2 cm FlaK 30

Från Wikipedia
(Omdirigerad från 2cm FlaK 30)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
2 cm FlaK 30
Bundesarchiv Bild 101I-301-1953-24, Seine-et-Oise, Soldaten mit Flak-Geschütz.jpg
Tysk 2 cm FlaK 30 i körläge under andra världskriget.
Typ Luftvärnsautomatkanon
Ursprungsplats Nazityskland Nazityskland
Tjänstehistoria
I tjänst Nazityskland Nazityskland: 1934–1945
Använts av Finland Finland: 1939–1962
Sverige: 1939–1954
Krig Andra världskriget
Kalla kriget
Produktionshistoria
Tillverkare Rheinmetall
Producerad 1934–1945
Antal tillverkade mer än 144 000 (Flakvierling antal per eldrör)
Varianter 2 cm Flak 38, Gebirgsflak 38, Flakvierling 38
Specifikationer
Vikt 470 kg (enkellavett i skjutläge)
760 kg (enkellavett i körläge)
Längd 2,24 meter (framåtriktad enkellavett)
Kaliberlängd L/65 (med bakstycke)
Bredd 1,81 meter (sidriktad enkellavett)
Höjd 1,49 meter (högriktad enkellavett)
Besättning 7 man

Granat 20 × 138 mm B
Granatvikt 0,3-0,34 kg
Kaliber 20 mm
Rekyl 400 kg
Lavett enkellavett
Elevation -12° till +90°
Sidriktfält 360°
Eldhastighet 280–300 sk/m (2 cm flak 30)
450 sk/m (2 cm flak 38)
Utgångshastighet 860-900 m/s
Effektiv räckvidd 2000 m
Maximal räckvidd 5000 m
Riktmedel Reflexsikte med korrektör

2 cm Flugabwehr-Kanone 30, kort 2 cm FlaK 30, var en 20 mm luftvärnskanon som användes av tyska trupper under andra världskriget och som tillverkades i olika utföranden. Kanonen förbättrades under 1930-talets slutskede som 2 cm Flak 38, där man höjt eldhastigheten avsevärt.

Nazityskland Nazityskland[redigera | redigera wikitext]

2 cm FlaK 30 (2 cm C/30)[redigera | redigera wikitext]

2 cm FlaK 30 utvecklades av den tyska vapenfabrikören Rheinmetall utifrån den schweiziska luftvärnsautomatkanon Solothurn ST-5 som ett projekt för tyska marinen (Kriegsmarine). I tyska flottan fick pjäsen beteckningen 2 cm C/30 och kom att bli tyska marinens standardpjäs för lätt luftvärn under andra världskriget.

Den nya pjäsen använde en samma patron som hade utvecklats för Solothurn ST-5, 20 × 138 mm B, vilken var en av de mest kraftfulla patronerna i sin klass för sin tid. Projektilerna vägde mellan 115 och 154 gram och kunde skjutas iväg med en hastighet av 860 till 900 meter per sekund. Pjäsens pipa var 65 kaliber lång (1300 mm) och eldhastigheten låg på ungefär 300 skott per minut. Pjäsen visade sig dock ha matningsproblem och drabbades ofta av eldavbrott.

Rheinmetall startade senare en anpassning av 2 cm C/30 för tyska armén (Das Heers bruk, vilket kom att bli 2 cm Flak 30. Den stora skillnaden mellan pjäserna var i huvudsak lavetten, som på 2 cm Flak 30 var en ganska kompakt trekantig konstruktion. Uppställning av pjäsen skedde genom att släppa kanonen till marken från dess tvåhjuliga transportkärra och nivellera lavetten med genom att höjdkorrigera tre fötter på lavettens undersida. Pjäsen lyftes upp på transportkärran genom att den användes som hävstång.

2 cm C/30
2 cm FlaK 30

2 cm FlaK 38 (2 cm C/38)[redigera | redigera wikitext]

Det största problemet med 2 cm Flak 30 förblev den relativt låga eldhastigheten, som med 300 skott per minut inte var särskilt snabbt för ett vapen av denna kaliber. Rheinmetall svarade med att utveckla en raffinerad version av vapnet som ökade eldhastigheten till 450 skott per minut och sänkte den totala vikten till 420 kg. Den nya pjäsen fick beteckningen 2 cm C/38' av Kriegsmarine och 2 cm Flak 38 av Das Heer.

