Mandarinand

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Aix galericulata)
Mandarinand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Mandarinand, adult ♂.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljÄnder
Anatinae
SläkteAix
ArtMandarinand
A. galericulata
Vetenskapligt namn
§ Aix galericulata
AuktorLinné, 1766
Utbredning
Aix galericulata

Mandarinand[2] (Aix galericulata) är en fågelart inom familjen änder från Östasien.[3] Dess fjäderdräkt har gjort den populär som prydnadsfågel i fågeldammar i parker och i zoologiska trädgårdar även i länder utanför dess naturliga utbredningsområde.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Mandarinanden blir 41–49 centimeter lång och får ett vingspann på 71 centimeter. Häckningsdräkten hos hanen är färgstark och ornamenterad och ett skäl till artens popularitet som prydnadsfågel.

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Mandarinanden föredrar små vatten med träd längs stranden, där den bygger reden i hål i träden. Den söker helst föda på land. Flykten är rätlinjig och snabb.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Mandarinanden är nära besläktad med den nordamerikanska brudanden (Aix sponsa). Huruvida släktet Aix tillhör underfamiljen Anatinae eller möjligen Tadorninae är under diskussion.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen härstammar mandarinanden från Östasien, där spridda populationer finns i ryska Ussuriland, på den ryska ön Sachalin, i nordöstra Kina samt i Korea och Japan.[4] Populationerna på fastlandet flyttar vintertid till södra Kina.[4]

Redan på 1740-talet inskaffades mandarinänder till parker i England. Senare har även parker i flera andra länder skaffat dessa färgstarka änder. I Europa har under 1900-talet förrymda fåglar förvildats, och de häckar numera regelbundet på flera platser i Europa. IUCN uppger den som introducerad art till Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Slovenien, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och Österrike.

I Sverige kan någon gång förrymda mandarinänder ses i naturen. Klimatet i Sverige tycks passa dem, och det förekommer uppgifter om att mandarinänder haft lyckade häckningar i Jämtland.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

I vilt tillstånd minskar mandarinanden i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser dock att den inte bör anses hotad, varför den placeras i kategorin livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 65 000–66 000 individer.[1]

I kinesisk kultur[redigera | redigera wikitext]

Mandarinanden kallas för yuanyang (kinesiska: 鸳鸯?, pinyin: yuānyāng) på kinesiska, där yuan och yang står för hanen respektive honan i arten. I kinesisk folktro anses mandarinänderna bilda par som håller ihop livet ut, till skillnad från andra andarter, och därför har mandarinanden blivit symbol för äktenskaplig trohet.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2018 Aix galericulata . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 4 mars 2023.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2018). Mandarin Duck (Aix galericulata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52855 17 januari 2018).
  5. ^ ”Mandarinänder väcker uppståndelse” (på engelska). dt. Arkiverad från originalet den 21 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170321081234/http://www.dt.se/dalarna/smedjebacken/mandarinander-vacker-uppstandelse. Läst 20 mars 2017. 
  6. ^ Wolfram Eberhard, A Dictionary of Chinese Symbols (London: Routledge, 1986), s. 177.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]