Adolf Ferdinand Svanberg

Adolf Ferdinand Svanberg
Född	23 oktober 1806 Stockholm
Död	27 september 1857 (50 år) Stockholm
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Fysiker
Arbetsgivare	Uppsala universitet
Föräldrar	Jöns Svanberg
Släktingar	Lars Fredrik Svanberg (syskon)
Redigera Wikidata

Adolf Ferdinand Svanberg, född 23 oktober 1806 i Stockholm, död där 27 september 1857, var en svensk fysiker. Han var son till Jöns Svanberg och bror till Lars Fredrik Svanberg.

Svanberg blev student i Uppsala 1819 och filosofie kandidat 1826 samt promoverades till filosofie magister 1827. År 1828 utnämndes han till docent i matematik, 1835 till lärare i mekanik och matematik vid Högre artilleriläroverket på Marieberg och 1841 till professor i fysik och mekanik i Uppsala.

Svanbergs föreläsningar var i allmänhet mycket besökta och synnerligen lärorika, bland annat genom de många experiment han därvid företog. Åren 1840, 1846 och 1847 gjorde han vetenskapliga studieresor i utlandet; 1855 tvingades han till följd av ett svårt blodsvall i hjärnan att begära tjänstledighet.

Av Svanberg finns en mängd matematiska uppsatser liksom fysikaliska undersökningar, bland annat om fluidas rörelse och om termoelektriciteten, bland vilka senare särskilt märks Expériences sur le pouvoir thermo-électrique du bismuth et de l'antimoine cristallisés (1851), upptagna dels i Vetenskapsakademiens Handlingar, dels i utländska vetenskapliga tidskrifter.

Svanberg kan anses som den förste konstruktören av bolometern, även om den i hans hand stannade på ett tämligen primitivt stadium. Han var ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm (1831), Vetenskapssocieteten i Uppsala (1832) och Fysiografiska sällskapet i Lund (1834) liksom av utländska sällskap.

Källor

• Svanberg, 3. Adolf Ferdinand i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)