För att ge fallskärms- och bergsjägare luftvärnskapabilitet, anlitades Mauser för att producera en förenklad version av 2 cm Flak 38 med lättare lavettage vilken kom att införas som 2 cm Gebirgsflak 38, kort 2 cm GebF 38. Den hade en starkt förenklad lavett som saknade bogseringsförmåga. Dessa förändringar minskade den totala vikten av pjäsen till 276 kg. Produktionen startade 1941 och pjäsen kom ut i fält 1942.

Efter viss tid utvecklades även en kvadrupelpipig-variant av pjäsen för att öka verkan mot flygmål. Denna pjäs fick namnet 2 cm Flakvierling 38, där vierling betyder "fyrling".

2 cm FlaK 38.
2 cm FlaK 38 med pansarskjöld.
2 cm Flakvierling 38.

Finland Finland[redigera | redigera wikitext]

Finsk 20 ItK/30.

Finland kom att köpa in 30 stycken 2 cm FlaK 30 innan vinterkriget 1939. Dessa betecknades 20 mm IlmatorjuntaKanuuna m/30 (kort: 20 ItK/30), vilket betyder 20 mm luftvärnskanon m/30 på svenska. Ytterligare 20 stycken 2 cm FlaK 30 levererades under december 1939 efter vinterkriget hade dragit igång.[1]

Under fortsättningskriget kom Finland även att anskaffa 2 cm FlaK 38, vilken betecknades 20 mm IlmatorjuntaKanuuna m/38 (kort: 20 ItK/38). Dessa anskaffades i mycket större antal än 2 cm FlaK 30 för att stärka Finlands luftförsvar.[1]

Finland kom att bruka 20 ItK/30 och 20 ItK/38 fram tills början av 1960-talet då de magasinerades och slutligen skrotades på 1990-talet.[1]

Sverige Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige kom att 1939 köpa in 56 stycken 2 cm Flak 30 luftvärnsautomatkanoner från Nazityskland som ett svar på Sveriges problematiska upprustning inför andra världskriget. Dessa fick beteckningen 20 mm luftvärnsautomatkanon m/39 (kort: 20 mm lvakan m/39) och köptes in med klassiska tyska trepunktsplattformslavetter med roterande säte, sedan betecknade plattformslavett m/39.

Patronen 20 × 138 mm B fick likaså beteckningen 20 mm skarp patron m/39 (kort: 20 mm sk ptr m/39) och fanns med en spårljusspränggranat och spårljuspansarprojektil m/39 (20 mm slsgr m/39, 20 mm slpprj m/39). Denna patron användes även i 20 mm pansarvärnsgevär m/39, ett Schweiziskt pansarvärnsgevär av modellen Solothurn S-18/1000.

I tjänst var pjäsen problematisk. Pjäsen fick ofta eldavbrott på grund av bristande ammunition och lär därför ha fått öknamnet ärtbössan.[2] Då pjäsens lavett var mycket hög tilldelades den primärt personal med hög tillväxt.[2] Kortare personal fick bemanna den tillförlitligare pjäsen 20 mm lvakan m/40.[2]

Vapnet kom att tjänstgöra fram tills början av 1950-talet.[3][4]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • 2 cm Flugabwehr-Kanone 30 (2 cm FlaK 30): Ursprunglig pjäs.
  • 2 cm Flugabwehr-Kanone 38 (2 cm FlaK 38): Förbättrad variant av 2 cm FlaK 30.
  • 2 cm Gebirgsflak 38 (2 cm GebF 38): Lättviktspjäs för bergstrupper och fallskjärmsjägare.
  • 2 cm Flakvierling 38: Kvadrupelpipig pjäs.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vapenregister för Armén, 1951 års upplaga.
  • AMKAT: Ammunitionskatalog för Armén, Del I, 1949 års upplaga.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”ANTIAIRCRAFT GUNS PART 1:”. Jaegerplatoon. https://www.jaegerplatoon.net/AA_GUNS1.htm. Läst 13 november 2020. 
  2. ^ [a b c] [http://www.ka2kamratforening.se/Arkivet/KA2_Boken.pdf ”Marinmuseum, Årsbok 2002, KUNGLIGA KARLSKRONA, KUSTARTILLERIREGEMENTE, 1/1 1902 - 31/10 2000”]. http://www.ka2kamratforening.se/Arkivet/KA2_Boken.pdf. Läst 13 november 2020. 
  3. ^ Vapenregister för Armén, 1951 års upplaga. 
  4. ^ AMKAT: Ammunitionskatalog för Armén, Del I, 1949 års upplaga, ändringar 1954. 
  5. ^ ”German Weapon and Ammunition Production” (på engelska). Arkiverad från originalet den 14 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110614075846/http://orbat.com/site/sturmvogel/GermWeapProd.html. Läst 30 juli 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]