3226 Plinius
Utseende
3226 Plinius | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3226) Plinius |
Alternativnamn | 6565 P-L, 1977 DR, 1982 DT3[1] |
Uppkallad efter | Plinius den äldre[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Koronis-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,089 AU |
Perihelium | 2,657 AU |
Halv storaxel | 2,873 AU |
Excentricitet | 0,075158 |
Siderisk omloppstid | 4,87 år |
Medelomloppshastighet | 17,57 km/s |
Medelanomali | 173,1° |
Inklination | 3,061° |
Longitud för uppstigande nod | 98,82° |
Periheliumargument | 305,1° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 7,0 km |
Albedo | 0,206 |
Absolut magnitud (H) | 13,3[4] |
3226 Plinius eller 6565 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Plinius den äldre.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Koronis.[2]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3226 Plinius” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3226. Läst 14 april 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 3226 Plinius” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3226. Läst 7 november 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3226) Plinius. Springer Berlin Heidelberg. sid. 268. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3227. Läst 14 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|