Visa källa för AB Gustavsberg

{{coord|59|19|26|N|18|23|4|E|region:SE|display=title}}
[[File:Gustavsberg plast.jpg|thumb|Gustavsbergs märke på ett plastlock]]
[[Fil:Gustavsbergs porslinsfabrik 1946.jpg|miniatyr|Fabriksanläggningen 1946.]]
[[File:Gustavsberg porslinsfabrik 02 2016-07-23.jpg|thumb|Gustavsbergs porslinsfabrik 2016.]]
'''Gustavsberg''' (AB Gustavsberg) var en tillverkare av hushållsporslin, sanitetsporslin (och badkar) och plastprodukter med säte i [[Gustavsberg]] på [[Värmdö]] utanför [[Stockholm]]. Ett tidigare namn var '''Gustavsbergs porslinsfabrik'''.

Tillverkning av porslin började år 1825 och tillverkning av bruksföremål i plast startade 1945. Tillverkningen av sanitetsporslin inleddes 1937 och nedlades i Gustavsberg 2014, men Gustavsbergsprodukter tillverkas av [[Villeroy & Boch]] på andra orter.

Numera produceras bara hushållsporslin i mindre omfattning av HPF (Hushållsporslinsfabriken) i Gustavsberg AB samt utrustning för [[vattenskärning]]. År 2014 startade rivningen av vissa fabriksbyggnader för att ge plats för bostadshus.

== Historia ==
[[Fil:Plate with Willow-pattern.jpg|miniatyr|Flintgods med ”Willow”-mönster tillverkades 1880–1901 och 1916–1933.]]
Namnet Gustavsberg kommer från det tegelbruk som anlades på 1600-talet av [[Maria Sofia De la Gardie]] vid den egna egendomen i [[Farsta, Gustavsberg|Farsta]] och som hon namngav efter sin make [[Gustaf Oxenstierna (1613–1648)|Gustav Gabrielsson Oxenstierna]]. Tegelbruket anlades för att kunna uppföra en herrgårdsbyggnad men fick avkastning när Stockholm byggdes ut. Namnet på godset var Farsta och båda namnen användes parallellt fram till att det delades upp i början av 1800-talet: godset blev Farsta och fabriken Gustavsberg.<ref>{{webbref |url=https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=551088 |titel=Gustavsbergs kyrka |år=2008 |utgivare=Stockholms stift |format={{pdf}}}}</ref><ref name="kulturarvstockholm.se">[http://www.kulturarvstockholm.se/industrihistoria/gustavsbergs-porslinsfabrik/ Kulturarv Stockholm: Gustavsbergs porslinsfabrik]</ref><ref name="stockholmslansmuseum.se_farstaviken">[http://old.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/kulturmiljoer-i-kommunerna/visa/0120030004/ Stockholms läns museum: Gustavsberg – Farstaviken] {{Wayback|url=http://old.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/kulturmiljoer-i-kommunerna/visa/0120030004/ |date=20180209182244 }}</ref> 1821 köptes egendomen av [[Johan Olof Wennberg]] och grosshandlaren [[Johan Herman Öhman]] för att fortsätta tillverkningen av tegel, men efter några år beslöts att satsa på porslin.<ref name="Gustavsbergs_porslinsmuseum"/> Gustavsberg var även senare verksamt inom tegel, bland annat genom att äga [[Mälardalens tegelbruk]].

Gustavsbergs porslinsfabriks historia började i februari 1825 genom att [[kommerseråd]]et Johan Olof Wennberg och grosshandlaren [[Johan Herman Öhman]] inrättade ett bolag för ”porslinstillverkning” på den av Öhman 1821 inköpta egendomen [[Farsta, Gustavsberg|Farsta]] med det underlydande Gustavsberg på [[Värmdö]]. I mars samma år beviljades deras fabrik privilegier av [[kommerskollegium]]. Fram till 1830 byggdes 36 byggnader i form av fabriker och bostäder. Den äldsta delen som finns kvar är Gula byggningen från 1826.<ref name="stockholmslansmuseum.se_farstaviken"/>

Öhman inköpte tillverkningsutrustning av [[Fredrik Rohde]] (1781–1840), som inköpt utrustning från den tidigare [[Vänge-Gustafsbergs porslinsfabrik|Bredsjö porslinsfabrik]] i [[Järlåsa]], men misslyckats med att etablera ny produktion på gården Fredriksdal i Uppland. Rohde ingick som delägare i Gustavsbergsfabriken, och 1827 skedde den första provbränningen. Leran från Tyskland gick under namnet kölnisk lera.<ref name="Lindskog-Nordström1973" /> Resultat blev inte det önskade, och man startade strax en stödverksamhet – vaxljustillverkning – för att kunna hålla produktionen i gång. Redan samma år lämnade Wennberg bolaget och Öhman tvingades ombilda bolaget under namnet ''Gustafsbergs Fabriks Bolag'', med Fredrik Rodhe som anställd sakkunnig driftschef och med [[H.J. Oldenburg]] och bergmekanikus [[Gustaf af Uhr]] som nya delägare. Rohde fick avgå när kvalitén på porslinet inte förbättrades, och han ersattes av Karl Berger som arbetat vid [[KPM]] i Berlin. Berger moderniserade fabriken men lyckade inte höja kvalitén och fick lämna fabriken varpå Rohde kom tillbaka som verkmästare.<ref>Arvidsson 2015, s. 14ff</ref> Rodhe ersattes 1828 av Karl Hammarstrand, och samma år avskedades Öhman som disponent bland annat för att han ansågs prioritera fel och inte skötte verksamheten: han hade låtit bygga ut ortens värdshus men engagerade sig inte i att låta bygga en damm i Kvarnströmmen. Bolaget hade stora problem med att Kvarnströmmen inte räckte till för produktionen.<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 18</ref>

===Uppgång under Godenius===
[[Fil:Gustavsbergs Porslinsfabrik kring 1870.jpg|thumb|Gustavsbergs Porslinsfabrik kring 1870.]]
Redan på 1830-talet hade man 150 anställda men problem fortsatte och ledde till att en stor andel av det tillverkade godset kasserades. 1838 såldes bolaget på en offentlig auktion. ''Gustavsbergs fabrikers intressenter'' bildades med [[Samuel Godenius]] och [[Simon Nordström]] som huvudmän.<ref name="Gustavsbergs_porslinsmuseum"/> Rohde, som en tredje gång blivit verkmästare, ersattes av Gregory Holden när Gustavsberg lyckats värva engelska porslinsmedarbetare.<ref>Arvidsson 2015, s. 19</ref> 1839 kom en vändning, då man övergick från tyska leror och i stället satsade på engelska råvaror och metoder. Leran började tas från [[Cornwall]] och samtidigt engagerades engelska arbetare. Engelsmannen Georg Barlow tog över den tekniska ledningen 1857.<ref name="kulturarvstockholm.se"/> Barlow spelade en viktig roll i Gustavsbergs utveckling tekniskt och konstnärligt.<ref>Arvidsson 2015, s. 33</ref> Förändringen innebar också att man ändrade sin märkning och införde ett ankare som sitt produktmärke, efter engelsk förebild. I samband med detta löstes det gamla bolaget upp och fabriken köptes upp av Gustavsbergs Fabriks intressenter.<ref name="Gustavsbergs_porslinsmuseum"/>

Redan 1832 hade en ångmaskin installerats vid fabriken, och på 1840-talet inköpte man även en hjulångare för att kunna säkra sina transporter. Verkmästaren [[Gregory Holden]] arbetade framgångsrikt för Gustavsberg med flera populära dekorer men blev 1845 värvad över till konkurrenten [[Rörstrands Porslinsfabrik|Rörstrand]]. Holden tog med sig yrkeskunskap och kunskaper om Gustavsbergs tillverkning och planer för kommande år, och värvningen försämrade relationerna mellan de två tillverkarna.<ref>Arvidsson 2015, s. 26</ref>

1846–1850 hade Gustavsberg ekonomiska problem och produktionen låg under perioder nere. 1854 lanserades flintgods i bättre kvalité och 1864 började tillverkningen av [[benporslin]]. 1869 följde tillverkningen av [[majolika]]porslin.<ref>Lutteman 1975, s. 7</ref> Gustavsberg gjorde även exportförsök där porslin skickades till Åbo och Helsingfors men även så långt bort som [[Jakarta|Batavia]] och [[Sydney]].<ref name="Lindskog-Nordström1973">Lindskog-Nordström 1973</ref>

Samuel Godenius (genom sin firma Godenius & Co)  blev ensam ägare till Gustavsberg 1850. Godenius köpte Gustavsberg på en offentlig auktion 1850 för 40&nbsp;000 riksdaler och kostnaden blev totalt 190&nbsp;000 riksdaler med fordringar, varulager och inventarier. Då hade bolaget året innan bjudits ut för 267&nbsp;000 riksdaler utan att hitta en köpare.<ref>Arvidsson 2015, s. 28</ref> Under Godenius ledning stabiliserades företaget, och grunden lades till det storföretag som Gustavsberg skulle bli vid seklets slut. 1850–1854 var [[Johan Georg Gentele]] disponent och teknisk chef och tekniska framsteg gjordes. Gentele lyckades driva upp produktiviteten men hans impopularitet bland arbetarna tvingade bort honom. Under hans tid inträffade bland annat ett arbetaruppror i Gustavsberg 1850.<ref name="Lindskog-Nordström1973" />

1863 besökte [[Karl XV]] Gustavsberg och beställde en stor servis. Nu började Gustavsberg med [[benporslin]]. 1866 följde deltagande vid [[Stockholmsutställningen 1866|Skandinaviska konst- och industriutställningen]] i Stockholm och [[Världsutställningen i Paris 1867|världsutställningen i Paris]].<ref name="Gustavsbergs_porslinsmuseum" /> 1868 rekryterade Gustavsbergs porslinsfabrik arkitekt [[Magnus Isæus]] och professor [[August Malmström]] för att få konstnärlig kompetens till företaget.

===Bruksorten under familjen Odelberg===
[[Fil:Farsta slott 2015a.jpg|miniatyr|[[Farsta slott]] var Odelbergs bostad i Gustavsberg.]]
Den snabbt växande [[bruksort]]en kom att domineras av progressiva [[brukspatron]]er som gjorde Gustavsberg till ett mönstersamhälle. Den mest betydande av dessa blev [[Wilhelm Odelberg (industriman)|Wilhelm Odelberg]] som var verksam från 1869 till sin död 1924 och som även var konservativ [[Riksdagsledamot|riksdagsman]]. Odelberg var svärson till Samuel Godenius och anställdes 1869 som disponent.<ref name="Gustavsbergs_porslinsmuseum"/> Odelbergs tillträde märktes genom moderniseringar och ökad omsättning – under 1870-talets första år fördubblades den. Under Odelbergs första tio år fördubblades antalet anställda från 300 till 600. Odelberg var också den som startade bolagets rederiverksamhet och utökade den genom att köpa in fler båtar. Telegrafförbindelse upprättades 1872 och de första telefonerna följde 1878.<ref>Lutteman 1975, s. 17</ref>

Under 1870-talet började Gustavsberg fira konstnärliga framgångar. Bakgrunden var debaclet vid Konst- och industriutställningen i London 1871 där porslinet fick usla omdömen. Isæus och Malmström skapade som ett alternativ  serviser i [[Fornnordisk|fornnordisk stil]]. En annan viktig milstolpe blev porslinsserien [[Blå Blom|Blå blom]], som kom att bli Gustavsbergs definitiva och  tillverkades oavbrutet från 1874 till 2006. Företaget utvecklades genom att utländska specialister rekryterades och tekniska förbättringar genomfördes. Resultatet blev att Gustavsberg firade framgångar på utställningar i [[Moskva]], [[Köpenhamn]], [[Wien]], [[Drammen]] och [[Bogotá]]. I Ryssland mottog Gustavsberg guldmedalj och Drammen-utställningen ledde till stor export till Norge.<ref>Lindskog-Nordström 1973, s. 144</ref>

