Hoppa till innehållet

Mandarinand

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Aix galericulata)
Mandarinand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Mandarinand, adult ♂.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljÄnder
Anatinae
SläkteAix
ArtMandarinand
A. galericulata
Vetenskapligt namn
§ Aix galericulata
AuktorLinné, 1766
Utbredning
Aix galericulata

Mandarinand[2] (Aix galericulata) är en fågelart inom familjen änder från Östasien.[3] Dess fjäderdräkt har gjort den populär som prydnadsfågel i fågeldammar i parker och i zoologiska trädgårdar även i länder utanför dess naturliga utbredningsområde.

Mandarinanden blir 41–49 centimeter lång och får ett vingspann på 71 centimeter. Häckningsdräkten hos hanen är färgstark och ornamenterad och ett skäl till artens popularitet som prydnadsfågel.

Mandarinanden föredrar små vatten med träd längs stranden, där den bygger reden i hål i träden. Den söker helst föda på land. Flykten är rätlinjig och snabb.

Mandarinanden är nära besläktad med den nordamerikanska brudanden (Aix sponsa). Huruvida släktet Aix tillhör underfamiljen Anatinae eller möjligen Tadorninae är under diskussion.

Ursprungligen härstammar mandarinanden från Östasien, där spridda populationer finns i ryska Ussuriland, på den ryska ön Sachalin, i nordöstra Kina samt i Korea och Japan.[4] Populationerna på fastlandet flyttar vintertid till södra Kina.[4]

Redan på 1740-talet inskaffades mandarinänder till parker i England. Senare har även parker i flera andra länder skaffat dessa färgstarka änder. I Europa har under 1900-talet förrymda fåglar förvildats, och de häckar numera regelbundet på flera platser i Europa. IUCN uppger den som introducerad art till Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Slovenien, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och Österrike.

I Sverige kan någon gång förrymda mandarinänder ses i naturen. Det finns häckande par i Enköpings hamn och på Södermalm i Stockholm[5].

Klimatet i Sverige tycks passa dem, och det förekommer uppgifter om att mandarinänder haft lyckade häckningar i Jämtland.[6]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

I vilt tillstånd minskar mandarinanden i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser dock att den inte bör anses hotad, varför den placeras i kategorin livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 65 000–66 000 individer.[1]

I kinesisk kultur

[redigera | redigera wikitext]

Mandarinanden kallas för yuanyang (kinesiska: 鸳鸯?, pinyin: yuānyāng) på kinesiska, där yuan och yang står för hanen respektive honan i arten. I kinesisk folktro anses mandarinänderna bilda par som håller ihop livet ut, till skillnad från andra andarter, och därför har mandarinanden blivit symbol för äktenskaplig trohet.[7]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2018 Aix galericulata . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 4 mars 2023.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2018). Mandarin Duck (Aix galericulata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52855 17 januari 2018).
  5. ^ https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/mandarinanden-lockar-till-sig-en-del-besokare-sallsynt-i-sverige
  6. ^ ”Mandarinänder väcker uppståndelse” (på engelska). dt. Arkiverad från originalet den 21 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170321081234/http://www.dt.se/dalarna/smedjebacken/mandarinander-vacker-uppstandelse. Läst 20 mars 2017. 
  7. ^ Wolfram Eberhard, A Dictionary of Chinese Symbols (London: Routledge, 1986), s. 177.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]