Aileen Wuornos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aileen Wuornos
Wuornos.jpg
Personlig information
FödelsenamnAileen Carol Pittman
Född29 februari 1956
Rochester, Michigan, USA
Död9 oktober 2002 (46 år)
Florida State Prison, Bradford County, Florida, USA
DödsorsakGiftinjektion
PartnerLewis Gratz Fell (giftermål 1976; skilsmässa 1976)
FöräldrarLeo Dale Pittman (1937–1969), Diane Wuornos (född 1939)
Juridisk information
KuppnamnMord på sju män[1]
Gripen9 januari 1991
DomSex mord
StraffDödsstraff

Aileen Carol Wuornos, född 29 februari 1956 i Rochester, Michigan, död 9 oktober 2002 i Florida State Prison, Bradford County, Florida, var en amerikansk seriemördare som 1992 dömdes till döden av en enig jury i Florida. Wuornos erkände morden på sju män, alla mördade vid olika tillfällen, som hon menade hade våldtagit henne när hon försörjde sig som prostituerad. Hon avrättades med giftinjektion 2002.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Aileen Wuornos föddes den 29 februari, 1956 som Aileen Carol Pittman i Michigan.[2] Modern hette Diane Wuornos (född 1939), och var bara 14 år gammal när hon gifte sig med Aileens far Leo Dale Pittman (1937-1969) den 3 juni 1954. Mindre än två år senare, och två månader innan Aileen föddes ansökte Diane om skilsmässa. Aileens äldre bror Keith föddes den 14 mars, 1955.[3]

Aileen träffade aldrig sin pappa då han satt inspärrad när hon föddes. Leo Dale Pittman var diagnosticerad med schizofreni och dömdes senare för sexbrott mot barn,[4]och senare begick han självmord under en fängelsevistelse den 30 januari 1969.[5]

I januari, 1960 när Aileen var nästan fyra år övergav Diane sina barn, och lämnade dem till sina föräldrar Lauri och Britta Wuornos - Aileen och Keiths morföräldrar. Paret tog så småningom över hela vårdnaden och adopterade Aileen och Keith den 18 mars, 1960.[5]

När Aileen var 11 år gammal började hon utföra sexuella handlingar i utbyte mot cigaretter, mat och droger.[6] Wuornos berättade själv att Lauri, hennes alkoholiserade morfar, både hade slagit och utnyttjat henne sexuellt som barn. Innan han slagit henne ska han ha tvingat Aileen att ta av sig alla sina kläder. [4]

1970 blev Aileen gravid, vid 14 års ålder,[7] efter att ha blivit våldtagen av en vän till hennes morfar, [4] och den 23 mars, 1971 födde hon en pojke på ett hem för ogifta mödrar. Pojken adopterades bort direkt efter födseln.[5] Några månader senare hoppade Aileen av skolan, och vid ungefär samma tidpunkt avled hennes mormor Britta till följd av leversvikt.

När Aileen var 15 år kastade morfadern Lauri ut henne på gatan, och hon började försörja sig som prostituerad. Utan någonstans att bo brukade hon sova ute i skogen i närheten av morföräldrarnas hus.[5]

Tidigare kriminell aktivitet[redigera | redigera wikitext]

Den 24 maj 1974, när Aileen var 18 år, arresterades hon i Jefferson county, Colorado för att ha kört bil påverkad, uppträtt aggressivt och avfyrat en 22-kalibrig pistol. Hon blev senare åtalad för att inte ha dykt upp i domstol då hon blev kallad. [8]

1976 liftade Aileen till Florida där hon mötte den 69-åriga yachtklubb-presidenten Lewis Gratz Fell. Senare samma år gifte de sig, och vigseln annonserades ut i den lokala tidningen under societetssidorna. Aileen fortsatte dock att hamna i bråk på den lokala baren, och hamnade så småningom i fängelse för överfall. Hon attackerade även Fell med hans egen käpp, något som ledde till en begäran om besöksförbud.

Aileen återvände till Michigan[9][10] där hon den 14 juli 1976 blev arresterad och senare åtalad för överfall och störande av allmän ordning efter att ha kastat en biljardboll mot huvudet på en bartender. [11] Den 17 juli avled hennes äldre bror Keith till följd av cancer i matstrupen, och Aileen fick 10 000 dollar från hans livförsäkring. Den 21 juli annullerades Wuornos och Fells äktenskap, ett äktenskap som varade i bara nio veckor. [12]

I augusti 1976, fick Aileen böter efter att ha kört bil under alkoholpåverkan. Hon använde pengarna efter Keith för att betala boten, och spenderade resten av pengarna på lyx, däribland en ny bil vilken hon kraschade kort därefter. [13]