<gallery widths=180 heights=130 perrow="3">
Flintugnarna och Nya Verkstadshuset från 1883.jpg|Flintugnarna vid Gustavsbergs porslinsfabrik 1883.
Gustavsbergs hamn och porslinsfabrik 1890-talet.jpg|Gustavsbergs hamn och porslinsfabrik på 1890-talet.
</gallery>

Odelberg hade stor betydelse för fabrikens utveckling då han införde sociala inrättningar för att förbättra arbetarnas villkor, främst genom att bygga arbetarbostäder men även genom en livsmedelsaffär för de anställda.<ref name="stockholmslansmuseum.se"/> Han förnyade även tillverkningen i fabriken, såväl tekniskt som konstnärligt. 1875 blev Gustavsbergs ett aktiebolag och 1878 tog familjen Odelberg över aktierna i bolaget när Samuel Godenius hamnade på obestånd.<ref name="kulturarvstockholm.se"/> På 1890-talet arbetade 900 personer på Gustavsberg och av dessa var 15 procent barn. Barnen började arbeta i fabriken från elva års ålder. Barnen var billig arbetskraft. På kvällarna fick de gå i rit- eller slöjdskola.<ref name="Lutteman1975"/> 1898 stod ett nytt huvudkontor klart efter ritningar av [[Johan Laurentz]]. Gula byggningen kom då att kallas Gamla kontoret.<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 28ff</ref> På 1890-talet byggdes även det vattenhjul som fortfarande kan ses på det tidigare fabriksområdet. Hjulet byggdes under ledning av byggmästaren [[Carl Viktor Danielsson]].<ref name="Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 88ff">Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 88ff</ref> 1895 började [[Axel Odelberg (ingenjör)|Axel Odelberg]] i bolaget och inledde en modernisering, bland annat genom att låta uppföra ett elkraftverk.<ref name="Lutteman1975"/> Från 1905 fick fabriken sin elförsörjning från [[Kattholmens kraftverk]] innan Gustavsberg anslöts till [[Älvkarleby kraftverk|Älvkarlebynätet]] 1921.<ref name="Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 88ff"/>

Wilhelm Odelberg styrde över Gustavsberg i en patriarkalisk anda och för att slippa inblandning från Värmdös kommunalpolitiker såg han till att Gustavsberg bildade en egen kommun 1902. Villkoren för arbetarna var då så goda i Gustavsberg att det dröjde till 1919 innan en fackförening bildades där, nästan en mansålder senare än i övriga Sverige. Dess bildande sågs med oblida ögon från fabriksledningen. [[Gustafsbergs Fabriks Uppköpsförening AB]] var ett företag som bildades av Gustavsbergs porslinsfabriks ledning som ett led i att förbättra arbetarnas levnadsstandard. Föreningen upplöstes 1919 och i stället bildades [[Gustavsbergs Konsumtionsförening U.P.A.]], som övertog verksamheten.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Jubileumsskrifter/Konsum_Gustavsberg/GKF25.pdf Minnesskrift utgiven av Gustavsbergs konsumtionsförening] {{pdf}}</ref>

===Konstnärerna och Gustavsberg===
[[Fil:Gustavsbergs porslinsfabrik, Stockholmsutställningen 1930.jpg|thumb|[[Stockholmsutställningen 1930]].]]
Under Wilhelm Odelbergs tid började man knyta betydande konstnärer till fabriken, främst bland dessa märks [[Gunnar G:son Wennerberg]] och [[Herman Neujd]]. Särskilt Wennerberg kom att sätta sin prägel på produktionen med sina alster. Han kom  till Gustavsbergs porslinsfabrik år 1895 som mönstertecknare och konstnärlig ledare och kom att formge en rad serviser för fabriken fram till 1908. Gustavsberg gjorde en stor satsning på [[Stockholmsutställningen 1897]].<ref>Arvidsson 2015, s. 81</ref> Wennerbergs företrädare som konstnär vid fabriken var [[Helmer Osslund]] kommit till Gustavsberg 1890. Han inspirerades av naturen och lämnade Gustavsberg 1894 för att arbeta som fri konstnär och blev en känd landskapstolkare.<ref>Lindskog-Nordström 1973, s. 154</ref> [[Josef Ekberg]] blev ny konstnärlig ledare efter Wennerberg 1908.<ref name="Arvidsson2007"/> Ekberg som var bördig från [[Värmdö]] började redan som tolvåring på Gustavsberg 1889. Tillsammans med Wennerberg utvecklade han sin [[sgraffito]]teknik och duon representerade bolaget på Världsutställningen i Paris år 1900.<ref>{{webbref |url=https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/6157-josef-ekberg |titel=Josef Ekberg (1877-1945) |utgivare=Bukowskis |hämtdatum=2016-03-03 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160306063258/https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/6157-josef-ekberg |arkivdatum=2016-03-06 }}</ref> 1910 anställdes även den första kvinnliga konstnären, [[Beata Mårtensson]].<ref name="varmdo_tidslinje"/><ref>{{webbref |url=http://www.signaturer.se/Sverige/BeataMartensson.htm |titel=Beata Mårtensson-Brummer 1880-1956  |utgivare= signaturer.se }}</ref>

1899 tog Wilhelm Odelbergs son [[Axel Odelberg (ingenjör)|Axel Odelberg]] över uppgiften som överingenjör. Under hans ledning vidareutvecklades porslinsfabrikens produktionsmetoder och maskinpark. Bland annat visade han elektricitetens överlägsenhet över ångkraften, och så infördes elektrisk bränning på Gustavsberg år 1925. Odelberg ville även förnya produktsortimentet och började tillämpa [[Svenska Slöjdföreningen]]s program för ”[[Vackrare vardagsvara]]”. På hans initiativ anställdes 1917 konstnären [[Wilhelm Kåge]], vars formgivning resulterade i internationellt uppmärksammat vardagsporslin för den breda allmänheten. Wilhelm Kåge övertog rollen som konstnärlig ledare vid fabriken efter att ha representerats på [[Hemutställningen 1917]] med bland annat ”arbetarservisen” ''[[Liljeblå]]''.<ref>''Svensk uppslagsbok'', Malmö 1932</ref> Hans uppdrag var att sätta en konstnärlig prägel på företages bruksföremål enligt slogan ”Vackrare vardagsvara”. Kåge experimenterade fram nya glasyrer och dekorer och formgav ett trettiotal serviser, däribland vardagsporslinet ''[[Pyro, service|Pyro]]'', ett ugnssäkert porslin. Han framställde även konstgods i färgglada [[fajans]]er och [[stengods]] som ''Argenta'', med grön [[Glasyr (keram)|kopparglasyr]] och silverdekor. [[Helmer Ringström]] arbetade under Wilhelm Kåge bland annat med Argenta-serien och ingick i konstnärsgruppen vid Gustavsbergs porslinsfabrik. År 1934 kom [[Berndt Friberg (keramiker)|Berndt Friberg]] till Gustavsberg, där han verkade fram till sin död 1981. Friberg var vida berömd för sin skicklighet och fick många priser för sina arbeten.

===Kooperativa Förbundet===
De svenska porslinsfabrikerna bildade under 1920-talet en [[kartell]] som gick under namnet ''De svenska porslinsfabrikerna''. Utöver Gustavsberg ingick [[Rörstrands Porslinsfabrik]], [[Gefle porslinsfabrik]], [[AB Lidköpings porslinsfabrik]] (ALP), [[Karlskrona Porslinsfabrik]] och [[Upsala-Ekeby]]. Kartellen skulle visa sig slå fel då konkurrensen upphörde och nödvändiga rationaliseringar och investeringar uteblev.<ref>Norling 2010, s. 31ff</ref> Under 1920-talet hade branschen hamnat i en djup kris när billigare porslin började importeras, vilket ledde till omstruktureringar i branschen. Bland annat lade konkurrenten Rörstrand ner sin tillverkning i Stockholm. Gustavsberg satsade på att modernisera och rationalisera verksamheten.<ref name="kulturarvstockholm.se"/> Gustavsbergs hushållsporslin exporterades inte i stor omfattning. Porslinet såldes till [[Danmark]] och [[Norge]] och under mellankrigstiden fanns en exportverksamhet till [[Storbritannien]]. Det såldes också Gustavsbergsporslin i [[USA]] och [[Sydamerika]] men med små framgångar.<ref>Hald 1991, s. 67</ref> Efter att fadern avlidit tog [[Axel Odelberg (ingenjör)|Axel Odelberg]] 1924 över som styrelseordförande för fabrikens aktiebolag och brodern Victor blev verkställande direktör, poster som de båda innehade till 1937. Då valde de att sälja till [[Kooperativa Förbundet|Kooperativa förbundet (KF)]], som under 1930-talet blivit Gustavsbergs största kund. Köpesumman var 3,65 miljoner kronor.<ref>Larsdotter 2014, s. 45</ref><ref name="Norling2010"/> I köpet ingick även samhället, lantbruk, skogar och rederiverksamhet.<ref name="kulturarvstockholm.se" />

[[Bild:Lindberg och Kage 1938.jpg|thumb|Wilhelm Kåge (t.v.) och Stig Lindberg på Gustavsberg, ca 1938.]]
Anledningen till försäljningen var att Gustavsberg gick dåligt ekonomiskt och framtiden som självständigt företag var oviss. Det fanns även stora behov av investeringar. 1934 hade ledningen varnat för ekonomisk ruin och beskrev en mördande konkurrens från de utländska konkurrenterna.<ref name="Larsdotter 2014, s. 44ff">Larsdotter 2014, s. 44ff</ref> Bolaget gick med förlust 1934, 1936 och 1937.<ref>Norling 2010, s. 33</ref> Mot bröderna Odelbergs principer togs lån för att kunna finansiera moderniseringen med nya tunnelugnar gick i drift 1935 och användes fram till mitten av 1980-talet.<ref>Arvidsson 2015, s. 135f</ref> Moderniseringen  planerades av Hjalmar Olson tillsammans med en ingenjör från keramikugnstillverkaren [[Kerabedarf]].<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 65</ref> Efter KF:s köp av fabriken blev Olson VD och kom att stanna på posten till 1969.<ref>{{Webbref|url=http://www.hembygd.se/gustavsberg/kf-koper-gustavsberg-1937/ |titel=KF och Gustavsberg 1937 – 2000 |hämtdatum=2016-02-28 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160301095246/http://www.hembygd.se/gustavsberg/kf-koper-gustavsberg-1937 |arkivdatum=2016-03-01 }}</ref>

Bakgrunden till moderniseringsbehovet var delvis arbetsmiljön. Under 1930-talet fanns ett svårartat och utbrett hälsoproblem, [[silikos]] (stendammlunga eller lokalt ”porslinslunga”) som drabbade många. Hjalmar Olson konstaterade att fabriken var 20 år efter i utvecklingen.<ref name="Larsdotter 2014, s. 44ff"/> KF, med [[Albin Johansson (företagsledare)|Albin Johansson]] som chef, sågs som en ägare med resurser att bland annat modernisera det nedgångna bostadsbeståndet och att genomföra investeringar i fabriken.  När KF tog över arbetade omkring 800 personer vid fabriken.<ref>{{Webbref |url=http://www.hembygd.se/gustavsberg/kf-koper-gustavsberg-1937/albin-johanssons-tal-vid-kfs-38e-kongress-7-8-juni-1937/ |titel=Albin Johanssons tal vid KF:s 38:e kongress 7-8 juni 1937 |hämtdatum=28 februari 2016 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160306000926/http://www.hembygd.se/gustavsberg/kf-koper-gustavsberg-1937/albin-johanssons-tal-vid-kfs-38e-kongress-7-8-juni-1937/ |arkivdatum=6 mars 2016 }}</ref>

Gustavsberg kom att behålla karaktären av ett brukssamhälle även efter att KF tagit över verksamheten.<ref name="stockholmslansmuseum.se_farstaviken"/> Ingenstans i Sverige blev kooperationen och dess idéer starkare än i Gustavsberg. De gamla omoderna bostäderna renoverades och nya byggdes som hyresbostäder. [[Kooperativa förbundets arkitektkontor]]s [[Olof Thunström]] ansvarade för en generalplan och ritade merparten av de nya fabriksbyggnaderna och bostäderna.<ref name="Brunnström2004"/> På 1950-talet och senare uppfördes egna hem och områden med bostadsrättslägenheter. Gustavsberg fick nya bostäder och bostadsområden i takt med att fabriken expanderade.<ref name="stockholmslansmuseum.se_farstaviken"/> I privata entreprenörers frånvaro fick Gustavsberg sin egenart av ett kooperativt samhälle, där fabriksledningen och kommunledningen ofta hade gemensamma intressen i samhällsbygget. Exempelvis uppfördes många bostäder liksom Kvarnbergsskolan och kommunalhuset [[Runda huset (Gustavsberg)|Runda Huset]] av fabrikens byggnadsavdelning.

