Ödmården

Ödmården (gammalsv. Ömorþ, av mor eller mar, "skog") är en gränsskog och ett större skogsområde mellan Hamrånge socken i Gästrikland och Stråtjära, Skogs socken i Hälsingland. Skogsområdet sträcker sig över 200 000 hektar och utgjorde historiskt sett gränsområdet mellan Uppland och Norrland.

Historia

Ödmårdens utsträckning.

Ödmården omnämns år 1296 i Upplandslagen som Upplands nordgräns mot Hälsingland, då egentligen i meningen Norrland, historiskt kallat Stor-hälsingland, eftersom Gästrikland räknades till Uppland. Ödmorden omnämns som Eyskogamörk i en isländsk saga från mitten av 1300-talet.

Odlingen trängde småningom upp ifrån kustlandet, till en början via fäbodvallar. Slutligen förmådde ärkebiskop Nils Allesson 1302 de kringboende sockenmännen att mitt på skogen avsätta ett större område till underhåll av ett så kallat sälohus vilket var ett härbärge för resande som nu gett namn åt byn Själstuga. Efter det infann sig snart nybyggare i området och Skogs socken bildades. I övrigt utbredde sig Ödmården i södra delarna av Hanebo och Bollnäs socknar samt i norra delen av Ockelbo socken.

Tönnebro i Ödmården har haft värdshus eller krog här under många århundraden. Här fick hästarna vila och de resande sova ut. Det sägs, att Hälsinglands apostel, den helige Staffan, mördades vid Tynnebroå på Ödmården.

Geografi

Skogsbyn i Jädraås med arbetarhus ritade av Ralph Erskine på 1950-talet.

Den förr fruktade, stora skogen är numera betydligt uthuggen. Stora sträckor upptas av magra ljunghedar, mossar och kärr. Bland de högsta bergen i denna trakt märks det omkring 356 m höga Storberget, på gränsen mellan Skog och Hanebo, samt Fansknoppen, 441 m, mellan sjön Fansen och byn Gruvberget i södra Bollnäs kommun.

I populärkultur

Ödmården är den ungefärliga platsen för handlingen i Nils Håkansons roman "Ödmården" från 2017.

Källor

• Ödmorden i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
• Anders Voxberg "På klövjestigar genom Ödmården", Ockelbo Hembygdförening 2005