Den 20 maj 1981 arresterades Aileen i Edgewater, Florida för väpnat rån mot en närbutik ur vilken hon stal 35 dollar och två paket cigaretter. Hon dömdes till fängelse den 4 maj 1982, och släpptes den 30 juni 1983. [14] Den 1 maj 1984 arresterades hon för att ha försökt lösa in förfalskade checkar hos en bank i Key west, Florida. Den 30 november 1985 var hon en av de misstänkta i en vapenstöld i Pasco county, Florida, gällande en revolver med tillhörande ammunition. [14]

Den 4 januari 1986 arresterades hon i Miami och åtalades senare för bilstöld, våldsamt motstånd och förhindrande av rättsak. Polisen i Miami hittade en 38-kalibrig revolver med tillhörande ammunition i den stulna bilen. [15]

Den 2 juni 1986 blev hon arresterad efter att ha hotat en manlig bekant med pistol i hans bil och försökt tvinga av honom 200 dollar. Wuornos blev påkommen med ammunition på sig, och polisen hittade även en pistol som låg under passagerarsätet där hon hade suttit. [16]

Det var vid denna tidpunkt som Aileen mötte Tyria Moore, en hotellstäderska, på en gaybar i Daytona beach, Florida. De flyttade in i en lägenhet tillsammans och Wuornos försörjde dem båda genom att prostituera sig. [17]

Den 4 juli 1987 blev Aileen och Tyria anklagade för överfall med en ölflaska i en bar vilket resulterade i ett polisförhör. [18] Den 12 mars 1988, anklagade Wuornos en busschaufför i Daytona Beach som ska ha överfallit och trakasserat henne. Hon hävdade att han kastade ut henne ur bussen efter en konflikt. Moore var kallad som vittne till händelsen. [18]

Ända fram till sin avrättning hävdade Wuornos att hon älskade Tyria Moore. [19]

Morden och gripandet[redigera | redigera wikitext]

En affärsägare i Palm Harbor, Florida vid namn Richard Mallory tog en biltur med Wuornos den 30 november 1989 och blev hennes första offer. Ytterligare fem offer påträffades; det sjunde har man aldrig funnit. Hon blev till slut identifierad när hennes älskarinna, Tyria Moore, körde av vägen i ett av offrens bil, och hon greps några månader senare.

Mordoffer[redigera | redigera wikitext]

  1. Richard Mallory (51), mördad 30 november 1989
  2. Charles "Dick" Humphreys (56), mördad 19 maj 1990
  3. David Spears (43), mördad 30 maj 1990
  4. Charles Carskaddon (40), mördad 31 maj 1990
  5. Peter Siems (65), mördad 1 juni 1990 (ej återfunnen)
  6. Troy Burress (50), mördad 16 juli 1990
  7. Walter Jeno Antonio (62), mördad 29 november 1990

Rättegång och överklagan[redigera | redigera wikitext]

Under rättegången blev hon adopterad av Arlene Pralle och hennes man efter att Pralle hade haft en dröm i vilken hon blev tillsagd att ta hand om Wuornos. Trots hjälpen avslogs 1996 hennes överklagan till högsta domstolen.

Publicitet[redigera | redigera wikitext]

Bara veckor efter sitt gripande hade Wuornos skaffat agenter för att sälja rättigheterna till sin berättelse; det hade även tre av de poliser som jagat henne gjort. Wuornos liv har dokumenterats i flera böcker, filmer och TV-program.

  • Böcker: Lethal Intent (2002), ISBN 0-7860-1518-7, skriven av Sue Russell
  • Dokumentärer: Nick Broomfield regisserade två dokumentärer om henne: Aileen Wuornos: The Selling of a Serial Killer (1992) och Aileen: Life and Death of a Serial Killer (2003). Broomfield gjorde även den sista intervjun med Wuornos, dagen före hennes avrättning.
  • Andra filmer: Monster från 2003, med Charlize Theron i huvudrollen, berättar Wuornos historia från det ögonblick då hon för första gången i sitt liv möter en människa som är snäll mot henne (Wuornos älskarinna och kompanjon under fyra år, Tyria Moore) fram till det första åtalet för mord. Charlize Theron belönades med en Oscar för filmen.
  • TV: TV-filmen Overkill: The Aileen Wuornos Story, med Jean Smart som Wuornos, sändes för första gången 1992.