1944 antogs namnet AB Gustavsbergs Fabriker.<ref name="varmdo_tidslinje">{{Webbref |url=http://www.varmdo.se/download/18.7c778a7b13f7ba15dd519f0/1376041395434/Tidslinje.pdf |titel=Tidslinje |hämtdatum=2015-08-29 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160305061132/http://www.varmdo.se/download/18.7c778a7b13f7ba15dd519f0/1376041395434/Tidslinje.pdf |arkivdatum=2016-03-05 }}</ref> [[Mälardalens tegelbruk]] köptes av KF 1947 och insorterades tillsammans med det nystartade [[AB Centrifugalrör]] i AB Gustavsbergs fabriker. Rörtillverkningen finns (2016) kvar i det fristående bolaget Gustavsberg Rörsystem AB.<ref>{{webbref |url=https://www.gustavsberg-ror.se/sv/om-oss/historik.aspx |titel=Historik |utgivare=Gustavsberg rörsystem |hämtdatum=2018-07-10 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20180710163554/https://www.gustavsberg-ror.se/sv/om-oss/historik.aspx |arkivdatum=2018-07-10 }}</ref> 1950 arbetade 1&nbsp;500 personer på Gustavsbergs fabriker.<ref name="Lutteman1975">Gustavsberg 150 år, Helena Dahlbäck Lutteman (red), Nationalmuseum, 1975</ref> På 1940-talet började Gustavsberg tillverka kyldiskar för KF och andra företag. Man tillverkade en rad olika varianter och verksamhetsgrenen växte kraftigt fram till 1960-talet med den stora efterfrågan på kyldiskar till snabbköp och stormarknader. Tillverkningen skedde inledningsvis i Gamla verkstadshuset, från 1960 på Sanitetsfabriken och senare på Badkarsfabriken.<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 51</ref>

===Satsning på sanitetsporslin===
[[Fil:Badkarsfabriken, Gustafsberg Exteriör. ArkDes ARKM.1962-101-0313.jpg|miniatyr|Sanitetsporslinsfabriken under uppförande.]]
[[Fil:Gustavsbergs toaletter.jpg|thumb|Fyra olika toalettmodeller från Gustavsberg.]]
[[File:Gustavsberg 525.jpg|thumb|Carl-Arne Breger formgav Gustavsbergs mest säljande handfat, modell 525, som lanserades 1953.]]
1939 startade tillverkningen av sanitetsporslin i större omfattning då en ny fabrik uppfördes efter KF:s köp av bolaget. Sanitetsporslinsfabriken planerades av Kerabedarf i Berlin, samma bolag som levererat tunnelugnarna på 1930-talet. Olof Thunström stod för arkitekturen.<ref>Norling 2010, s. 40</ref> Tidigare hade Gustavsberg sporadiskt tillverkat sanitetsporslin men under 1930-talet gick bolaget i bräschen för högre kvalitet på sanitetsporslin. Den toalettmodell som ditintills erbjudits var en enkel, högspolande variant men nu skulle bolaget utveckla modernare toalettstolar. Gustavsberg inledde kampanjer för att avancera till Sveriges ledande VVS-tillverkare och för en hygienisk standardhöjning i Sverige, och man marknadsförde sig som en industri i folkhälsans tjänst när gamla toaletter av dålig kvalité skulle ersättas av nya moderna modeller. En stor annonskampanj var "Förlåt en indiskret fråga"<ref>Larsdotter 2014, s. 76f</ref> Olof Thunström författade även böcker kopplade till Gustavsbergs tillverkning: ''Toaletter och badrum'' (1942) och ''Bad i hemmet förr och nu'' (1946). ''Toaletter och badrum'' skrevs på uppdrag av Gustavsberg.<ref name="Brunnström2004"/>  Under andra världskriget minskade försäljning av sanitetsporslin som en följd av att byggandet stannade av<ref>Hald 1991, s. 89</ref>, men efter kriget kom en förnyad efterfrågan med nya stora bostadsprojekt.<ref>Norling 2010, s. 48f</ref> 1949 nåddes målet om att tillverka 100&nbsp;000 toalettstolar per år, och 1954 var sanitetstillverkningen den viktigaste delen av Gustavsberg både ekonomiskt och volymmässigt.<ref name="Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 92">Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 92</ref>  Under 1960-talets högkonjunktur tillverkades 200&nbsp;000 toalettstolar per år.<ref name="Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 96">Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 96</ref>

Den första produkten i den nya satsningen var tvättställsmodellen 502 som kom att tillverkas fram till 1950-talet. 1940 lanserades den första lågspolande toaletten, modell 306, som patenterades. Uppfinnare var Axel Nilsson. Carl-Arne Breger formgav Gustavsbergs mest säljande handfat, modell 525, som lanserades 1953. 525 blev en stor framgång genom att vara det första handfatet utan kant (svulst) som tidigare ansetts ett måste för stabiliteten. 1953 lanserades även toalettstolen 315 som var en vidareutveckling av modellen 306 med förbättrad spolteknik.<ref name="gustavsbergsinnovationer">[https://www.gustavsberg.com/fileadmin/uploads/Brochures/Swedish/History_Longversion_SE.pdf Gustavsbergs innovationer]</ref> 315 blev en långkörare och tillverkades fram till 1977.<ref>[https://www.gustavsberg.com/fileadmin/uploads/Brochures/Swedish/Reservdelsaffisch_2012.pdf Reservdelslista Gustavsberg]</ref> 315T var fortfarande under 1970-talet Sveriges mest sålda toalettstol.<ref>Arvidsson 2015, s. 209</ref>

Den tekniska chefen för sanitet var [[Eugen Altman]] som tidigare varit teknisk chef på porslinsfabriken [[Società Ceramica Italiana]] i Laveno i Italien men som jude tvingats fly fascistregimen.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1977/nr2/s1-s28_opt.pdf Gustavsbergaren, nr 2/1977] {{pdf}}</ref><ref name="Larsdotter2014" /> Altman värvades av Gustavsbergs vd Hjalmar Olson då Gustavsberg saknade kompetens inom sanitet. Altman hade bland annat meriter från [[Rosenthal (företag)|Rosenthal]] i Tyskland. När han tillträdde som chef 1939 var det för både hushålls- och sanitetsfabriken. Eugen Altman var fabrikschef 1939–1942 och teknisk direktör 1939–1950.<ref>Norling 2010, s. 82</ref> Det var också Altman som tog med sig de första italienska arbetarna till Gustavsberg, Cesare Rossi och Giuseppe Villa.<ref>Hald 1991, s. 86</ref><ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 95</ref> Efter kriget värvades ytterligare yrkesskickliga från fabriken i [[Laveno-Mombello]] och en italiensk koloni bildades i Gustavsberg.<ref>Hald 1991, s. 134</ref>

Altman fick en stor betydelse när tillverkningen rationaliserades och när nya fabriker byggdes.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1950/nr2/s1-s24.pdf Gustavsbergaren, nr 2/1950] {{Wayback|url=http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1950/nr2/s1-s24.pdf |date=20160811001644 }} {{pdf}}</ref> Altman planerade bland annat tillsammans med Olof Thunström den nya moderna hushållsporslinsfabriken, där alla arbetsmoment kunde samlas under ett tak.<ref name="stockholmslansmuseum.se" /><ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 102</ref> Den nya fabriken som byggdes under 1940-talets första hälft och stod färdig 1946 innebar att äldre fabriksbebyggelse revs.<ref name="varmdo_tidslinje" /><ref name="Gustavsbergs historia">{{Webbref |url=http://www.varmdo.se/download/18.7c778a7b13f7ba15dd519f0/1376041395434/Tidslinje.pdf |titel=Gustavsbergs historia |hämtdatum=2015-08-29 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160305061132/http://www.varmdo.se/download/18.7c778a7b13f7ba15dd519f0/1376041395434/Tidslinje.pdf |arkivdatum=2016-03-05 }}</ref>

Professorn i keramik [[Walter Steger]] blev verksam vid Gustavsbergs fabriker 1948 som forskare och forskningschef och löste flera problem i produktionen.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1969/nr3/s0a-s34_web.pdf Gustavsbergaren, nr 3/1969] {{pdf}}</ref><ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1970/nr7/s0a-s33_opt.pdf Walter Steger – en vän berättar]</ref>

===Badkarsfabriken===
[[Fil:Gustavsbergs porslinsfabrik 1948.jpg|thumb|Badkarstillverkning, 1948.]]
1946 började man uppföra en badkarsfabrik<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1946/nr5/s1-s20.pdf Gustavsbergaren, nr 5/1946] {{Wayback|url=http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1946/nr5/s1-s20.pdf |date=20160811040221 }} {{pdf}}</ref> och 1947 började tillverkningen av formpressade badkar i plåt som kom att dominera badkarsmarknaden i Sverige.<ref name="gustavsberg.com">[https://www.gustavsberg.com/se/om-oss-gustavsberg/om-gustavsberg/var-historia/ Gustavsbergs webbplats: Vår historia]</ref> Kompetensen för badkarstillverkningen hämtades från USA. Gustavsberg kontaktade Mullins (W.H. Mullins Company) i [[Salem, Ohio|Salem]] i [[Ohio]] som tillverkade pressade plåtdetaljer för den amerikanska bilindustrin.<ref>http://www.coachbuilt.com/bui/m/mullins/mullins.htm</ref> Mullins stod för pressningsverktyg, planeringen av fabriken (som ritades av Olle Thunström) och lånade ut anställda som kunde tillverkningen. 31 december 1947 tillverkades det första badkaret i Gustavsberg.<ref name="Hald 1991, s. 151ff">Hald 1991, s. 151ff</ref> Det första badkaret signerades med datumet av chefen för badkarsfabriken Waldemar Wahlgren.<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 110</ref> Den första modellen fick sina mått baserade på värnpliktigas längd. Den största kunden var [[HSB]].<ref name="Hald 1991, s. 151ff"/> I juni 1948 var badkarsfabriken helt färdigbyggd med press- och emaljverk.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1948/nr3/s1-s16.pdf Gustavsbergaren, nr 3/1948] {{pdf}}</ref> 1948–1954 tillverkades 250 000 badkar. Först kom plåten från USA men sedan blev [[Domnarvets järnverk]] leverantör.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1954/nr2/s1-s24_web.pdf Gustavsbergaren, nr 2/1954] {{Wayback|url=http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1954/nr2/s1-s24_web.pdf |date=20160811010707 }} {{pdf}}</ref> Senare köptes lättare plåt in från Frankrike.<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 112</ref>

Badkarstillverkningen automatiserades under 1960-talet vilket innebar högre produktion genom bland annat [[conveyorsystem]]. Tunga lyft i arbetsmomenten kunde tas bort. 1963 installerades en automatisk presslinje och 1969 ersattes den manuella sprutningen av robotar. Samtidigt byggdes fabriken ut för att bland annat tillverka pannor. Badkarstillverkningen nådde en topp i årsproduktion 1968 då 130 000 kar tillverkades.<ref>Hald 1991, s. 198ff</ref> Badkarsfabriken kom även att tillverka värmepannor och senare  reningsverk, duschkabiner och mulltoaletter.<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997</ref><ref>Norling 2010, s. 48</ref>

