-is

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

-is är i det svenska språket ett suffix som används för att bilda nya ord. Ordbildning med hjälp av ändelsen -is är ett sätt för nyordbildning. Morfemet är lånat från latinets och grekiskans -is-ändelser[källa behövs] och avgör inte alltid ordklass för ordet, även om de flesta -is-ord är substantiv. Många -is-ord är adjektiv (såsom bakis, poppis, sotis) och det förekommer även enstaka adverb (bergis i betydelsen säkert) och en interjektion (grattis). -is-ändelsen har använts för att skapa nya ord åtminstone sedan 1700-talet. Dess drag av parodisk latinism har bland annat varit ett element i äldre svensk studentslang (exempelvis "Asis" för anatomisk institution, "maskis" för maskerad eller uttrycket "vara på dekis").[1] Det förekommer främst i informellt språk eller slang.

Ord bildade med ändelsen är oftast tvåstaviga och har akut accent.

Ändelsen kan användas för substantivbildande avledning, till exempel kändis av adjektivet känd, för att skapa hypokorismer och andra liknadnde förkortningar, till exempel fjärris av fjärrkontroll eller poppis av populär, eller liknande bildningar, till exempel käftis av käft för tandläkare, eller som en sorts diminutiv eller förstärkare av positiva drag, som till exempel i kramis av kram.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ingemar Ingers: Lundensisk slang – Skolslang och studentslang samt akademiskt vardagsspråk i Lund (Lund 1977).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]