2657 P-L
| 13873 2657 P-L | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (13873) 2657 P-L |
| Alternativnamn | 2657 P-L, 1997 FN2[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 13 september 2023 | |
| Aphelium | 2,6574 AU |
| Perihelium | 2,2319 AU |
| Halv storaxel | 2,4446 AU |
| Excentricitet | 0,0870 |
| Siderisk omloppstid | 1396,1 d (3,82 år) |
| Medelanomali | 302,353° |
| Inklination | 3,686° |
| Longitud för uppstigande nod | 33,252° |
| Periheliumargument | 190,230° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 7,06 km |
| Albedo | 0,056 |
| Absolut magnitud (H) | 14,84 |
2657 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet.
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 2657 P-L” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=13873. Läst 6 december 2023.
| |||||||||||