===Plastfabriken===
[[File:Sven-Eric Juhlin Muggar.jpg|thumb|Plastmuggar formgivna av Sven-Eric Juhlin 1972.]]
I slutet av andra världskriget påbörjades en satsning på plast då Gustavsberg insåg att många av produkterna inom hushållsporslin skulle komma att ersättas av plast. Man såg också en stor marknad för plast inom bygg- (VVS) och verkstadsindustrin. Tore Forsman blev den första chefen för plastfabriken och skickades till USA för att studera plasttillverkning.<ref>Hald 1991, s. 145</ref> Plasttillverkningen grundades 1945 som Gustavsbergs plastfabrik (PLF). De första produkterna var härdplastdetaljer till elindustrin.<ref name="varmdo_tidslinje"/><ref>Lindblad 2004, s. 124</ref> 1950 startade tillverkningen av hushållsprodukter i plast, och en av de första produkterna var måttsatsen som togs fram tillsammans med [[KF:s provkök]].<ref>Lindblad 2004, s. 125</ref>

[[Stig Lindberg]] formgav bland annat termosar, serveringsbrickor, serviser, kylskåpsburkar och en liten sparbössa i form av en hund för [[Handelsbanken]]. År 1953 anställdes [[Carl-Arne Breger]] av Lindberg. Breger hade en särskild känsla för det nya materialet och låg bakom mängder av vardagsföremål i plast som till exempel den fyrkantiga, lättburna hinken som det var lätt att hälla vatten ur. Hinken fick 1960 priset som "femtiotalets plastprodukt" och Breger fick epiteten "Mister Plast".<ref>{{webbref |url= http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/herr-plast-haller-an |titel=Herr Plast håller än |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160829070008/http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/herr-plast-haller-an/ |arkivdatum=29 augusti 2016 |datum=1 april 2009 |utgivare=Dagens nyheter}}</ref> Hans höga greppvänliga vattenkanna blev med tiden ett eftertraktat samlarföremål. En annan klassiker, som fortfarande kan köpas ny, är [[askkopp]]en [[Kulan (askkopp)|Kulan]] formgiven av [[Gunnar Larson]] på 1970-talet.

En förgrundsfigur inom Gustavsbergs plasttillverkning var [[Peter Pien]]. Peter Pien var den första helt renodlade plastformgivaren som anställdes på Gustavsberg.<ref name="Lutteman1975"/> Pien formgav plastprodukter och avancerade till chef för plastfabriken 1967.<ref name="Arvidsson 2015, s. 255">Arvidsson 2015, s. 255</ref> Pien fick när han började Gustavsberg ansvar för produktutvecklingen inom plast och utvecklade bland annat förvaringskärl i plast som blev stora försäljningsframgångar.<ref name="Hald1991"/> När Pien blev chef anställde han [[Sven-Eric Juhlin]] och [[Per-Olof Landgren]] som formgivare.<ref name="Arvidsson 2015, s. 255"/> Sven-Eric Juhlin, känd för sitt arbeta för [[Ergonomidesign]], bidrog under sin tid på Gustavsberg med en modern designmetodik när han började 1967. Detta innebar bland annat funktionsanalys.<ref>Hald 1991, s. 232</ref> Juhlin kom till exempel att utveckla Brödsågen som uppmärksammades över hela världen som hjälpmedel för rörelsehindrade. Den marknadsfördes av Gustavsberg som "skärhjälpen".<ref>Brunnström 1997, s. 319</ref> Brödsågen togs fram omkring 1970 och blev en försäljningssuccé och designklassiker.<ref name="Brunnström 1997, s. 40">Brunnström 1997, s. 40</ref><ref>{{webbref |url=http://www.nationalmuseum.se/sv/Utstallningar/Tidigare/Den-moderna-formen-19002000/1970-tal/ |titel=1970-talet Ett politiskt medvetande |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160819135302/http://www.nationalmuseum.se/sv/Utstallningar/Tidigare/Den-moderna-formen-19002000/1970-tal/ |arkivdatum=19 augusti 2016 |datum= |utgivare=Nationalmuseum}}</ref> Juhlin utvecklade även en griptång för rörelsehindrade (1969)<ref>Brunnström 1997, s. 317</ref> Juhlins dubbelväggsserie med mugg, bringare och skål tillverkades i SAN-plast och följdes upp av en mugg för barn och rörelsehindrade 1973.<ref name="Lutteman1975"/> Barnmuggen i plast återfinns i [[Museum of Modern Art]]s<ref>[https://www.moma.org/collection/works/3839 Barnmugg på MoM]</ref> samlingar. Gustavsberg och Juhlin skapar i samarbete med KF den svenska [[kundkorg|standardbutikskorgen]] i plast. Modellen blev stilbildade när den började tillverkas 1970 – de flesta kundkorgar i dagligvaruhandeln i Sverige är kopior av Juhlins original.<ref>Lindblad 2004, s. 147ff</ref>

Plastfabriken var som störst 1975 med 160 anställda. Utmärkande var den andelen finländare – hälften av arbetarna kom från det östra grannlandet. Andra stora grupper kom från Jugoslavien och Portugal, och ett 30-tal arbetare var svenskar. Plastfabriken flyttades av KF till Borås 1981.<ref>Hald 1991, s. 98</ref>

=== Gustavsbergs Studio ===
{{Dubbel bild|right|Stig Lindberg Studio.jpg|121|Stig Lindberg Studio, 1.jpg|120|<center>Stig Lindberg "Studio"</center>}} 
[[Wilhelm Kåge]] initierade [[konståret 1942|1942]] konstverkstaden ''Gustavsbergs Studio'', där han tillsammans med Stig Lindberg och [[Berndt Friberg (keramiker)|Berndt Friberg]] utvecklade förslag till nya serier och skapade framför allt konstgods. I experimentverkstaden tog medarbetarna fram förslag till nya serier. Framför allt var det en verkstad för konstgods. Här var det "högt i tak" och konstnärerna hade stor skaparfrihet. I Dagens Nyheter beskrev konstkritikern [[Eva von Zweigbergk]] studion som "en andlig cykelväg vid sidan av massproduktionens  autostrada". Wilhelm Kåge skapade en symbol med ett "G" och en hand, som målades under varje föremål från konstverkstaden och  visade att det var en unik pjäs i begränsad upplaga.<ref name="Larsdotter2014"/>

[[Ursula Printz]] kom under 1940-talet att göra fajansfiguriner som vann [[Svenska Slöjdföreningens pris]].<ref>{{webbref |url=http://www.form1900.se/docs/article.asp?ref=25 |titel=Den gula studiohanden: en doldis på Gustavsberg |arkivurl=https://archive.is/20160311203549/http://www.form1900.se/docs/article.asp?ref=25 |arkivdatum=11 mars 2016 |utgivare=form1900.se |hämtdatum=1 mars 2016 }}</ref> [[Tyra Lundgren]] erbjöds 1940 anställning som självständig konstnär med egen ateljé vid Gustavsbergs. Där kom hon att vara verksam fram till 1950. [[Mari Simmulson]] verkade vid Gustavsberg innan hon 1949 gick över till [[Upsala Ekeby]].<ref>{{webbref |url=https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/22726-mari-simmulson |titel=Mari Simmulson (1911-2000) |utgivare=Bukowskis |hämtdatum=2016-03-01 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160815115939/https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/22726-mari-simmulson# |arkivdatum=2016-08-15 }}</ref> Flera nya talanger kom fram hos Gustavsberg under 1950-talet. Under en period hade Gustavsberg en verkstadsskola där bland andra [[Krister Karlmark]] och [[Bengt Berglund (keramiker)|Bengt Berglund]] kom fram som talangfulla unga konstnärer. Skolan gav unga möjligheten att prova på arbetet på Gustavsberg men kostade mycket och lades ned.<ref>Larsdotter 2014, s. 136f</ref>

===Emaljkonsten===
Emaljverkstaden där emaljkonstverk skapades öppnade 1949 som en följd av tillverkningen av badkar. Stig Lindberg menar att det var hans intresse av emaljtekniken och dess möjligheter inom konsten som startade utvecklingen. Hjalmar Olson menar att det var fabriksledningen som tog initiativet efter att ha sett emaljkonst i USA i samband med besöken där för att starta badkarstillverkningen.<ref name="Hald1991"/> Chefen för badkarstillverkningen Waldemar Wahlgren återgav reaktionen: "När jag frågade Stig Lindberg om han ville komma över till fabriken och måla på plåt fick jag en blick som om jag bett honom måla staket". Lindberg kom sedan att intressera sig för möjligheterna med emaljen.<ref>[http://www.form1900.se/docs/article.asp?ref=60 Bengt Berglunds glänsande emaljer: 'Gulros', 'Vitkrage' och 'Tistelblomma'.] {{Wayback|url=http://www.form1900.se/docs/article.asp?ref=60 |date=20100820114412 }}</ref> Emaljkonsten firade stora framgångar under 1950-talet och verkstaden var verksam fram till 1993. Lindberg blev bland annat inbjuden av [[Giò Ponti]] att medverka i Milano-triennalen 1951. Det arrangerades även turnéer med denna nya typ av industrikonst.<ref>Gustavsbergs porslinsmuseum</ref>

Bland de konstnärerna som var verksamma med emaljkonst på badkarsfabriken hör [[Stig Lindberg]], [[Eje Öberg]], [[Karl Axel Pehrson]], [[Endre Nemes]], [[Egon Möller-Nielsen]], [[Bengt Berglund (keramiker)|Bengt Berglund]], [[Margareta Carlstedt]], [[Gunnar Larson]], [[Carl Fredrik Reuterswärd]], [[Kjartan Slettemark]] och [[Berta Hansson]]. Carlstedt gjorde 1964 ''Ebb och Flod'', en 145 meter lång emaljmålning på [[Mälarhöjden (tunnelbanestation)|Mälarhöjdens tunnelbanestation]] i södra Stockholm vilket förmodas vara Sveriges största emaljverk. Det var också i Gustavsberg som de första [[Guldbaggen|Guldbaggarna]] tillverkades 1964.<ref>[http://www.mynewsdesk.com/se/gustavsbergs-porslinsmuseum/pressreleases/emalj-paa-g-emaljkonst-paa-gustavsbergs-badkarsfabrik-1949-1993-724985 Emalj på G – emaljkonst på Gustavsbergs badkarsfabrik 1949-1993]</ref> Bengt Berglund kom att arbeta mycket med emaljkonsten under sina år på Gustavsberg fram till 1982.<ref>{{webbref |url=http://studiogods.se/bengt%20berglund-2.html |titel=Bengt Berglund 1936- |utgivare=studiogods.se }}</ref><ref>{{webbref |url=https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/21187-bengt-berglund |titel=Bengt Berglund (Född 1936) |utgivare=Bukowskis |hämtdatum=2016-08-06 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160816185241/https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/21187-bengt-berglund# |arkivdatum=2016-08-16 }}</ref> Berglund skapade bland annat emaljporten på PUB-varuhuset och väggar på Konsumbutiker.<ref>[http://www.mynewsdesk.com/se/gustavsbergs-porslinsmuseum/pressreleases/bengt-berglund-en-nyfiken-rackare-1056507 Gustavsbergs porslinsmuseum: Bengt Berglund - en nyfiken rackare]</ref> Stig Lindberg skapade en okonventionell utegrill i emaljerad plåt.

