkulär, vid lägre latituder är den elliptisk, med allt större excentricitet, och till sist vid ekliptikan är den rätlinjigt oscillerande. Den årliga aberrationen upptäcktes av James Bradley 1727 vid observationer på γ Draconis och förklarades också av honom.

Bilden visar en stjärna som står rakt i zenit, dock är astronomen på grund av sin rörelse relativt till ljuset tvungen att ge kikaren en avvikelse från vertikalen för att se den mitt i synfältet. Man kan jämföra med hur man ska hålla ett paraply när regnet strilar rakt ner medan man cyklar. Stjärnljuset passerar objektivet när kikaren har position 1. När ljuset når okularet, har kikaren förflyttat sig till position 2. Vinkeln ges av jordens hastighet vinkelrät på ljusets riktning i förhållande till ljusets hastighet. Då man vet, att jordens banhastighet är 30 km/sek, är förhållandet 1:10 000 eller 0,005° = ⅓ bågminut. Det var ett värde som var tydligt mätbart för Bradley.

Upptäckten av aberrationen gav på detta sätt det första direkta beviset för jordens rörelse kring solen och bekräftade det värde på ljusets hastighet, som Ole Römer funnit ur observationer av Jupiters månar.

Daglig aberration[redigera | redigera wikitext]

Daglig aberration åstadkoms av jordens rotationsrörelse. Då en observationsorts rörelse på grund av jordrotationen är betydligt mindre än den, som orsakas av jordens rörelse kring solen, är dagliga aberrationen också betydligt mindre än den årliga. Den belöper sig till högst 0,3".

Sekulär aberration[redigera | redigera wikitext]

Sekulär aberration uppkommer genom observatörens rörelse tillsammans med solen bland stjärnorna. Solens hastighet i förhållande till de ljusstarkaste stjärnorna uppgår till 19,6 km/s, och den största sekulära aberrationen är 13,5”. För stjärnor, som ligger i närheten av den punkt, apex, mot vilken solen rör sig är den sekulära aberrationen lika med noll, liksom för stjärnor i närheten av den motsatta punkten, antiapex.[1]

Aberrationstid[redigera | redigera wikitext]

Aberrationstid är den tid ljuset behöver för att färdas ifrån en planet eller komet till jorden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk Uppslagsbok, Band 1, 1947-1955.