Aralsjön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Aralsjön, med 1960 års utsträckning.
På denna bild syns hur sjön minskat i storlek på mycket kort tid.
Aralsjön från satellit 1985.
Aralsjön i augusti 2009, med strandlinjen år 1960 inritad som jämförelse.
Ett övergivet fartyg nära Aral i Kazakstan.
Övergivna fartyg i Bay of Zhalanash, Aralsk, Kazakstan.

Aralsjön (ryska: Аральское море, Araljskoje more, "Aral-havet", från kazakiskans Арал теңізі/Aral tengisi - sjön med öarna) var en saltsjö i Centralasien, på gränsen mellan Kazakstan och Uzbekistan, med en yta på 17 160 kvadratkilometer (2004). Den var tidigare den fjärde största insjön på jorden (68 000 kvadratkilometer år 1960). Med uttorkningen har Salthalten under samma tid ökat från ca 1,0 % till över 10 %.

Sjöns tillopp kommer från floderna Syr-Darja i nordost och Amu-Darja i sydväst. Aralsjön är endorheisk (har inga utflöden) och tillrinningen balanseras endast av avdunstning. Till följd av detta har sjöns nivå varierat avsevärt under tidernas gång. Under förhistorisk tid har nivån varit så hög att sjön haft avlopp i Kaspiska havet. Sedan 1800-talet har sjön tilldragit sig stort intresse och man har noga följt vattenståndet som uppvisar en kraftig årstidsvariation överlagrat på en sjunkande trend med avbrott för vissa återhämtningar.

Fram till mitten av 1900-talet låg vattennivån ganska konstant. Från 1960-talet började vattennivån att sjunka. Under 60-talet med 20 cm per år, under 70-talet med 50-60 cm per år och under 80-talet med 80-90 cm per år, takt med att mer och mer av tillflödenas vatten tagits i anspråk för konstbevattningsändamål. 1987 hade vattennivån sjunkit så mycket att sjön hade delats i två delar, den norra, Lilla Aralsjön och den södra, Stora Aralsjön[1]. Sedan 1990-talet har vattennivån fortsatt sjunka, om än i något lägre takt än tidigare[2].

Av Aralsjön återstod år 2007 endast fyra mindre, åtskilda sjöar: Lilla Aralsjön, Barsakelmes-sjön (en mindre saltsjö) och Stora Aralsjön som delats i två delar: den östra och västra delen. Dessa sjöar, har en sammanlagd yta som nu bara är bråkdelen av vad som ännu avbildas i relativt nyutgivna[när?] skolatlaser. Aralsjön hade nu till ytan minskat med 90 % (år 2007). År 2014 torkade den östra delen av Stora Aralsjön ut helt och istället bildades en saltöken, Aralkum.

Google Maps syns tydligt att det södra tillflödet Syr Darja-floden idag är helt torrlagd i höjd med Aralsjöns forna södra strand[3].

I historisk tid har sjön varit både större och mindre än idag[4]. Den djupt eroderade strömfåra som blottlades mellan södra sjöns två delar vittnar om detta. Vid åtminstone ett tidigare tillfälle har kanal- och bevattningsprojekt i de flacka länderna söder om Aralsjön varit anledning till uttorkning[5].

Miljöproblem[redigera | redigera wikitext]

Lenin och Bolsjevikregeringen bestämde år 1918 att Syr-Darja och Amu-Darja skulle användas till konstbevattning av odlingar för spannmål, meloner, bomull och ris. Genom dessa avledningar av tillflödet, särskilt för odlingarna av bomull och ris, har sjön krympt drastiskt. Sedan 1960 (då sjön var världens fjärde största) har ytan minskat med 90%, volymen med 85%[1] och nivån har sjunkit med 19 meter.

I och med att Aralsjön är en saltsjö som saknar utlopp har den kraftiga minskningen av vattenmängd lett till att salthalten har ökat från 1 % år 1960 till 9,2% år 2004. Den höga salthalten gjorde att nästan all fisk dog ut. Det kommersiella fisket minskade mellan 1960 och 1980 från 43430 ton till 0[2].

Antalet fiskarter i Aralsjön har historiskt varit lågt. Ca 20 arter, varav 10-12 stycken lämpad för fiske, vilket kan jämföras med närliggande Kaspiska havet med 130 olika arter. Under 1950 och 1960-talet inplanterades andra arter så totala antalet uppgick till ca 30 arter. Under 1970-talet försvann alla ursprungliga sötvattensarter på grund av den ökade salthalten. I början av åttiotalet stoppades allt fiske helt. År 1990 återstod endast fem arter i Stora Aralsjön, sill (inplanterad från Östersjön), en plattfisk, prästfisk och två arter av smörbultsfiskar. Under 1990-talet försvann bägge smörbultsfiskarna och år 2001 fanns endast två arter kvar, prästfisk och flundra[6].