===Offentlig utsmyckning===
[[File:Västertorps centrum Klocka 2015.jpg|thumb|Zodiakklockan av Endre Nemes.]]
Från cirka 1950 engagerade sig Gustavsberg i skapandet av offentlig konst från cirka 1950. Gustavsbergs konstnärer utförde många offentliga utsmyckningar runt om i Sverige: skolor, kyrkor, Folkets hus och sjukhus.<ref name="Hald 1991, s. 264">Hald 1991, s. 264</ref> Bolaget tillverkade bland annat keramiska plattor för offentlig konst och arkitektonisk utsmyckning.<ref>Larsdotter, s. 192</ref> [[Anders Bruno Liljefors]]  introducerade tekniken med sandgjuten keramik 1955.<ref name="bukowskis.com">{{webbref |url=https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/20765-anders-bruno-liljefors |titel=Anders Bruno Liljefors (1923-1970) |utgivare=Bukowskis |hämtdatum=2016-08-05 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160816181445/https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/20765-anders-bruno-liljefors# |arkivdatum=2016-08-16 }}</ref> Liljefors, verksam på Gustavsberg 1947-53 och 1955-57, gjorde flera offentliga utsmyckningar.<ref name="bukowskis.com"/><ref>Keramikens revolutionär: Anders Bruno Liljefors, Gösta Arvidsson, 2011</ref> Badkarsfabriken blev plats för emaljmåleri där kända konstnärer skapade verk. Tidiga offentlig utsmyckning från Gustavsberg är Zodiakklockan i [[Västertorp]] av [[Endre Nemes]] från 1950 och Stig Lindbergs takklocka på [[Solliden, Skansen|Solliden]] ([[Skansen]]) från 1952.<ref>Hald 1991, s. 259ff</ref>

Det var Karin Björquist som kom att vidga keramiken inom Gustavsberg mot arkitekturen. Plattor levererades till husfasader, bland annat till NK-varuhuset i Farsta dit Farstaplattan levererades.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1961/nr1/s1-s32_web.pdf Gustavsbergaren, nr 1/1961] {{Wayback|url=http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1961/nr1/s1-s32_web.pdf |date=20180710164543 }} {{pdf}}</ref> En stor kund under 1960-talet var ägaren KF när [[Domus]]varuhus byggdes över hela landet.<ref name="Hald 1991, s. 264"/> Sandgjutna stengodsplattor tillverkades i Karin Björquists ateljé. Den första leveransen var till Domus i [[Östersund]].<ref name="Hald 1991, s. 264"/> och de levererades även till bland annat Hotel Continental i Stockholm (1962) och SKF:s huvudkontor (1966).<ref>[http://www.form1900.se/docs/article.asp?ref=65 Form 1900: Karin Björquist - bruksvarans prästinna] {{Wayback|url=http://www.form1900.se/docs/article.asp?ref=65 |date=20100818050607 }}</ref>

Karin Björquist utförde keramiska arbeten till offentlig miljö som i [[tunnelbanestation]]en [[Mariatorget (tunnelbanestation)|Mariatorget]] i Stockholm och i [[arkitekt]] [[Peter Celsing]]s nya [[Sveriges riksbank|Riksbankshus]] från 1976 vid [[Brunkebergstorg]]. Hon arbetade återkommande med KF:s arkitektkontor, bland annat med arkitekten [[Kjell Abramson]].<ref name="Hald 1991, s. 264"/> Björquist skapade även kakelugnar, bland annat för [[Sveriges ambassad i Moskva]].<ref>Lutteman 1975, s. 56</ref> Även Stig Lindberg skapade offentlig konst, bland annat väggutsmyckningar med ett exempel i ''Mitt i cirkus'' till matsalen på Ekedalsskolan i Gustavsberg<ref>{{Webbref|titel="Trygga vuxna — viktigare än pärlspont" - NVP.se - Nacka Värmdö Posten på nätet|url=https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2020/08/trygga-vuxna--viktigare--an-parlspont|verk=www.nvp.se|hämtdatum=2021-06-08|språk=sv|förnamn=NACKA VÄRMDÖ|efternamn=POSTEN|arkivurl=https://web.archive.org/web/20210608101517/https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2020/08/trygga-vuxna--viktigare--an-parlspont|arkivdatum=2021-06-08}}</ref> och reliefen Folkvisan på [[Umeå stadsbibliotek]]. Han skapade även skulpturer.<ref>Larsdotter, s. 192ff</ref> I Lindbergs hemstad Umeå finns skulpturgruppen Fontän av Lindberg på Renmarkstorget.

=== Stig Lindberg och andra viktiga formgivare ===
[[Fil:Lindberg Larson.jpg|miniatyr|[[Stig Lindberg]] och [[Lisa Larson]] 1967.]]
Gustavsbergs kanske mest namnkunnige formgivare var [[Stig Lindberg]] och utan honom hade fabriken troligen inte överlevt den ekonomiska krisen på 1940-talet. År 1948 efterträdde han [[Wilhelm Kåge]] som konstnärlig ledare och hade sedan denna funktion 1948–1957 samt 1971–1980. 1957-1972 var Lindberg verksam på Konstfack och hans roll som Gustavsbergs konstnärlige ledare togs då av [[Arthur Hald]] som sedan blev informationschef. En av Stig Lindbergs närmaste medarbetare var [[Haico Nitszche]] som var assistent till Lindberg 1967–1968 och sedan ledare för Gustavsberg Studio 1971–1974. Nitszche stod även för formgivning och unikatproduktion.<ref>Söholm - Bornholmsk keramik", Ann Vibeke Knudsen, Bornholms museum, 1992</ref>

Bland Stig Lindbergs mest kända fajanser finns konstgodsserier som ''[[Domino, konstgods|Domino]]'', ''Figurin'' och ''Karneval'' och porslinsserier som ''[[Berså (porslin)|Berså]]'', ''[[Spisa Ribb]]'', ''[[Terma (servis)|Terma]]'', ''[[Adam (servis)|Adam]]'', ''Coq'', ''Birka'' och många fler. Stig Lindbergs huvudsakliga inriktning var vardagsporslin till [[folkhemmet]].<ref>Tusenkonstnären Stig Lindberg, Gisela Eronn, kapitel "Serviser för folkhemmet", {{ISBN|91-518-4100-2}}</ref> För Stig Lindberg och Hjalmar Olson var [[Olivetti]] var en stor förebild när det gällde designfilosofi, med målet om att god design skulle genomsyra hela verksamheten.<ref name="Hald1991"/> Det var Lindberg som värvade keramikern [[Lisa Larson]] till fabriken. Lisa Larson kom att få stora framgångar med sina djur- och människofigurer i lergods, bland annat Tomtebarnen och en sparbössa i form av [[Gunnar Sträng]].<ref>{{webbref |url=http://www.signaturer.se/Sverige/lisalarsson.htm |titel=Lisa Larsson - Keramikstudion AB 1931- |utgivare= signaturer.se }}</ref> När hon började som assistent hos Lindberg fick hon bland annat märka de bästa produkterna "museum". De samlades i ett skåp och lade så småningom grunden för Gustavsbergs porslinsmuseum.<ref>{{webbref |url=https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2015/09/Formgivare-gor-uppror-mot-flyttplan/ |titel=Formgivare i uppror mot flytt |datum=28 september 2015 |utgivare=Nacka Värmdö Posten |hämtdatum=10 juli 2018 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20180710194524/https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2015/09/Formgivare-gor-uppror-mot-flyttplan/ |arkivdatum=10 juli 2018 }}</ref>

[[Karin Björquist]] verkade i över 40 år på Gustavsbergs porslinsfabrik.<ref name="Arvidsson2015"/> Björquist började på Gustavsberg 1950 som formgivare och konstnär och var konstnärlig ledare 1981–1986. Hon räknas vid sidan av Wilhelm Kåge och Stig Lindberg som en av 1900-talets mest betydande svenska formgivare och keramiker, och det är främst genom de många serviserna hon har nått den stora publiken. Björquist förde in egna erfarenheter från hemarbete i formandet av nya produkter, vilket var något nytt.<ref>Brunnström 1997, s. 176</ref> Hon formgav cirka 20 serviser som Svart Ruter (1953), Vardag (1953), Kobolt (1958), Röd kant (1968), Stockholm (1986) och 1900-talets svenska festservis [[Nobelservisen]] i benporslin som togs fram år 1991 till Nobelstiftelsens 90-årsfirande.<ref name="Arvidsson2015"/> [[Bengt Berglund (keramiker)|Bengt Berglund]] var verksam som keramisk konstnär och formgivare på Gustavsbergs porslinfabrik 1960-82. Under 15 år med stengods på Gustavsberg skapade Bengt Berglund en sällsam keramisk värld, färgad av marina former men också av hans lekfulla humor och samhällskritik. [[Margareta Hennix]] började 1967 som dekorritare och formgav pottan Heja Sverige 1967 och porslinsserierna Tussilago, Änglafia och Aramis och plastkrukorna Felicia i rött, orange och gult. [[Alf Olsson]] gjorde under 1970- och 80-talen en serie emaljmålningar i emaljverkstaden på Gustavsberg.

===Utställningar===
Gustavsberg och konstnärerna deltog i en rad utställningar i Sverige och utomlands. Utställningarna hade en viktig roll för Gustavsberg genom marknadsföringen de gav. För de enskilda konstnärerna var utställningarna milstolpar i det kreativa arbetet och innebar kraftsamlingar.<ref name="Hald 1991, s. 236f">Hald 1991, s. 236f</ref> Återkommande engagemang var utställningar inom kooperationen med utställningar på Domus och [[PUB|PUB-varuhuset]]. Det hölls även utställningar på [[NK]].<ref>Hald 1991, s. 248</ref> Dessutom hade Gustavsberg en egen butik med utställningar på [[Birger Jarlsgatan]] i Stockholm.<ref name="Hald 1991, s. 236f"/> I samband med den tionde internationella keramiska kongressen 1966 arrangerade Gustavsberg den största keramikutställningen någonsin i Sverige på [[Liljevalchs konsthall]], "Keramik".<ref>Hald 1991, s. 249</ref> 1972 öppnades [[Keramiskt Centrum]] i gamla fabrikslokaler i Gustavsberg.<ref>Hald 1991, s. 250</ref>

===Boom för sanitetsgodset===
[[File:Gustavsberg Tekniskt Center.jpg|thumb|1970 samlades utvecklingsarbetet i Tekniskt Center.]]
Från 1954 var sanitetsgodstillverkningen den helt dominerande delen av bolaget.<ref name="Arvidsson2007"/> Tillverkningen samlades i Sanitetsgodsavdelningen som även gick under namnet TPF och till vardags "sanitet". Material för tillverkningen av toaletter och handfat var leror, fältspat och kvarts. Arbetet skedde länge för hand där bland annat glaseringen skedde genom att för hand sänka ner tunga toalettstolar och tvättställ i glasyren.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1954/nr1/s1-s24_web.pdf Gustavsbergaren, nr 1/1954] {{Wayback|url=http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1954/nr1/s1-s24_web.pdf |date=20160811015747 }} {{pdf}}</ref>

1960-talet blev en gynnsam period för Gustavsberg med stor efterfrågan på badkar, toalettsitsar och handfat när Sverige genomlevde en byggboom under [[miljonprogrammet]] [[1965]]–[[1975]].<ref name="stockholmslansmuseum.se">[https://stockholmslansmuseum.se/besoksmal/gustavsbergs-porslinsfabrik/ Stockholms läns museum: Besöksmål: Gustavsbergs porslinsfabrik]</ref> Sanitetsfabriken kom med flera framgångsrika innovationer och modeller under 1960-talet och byggdes ut 1965.<ref name="Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 92"/>  [[Artur Teglund]] var under många år teknisk direktör. [[Bertil Dahllöf]] arbetade under Teglund från 1947 och efterträdde honom som teknisk chef 1966.<ref name="Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 96"/><ref name="Gustavsbergaren, nr 2/1969">[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1969/nr2/s0a-s30_web.pdf Gustavsbergaren, nr 2/1969] {{pdf}}</ref>

