Aegaeon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Aegaeon
N1643264379 1.jpg
Aegaeon fotograferad av rymdsonden Cassini från ett avstånd av 15238,2 km 2010.
Upptäckt[1]
UpptäckareCarolyn Porco
Upptäcktsdatum3 mars 2009
UpptäcktsmetodFotografier från rymdsonden Cassini
Beteckningar
MPC-beteckningS/2008 S 1
AlternativnamnSaturnus XLIII
Uppkallad efterÆgæon
Omloppsbana[2]
Epok: JD 2454467,00075444 TDB
Halv storaxel167 493,665±0,004 km
Excentricitet0,00042277±0,00000004
Siderisk omloppstid0,80812 dygn
Inklination0,0007°±0,6°
Periastronlongitud445,475±0,007°
Måne tillSaturnus
Propra banelement
Proper omloppstid0,80812 d
Fysikaliska data
Dimensioner1,4 km x 0,5 km x 0,4 km ± 0,1 km x 0,12 km x 0,16 km[3]
Medelradie0,33±0,06 km[3]
Medeldensitet0,54±0,15 g/cm3[3]
Albedo<0,15
Hitta fler artiklar om astronomi med

Aegaeon är en av Saturnus månar. Den upptäcktes av den amerikanska planetforskaren Carolyn Porco den 3 mars 2009 på fotografier tagna av rymdsonden Cassini den 15 augusti 2008. Den gavs den tillfälliga beteckningen S/2008 S 1.[1] Den har också fått benämningen Saturnus XLIII.[4]

Fysiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Aegaeon är 1,4 kilometer i diameter och därmed den minsta av Saturnus kända månar.[5] Den har ett genomsnittligt avstånd på ungefär 167 500  kilometer till Saturnus och en lutning av 0,0007° mot Saturnus ekliptikan med en excentricitet på 0,0004.[2]

Aegaeon har det lägsta albedot bland månarna som befinner sig innanför Titans bana, under 0,15.[6]

Omloppsbana[redigera | redigera wikitext]

Omloppsbanan ligger mellan Janus och Mimas bana, inom Saturnus G-ring. Den bedöms ha lika slät yta som Methone.[7] Bedömningar av månens massa, som baseras på dess påverkan på G-ringens stoft, tyder på en densitet som är ungefär som vatten i frusen form.[6]

Aegaeons omloppsbana ligger inom Saturnus G-ring och har förmodligen försett ringen med det mesta av dess material.[8] Material som lossnar från Aegaeon bildar en ljus båge nära ringens innerkant. Aegaeon är i 7:6 banresonans med Mimas.[2] Det medför att dess halva storaxel skiftar med ungefär 4 km över en fyraårsperiod.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Aegaeon namngavs snart efter upptäckten efter Ægæon som var en av hekatoncheirerna i den grekiska mytologin.[9][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”IAU Circular No. 9023”. http://ciclops.org/view/5518/S2008_S_1?js=1. 
  2. ^ [a b c] Hedman, M.M.; Cooper, N.J.; Murray, C.D.; Beurle, K.; Evans, M.W.; Tiscareno, M.S.; Burns, J.A. (maj 2010). ”Aegaeon (Saturn LIII), a G-ring object” (på engelska). Icarus 207 (1): sid. 433–447. doi:10.1016/j.icarus.2009.10.024. 
  3. ^ [a b c] Thomas, P. C. (2013). ”Saturn's Mysterious Arc-Embedded Moons: Recycled Fluff?” (på engelska). 44th Lunar and Planetary Science Conference. sid. 1598. http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2013/pdf/1598.pdf. Läst 1 september 2019. 
  4. ^ [a b] ”Aegaeon” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/saturn-moons/aegaeon/in-depth/. Läst 1 september 2019. 
  5. ^ Thomas, P.C.; Burns, J.A.; Hedman, M.; Helfenstein, P.; Morrison, S.; Tiscareno, M.S.; Veverka, J. (2013). ”The inner small satellites of Saturn: A variety of worlds” (på engelska). Icarus 226 (1). doi:10.1016/j.icarus.2013.07.022. http://webpages.uidaho.edu/mhedman/papers_published/Thomas_littlesats_Icarus_2013.pdf. Läst 1 september 2019. 
  6. ^ [a b] "{{{title}}}". {{{booktitle}}}. 
  7. ^ Battersby, S. (17 maj 2013). ”Saturn's egg moon Methone is made of fluff” (på engelska). www.newscientist.com. New Scientist. https://www.newscientist.com/article/dn23560-astrophile-saturns-egg-moon-methone-is-made-of-fluff.html. Läst 1 september 2019. 
  8. ^ ”Petite Moon” (på engelska). CICLOPS (Cassini Imaging Central Laboratory for Operation. 29 maj 2009. http://ciclops.org/view/5474/Petite_Moon?js=1. Läst 1 september 2019. 
  9. ^ Jennifer Blue (5 maj 2009). ”Saturnian Satellite Named Aegaeon” (på engelska). USGS Astrogeology Hot Topics. https://astrogeology.usgs.gov/news/nomenclature/saturnian-satellite-named-aegaeon. Läst 1 september 2019.