Ett samarbete mellan Danmark och Kazakstan har pågått sedan 1995 med att plantera in plattfisk från Kattegatt i den norra så kallade Lilla Aralsjön[7]. Sjön är kraftigt förorenad av industriutsläpp och vapentester. Överskott av gödningsmedel från kringliggande jordbruk har också lett till stor övergödning.

Efter byggandet av Kokoral-dammen år 2005 har Lilla Aralsjön ökat i yta och volym. I och med detta har även salthalten i densamma sjunkit ner till 1,4 %, inte långt från den nivå som var under början av 1900-talet. Detta har i sin tur lett till att sötvattensfiskar som gädda, abborre och karp, som under lång tid hade tagit tillflykt i Syr-Darja, har återkommit till sjön. År 2005 fiskades det upp 695 ton fisk, år 2008 hade fånsten ökat till 1500 ton fisk och år 2014 ytterligare till 5595 ton fisk i Lilla Aralsjön[8]. Fortfarande långt under 60-talets fångstvolymer men ständigt ökande.

Aralsjöns tillbakagång påverkar även omkringliggande marker. När vattnet avdunstat ligger salt och lösa sediment kvar, som med vindens hjälp sprids över stora områden och gör marken mindre fruktsam. Varje hektar torrlagd sjöbotten avger cirka 1,5-6 ton saltdamm per år[9]. Man har hittat vindburet salt från sjön ända borta i Vitryssland och Turkiet[10].

Åtgärder för sjön[redigera | redigera wikitext]

Under Sovjettiden föreslogs ett flertal tekniska lösningar för att fylla på sjön, bland annat att man skulle vända någon av floderna Ob, Volga eller Irtysj (projekt SIBARAL) eller placera en mindre kärnladdning i någon av Kirgizistans glaciärer. En lokal partiordförande föreslog att man skulle hälla kol på glaciärerna i Pamir för att genom ett lägre albedo skapa mer smältvatten[10]. Alla dessa åtgärder var dock både för dyra och för avancerade att genomföra, samt medförde flera politiska bekymmer. Sovjetiska ekonomer räknade på 1960-talet ut att man skulle tjäna mer på att låta sjön torka ut än att minska på konstbevattningen till åkrarna. 1978 gjorde professor Agadjan Gildejevitj Babajev ett uttalande om att Aralsjön borde tömmas och sjöns botten göras om till en bomullsplantage[10].

Idag har man en annan syn på saken. Förutom att man vill dra ner på antalet konstbevattnade åkrar vill man göra bevattningen effektivare, införa högre pris på vattnet och/eller uppföra avsaltningsanläggningar. För att rädda ekosystemet råder man dessutom till ett minskat kemikalieanvändande på åkrarna. En käpp i hjulet för projektet att rädda sjön är Turkmenistans anläggande av Gyllene sjön, en reservoar ute i öknen, som leder av vatten från Amu-Darja. För att binda saltet på den frilagda sjöbottnen har man planterat saksaul (Haloxylon sp.), en halofyt buske[10]. Södra delen av sjön synes dömd till total uttorkning medan uttorkningen av den norra delen av sjön har hejdats och nivån till och med höjts via det av Världsbanken finansierade dammprojektet (se nedan).

Kokaral-dammen[redigera | redigera wikitext]

År 2005 slutfördes arbetet med den av världsbanken finansierade Kokaral-dammen (se eng wikipedia: Dike Kokaral) - en milslång jordfyllningsdamm i det forna sundet mellan Kokaral-ön och Syr Darja-flodens delta. Nivån i norra delen av Aralsjön har därefter stigit med cirka 4 meter till dagens högsta nivå[11] vilken dock ligger cirka tio meter lägre än på den tid hamnen i Aralsk ännu fungerade.

Ekonomin runt sjön[redigera | redigera wikitext]

1974 avgick den sista fiskebåten[10] och 1982 upphörde det kommersiella fisket i Aralsjön helt[12]. Då hade man redan grävt långa kanaler för att ens komma ut med fartygen. I Aralkum finns en skeppskyrkogård, där man kan beskåda de gamla fiskebåtarna. I fiskehamnstäderna, som Aral och Mo‘ynoq blev arbetslösheten stor.

Bomullen, som odlas runt Amu-Darja och Syr-Darja, är en så kallad cash crop, det vill säga en viktig exportgröda som ger ett inflöde av utländsk valuta till länderna. Det är därför svårt att bryta denna odling, men olika försök görs för att minska vattenanvändningen. Olika projekt i Kirgizistan, stödda av DEZA, den schweiziska motsvarigheten till Sida, och delfinansierat av HIDOS, den nederländska motsvarigheten, syftar till att öka andelen ekologisk bomull i landet och regionen[13][14].

Vattnet från Amu-Darja och Syr-Darja används inte bara till bevattning, utan även till vattenkraft, framförallt i de övre delarna av loppen, det vill säga i Kirgizistan och Tadzjikistan.