En milstolpe är den löstagbara toalettsitsen i propénplast. Den underlättar rengöringen av toaletten och Bertil Dahllöf belönades med ''Plastpriset'' för sin formgivning 1961.<ref name="gustavsbergsinnovationer" /><ref>Hald 1991, s. 224</ref> Gustavsberg utvecklade också en tyst toalettstol (modell 315 T) och en som drog betydligt mindre vatten vid spolning.<ref name="Arvidsson2007" /> Dahllöf hade ett hemmalaboratorium och skapade ett laboratorium för ljudmätning i sanitetsporslinsfabriken.<ref name="Hald 1991, s. 230">Hald 1991, s. 230</ref>  Gustavsberg utvecklade även en vägghängd toalettmodell. Den kunde inte användas i vanliga hem då väggarna inte klarade belastningen men byggdes in på flera sjukhus.<ref name="Hald 1991, s. 230"/> [[Jan Landqvist]] blev den första heltidsanställda industridesignern på Gustavsberg när han anställdes 1967.<ref name="Hald1991" /> I en ny mjuk och modern design formgav Landqvist bland annat toalettstolar, urinaler (modell 255<ref>{{webbref |url=https://www.fokus.se/2011/02/glaserat/ |titel=Glaserat |datum=11 februari 2011 |utgivare=fokus.se}}</ref>), drickfontäner (modell 1011) och tvättställ.<ref>[http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=16960 Nationalmuseum: Jan Landqvist]</ref> Landqvist utvecklade även greppvänliga plastrattar för blandare 1970.<ref name="Brunnström 1997, s. 40"/>

===Gustavsbergskoncernen===
1969 blev [[Bo Broms]] ny chef för AB Gustavsbergs fabriker.<ref name="Gustavsbergaren, nr 2/1969"/> Folke Öhlin var utsedd som efterträdare till Hjalmar Olson men omkom i en trafikolycka. Öhlin hade från 1956 varit chef för plasttillverkningen dit han rekryterats från [[Svenska Metallverken]] och avancerat till vice VD 1967.<ref>Hald 1991, s. 280</ref><ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1968/nr4/s0a-s34_web.pdf Gustavsbergaren, nr 4/1968] {{Wayback|url=http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1968/nr4/s0a-s34_web.pdf |date=20160826055846 }} {{pdf}}</ref> 1969 bestod Gustavsberg av Hushållsporslinsfabriken (HPF), Sanitetsporslinsfabriken (SPF), Badkarsfabriken (BKF) och Plastfabriken (Plast). Totalt hade bolaget 2058 anställda, varav 1547 kollektivanställda och 511 tjänstemän.

Under KF:s ägartid utvidgades  Gustavsberg till en koncern. Man ägde [[AB Centrifugalrör]] i [[Oxelösund]].  [[Skogsfors bruk]] i [[Reftele]] (sedermera [[ESBE]]<ref>{{Webbref|url=http://www.esbe.eu/se/sv-se/om-esbe/historik |titel=Om ESBE |hämtdatum=2016-07-31 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160720184146/http://www.esbe.eu/se/sv-se/om-esbe/historik |arkivdatum=2016-07-20 }}</ref>) som tillverkade värmepannor och varmvattenberedare ingick i Gustavsberg från 1952 efter att från 1939 ägts av Kooperativa förbundet.<ref name=G5-1972>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1972/nr5/s0a-s33_opt.pdf Gustavsbergaren, nr 5/1972] {{pdf}}</ref>.  N. Lundbergs Fabriks AB köptes av KF 1961 och fick sedan ingå i Gustavsberg <ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1969/nr4/s0a-s34_web.pdf Gustavsbergaren, nr 4/1969] {{pdf}}</ref> och tillverkade PVC-produkter, särskilt plaströr genom  i [[Gånghester]] och från 1969 i [[Fristad]] [[PVC]]-produkter (sedermera [[Uponor]]).<ref>{{Webbref|url=http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1967/nr4/s0a-s26_web.pdf|titel=Gustavsbergaren hösten 1967: Verksamhetsberättelse|hämtdatum=2016-11-30|format={{pdf}}|arkivurl=https://web.archive.org/web/20160811012920/http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1967/nr4/s0a-s26_web.pdf|arkivdatum=2016-08-11}}</ref>  1972 följde köpet av [[Tarkett]]s plaströrsfabrik i [[Ronneby kommun|Ronneby]].<ref>{{webbref |url=http://www.medmera.kf.se/Toppmeny-startsida-/KFBibliotek/Kooperativ-kronika-startsida/Sok/KF-Kronika---Visa-artikel/?articleid=174 |titel=Förvärv av AB Tarketts plaströrsfabrik |arkivurl=https://archive.is/20160731213005/http://www.medmera.kf.se/Toppmeny-startsida-/KFBibliotek/Kooperativ-kronika-startsida/Sok/KF-Kronika---Visa-artikel/?articleid=174 |arkivdatum=31 juli 2016 |utgivare=Kooperativa Förbundet}}</ref>  [[Mölntorp]]fabriken köptes 1969 från [[PLM]]. Där tillverkades  kyldiskar som såldes av kooperativa [[Hugin (företag)|Hugin]]<ref>Hald 1991, s. 202</ref> och rostfria diskbänkar, som mest 350 000 diskbänkar under ett år.<ref name="saby-hembygdsforening">{{webbref |url=https://www.hembygd.se/saby-hembygdsforening/files/2013/01/INTRA_2002.pdf |titel=Intra Mölntorp AB; Från spik och smedja till designade diskbänkar och robotar |utgivare=Säby Hembygdsförening |verk=hembygd.se |hämtdatum=2016-11-30 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20150613061934/http://www.hembygd.se/saby-hembygdsforening/files/2013/01/INTRA_2002.pdf |arkivdatum=2015-06-13 }}</ref>

I Gustavsberg arbetade 550 utländska arbetare från 20 olika nationer.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1969/nr1/s0a-s30_web.pdf Gustavsbergaren, nr 6/1969] {{pdf}}</ref> Gustavsberg hade under 1960-talet en betydande andel finska arbetare och det fanns en finsk spalt i tidningen Gustavsbergaren.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1967/nr4/s0a-s26_web.pdf Gustavsbergaren hösten 1967] {{Wayback|url=http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1967/nr4/s0a-s26_web.pdf |date=20160811012920 }} {{pdf}}</ref> Bolaget inrättade även en egen invandrarbyrå för att assistera den utländska personalen.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1972/nr6/s0a-s34_opt.pdf Gustavsbergaren, nr 6/1972] {{pdf}}</ref> Gustavsberg tog ofta emot besök, exempelvis under 1968 besökte 17 000 personer fabriken i Gustavsberg. Utländska besök arrangerades genom bland andra [[SIDA (tidigare myndighet)|Sida]], [[Kooperativa Förbundet]] och [[Svenska institutet]].<ref name="Gustavsbergaren, nr 2/1969"/> Bland kända personer som besökte fabriken hörde [[Indira Gandhi]] som tillsammans med [[Olof Palme]] besökte Gustavsberg 1972.<ref name ="G5-1972" /> Andra kända besökare genom åren var [[Le Corbusier]], [[Clement Attlee]] och [[Lady Bird Johnson]].<ref>Hald 1991, s. 272</ref>

1970 samlades utvecklingsarbetet för samtliga verksamhetsdelar i Tekniskt Center (TEC) vid Farstaviken.<ref name="Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 36f">Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 36f</ref> Under 1970-talet startade tillverkning av tvättställ i emaljerad plåt i kulörta färger, bland annat modellen 5080. 1972 lanserade Gustavsberg den första termostatblandaren för tvättställ, något som blev en stor framgång. 1974 antogs företagsnamnet AB Gustavsberg.<ref name="gustavsbergsinnovationer"/> 2200 personer var anställda i Gustavsberg och 1100 på koncernens övriga fabriker år 1975.<ref name="Lutteman1975"/> 1977 inleddes satsningar på duschkabiner och den första standardserien inom sanitet presenterades. 1981 följde den första exklusiva badrumsserien.<ref name="gustavsbergsinnovationer"/>

1975 firade Gustavsbergs porslinsfabrik 150 år.<ref name="Norling2010"/> Från början skulle jubileumsåret ha firats 1977 då det var 150 år sedan tillverkningen startade, men då Gustavsberg insåg att Rörstrand skulle fira 250 år 1976 agerade man för att kunna fira före konkurrenten. Artur Hald forskade fram att tillståndet från Kommerskollegium tilldelades 1825 och det har blivit det som räknas som starten för verksamheten.<ref>Arvidsson 2015, s. 232</ref> Jubileet firades officiellt 7 oktober 1975 genom öppnandet av en utställning om Gustavsberg på [[Nationalmuseum, Stockholm|Nationalmuseum]] med deltagande av kung [[Carl XVI Gustaf]].<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1975/nr5/s1-s32_opt.pdf Gustavsbergaren, nr 5/1975] {{pdf}}</ref> Utställningen visades sedan 1975-76. En utställning om Gustavsberg visades också på [[Röhsska]] i Göteborg och [[Kulturen]] i [[Lund]].<ref name="Arvidsson2007" /> För firandet togs även jubileumsservisen Kungliga slott fram och en utställning, "Porträtt av industrikonstnär – Wilhelm Kåge" visades på Keramiskt centrum. Gustavsberg spelade också in en film med [[Allan Edwall]] som besökte fabriken.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1975/nr1/s1-s32_opt.pdf Gustavsbergaren, nr 1/1975] {{pdf}}</ref> En jubileumsfest gick av stapeln 14 juni 1975.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1975/nr4/s1-s28_opt.pdf Gustavsbergaren, nr 4/1975] {{pdf}}</ref>

===Sämre tider===
[[File:Gustavsbergs porslinsfabrik butik 2015.jpg|thumb|Gustavsbergs Porslinsfabrik 2015, tillverkning av benporslin på ovanvåningen och en butik för porslin i andrasortering i bottenvåningen.]]
Hushållsporslinet hade överlevt 1960-talets ökade import av billigt porslin genom det ekonomiska stödet från vinstmaskinerna badkar och sanitetsporslin.<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 24</ref> Miljonprogrammets avslut 1975 och påföljande kraftiga minskningar av byggande i Sverige drabbade Gustavsberg hårt. Lågkonjunkturen i världsekonomin drabbade Gustavsberg på exportmarknaderna som minskade samtidigt som konkurrensen ökade. 1976 beskrevs som ett kritiskt år för Gustavsberg och ett behov av att minska kostnader inom bolaget.<ref>[http://gustavsbergaren.se/Gustavsbergaren/1976/nr2/s1-s32_opt.pdf Gustavsbergaren, nr 2/1976] {{pdf}}</ref> 1970-talets senare del innebar en påfrestande lågkonjunktur för den svenska porslinsindustrin samtidigt som importen av porslin ökade från 40 till 75 procent.

