Luftvärn
Luftvärn definieras av Nato som "alla åtgärder med syfte att eliminera eller reducera effektiviteten i fientliga luftaktioner".[1] Detta inkluderar markbaserade och luftbaserade vapensystem, associerade sensorsystem, kringliggande arrangemang samt passiva åtgärder. Syftet kan bland annat vara att skydda flotta, infanteri eller flygvapen i en konflikt. För de flesta nationer har den huvudsakliga uppgiften för luftvärn varit att försvara hemlandet. NATO refererar till luftburet luftvärn som counter-air och luftvärn i en flotta som anti-aircraft warfare. Missilförsvar är en förlängning av luftvärn, något som också gäller initiativ för att anpassa ett flygvapen för att genskjuta inkommande missiler. Ett markbaserat luftvärn kan också användas offensivt för att neka motparten tillgång till ett specifikt luftrum. Luftvärn kan ske med robotluftvärn eller eldrörsluftvärn. Tillsammans med luftvärn användes förr ofta spärrballonger för att hindra lågflygande flygplan.
Innehåll
Luftvärnet i Sverige[redigera | redigera wikitext]
I samband med försvarsbeslutet 1925 påbörjade artilleriet att organisera luftvärn (Lv). Karlsborgs artillerikår (A 10) omorganiserades 1928 till Karlsborgs artilleriregemente (A 9). Genom försvarsbeslutet 1936 fick luftvärnet en mer självständig ställning inom artilleriet, och avskildes från artilleriet för att bilda eget truppslag 1942.
I samband med att luftvärnet blev mer självständigt i slutet av 1930-talet, bilades Östgöta luftvärnsartilleriregemente (A 10) år 1938. De två regementena, det vill säga A 9 och A 10 blev stammen för luftvärnet i Sverige, och för de luftvärnsförband som kom att sättas upp mellan åren 1941 och 1942.
Regementet i Karlsborg (A 9) hade detachement i Göteborg och i Luleå, vilka bildade 1941 Göteborgs luftvärnskår (Lv 6) och Norrlands luftvärnskår (Lv 7). Samtidigt bytte regementet i Karlsborg namn till Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1).
Regementet i Linköping (A 10) hade detachement i Malmö, Stockholm och Sundsvall. Detachementet i Stockholm avskildes 1941 och bildade Stockholms luftvärnsartilleriregemente (A 11), vilket omorganiserades 1942 till Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3). Detachementen i Malmö och Sundsvall bildade 1942 Skånska luftvärnskåren (Lv 4) och Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5). Samtidigt bytte regementet i Linköping namn till Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2).
År 1944 förlades ett batteri ur Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3) till Gotland. Detta batteri benämndes till en början Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland (Lv 3 G). 1952 övergick detachementet till Lv 2 i Linköping, och fick det nya namnet Östgötas luftvärnsregementes batteri på Gotland (Lv 2 G).
När luftvärnet var som störst i Sverige, bestod det av sju förband, ett detachement samt olika skolförband. År 1961 påbörjades en successiv minskning av truppslaget. Detta genom att Lv 1 i Karlsborg avvecklades, vilket följdes av en avveckling av Lv 2 i Linköping året därpå. I samband med dessa två avvecklingar kom Lv 4 och Lv 6 att omorganiseras från kår till regemente. Samtidigt blev luftvärnet på Gotland ett självständigt förband under namnet Gotlands luftvärnsdivision, och övertog förbandsbeteckningen Lv 2.
1982 avvecklades Lv 5 i Sundsvall, vilket blev det tredje luftvärnsförbandet som avvecklades. Samtidigt omlokaliserades Lv 4 från Malmö till Ystad.
Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att förband som ej uppsatte krigsförband i regementsstorlek, ej heller skulle benämnas regemente i fredsorganisationen. Med det reducerades samtliga luftvärnsförband den 1 juli 1994, till att endast omfatta kårstorlek, det vill säga endast omfatta storleken av ett utbildningsförband på en bataljon.
1997 avvecklades Lv 4 i Ystad och år 2000 avvecklades Lv 2 på Gotland och Lv 3 i Norrtälje. Lv 7 reducerades till en bataljon ingåendes i Norrbottens regemente (I 19). Denna levde kvar fram till 2005, då den avvecklades. Det enda luftvärnsförband som blev kvar är Lv 6, som sedan 1994 är lokaliserat till Halmstad.
Luftvärnsförband i Sverige[redigera | redigera wikitext]
| Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) | 1920 | – | 1961 |
| Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2) | 1938 | – | 1962 |
| Gotlands luftvärnskår (Lv 2) | 1963 | – | 2000 |
| Roslagens luftvärnskår (Lv 3) | 1939 | – | 2000 |
| Skånska luftvärnskåren (Lv 4) | 1941 | – | 1997 |
| Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5) | 1940 | – | 1982 |
| Luftvärnsregementet (Lv 6) | 1942 | – | |
| Norrlands luftvärnskår (Lv 7) | 1942 | – | 2005 |
| Luftvärnets stridsskola (LvSS) | 1942 | – | |
| Arméns luftvärnscentrum (LvC) | 1991 | – | 1997 |
Några Luftvärnsinspektörer[redigera | redigera wikitext]
- 1957–1964 – Sven Thofelt
- 1964–1968 – Sven Hådell
- 1968–1975 – Carl Herlitz
- 1975–1982 – Göran Persson
- 1982–1992 – Sven Sjölander
Fotogalleri[redigera | redigera wikitext]
Sovjetiskt luftvärn försvarar Leningrad, 1941.
Luftvärnssoldater på post strax väster om Ystad 1943 framför en 7,5 cm lvkanon m/37.
Lyssnarinstrument TEPAS m/37 för luftvärn grupperat i Gislöv öster om Trelleborg 1940.
Amerikanska trupper bemannar en luftvärnskanon (märke Bofors) nära den algeriska kusten, 1943.
Ett kanadensiskt luftvärn gör sig redo för strid, 1918.
40 mm luftvärnskanon från svenska Bofors.
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Lista över svenska luftvärnsregementen
- Kategori:Värntorn
- Stockholms fasta försvar
- Norrtälje luftvärnsmuseum
- Garnisons- och luftvärnsmuseet
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ AAP-6[specificera källa]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 223-244. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 (inb.)
- Haupt, Dirk Roland: Ballistiskt missilförsvar i Europa och folkrätten. Jus ad bellum, jus in bello och staters folkrättsliga ansvar ex delicto; i: Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, 218:e årgången (2014), fjärde häftet, sid 53-83.
