Örnulf Tigerstedt
| Örnulf Tigerstedt | |
 | |
| Född | 29 september 1900[1][2][3] Helsingfors[1] |
|---|---|
| Död | 6 november 1962[4][5] (62 år) Strängnäs[5], Sverige |
| Medborgare i | Sverige och Finland[6] |
| Sysselsättning | Politiker, författare, poet |
| Föräldrar | Axel Fredrik Tigerstedt[1] Mary Helena Florence von Schulz |
| Släktingar | Eric Tigerstedt (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Axel Örnulf Tigerstedt, född 29 september 1900 i Helsingfors, död 6 november 1962 i Strängnäs, var en finlandssvensk författare och översättare, som även arbetade under pseudonymen Axel Fredriksson.
Biografi
Tigerstedt föddes 29 september år 1900 i Helsingfors, som son till geologen och generaldirektören Axel Fredrik Tigerstedt och Mary Helena Florence von Schulz, och yngre bror till uppfinnaren Eric Tigerstedt. Örnulf Tigerstedt tog examen sin högskoleexamen 1919 och arbetade sedan på 1920-talet och 1930-talet i reklambranschen. Tigerstedt publicerade sin första diktsamling Vågor 1918.[7]
Sitt genombrott fick han med de två modernistiskt färgade diktsamlingarna Vid gränsen (1928) och Block och öde (1931). Tigerstedt sågs på 1930-talet av många i Sverige och Finland som en av de främsta modernisterna. Därefter kom essäsamlingarna Skott i överkant (1934) och Utan örnar (1935). Med diktsamlingen De heliga vägarna (1933) positionerade han sig på långt ut på högerkanten i den politiska och litterära debatt som rådde. Ungdomens upplevelser under Finska inbördeskriget 1918 mellan de "röda" socialdemokraterna och de "vita" konservativa, tillsammans med familjens starka konservatism smälte hos Tigerstedt samman med inslag av aktivism och beundran för den italienska och spanska fascismen.[7]
Den klassiska motsättningen mellan kultur och natur är central i hans världsbild och Tigerstedt blev en stor beundrare av den tyska nationalistiska filosofen Oswald Spengler, och lät sig även influeras av den amerikanska politiska teoretikern och klanmedlemmen Lothrop Stoddard. Under mellankrigstiden och krigsåren kom Tigerstedt att utgöra chefsideolog för en grupp unga högerextremistiska författare på Söderströms förlag. De kallade sig själva inofficiellt för ”Det svarta gardet” och i gruppen ingick bland andra kusinen Tito Colliander, Göran Stenius och E.R. Gummerus.[7]
Örnulf Tigerstedt var finska PEN Clubens styrelseordförande 1933-1934. Tigerstedts djupt grundade antikommunism gjorde att han alltmer närmade sig Nazityskland under kriget. I början av 1930-talet tillhörde han det nationalsocialistiska Patriotiska folkpartiet (Isänmaallinen Kansanpuolue).[8] Under kriget arbete han för Statens informationsverk och skrev bland annat de två propagandistiska böckerna Statspolisen slår till (1942) och Hemliga stämplingar (1944) som skildrar sovjetspionaget.[7] I Norden kom han bland annat att verka för den av Goebbels bildade Europeiska Författarföreningen.
Hösten 1944 sökte och beviljades Tigerstedt politisk asyl i Sverige - bland annat åberopades hans antisovjetiska engagemang.[7] Efter kriget svartlistades flera av hans böcker i Finland. Örnulf Tigerstedt gifte sig 1934 med Giulia Anita Catani och tillsammans hade de en dotter.
Bibliografi
- Vågor. Söderström & Co. 1918
- Noveller. Söderström 1923
- Exercitia. Söderström 1924
- Vid gränsen. Söderström 1928
- Majoren på Brörnby ett porträtt. Söderström 1928
- Vi resa söderut. Söderström 1930
- Block och öde. Söderström 1931
- Heliga vägarna. Söderström 1933
- Skott i överkant. Söderström 1934
- Utan örnar. Söderström 1935
- 105 taistelun päivää: Suomen ja Neuvostoliiton sota talvella 1939-40, toimittanut Örnulf Tigerstedt. Itsenäisyyden liitto 1940
- Sista etappen. Söderström 1940
- I Österled en bokfilm om Svenska Frivilligkåren. Självständighetsförb. Stockholm 1940
- Huset Hackman en viburgensisk patriciersläkts öden 1790-1879. Södeström 1: Huset Hackman 1790-1849 1940, Andra delen: Huset Hackman 1849-1879 1952
- Kauppahuone Hackman erään vanhan Wiipurin kauppiassuvun vaiheet 1790-1879. Otava 1. osa 1940, 2. osa 1952
- Statspolisen slår till kampen mot sovjetspionaget i Finland 1919-1939. Fahlcrantz & Gumaelius, Stockholm 1942
- Vastavakoilu iskee. Suomen taistelu neuvostovakoilua vastaan 1919-1939. Otava 1943
- Hemliga stämplingar. 1944
- Den lycklige Jokern. Söderström 1945
- Katedralen. Söderström 1947
- Floden rinner förbi. Söderström 1948
- Det ekar under valven bilder och gestalter ur Hässelbyholms historia. Fahlcrantz & Gumælius, Stockholm 1949
- Fälld vindbrygga. Söderström 1950
- Valv och båge, valda dikter. Söderström 1951
- Den blå porten. Söderström 1953
- Fagerstabrukens historia del 4: Kavalkad. 1957
- Källorna sorlar i väster: färder i Sverige. Tomas förlag, Strängnäs 1964
Noter
- ^ [a b c] Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon: 1. 1900–1940, Rabén & Sjögren, 1942, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ Store norske leksikon, Örnulf Tigerstedt.[källa från Wikidata]
- ^ Örnulf Tigerstedt, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Paul Harnesk (red.), Svenskt författarlexikon: 4. 1956–1960, Rabén & Sjögren, 1963, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Johan Lindberg (2011-04-20) Tigerstedt, Örnulf, Uppslagsverket Finland, <www.uppslagsverket.fi>, läst 2017-02-26
- ^ Henrik Ekberg (1991) Führerns trogna följeslagare. Den finländska nazismen 1932–1944, Schildts, ISBN 951-50-0522-1, s:48–51.
Litteratur
- Göran O:son Waltå, Poet Under Black Banners: The Case of Örnulf Tigerstedt and Extreme Right-Wing Swedish Literature in Finland 1918-1944, 1993)
|