Gustavsberg tappade volymer, hade ökade personalkostnader och drabbades av händelser som gasolproblem och problem med rågods. Gustavsberg var en av de så kallade icke-integrerade industrierna inom KF:s industriverksamhet, ett företag som levererade 90 procent utanför KF. Förlusterna inom KF:s industrier krävde åtgärder och KF Industri bildades. Gustavsberg hade problem med förluster för hushållsporslin och plasttillverkning men även sanitetsporslinet hade problem liksom rörtillverkningen i Oxelösund under 1970-talet.<ref>Norling 2010, s. 67f</ref> 1988 sålde Gustavsberg en del av sina aktier i Mölntorpfabriken till [[Intra AS]] och 1991 tog Intra över hela fabriken.<ref>{{Webbref|url=https://www.hembygd.se/saby-hembygdsforening/files/2013/01/INTRA_2002.pdf|titel=Intra Mölntorp AB|hämtdatum=2016-11-30|arkivurl=https://web.archive.org/web/20150613061934/http://www.hembygd.se/saby-hembygdsforening/files/2013/01/INTRA_2002.pdf|arkivdatum=2015-06-13}}</ref> 1982 såldes PVC-tillverkningen ([[Lybonyl]], tidigare N. Lundbergs Fabriks AB) i Fristad till [[Uponor]].<ref name="Arvidsson 2015, s. 241">Arvidsson 2015, s. 241</ref> Samtidigt fick tillverkningen av hushållsplast problem under 1970-talet med höjda råvarupriser och minskad efterfrågan.<ref name="Lindblad2004">Lindblad 2004</ref> Gustavsberg vikande konjunktur under 1970-talet ledde till att Tekniskt center redan i början av 1980-talet började utrymmas. Plasttillverkningen flyttades till Borås 1981 och 1987 lämnades porslinstillverkningen huset och istället flyttade bland annat Värmdö kommun in i lokalerna under det nya namnet Glashuset.<ref name="Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 36f"/>

Gustavsberg drogs med miljonförluster 1980–1981.<ref name="Arvidsson 2015, s. 241"/> 1982 försvann 1000 arbetsplatser vid Gustavsberg och samma år blev [[Sture Erixon]] ny chef. I början av 1980-talet lämnade formgivarna Stig Lindberg och Lisa Larson verksamheten och Berndt Friberg avled. Gustavsbergs porslinstillverkning hade under många år gått dåligt ekonomiskt och verksamheten bars upp av den ekonomiskt starka sanitetstillverkningen.<ref name="kulturarvstockholm.se"/> 1984 genomfördes en satsning med investeringar i hushållsporslinsfabriken på 43 miljoner kronor på bland annat nya brännugnar.<ref>KF:s verksamhetsberättelse 1984</ref> Samtidigt minskades personalstyrkan men snart kom beslutet att minska ytterligare och personalstyrkan vid Hushållsporslinsfabriken gick från 360 till 160 personer. Gustavsberg beslöt också att början importera andra tillverkares porslin för vidareförsäljning. Tillverkningen av hushållsporslin minskade kraftigt under 1980-talet.<ref name="Arvidsson2007"/>

===Uppdelning och försäljning av AB Gustavsberg===
1987 delades AB Gustavsberg upp i tre bolag: Gustavsbergs VVS AB, Gustavsbergs Porslin AB och Gustavsbergs Fastigheter AB.<ref name="Norling2010"/> Plasttillverkningen i Borås flyttades över i bolaget Idealplast som hamnade under Gislaved AB.<ref>KF:s verksamhetsberättelse 1987</ref> 1987 köpte AB Gustavsberg [[AB Vårgårda armaturer]].<ref name="gustavsberg.com"/><ref name="gustavsbergsporslinsfabrik.se">{{webbref |url=http://www.gustavsbergsporslinsfabrik.se/historik/ |titel=Historik |arkivurl=https://archive.is/20160311203558/http://www.gustavsbergsporslinsfabrik.se/historik/ |arkivdatum=11 mars 2016 |utgivare=Gustavsbergs porslinfabrik |hämtdatum=27 februari 2016 }}</ref> 1988 ombildades VVS-delen till Gustavsbergs Industri AB.<ref>Norling 2010, s. 70f</ref> Badkarstillverkningen gick allt sämre och endast en modell tillverkades innan produktionens lades ned 1992.<ref name="Norling2010"/> Badkarsmarknaden i Finland försvann i stort sett när kravet på badkarsinstallation slopades vilket indirekt innebar slutet för badkarstillverkningen i Gustavsberg.<ref>Norling 2010, s. 72</ref> 60 personer varslades i badkarsfabriken som var förlustbringande sedan flera år när produktionen lades ned och flyttades. AB Gustavsberg satsade på internationalisering av badkarstillverkningen genom att köpa badkarstillverkningen hos [[Koralle]], [[Buderus]] och [[Leda (företag)|Leda]] och bildade ett samarbete med badkarstillverkaren [[Bette]] i Hannover i Tyskland.<ref name="kulturarvstockholm.se"/><ref>[http://gustavsbergaren.se/VT/1992/nr4/s1-s20_opt.pdf Värmdö tidning, nr 4/1992] {{Wayback|url=http://gustavsbergaren.se/VT/1992/nr4/s1-s20_opt.pdf |date=20180710164650 }} {{pdf}}</ref>

===Villeroy & Boch===
Gustavsbergs VVS AB såldes år 1994 till holländska [[Koninklijke Sphinx]]<ref name="gustavsberg.com"/>, som år 1999 i sin tur köptes upp av [[Sanitec]] där [[Porsgrunn]], [[IDO]] och [[Ifö]] redan ingick. [[EU-kommissionen]] underkände köpet då det skulle ge bolaget en dominans på marknaderna i Norden och Benelux. Detta ledde till att AB Gustavsberg såldes och nya ägare blev Villeroy & Boch.<ref>Norling 2010, s. 76</ref> Villeroy & Boch köpte även [[Svenska Badkar]] i Norremark utanför [[Växjö]] 2001. Ett problem för Gustavsberg var de höga produktionskostnaderna – de högsta inom Villeroy & Boch-koncernen. Trots stora investeringar i fabriken minskade inte kostnaderna och Villeroy & Boch beslutade 2003 att flytta delar av produktionen till Rumänien. Det beslutades om nedläggning 2004 men detta ändrades sedan en ny plan lagts fram som bland annat innebar att utvecklingsavdelningen lades ned.<ref>Norling 2010, s. 76ff</ref>

Villeroy & Boch fick stora ekonomiska problem som en följd av finanskrisen och lade ner tillverkningen i Norremark 2010, och i Gustavsberg friställdes 80 personer och produktionen halverades.<ref>[http://www.smp.se/vaxjo/badkarsproduktion-i-norremark-flyttas-till-holland-och-belgien/ Smålandsposten: Badkarsproduktion i Norremark flyttas till Holland och Belgien]</ref>  2014 lade man ned produktionen av sanitetsporslin (toalettstolar och handfat) i Gustavsberg. En ny anläggning uppfördes i [[Ekobacken]] i Gustavsberg men där sker enbart vattenskärning samt montering och logistik – ingen keramisk tillverkning. Tillverkningen av produkterna är numera förlagd utomlands, till [[Rumänien]], [[Ungern]] och [[Thailand]].<ref>{{webbref |url=https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2014/04/Oviss-framtid-pa-Villeroy--Boch/ |titel=Fabriken lägger ner tillverkning – 35 får gå |datum=14 april 2014 |utgivare=Nacka Värmdö Posten |hämtdatum=10 juli 2018 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20180613183919/https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2014/04/Oviss-framtid-pa-Villeroy--Boch/ |arkivdatum=13 juni 2018 }}</ref>

===Gustavsbergs Porslin===
Gustavsbergs Porslin AB såldes till [[Wärtsilä]] 1987 och ingick därmed i samma koncern som [[Rörstrands Porslinsfabrik]] och [[Arabia]].<ref name="Gustavsbergs historia"/> KF ägde 9,5 procent i det nya bolaget. Detta följde efter att [[Statens industriverk]] förespråkat en sammanslagning mellan Gustavsberg och Rörstrand.<ref>Kooperatören 1987: 2-3</ref> Den sammanlagda tillverkningen i Rörstrand-Gustavsberg AB skapade en viss oreda när det gäller märkningarna (stämplingarna) av godset när tillverkningen delades och flyttades mellan fabrikerna. Det innebar också en arbetsdelning med ett exempel i [[Nobelservisen]] som tillverkades tillsammans av Gustavsbergs porslinsfabrik och Rörstrands porslinsfabrik. Gustavsberg ansvarade för tillverkningen av godset och Rörstrand för dekoren. Servisen bär Rörstrands stämpel med tillägget att porslinet är tillverkat i Gustavsberg.

Delar av Wärtsilä gick i konkurs 1989 och strukturerades om varpå Rörstrand-Gustavsberg (och [[Arabia]]) köptes av [[Hackman (företag)|Hackman]] 1990.<ref>{{webbref |url=https://www.wartsila.com/sv/om-oss/historia |titel=Wärtsiläs historia |utgivare=wartsila.com |hämtdatum=2018-07-10 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20180710164056/https://www.wartsila.com/sv/om-oss/historia |arkivdatum=2018-07-10 }}</ref> 1994 flyttade produktion från Gustavsberg till Lidköping.<ref>{{UVF|id=WaertsilaeOyAb|författare=Kock, Gunhard|titel=Wärtsilä Oy Ab }}</ref><ref>{{webbref |url=http://rorstrand-museum.se/historia/1980-tal/ |titel=1980-tal |utgivare=Rörstrand museum |hämtdatum=2016-08-13 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160818170926/http://rorstrand-museum.se/historia/1980-tal/ |arkivdatum=2016-08-18 }}</ref> 1994 lades tillverkningen av hushållsporslin ner i Gustavsberg.<ref name="Gustavsbergs historia"/> Verksamheten fortsatte i mindre skala genom att legotillverkning åt Hackman startades inom ''Värmdö Produktion och Utveckling (VPU)'', ett fristående bolag bildat av [[Värmdö kommun]]. Det nya bolaget inledde ett samarbete med [[Konstfack]]. 84 personer sades upp och i det nya bolaget var 36 personer anställda. 1996 övergick produktionen från bolaget till det personalägda  [[HPF i Gustavsberg AB]] med nio anställda.<ref name="gustavsbergsporslinsfabrik.se"/><ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 108</ref> HPF, även kallat Gustavsbergs Porslinsfabrik, tillverkade hushållsporslin och var Nordens enda tillverkare av benporslin<ref>http://www.gustavsbergsporslinsfabrik.se/foretaget/</ref> . HPF har återlanserat flera klassiska serviser och är även kunglig hovleverantör.<ref>http://www.gustavsbergsporslinsfabrik.se/</ref> I Gustavsberg grundades även Keramikstudion AB av Lisa Larson, Franco Nicolosi och Siv Solins.<ref>Edla Sofia Arvidsson 1997, s. 25</ref>

Framtidens Porslin AB bildades våren 2020 av Oskar Juhlin, tidigare även vd i HPF i Gustavsberg AB. Efter att det tidigare bolaget, HPF i Gustavsberg AB, slutade betala hyra 2017 har bolaget haft en omfattande hyresskuld till kommunen. HPF i Gustavsberg AB försattes i konkurs under juni 2020. Fastigheten befinner sig samtidigt under försäljning. Efter förhandlingar med det nya bolaget Framtidens Porslin AB, som övertagit personal och verksamhet, har Värmdö kommun valt att teckna rivningskontrakt. Kontraktet gäller från den 17 juli 2020.<ref>{{webbref |url=https://www.varmdo.se/arkiv/aktuellanyheter/overenskommelseklarforenfortsattporslinstillverkningigustavsberg.5.1814fa041734dd610ab4dd74.html |titel=Överenskommelse klar för en fortsatt porslinstillverkning i Gustavsberg |hämtdatum=20 juni 2021 |datum=17 juli 2020 |utgivare=Värmdö kommun |arkivurl=https://web.archive.org/web/20210624203159/https://www.varmdo.se/arkiv/aktuellanyheter/overenskommelseklarforenfortsattporslinstillverkningigustavsberg.5.1814fa041734dd610ab4dd74.html |arkivdatum=24 juni 2021 }}</ref>

==Gustavsbergsområdet idag ==
[[Fil:Gustavsbergs porslinsfabrik rivning 2014.jpg|miniatyr|Rivning av fabriksbyggnad, oktober 2014.]]
År 2013 förvärvade [[Ikano|Ikano Bostad]] marken där Gustavsbergs sanitetsporslinsfabrik var belägen, säljare var Villeroy & Boch Gustavsbergs AB. Den kvarvarande tillverkningen av sanitetsporslin lades ner år 2014. Samma år inleddes rivningen av fabriksbyggnader omfattande {{nowrap|39 000}} m². Ikano planerade här 400 nya bostäder "i klassisk designmiljö", och den första inflyttningen skedde 2016.<ref>{{Webbref |url=http://www.ikanobostad.se/nyhetsrum/Pressarkiv/pressmeddelanden/-400-nya-bostader-i-Gustavsberg-planeras-av-Ikano-Bostad/ |titel=400 nya bostäder i Gustavsberg planeras av Ikano Bostad. |hämtdatum=2014-10-08 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20141013183731/http://www.ikanobostad.se/nyhetsrum/Pressarkiv/pressmeddelanden/-400-nya-bostader-i-Gustavsberg-planeras-av-Ikano-Bostad/ |arkivdatum=2014-10-13 }}</ref><ref>{{Webbref|url=http://gustavsberg.nu/bostader/|titel=Gustavsberg.nu: Bostäder|hämtdatum=2016-11-30|arkivurl=https://web.archive.org/web/20161014074016/http://gustavsberg.nu/bostader/|arkivdatum=2016-10-14}}</ref> Den enda produktion som blir kvar i närbelägna Ekobacken företagspark är utrustning för [[vattenskärning]]. Dessutom kommer utvecklingen av badrumsporslin, som legat i Tyskland, finnas i Gustavsberg.<ref>{{Webbref |url=http://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2014/04/Oviss-framtid-pa-Villeroy--Boch |titel=Fabriken lägger ner tillverkning – 35 får gå. |hämtdatum=2014-10-08 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160817093404/http://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2014/04/Oviss-framtid-pa-Villeroy--Boch/ |arkivdatum=2016-08-17 }}</ref>

Den intilliggande tegelbyggnaden, det s.k. Chamottehuset, inrymmer förutom HPF i Gustavsberg AB även Keramikstudion, verkstäder för ett stort antal konstnärer och en mässhall som används för större arrangemang. 