Avrättning och sista ord[redigera | redigera wikitext]

Efter sin första dödsdom sade Wuornos ofta att hon önskade att allt bara var över. Under 2001 började hon kämpa för att bli avrättad så fort som möjligt. Hon bad domstolen i Florida om rätten att sparka sina advokater och sluta överklaga hennes dom, för att, som hon själv sade: "Jag är en person som verkligen hatar mänskligt liv och skulle döda igen."[20]

Wuornos blev avrättad genom en giftinjektion (vilket hon önskade istället för elektriska stolen) klockan 09:47 onsdagen den 9 oktober 2002. Hennes sista ord:

I'd just like to say I'm sailing with the Rock and I'll be back like Independence Day with Jesus, June 6, like the movie, big mothership and all. I'll be back.[21]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Aileen Carol Wuornos”. The Clark County Prosecuting Attorney. http://www.clarkprosecutor.org/html/death/US/wuornos805.htm. Läst 9 april 2016. 
  2. ^ Macleod, Marlee (February 29, 1956). ”Aileen Wuornos: Killer Who Preyed on Truck Drivers — A Poor Beginning — Crime Library on”. Aileen Wuornos: Killer Who Preyed on Truck Drivers — A Poor Beginning — Crime Library on. Trutv.com. Arkiverad från originalet den May 29, 2012. https://web.archive.org/web/20120529005337/http://www.trutv.com/library/crime/notorious_murders/women/wuornos/2.html. Läst 12 juni 2012. 
  3. ^ Shipley, Stacey L.; Arrigo, Bruce A. (2004). The Female Homicide Offender: Serial Murder and the Case of Aileen Wuornos. Pearson. sid. 98. ISBN 978-0-13-114161-2. https://books.google.com/books?id=poraAAAAMAAJ. Läst 15 november 2014 
  4. ^ [a b c] Silvio, Heather; McCloskey, Kathy; Ramos-Grenier, Julia (May–June 2006). ”Theoretical consideration of female sexual predator serial killers in the United States”. Journal of Criminal Justice 34 (3): sid. 251–259. doi:10.1016/j.jcrimjus.2006.03.006. 
  5. ^ [a b c d] Howard, Amanda; Smith, Martin (2004). River of Blood: Serial Killers and Their Victims. Universal-Publishers. sid. 332. ISBN 978-1-58112-518-4 
  6. ^ Howard, Peter (2007). Female Serial Killers: How and Why Women Become Monsters. Penguin. sid. 142–143. ISBN 0-425-21390-0 
  7. ^ Macleod, Marlee (February 29, 1956). ”Aileen Wuornos: Killer Who Preyed on Truck Drivers — A Poor Beginning — Crime Library on”. Aileen Wuornos: Killer Who Preyed on Truck Drivers — A Poor Beginning — Crime Library on. Trutv.com. Arkiverad från originalet den September 30, 2012. https://web.archive.org/web/20120930100807/http://www.trutv.com/library/crime/notorious_murders/women/wuornos/2.html?print=yes. Läst 12 juni 2012. 
  8. ^ Reynolds 2003, s. 116.
  9. ^ Russell 2002.
  10. ^ Griffin, Ayanna M.; Arrigo, Dr. Bruce. ”The Phenomenon of Serial Murders and Women”. McNair Dispatch: An Online Research Journal. University of North Carolina at Charlotte. Arkiverad från originalet den October 21, 2008. https://web.archive.org/web/20081021042707/http://www.mcnair.uncc.edu/Ayanna.htm. Läst 27 oktober 2008. 
  11. ^ Reynolds 2003, ss. 116–117.
  12. ^ ”Notorious Crime Profiles Aileen Wuornos”. Notorious Crime Profiles Aileen Wuornos. Biography.com. Arkiverad från originalet den January 8, 2009. https://web.archive.org/web/20090108101457/http://www.biography.com/notorious/crimefiles.do?catId=259456&action=view&profileId=262833. Läst 27 oktober 2008. 
  13. ^ ”Aileen Wuornos”. Crime and Investigation. http://www.crimeandinvestigation.co.uk/crime-files/aileen-wuornos. 
  14. ^ [a b] Reynolds 2003, s. 117.
  15. ^ Reynolds 2003, ss. 117–118.
  16. ^ Reynolds 2003, s. 118.
  17. ^ Ventura, Varla (2008). The Book of the Bizarre: Freaky Facts and Strange Stories. Weiser. sid. 132. ISBN 978-1-57863-437-8 
  18. ^ [a b] Reynolds 2003, s. 119.
  19. ^ https://www.bustle.com/articles/126181-8-surprising-facts-about-notorious-serial-killer-aileen-wuornos-that-will-haunt-your-dreams
  20. ^ Sjoberg & Gentry 2007, s. 40
  21. ^ Schechter 2006, s. 314

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Schechter, Harold; Everitt, David (2006) (på engelska). The A to Z Encyclopedia of Serial Killers. New York: Pocket Books. ISBN 978-1-4165-2174-7 
  • Sjoberg, Laura; Gentry, Caron E. (2007) (på engelska). Mothers, Monsters, Whores: Women's Violence in Global Politics. London: Zed Books. ISBN 978-1-84277-865-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]