Aino Thauvón-Suits
Aino Thauvón-Suits | |
Född | 9 november 1884 Haapajärvi, Finland |
---|---|
Död | 8 augusti 1969 (84 år) Göteborg, Sverige |
Medborgare i | Finland och Estland |
Utbildad vid | Helsingfors universitet |
Sysselsättning | Författare, universitetslärare |
Arbetsgivare | Tartu universitet |
Make | Gustav Suits |
Barn | Maret Suits (f. 1914) Helga Kangro (f. 1924) |
Redigera Wikidata |
Aino Emilia Thauvón-Suits, född 9 november 1884 i Haapajärvi, död 8 augusti 1969 i Göteborg, var en finsk översättare och författare.
Aino Thauvón-Suits' far var kyrkoherde Emil Thauvón i Viitasaari. Hon var gift med den estniske författaren och poeten Gustav Suits. Poeten Eino Leino bodde i början av 1920-talet hos familjen Suits i Helsingfors och besökte dem även i Viitasaari under sommaren 1923. Aino Thauvón-Suits ordnade även Eino Leino's resa till Estland under våren 1921.[1]
Familjen Suits bodde under 1924–1944 i Estland där Gustav Suits var verksam som professor i litteraturhistoria vid Tartu Universitetet. I september 1944 flydde Suits undan den sovjetiska ockupationsarmen till Finland och senare samma år vidare till Sverige. Gustav Suits arbetade på Nobel-Institutets förlag i Stockholm. 1953 utnämndes han till kulturminister i den estniska exilregeringen, men han avböjde uppdraget.
Suits hade två döttrar, Anna-Lisa (1914–1956) och Helga (1924–1999). Helga Suits-Kangro publicerade föräldrarnas brevväxling från åren 1908–1916 i boken Aino ja Gustavi lugu (1987).
Verk
[redigera | redigera wikitext]Under namnet Emilia Tavia:
- Friedebert Tuglas: Vilkkuva tuli: Novelleja. Viron kielestä suomentanut Emilia Tavia. Otava 1911.
Under namnet Aino Thauvón-Suits:
- Tuntemani Eino Leino – kärsivä ihminen. WSOY 1958.
- Gustav Suitsu noorus: kirjade, luuletuste ja mälestuste põhjal. 2. painos Olion, Tallinn 1997.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Kangas, Lasse: Viitasaaren kesäinen viehätys. Keskisuomalainen 21.6.2012.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Eino Leino”. Estofilia. https://estofilia.finland.ee/2018/01/eino-leino.html. Läst 11 juni 2018.
|