12641 Hubertushenrichs
| 12641 Hubertushenrichs | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12641) Hubertushenrichs |
| Alternativnamn | 1310 T-2, 1988 VO10, 1977 XY2[1] |
| Uppkallad efter | Hubertus Frederik Henrichs[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 25 februari 2023 | |
| Aphelium | 2,8386 AU |
| Perihelium | 1,9448 AU |
| Halv storaxel | 2,3917 AU |
| Excentricitet | 0,1868 |
| Siderisk omloppstid | 1351,0 d (3,69 år) |
| Medelanomali | 110,789° |
| Inklination | 2,066° |
| Longitud för uppstigande nod | 45,553° |
| Periheliumargument | 345,627° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 2,16 km |
| Albedo | 0,343 |
| Absolut magnitud (H) | 15,47 |
12641 Hubertushenrichs eller 1310 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Hubertus Frederik Henrichs.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 2 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12641 Hubertushenrichs” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12641. Läst 14 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12641 Hubertushenrichs” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12641. Läst 14 januari 2023.
| |||||||||||