Paul-Henri Spaak

Paul-Henri Spaak
Belgiens premiärminister
Tid i befattningen 15 maj 1938–22 februari 1939
Företrädare	Paul-Emile Janson
Efterträdare	Hubert Pierlot
Tid i befattningen 13 mars 1946–31 mars 1946
Företrädare	Achille Van Acker
Efterträdare	Achille Van Acker
Tid i befattningen 20 mars 1947–11 augusti 1949
Företrädare	Camille Huysmans
Efterträdare	Gaston Eyskens
Född	25 januari 1899 Schaerbeek utanför Bryssel, Belgien
Död	31 juli 1972 (73 år) Braine-l'Alleud utanför Bryssel, Belgien
Gravplats	Braine-l'Alleud
Politiskt parti	Belgische Socialistische Partij- Parti Socialiste Belge
Maka	Marguerite Malevez, efter hennes död Simone Dear

Paul-Henri Spaak uttal^ⓘ, född 25 januari 1899 i Schaerbeek utanför Bryssel, död 31 juli 1972 i Braine-l'Alleud utanför Bryssel, var en belgisk advokat och socialistisk politiker. Han var en av EU:s grundare, och kallades Mr Europe.

Spaak var mellan åren 1936–1966 premiärminister eller utrikesminister i nästan alla belgiska regeringar (undantag augusti 1949–april 1954 och juni 1958–april 1961). Han har även varit bland annat ordförande i FN:s generalförsamling 1946–1947, Europarådets president 1949–1951 och Natos generalsekreterare 1957–1961.

Biografi

Paul-Henri Spaak var ättling till den svenske immigranten till Belgien Magnus Spaak (1699–1768) från Bohuslän, bror till den pietistiske reformatorn Peter Spaak. Paul-Henri Spaak var soldat under första världskriget, efter att ha ljugit om sin ålder, och blev då krigsfånge. Efter detta började han studera juridik vid Université libre de Bruxelles där han avlade juristexamen (LL.M.). Efter studierna var han verksam som advokat i Bryssel.

År 1936 utnämndes Spaak till Belgiens utrikesminister, och kvarblev med detta uppdrag till 1949, bortsett från perioder åren 1938–1939 och 1947–1949, då han var landets konseljpresident. Under andra världskriget ålåg det honom att genomdriva Belgiens neutralitet men hans regering tvingades gå i exil.

Spaak började under tiden i exil att försöka få till stånd ett enande av länderna i området, och utarbetade därför Beneluxplanen. Tankarna om mellanstatliga samarbeten och allianser sträckte sig långt bortom Benelux; han var en av de första som förordade Europeiska kol- och stålgemenskapen, och önskade även militärt samarbete inom Europa.

När FN:s generalförsamling samlades första gången 1946, blev Spaak dess första ordförande. Hans värv fortfor genom att han 1948–1949 var ordförande i OEEC:s råd. År 1946 blev han även vald till Europarådets president. I egenskap av socialist var han antimonarkist, och han genomdrev att kung Leopold abdikerade den 16 juli 1951. Åren 1957–1961 var han Natos generalsekreterare. Till hans gärningar hör även att han utformade stora delar av Romfördraget.

Utmärkelser

•  Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden, 1937
•  Storkorset av Nederländska Lejonorden, 1938
•  Storkors av Hederslegionen, 1938
•  Storkors av Södra korsets orden, 1949
• Hedersdoktor vid Aix-Marseilles universitet, 1952
•  Storkorset av Kristusorden, 10 augusti 1955
•  Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors av första klassen, 1956
•  Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden, 5 maj 1956
• Karlspriset, 30 maj 1957
•  Frihetsmedaljen, 1961
•  Companion of Honour, 14 maj 1963
•  Storkorset av isländska falkorden, 21 augusti 1963
•  Storkors av Leopoldorden
•  Storkors av Kronorden

[Redigera Wikidata]

Källor

• Anno 72, Stockholm, 1973, s. 123
• Biografi på EU:s webbplats, sidan besökt 11 september 2007

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Paul-Henri Spaak.
  Bilder & media