Achille Van Acker

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Achille Honoré Van Acker, född 8 april 1898 i Brygge, död 10 juli 1975, var en belgisk politiker (Belgiska socialistpartiet).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Van Acker blev 1927 medlem av deputeradekammaren och gjorde en uppmärksammad parlamentarisk karriär med ekonomiska och sociala frågor som specialitet. Han deltog under andra världskriget i motståndsrörelsen mot tyskarna och inträdde efter Belgiens befrielse 1944 som arbetsminister under Pierlot och blev vid dennes avgång i februari 1945 själv konseljpresident i en koalitionsregering med alla Belgiens partier representerade.[1]

Som regeringschef förde Van Acker på sommaren samma år förhandlingar med Leopold III om dennes abdikation och motsatte sig energiskt konungens återkomst till Belgien. Hans ställningstagande framkallade i juli de katolska ministrarnas avgång varefter han i augusti ombildade sin regering. Efter nyval till deputeradekammaren i mars 1946, som stärkte katolikernas och försvagade koalitionspartiernas ställning, lämnade Van Acker in regeringens avskedsansökan.[1]

Van Acker var Belgiens premiärminister i tre omgångar: 12 februari 1945-13 mars 1946 (bestående av två kabinettsperioder), 31 mars-3 augusti 1946 och 23 april 1954-26 juni 1958.[2] 1961-74 var han ordförande i representanthuset.[3]

De tre första Van Acker-regeringarna under 1945-1946 blev kortlivande på grund av den belgiska politiska krisen rörande Leopold III och hans roll, som pågick 1944-1951.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok, Band 1, 1947-1955.
  2. ^ Eerste minister: Achille Van Acker, läst 9 mars 2010 (nederländska)
  3. ^ Nationalencyklopedin CD-utgåvan 2000


Företrädare:
Hubert Pierlot
Belgiens premiärminister
1945-1946
Efterträdare:
Paul-Henri Spaak
Företrädare:
Paul-Henri Spaak
Belgiens premiärminister
1946
Efterträdare:
Camille Huysmans
Företrädare:
Jean Van Houtte
Belgiens premiärminister
1954-1958
Efterträdare:
Gaston Eyskens