Ökenspridning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ökenspridning är en idé som på 1960-talet etablerade sig som ett allvarligt hot mot mänskligheten under en tid då det var svårt att överblicka storskaliga naturförändringar.[1]

Men i början på 1970-talet, i samband med USA:s rymdprogram, fick forskare tillgång till satellitbilder som visade att Saharas öken inte spred sig utan istället tvärtom krympte.[1] Forskningsresultaten möttes av negativa reaktioner från FN-systemet och G77-gruppen som bestod av 77 utvecklingsländer.[1] I efterhand framstod det som om företrädare för gruppen ville ha kvar den alarmistiska bilden av ökenspridningen eftersom den var ett redskap för att kanalisera biståndspengar till utsatta länder.[1]

Definition[redigera | redigera wikitext]

Ökenspridning definieras av FN som "markförstöring i arida, semiarida och torra subhumida områden orsakad av olika faktorer, inklusive klimatvariationer och mänskliga aktiviteter".[källa behövs] Ökenspridningen bidrar till försämrade levnadsförutsättningar för de som lever i dessa områden eftersom tillgång till vatten minskar, vilket gör att marken blir obrukbar.[källa behövs]

Effekter[redigera | redigera wikitext]

Ett förändrat klimat med mindre regnmängder kan öka öknens utbredning eftersom växtligheten inte får tillräckligt med vatten alternativt inte kan tillgodogöra sig befintligt regn och därmed sakta dör.[källa behövs] Detta kan inträffa i både varma och kalla områden om nederbörden (regnmängden) blir för liten eller miljön skadas så att nederbörden avdunstar innan den tagits upp av marken.[källa behövs]

Människans påverkan[redigera | redigera wikitext]

Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Människan har en direkt påverkan på ökenspridning genom skövling av skog, vilket till exempel inträffar i Kina, och tappning av sjöar till konstbevattning, vilket har skett med Aralsjön.[källa behövs] Överbetning av boskap har länge pekats ut som orsak till ökenspridning, vilket har skett i Sahelregionen.[källa behövs] Men det finns goda exempel på minskad ökenspridning med hjälp av betesdjur, så kallat holistiskt betesbruk.[källa behövs] Indirekt kan människan påverka ökenspridningen genom utsläpp av växthusgaser.[källa behövs]

Det har dock visat sig att på global skala minskar öknarna i princip utan undantag, detta har man observerat genom användning av satelliter och lokala observationer. Man tror att koldioxiden gynnar plantors tillväxt både i hastighet och uthållighet. Forskningen har visat att mer koldioxid i luften ger plantorna ett större intag av koldioxid därför de då behöver färre klyvöppningar detta motverkar uttorkning; växtens vatten avdunstar alltså inte lika lätt via de färre klyvöppningarna.[2]

Åtgärder[redigera | redigera wikitext]

Än så länge finns det inga svar på hur man ska gå tillväga för att motverka dem men Allan Savorys teorier om ett holistiskt betesbruk som försöker härma forna tiders rörelser av beteshjordar på landskapen har visat sig ge goda lokala effekter. Savory gav ett TED Talk i february 2013[3] om hur han bekämpat ökenspridning framgångsrikt genom att öka mängden boskap men använt sig av dem för att imitera vilda djurs betesmönster.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Gustaf Klarin. "Forskningen som tog hål på myten om ökenspridning", Vetandets värld, Sveriges radio, 10 maj 2016. Åtkomst den 10 maj 2016.
  2. ^ Randall Donohue et al. Impact of CO2 fertilization on maximum foliage cover across the globe’s warm, arid environments. Geophysical Research Letters, article published online June 19, 2013; doi: 10.1002/grl.50563
  3. ^ "How to green the desert and reverse climate change", ted.com.