…And Justice for All

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen, se …And Justice for All (film).
…And Justice for All
Studioalbum av Metallica
Utgivning 1988
Inspelat 1988
Genre Thrash metal
Längd 65:10
Skivbolag Elektra Records
Producent Metallica, Flemming Rasmussen
Metallica-kronologi
Garage Days Re-Revisited
(1987)
…And Justice For All
(1988)
Metallica
(1991)

…And Justice for All är Metallicas fjärde studioalbum, utgivet 8 augusti 1988. Albumet innehåller powerballaden "One" som kom att bli Metallicas första musikvideo och som också innehåller ett välkänt gitarriff. Albumets namn betyder "och rättvisa för alla" och syftar på den sista raden i USA:s Pledge of Allegiance.

Albumet kan ses som en hyllning till den forne basisten Cliff Burton som tragiskt omkom i en bussolycka 1986. Låten "To Live is to Die" innehåller till exempel en kort dikt av Burton.

…And Justice for All räknas till ett av Metallicas tekniskt sett mest avancerade album. Skivan fick en Grammy-nominering 1988 för bästa Hardrock/Metal Performance vocal or Instrument, men förlorade mot Jethro Tull, vilket ledde till en av Grammys största skandaler någonsin och till stort missnöje bland Grammy-publiken. Entertainment Weekly utsåg 2007 händelsen till nummer ett på sin lista "Grammy's 10 Biggest Upsets".[1]

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

  1. "Blackened" (James Hetfield/Jason Newsted/Lars Ulrich) – 6:42
  2. "…And Justice for All" (Kirk Hammett/James Hetfield/Lars Ulrich) – 9:45
  3. "Eye of the Beholder" (Kirk Hammett/James Hetfield/Lars Ulrich) – 6:25
  4. "One" (James Hetfield/Lars Ulrich) – 7:24
  5. "The Shortest Straw" (James Hetfield/Lars Ulrich) – 6:35
  6. "Harvester of Sorrow" (James Hetfield/Lars Ulrich) – 5:45
  7. "The Frayed Ends of Sanity" (Kirk Hammett/James Hetfield/Lars Ulrich) – 7:43
  8. "To Live Is To Die" (Cliff Burton/James Hetfield/Lars Ulrich) – 9:48
  9. "Dyers Eve" (Kirk Hammett/James Hetfield/Lars Ulrich) – 5:13

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Grammy's 10 Biggest Upsets”. Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. http://www.webcitation.org/5ywHb9oh1. Läst 9 september 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]