Vid Gustavsbergs hamn ligger numera ''Hotell Blå Blom'' i en av porslinsfabrikens byggnader från 1853. Maten serveras på Blå Blom-porslinet.<ref>[http://www.blablom.se/hotellet?id=43 Hotell Blå Bloms webbplats] {{Wayback|url=http://www.blablom.se/hotellet?id=43 |date=20160415102020 }}</ref>

2012 köpte Värmdö kommun den gamla Hushållsporslinsfabriken<ref>{{Webbref |url=http://www.varmdo.se/byggaboochmiljo/byggprojektaktuella/porslinsfabriken/bakgrundochnulage.4.64b5f99414bd5bc6aaf84b1.html |titel=Värmdö kommuns webbplats |hämtdatum=2016-08-10 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160716103221/http://www.varmdo.se/byggaboochmiljo/byggprojektaktuella/porslinsfabriken/bakgrundochnulage.4.64b5f99414bd5bc6aaf84b1.html |arkivdatum=2016-07-16 }}</ref> och bygger om den till ett kultur- och upplevelsecentrum kallat Porslinsfabriken, planerat att öppna 2018.<ref>{{Webbref|url=http://www.varmdo.se/byggaboochmiljo/byggprojektaktuella/porslinsfabriken.4.33ccf562145ac94e9986a8fb.html|titel=Porslinsfabriken - Värmdö kommun|hämtdatum=2016-11-30|verk=www.varmdo.se|språk=sv}}</ref> Gustavsbergs produktion inom porslin och plast finns utställd på [[Gustavsbergs Porslinsmuseum]] med basutställningar och tillfälliga utställningar.<ref>{{Webbref |url=http://www.varmdo.se/porslinsmuseum/porslinsmuseumstart/utstallningar.4.157885001540f7d16c1bfcf5.html |titel=Gustavsbergs Porslinsmuseums webbplats |hämtdatum=2016-08-10 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160818114250/http://www.varmdo.se/porslinsmuseum/porslinsmuseumstart/utstallningar.4.157885001540f7d16c1bfcf5.html |arkivdatum=2016-08-18 }}</ref>

== Bildgalleri, produkter i urval==
===Porslin och keramik===
<gallery perrow="4">
Waldemarsuddekrukan 2012.jpg|"[[Waldemarsuddekrukan]]" med formgivning av [[Prins Eugen]]. Sedan 2015 tillverkas den av [[Porslinsfabriken i Lidköping]].<ref>{{webbref|url=http://www.porslinsfabriken-lidkoping.se/pressrelease2015.html |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2016-08-05 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160507073216/http://porslinsfabriken-lidkoping.se/pressrelease2015.html |arkivdatum=2016-05-07 }}</ref>
Hemutst 1917 Wilhelm Kage.jpg|[[Wilhelm Kåge]]s ''[[Liljeblå]]''
Pyro eldfast.jpg|Wilhelm Kåges ungssäkra ''[[Pyro, service|Pyro]]''
Stig_Lindberg_Domino_Sparh.jpg|[[Stig Lindberg]]s ''Domino'' och ''Sparbössehunden''
Lindberg eldfast.jpg|Stig Lindbergs ''[[Terma (servis)|Terma]]''
Stig_Lindberg_C_B.jpg|Stig Lindbergs ''Coq och Birka''
Bla_Blom_1.jpg| ''[[Blå Blom]]''
Lindberg_Bersa_Spisa.jpg|Stig Lindbergs ''[[Berså (porslin)|Berså]]'' och ''[[Spisa Ribb]]''
Karin_Bjorquist_Kobolt.jpg|[[Karin Björquist]]s ''Kobolt''
Gustavsberg 150 år skål 1975.jpg|Gustavsbergs jubileumsskål (150 år) på [[Nationalmuseum, Stockholm|Nationalmuseum]] 1975
Adventsbarn produktion 2014a.jpg|Målning av [[Lisa Larson]]s ''Adventsbarn''
</gallery>

===Plast===
<gallery perrow="4">
Breger_kanna.jpg|[[Carl-Arne Breger]]s blomvattenkanna
Gustavsberg_Kulan.jpg|[[Gunnar Larson]]s ''[[Kulan (askkopp)|Kulan]]''
Stig Lindberg, Skotten (1).jpg|[[Stig Lindberg]]s sparbössa ''[[Skotten]]''
Gustavsberg, P-O Landgren, 1977.jpg|Tillbringare i plast, Per-Olof Landgren
</gallery>

==Företagschefer ==
*[[Johan Herman Öhman]], grundare och delägare 1826–1828
*[[Karl Hammarstrand]] 1828-1838
*Per Olof Ahlström 1838–1841
*Simon Nordström 1841–1843
*Johan Georg Gentele 1850–1854
*[[Samuel Godenius]] 1852-1875
*[[Wilhelm Odelberg (industriman)|Wilhelm Odelberg]] 1869–1924
*[[Axel Odelberg (ingenjör)|Axel Odelberg]], styrelseordförande och [[Victor Odelberg]], verkställande direktör 1924–1937
*[[Hjalmar Olson (direktör)|Hjalmar Olson]] 1937–1968
*[[Bo Broms]] 1969–1977
*[[Kim Scharf]] 1977–1982
*[[Sture Erixon]] 1982–1987
*[[Lennart Lund]] 1987–1991

==Medarbetare i urval==
{{Kolumner|antal=3}}
*[[Björn Alskog]]
*[[Bengt Berglund (keramiker)|Bengt Berglund]]
*[[Karin Björquist]] 
*[[Carl-Arne Breger]] 
*[[Gabi Citron-Tengborg]]
*[[Berndt Friberg (keramiker)|Berndt Friberg]] 
*[[Paul Hoff]]
*[[Alf Jarnestad]]
*[[Sven-Eric Juhlin]]
*[[Wilhelm Kåge]]
*[[Lisa Larson]] 
*[[Stig Lindberg]] 
*[[Tyra Lundgren]]
*[[Helmer Osslund]]
*[[Ursula Printz]] 
*[[Helmer Ringström]]
*[[Mari Simmulson]]
*[[Britt-Louise Sundell]]
*[[Eje Öberg]]
{{Kolumner-slut}}

==Se även==
* [[:Kategori:Gustavsbergs porslinsfabrik]] innefattar artiklar om personer och produkter med anknytning till Gustavsberg.
* [[Gustavsbergs Porslinsmuseum]]
* [[Farsta slott]], [[Wilhelm Odelberg (industriman)|Wilhelm Odelberg]]s representativa bostad i Gustavsberg.
* [[Villa Strandvik]], [[Axel Odelberg (ingenjör)|Axel Odelberg]]s representativa bostad i Gustavsberg.

== Referenser ==

=== Noter ===
<references>
<ref name="Norling2010">Norling 2010</ref>
<ref name="Arvidsson2015">Arvidsson 2015</ref>
<ref name="Larsdotter2014">Larsdotter 2014</ref>
<ref name="Arvidsson2007">Arvidsson 2007</ref>
<ref name="Brunnström2004">Brunnström 2004</ref>
<ref name="Hald1991">Hald 1991</ref>
<ref name="Gustavsbergs_porslinsmuseum">Gustavsbergs porslinsmuseum, Gustavsberg, Värmdö kommun</ref>
</references>

=== Allmänna källor ===
*''Gustavsberg: form och funktion i folkhemmet'', Gösta Arvidsson, Historiska media, Lund, 2015
*''Gustavsbergs porslinsfabrik: människor och miljöer'', Edla Sofia Arvidsson, Värmdö kultur- och fritidsnämnd i samarbete med Stockholms läns museum, 1997
*''Muggar och ställ: en berättelse om Gustavsbergs sanitetsporslinsfabrik'', Bengt Norling, Gustavsbergs porslinsmuseum i samarbete med Arena, 2010
* ''Det svenska folkhemsbygget: om Kooperativa förbundets arkitektkontor''. Lisa Brunnström  (Stockholm: Arkitektur förlag, 2004).
*''Gustavsberg: porslinet - fabriken - konstnärerna'', Gösta Arvidsson, Norstedt, Stockholm, 2007, {{ISBN|9789113016399}}
*''Gustavsberg, verktyg för en idé: Hjalmar Olsons skildring av 60 års arbete'', sammanställd av [[Arthur Hald]], Atlantis , Stockholm, 1991, {{ISBN|91-7486-965-5}}
*''Stig Lindberg: människan, formgivaren'', Anna Larsdotter, Historiska media, Lund, 2014
*''Svensk industridesign en 1900-talshistoria'', Lasse Brunnström, Norstedts, 1997
*''Bruksföremål av plast: materialen, formgivarna, fabrikerna'', Thomas Lindblad, Bokförlaget Signum, 2004
*''Gustavsberg 150 år'', Helena Dahlbäck Lutteman (red), Nationalmuseum, 1975
*''Gustavsberg 1640-1940: från tegelbruk till industrisamhälle'', Carin Lindskog-Nordström, AB Gustavsbergs fabriker, 1973

== Externa länkar ==
* {{Commons|Category:Gustavsbergs porslinfabrik}}
* [http://www.gustavsberg.com/ AB Gustavsberg]
* [https://web.archive.org/web/20061107191016/http://www.hpfigustavsberg.se/ HPF i Gustavsberg AB]
* [https://web.archive.org/web/20150216193839/http://www.varmdo.se/upplevaochgora/kultur/museerkonsthallar/porslinsmuseum.4.28a80d9d13dcb0f021b2cc.html Gustavsbergs Porslinsmuseum]
* [http://old.stockholmslansmuseum.se/upptack_lanet/visa/201002/ Stockholms läns museum]
{{rekommenderad}}

{{STANDARDSORTERING:Gustavsberg, AB}}
[[Kategori:Svenska porslinsfabriker]]
[[Kategori:Svenska keramikföretag]]
[[Kategori:Byggnader och anläggningar i Värmdö kommun]]
[[Kategori:Porslinsmärken]]
[[Kategori:Svenska jord- och stenvaruindustriföretag]]
[[Kategori:Sveriges industrihistoria]]
[[Kategori:Wärtsilä]]
[[Kategori:Företag bildade 1825]]
[[Kategori:Företag i Gustavsberg]]
[[Kategori:Gustavsbergs porslinsfabrik| ]]
[[Kategori:Kooperativa Förbundet]]
[[Kategori:1825 i Sverige]]