Människors hälsa[redigera | redigera wikitext]

De stora mängderna salt, tungmetaller och rester av gödnings- och bekämpningsmedel som människorna runt Aralsjön får i sig via mat och dryck är dels ofta giftigt i sig och dels påverkar det immunförsvaret och gör människor känsligare för sjukdomar. 30 gånger fler fall av tyfoidfeber har rapporterats, barnadödligheten är en av världens högsta och sjukdomar som cancer, bronkit, artrit och njur- och leversjukdomar blir allt vanligare[12][15]. Det finns städer där hälften av befolkningen helt enkelt gett sig av på grund av de höga gifthalterna och den allt sämre ekonomin[12]. År 1997 hade 97% av kvinnorna i Karakalpakstan anemi, vilket är fem gånger så många som i slutet av 1980-talet[16]. Orsaken är kraftigt förhöjda värden av mangan och zink i dricksvattnet [15].

Ostrov Vozrozjdenija[redigera | redigera wikitext]

Ostrov Vozrozjdenija är en halvö i sydvästra Aralsjön, som tidigare saknade landförbindelse. 1948 anlades ett laboratorium för biologiska vapen på ön, med tillhörande deponi. Öns största stad var Kantubek, med cirka 1 500 invånare, men Ostrov Vozrozjdenija har idag inga bofasta.

År 2002 fick Ostrov Vozrozjdenija landförbindelse och i samband med detta genomfördes en amerikansk rensningsexpedition till halvön, ledd av Brian Hayes från Pentagon. Projektet varade i tre månader och man hittade mellan 100 och 200 ton nedgrävda mjältbrandssporer.

Sjöar med liknande problem[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Interesting, Sometimes. ”The Disappearing Aral Sea”. http://sometimes-interesting.com/2014/11/23/the-disappearing-aral-sea/. Läst 2015-10-01. 
  2. ^ [a b] ”The Aral sea crisis”. http://www.columbia.edu/~tmt2120/environmental%20impacts.htm. Läst 2015-10-01. 
  3. ^ Google maps. ”Mo‘ynoq”. http://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=moynoq&sll=43.768608,59.022911&sspn=0.054792,0.133038&ie=UTF8&hq=&hnear=Mo%E2%80%98ynoq,+Kungrad,+Qaraqalpaqstan+Respublikasi,+Uzbekistan&z=13. 
  4. ^ State of Environment of the Aral Sea Basin. ”Aral Sea”. http://enrin.grida.no/htmls/aralsoe/aralsea/english/arsea/arsea.htm. 
  5. ^ CNES (Centre National d’Études Spatiales) – AVISO. ”Aral Sea”. http://www.aviso.oceanobs.com/en/applications/hydrology-and-land/lakes-and-enclosed-seas/aral-sea/index.html. 
  6. ^ ”Summary Report "The rehabilitation of the ecosystem and bioproductivity of the Aral Sea under conditions of water scarcity”. webcache.googleusercontent.com. http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:L9UD3s6p0KsJ:www.boku.ac.at/iwhw/onlinepublikationen/nachtnebel/EU_INTAS_0511_Rebasows/Files/Summary_report.pdf+&cd=2&hl=sv&ct=clnk&gl=us. Läst 2015-10-01. 
  7. ^ The Aral Sea Fishery Projectf The Danish Society for a Living Sea
  8. ^ ”Aral Sea Recovery?”. http://news.nationalgeographic.com/news/2010/04/100402-aral-sea-story/. Läst 2015-10-01. 
  9. ^ Michael H. Glanz. ”Creeping Environmental Problems and Sustainable Development in the Aral Sea Basin”. http://books.google.se/books?id=2YXnBxZg7c4C&pg=PA84&lpg=PA84&dq=aral+sea+dust+salt+tons+per+year&source=bl&ots=DlEvQcg18m&sig=0C2mgly3D2d8CPGO2YVm9DWuHpA&hl=sv&ei=2JDETKWGJYXoOfe--PsL&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=5&ved=0CC4Q6AEwBA#v=onepage&q=aral%20sea%20dust%20salt%20tons%20per%20year&f=false. 
  10. ^ [a b c d e] Stefan Lindgren - Från Aral till Karakum: Centralasiens vattenproblem; i Sällskapet för Asienstudier 1995: Centralasien - Gamla folk söker ny väg. ISBN 91-86714-05-8
  11. ^ OSCE/Aiman Smagulova. ”The Kokaral dam at the North Aral Sea, 17 May 2010”. http://www.osce.org/astana/item_5_44041.html. 
  12. ^ [a b c] Clarke, R & King, J (2004). The Atlas of Water (1:a). London: Earthscan Ltd. ISBN 1-84407-133-2 
  13. ^ Kyrgyzstan’s organic cotton revolution Swissinfo, December 31 2003
  14. ^ Organic Cotton Production and Trade Promotion in Kyrgyzstan (BioCotton) Swiss Cooperation in Central Asia
  15. ^ [a b] Contaminated water devastates health across the Aral Sea region Food and Agriculture Organization of the United Nations, 27 January 1997
  16. ^ Pearce, Fred 1995: Poisoned waters. New Scientist, vol. 148 Issue 2000, s. 29-33

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]